-

Glädje

Hyyyype!!! Alltså energin i min kropp just nu det är helt crazy. Suttit och fixat det sista på min gymnasiearbetesrapport som äääntligen blev klar och nu är inlämnad!!!! Så nu sitter jag på pendeln till Alva, vi ska äta middag och sen träffa klassen inne i stan för att fira att vi är klara. Det här är livet hörrni. Det är såhär livet kan vara om man ger sin kropp och hjärna tillräckligt med näring. Jag vet att jag kommer dippa snart igen pga min borderline men jag är nästan säker på att jag aldrig kommer falla djupt i anorexin igen. För nu äntligen börjar jag känna att jag har verktyg nog att hantera även de svåra tiderna. 


Nu ska jag koncentrera mig på att inte kliva av på fel pendeltågsstation, det råkar nämligen vara min specialitet.

En miljard kramar. Det ÄR värt det!!!



Såhääär glad är jag idag
Och det häär goda fikat åt jag igår.

/Hanna🌹

Plugg, halloumiburgare och indiskt

Hej mina fina! Jag har sååå mycket tankar kring sjukdom och friskhet som jag vill dela med er så snart som möjligt. Just nu lever jag dock efter ett schema där varenda vaken minut är planerad. Majoriteten av tiden går åt till skolan och så kommer det fortsätta vara i typ en månad till (orkar knappt tänka på det haha, bara att ta en dag i taget) men sedan har jag 5-31 timmar behandling varje vecka och tusen personer jag vill träffa. Med andra ord - bloggen hamnar lite i andra hand. Jag är ändå glad att ni fortsätter att titta in här varje dag. Om inte annat kanske jag kan bidra med lite goda mattips. 
 
För vet ni vad jag testade igår? Max senaste hamburgare!!! Så sinnessjukt god. Halloumi, picklad rödlök, tryffelmayo. Kan det blir dåligt?? Rekommenderas sååå starkt. 
 
 
Idag åt jag lunch med pappa på en av mina favoritrestaruanger. Ellora heter den, otroligt fin inredning och ännu godare indisk mat. Jag tog min favorit Ponir Butter Masala, testa den om ni inte redan gjort det. 
 
 
 
Nu ska jag fortsätta plugga några timmar. 
 
Over and out
 
Hanna
 
 

Avoavoavokado

Godonsdag på er! Hoppas allt är bra med er. Själv har jag det helt okej, är verkligen humörsvängningarnas moder atm. Just nu jobbar jag i DBT på att höra av mig till mina vänner direkt när jag blir ledsen istället för att vänta tills jag flippat och då lägga upp en bild från sjukhussängen på instagram (någon som känner igen det beteendet?). Så igår när jag började må dåligt messade jag några kompisar och vips ringde de upp, validerade mig till tusen och sedan hade jag en väldigt bra kväll. Jag tror att bara man ger omgivningen chansen att hjälpa en så svarar de ofta upp mycket bättre än man tror.
 
Till frukost igår åt jag havregrynsgröt med jordnötssmör och mjölk, lingongrova med peperöni och färskpressad apelsinjuice. Ser ut att vara fett lite gröt men det är för att skålarna var slut så jag äter ur en salladsskål haha.
 
 Lunch åts i farten på väg mellan skolan och DBT. Älskar den här wrapen! 
 
 Till middag serverades klassiker stuvade makaroner, (soja)korv och ketchup. Ingen smaksensation direkt men som jag skrev någon annan gång kan inte varje måltid vara fantastisk.
 
TIll kvällis åt jag bland annat avokado på knäckebröd med ringlad honung och salt på. Så jääävla gott. Sött och salt och avokado. Testa!!!
 
Efter lunch ska jag till SCÄ och ikväll blir det keramik.
 
Hoppas ni har en bra dag.
 
Kramar
 
Hanna

Borderline och fördomar

En sak som gör mig väldigt upprörd är alla fördomar kring psykisk ohälsa och framför allt kring diagnoser så som borderline. Att skriva så öppet som jag gör här om min problematik är en ständig avvägning där jag de facto riskerar att en eventuell framtida arbetsgivare googlar mitt namn, hittar bloggen och väljer bort mig på grund av föreställningar hen har om borderline. Jag hade kunnat använda diagnosens nya namn, EIPS (emotionell instabil personlighetsstörning) men av ren princip väljer jag att använda begreppet borderline just för att folk har fördomar kopplade till det ordet. 
 
Ja, borderline är asjobbigt. Framför allt för personen med problematiken men även för närstående. Däremot är min erfarenhet att dessa problem nästan aldrig påverkar personens sysselsättning vad gäller jobb och skola. 
 
Jag får inte berätta saker om de andra i min DBT-grupp eftersom vi har fullständig tystnadsplikt men kortfattat så är vi en grupp på 5-8 borderlinepatienter som har 3 timmars terapi tillsammans varje vecka. Vi är extremt olika på alla sätt och vis men det vi har gemensamt, förutom vår diagnos, är att alla är extremt kompetenta. Vi snackar om 8 personer som mår skit men som, liksom mig, ändå klarar av att ha en normal sysselsättning. Personer som måste kämpa 10 gånger mer än friska människor men ändå lyckas prestera minst lika mycket. Vilka jävla superhjältar är vi inte? 
 
Jag blir jätteglad varje gång någon frågar vad borderline innebär för det betyder att personen som frågat är beredd att omvärdera sin uppfattning av diagnosen. Jag klarar också av att folk skämtar om diagnosen om de gör det på ett schysst sätt däremot blir jag svinförbannad om någon använder det som ett skällsord. Precis som när folk använder "anorektiker" eller "bipolär" som skällsord. Att inte förstå men vilja lära sig om vår kamp är beundransvärda egenskaper. Att inte vilja lära sig om och istället förminska vår kamp visar bara på inskränkthet. 
 
 
 
/H
 
 
 
 

Veckoresumé vecka 11

Hej på er! Det blev inget inlägg igår. Var uppe till kl 6 så hann av förklarliga skäl inte sova tillräckligt många timmar innan jag passande nog skulle träffa min farmor och fika för att sedan plugga några timmar. Med andra ord, var inte på topp igår men hade så jävla kul på lördagen så det var värt det tusen gånger om! 
 
Här kommer en liten sammanfattning av veckan i punktform.
 
3 positiva saker som hänt:
  • Johanna fyllde 19 och hade en asnice fest. Jag kom till henne klockan 12 på lördagen och åkte hem 12 på söndagen. Däremellan bakades det pajer, pizza, städades, dracks alldeles för många glas vin och umgicks med folk från alla möjliga håll. Väldigt roligt och väldigt trevligt.
  • I tisdags hade jag ett jättebra vårdmöte tillsammans med SCÄ, DBT och Bolinders. Känns som att vi är på väg att hitta nycklarna till att få mitt liv att fungera. 
  • Hade skolvecka (dvs inte Idun-vecka) så hade sjukt kul med mina kompisar varje dag i skolan. Sån otrolig lyx att få gå i samma klass som så fantastiska människor. 
Dricker bara vin ur matchande boxar numera. 
 
 
3 saker jag tänkt på:
  • Jag har tänkt mycket på min inlärningshistoria. Hur mycket mina destruktiva beteenden blivit förstärkta efter åren inom vården men också att det faktiskt går att skaffa sig en ny inlärningshistoria om man vågar testa. Tänkte skriva ett inlägg om det senare. 
  • Hur jävla mycket vänner betyder. Så himla lycklig över alla fina relationer jag har. 
  • Att livet är så mycket mer värt att leva när man inte är i svält. Det går liksom att uppskatta de bra stunderna på ett helt annat sätt även om man förlorar det stämingsstabiliserande svälten utgör. Nu pendlar det mellan asbra och asdåligt istället för att vara konstant dåligt. Jävligt påfrestande men mycket roligare. 
3 goda saker jag ätit:
Fikade tillsammans med farmor på klassikerna espresso house. Tog en chokladboll som jag tyckte mycket om. 
 
Den här fantastiska skolmatstallriken.
 
 
 
Druckit orimligt mycket kaffe så har försökt vara snäll mot magen genom att spä ut det med mycket mjölk. 
 
Hoppas ni får en superbra vecka. 
 
Kramar
 
Hanna
 
 
 

Färgexplosion

Heej!! Hur mår ni? Jag mår helt okok är väldigt taggad på den här dagen. Johanna ska ha 19 årsfest ikväll så hela dagen kommer spenderas hemma hos henne med festfixande. Älskar sånt, så himla kul så länge man inte är döstressad över något annat samtidigt (typ skolan). Men idag ska jag verkligen öva på att bara vara här och nu. Bara baka, städa, duka och fixa mig. Inte ha ångest över förlorad pluggtid och framför allt inte ha ångest över kalorier.

Lättare sagt än gjort men övning ger färdighet så jag tänker att jag börjar öva idag!

 

 Jag måste bara visa er. Kolla den här färgexplosionen som var min skollunch i fredags. Visst blir man lite lycklig bara av att kolla på tallriken? Gott var det också även om allt bara blev en salig blandning haha. Bland annat är det nasigoreng, sweet chili-sås, myntasås, massa olika grönsaker tillagade på olika sätt och så en texmexröra med bönor och majs. 
 
Ta hand om er fina!❤
 
Kram
 
Hanna

Q/A - Näringsrik mat

Triggervarnar på det här inlägget!

"Hej Hanna. Jag tycker du är så klok, så undrar hur du ställer dig till den här frågan, och hur du tänker kring min fundering. 

Jag lever mycket hälsosamt, jag äter inga mjölkprodukter, ingen gluten och inget socker. Jag är mycket medveten om vad jag äter och kan mycket om näringslära och kost. Jag har varit ätstörd under stora delar av mitt liv, och haft en ohälsosamt låg vikt under en period. Nu mår jag bra och jag svälter aldrig mig själv mer. Jag äter ”normalt” och äter mig mätt varje måltid. Jag står däremot ifrån mycket ”godsaker" och äter inte mat som har låg näring. 
ska jag vara ärlig så älskar jag att leva så här. att stå emot och undvika mat som är näringsfattig är härligt. Jag har kontroll och har blivit av med sötsug, fått finare hy, oroat mig mindre för viktuppgång, blivit av med eksem på armarna etc. En massa fördelar helt enkelt. 
 
Det svåra är det sociala, men ska jag vara ärlig så gör det mig inget alls. Äter gärna några hemmagjorda raw-bollar gjorda på nötter och frukt istället. 

Hanna, hur tänker du? 
Är det såhär det kommer vara för mig nu? att jag alltid kommer vara fixerad och noga med näringsinnehållet i maten jag äter? Är det ett osunt beteende trots att jag mår bra av det? Är det på grund av kontrollen som gör att jag mår bra, eller är det kanske tvärtom ångesten som släpper på grund av att jag tillåter mig själv att äta mycket av mat som är näringsrik och släppa på den andra kontrollen. 
Kanske är du inte rätt person att fråga. Och jag förstår om du inte vill besvara den. 
Men tänkte samtidigt att du har varit med om så mycket och kanske själv gått igenom samma. 

Stora syster kramar till dig. "
 
Hej! TIll att börja med vill jag trycka på att alla människor är olika och att bara för att jag inte vill leva på ett sätt så behöver inte det betyda att du inte blir lycklig av att leva så. 
 
För hade det där varit jag hade svaret definitivt blivit att det är ett osunt beteende. För mig är friskhet att kunna äta vad som helst när som helst (men inte hela tiden), som dietisten på SCÄ brukar säga. I mitt liv är den sociala biten något av det viktigaste jag har och det hade då blivit ett hinder att inte kunna äta som alla andra. Dessutom mår jag inte bra av att tänka på mat på det sättet utan strävar efter att byta fokus till saker jag egentligen tycker är viktigt och roligt. 
 
Så hade det varit för mig men det behöver absolut inte betyda att det är så du fungerar. Så som det låter på din beskrivning verkar du nöjd med att leva livet på det sätt som du gör så det enda råd jag egentligen har är att du borde ställa dig följande fråga: Ställde du den här frågan till mig för att Du ändå, någonstans längst inne, vet att du skulle leva ett lyckligare liv om du kunde släppa på kontrollen kring matens näringsinnehåll eller ställde du frågan för att folk i din omgivning vill pressa in dig i sina normer?
 
Sedan vill jag också trycka på möjligheten att leva i ett mellanting. Dvs. att inte ha den nästintill tvångsmässiga kontrollen du beskriver men ändå styra din kost till det som du, personligen, mår bäst av. Det skulle minska problemen i sociala sammanhang eftersom du då kan göra undantag vilket också skulle motverka en eventuell ätstörning som ligger och lurar där bakom kontrollen. 
 
Hoppas du hittar en väg som passar dig. 
 
Kram 
 
Hanna
 
 

Solskeeen

Sooooolen!!!!!!!


Detta är ett hyllningsinlägg till stjärnan som lyser upp min vardag. Vsg för dagens ordvits.

Nejmen seriöst, har liksom inte fattat grejen  med solljus tidigare men det här året har jag helt droppat min emo-image till förmån för ökat D-vitaminintag. Årets hittills bästa beslut skulle jag vilja säga.

Annars rullar livet. Pluggar och pluggar men det trivs jag bra med. Boendet fortsätter att slå mig med häpnad, man träffar verkligen så mycket speciella karaktärer när man bor på HVB men vid det här laget är jag härdad. Har ju bott såhär sen jag var femton.

Nu ska jag strax plugga vidare (implicit derivering<3) men först kommer några bilder!!

Till lunch igår fick vi pasta, sojafärssås, ketchup, ost och massa goda grönsaker
Jag dricker typ en energidricka om året men efter en veckas dålig sömn och ca 70000 arbeten som ska examineras har nöden ingen lag.
Tog en paus i pluggandet och gick på konstkurs med Alex! Helt otrolig tjej det där och ett väldigt skönt avbrott
Kaffe kaffe kaffe.

/Miss H

Att vara lycklig utan den perfekta kroppen

Hej snyggingar! Jag har så mycket tankar att jag inte riktigt vet vart jag ska börja och vad jag ska skriva. Min hjärna är ett enda stort KAOS, för att inte tala om mina känslor. Igår pendlade jag mellan total eufori och bottenlös ångest och sorg så många gånger att jag vid middagen var så slut att jag knappt orkade svara på sms. Tröttheten späddes på ytterligare med att jag sov dåligt så dagen överlevs genom att häva varje koffeinhaltig dryck jag kan komma över. Men nog om det.
 
Jag är inte i form att skriva ett välformulerat inlägg om något men en sak jag tänkt mycket på de senaste dagarna är det här med kroppen. Det var väl kanske inte så himla otippat med tanke på min ätstörningsdiagnos men det är också där i min reflektion ligger. För jag har tidigare inte ens reflekterat över att alla människor, friska människor, inte alls fokuserar så mycket på kroppen som jag gör. En frisk person spenderar inte majoriteten av sin vakna tid till att värdera kroppar, varken sin egen eller andras. De kanske inte alltid är nöjda med allting men de kan vara lyckliga ändå. Man kan vara lycklig fastän kroppen inte ser ut som man hade önskat och även om man får lite ångest över det ibland så är det inget som hindrar en iivet.
 
Jag har så himla svårt att relatera till det här med friskhet eftersom jag varit sjuk mer än halva mitt liv. Jag har liksom ingen tid "innan". Visst har jag haft bättre perioder än det senaste halvåret men jag har aldrig blivit helt frisk och jag tror att mycket av det har handlat om att
 
jag inte vågat acceptera tanken på att vara frisk med en kropp som inte är ""perfekt"" (sjukt subjektivt begrepp dessutom). Men det är inte förrän nu som jag liksom fattat att friska människor inte ens tänker sånt. För en frisk person cirkulerar inte hela världen kring något så banalt som en ansamling celler. För det är vad kroppen är. Celler och inget mer. Allt annat är mina tankar. 
 
Det där lät säkert asflummigt men jag ville bara dela med mig av denna nya upptäckt jag gjort.
 
Finaste klassisarna som jag hängt med sedan dag ett av gymnasiet. 
Kramar
 
Hanna

Medicin och lite mat

Hej mina fina! Bloggen har blivit lidande när jag inte mått på topp (snarare mått botten) men jag ska försöka komma igen nu när måendet är bättre igen. Fördelen med borderlinedippar kontra "vanlig" depression är att det kan gå över på några dagar. Jag har slutat med mina stämningsstabiliserande också eftersom jag satsar på att bli nästintill medicinfri till nästa år så igår var jag heeelt hypad.
 
Apropå medicin så fick jag en fråga om vilka mediciner jag tar. Just nu tar jag Flouxetin, Lyrica, Mirtazapin, Theralen (samt Esomeprazol för magen) varje dag. Har slutat med både Abilify och Voxra ganska nyligen. Haft en helt rad andra mediciner tidigare också men de slutade jag med för ett tag sedan (bl.a. Imovane, Sertralin, Propavan, Ritalin och Circadin). Vid behov har jag Truxal, Zyprexa, Lergigan och flytande Theralen. I riktigt krisiga situationer händer det att jag får injektioner med benso eller neuroleptika men det är bara då jag är inne på slutenvården. 
 
Min plan är att sluta med Lyrican som nästa medicin men det är ett h e l v e t e. Är så otroligt beroende så att sluta med den är som att tända av. Men jag tänker att om jag tar det riktigt långsamt borde abstinensen inte bli så farlig. 
 
Igår åt jag en supergod middag hos mina föräldrar. Lax stekt i kokosfett (rekommenderas!!!), ugnsbakade rotfrukter och blomkålsmousse gjord på kokt blomkål, sojagrädde, salt och vitpeppar. Gillar man blomkål så är det ett starkt tips!
 
 
Kemiprovet blev klart typ två timmar innan det skulle så jag tog en spontanfika med finaste vännen. Gick därifrån med massa ny energi, så himla bra är hon. 
 
Idag väntar skola, DBT-grupp, vårdmöte med psykiatrin och boendet och sen orkar jag förhoppningsvis träffa en vän ikväll. 
 
Hoppas ni får en fin dag
 
Kramar
 
Hanna
 
 

Veckoresumé vecka 10

3 positiva saker som hänt
  • Jag hade en fantastisk mellokväll med bästis och hennes familj. Skrattade sådär att det kändes hela vägen ned i maggropen flera gånger.
  • Ännu en gång slås jag över hur fantastiska vänner jag har. Jag är så glad att jag hann med att träffa klassisarna någon timme strax efter att jag blivit utskriven från psyk, det var precis den positiva push jag behövde för att orka börja kämpa igen. 
  • Det som är bra med borderline är att saker kan gå från att vara brutalt dåliga till faktiskt ganska bra inom loppet av några dagar. Så himla skönt att inte behöva vara fast i depression i fyra månader. 
3 saker jag reflekterat över
  • Apropå ovanstående punkt så är det att jag måste vara bättre förbered nästa gång jag får en sådan dipp som jag fick i tisdags. Med tanke på hur tidigare inläggningar varit så var det här väldigt lugnt och sansat så det är ju definitivt ett framsteg samtidigt som jag är långt ifrån att vara i mål. Jag vill inte leva ett liv där jag upplever känslor så outhärdliga att jag skadar min kropp och åker in och ut från sjukhus. 
  • Hur mycket bättre jag mår av att ha det städat runtomkring mig. Min lägenhet är ständigt kaos vilket jag tror reflekterar mitt mående. Måste bli bättre på att inte droppa allt på golvet för att jag är för slut för att öppna en byrålåda. 
  • Jag börjar trivas bättre på mitt nya behandlingshem. Ibland kan det till och med kännas bra att komma "hem". 
3 goda saker jag ätit
 
Eftersom stora delar av veckan spenderats på sjukhus har jag inte haft mitt livs godaste matvecka men jag har ändå lyckats skrapa ihop tre grejer!!
 
Chokladpudding med en klick grädde bjöd på en rejäl nostalgitripp. Minns ni de där färdiga förpackningarna chokladpudding man åt när man var liten? Egentligen är de inte särskilt roliga varken i smak eller konsistens men då var det höjden av lyx att få en sån till fredagsmys. 
 
 Tisdagslunchen intogs med superfint sällskap från dagvården på Legumés. Gott som alltid. 
 
 Avslutade veckan med en chokladcupcake hos mina föräldrar som grannbarnen bakat med. Så gulliga och väldigt gott. 
 
3 saker jag ska tänka på inför den kommande veckan
  • Följa min pluggplan! Inte börja maniplugga för att dämpa ångesten, det ger bara motsatt effekt.
  • Äta ordentligt. Framför allt se till att lägga upp ordentliga normalportioner.
  • Ta hjälp innan det smäller. Våga berätta att jag mår dåligt i tid. 
 
 Hoppas ni haft en bra vecka och att den kommande blir ännu bättre. 
 
Massvis av kramar
 
Hanna

Q/A


Vilka diagnoser har du i dagsläget förutom borderline och anorexi?
Om jag ska vara helt ärlig så vet jag inte riktigt vad som står i min journal just nu mer än anorexia och borderline. Om de inte har ändrat sen i somras borde det stå GAD, OCD (men det tycker jag inte att jag har så länge jag blir medicinerad), paniksyndrom och depression (vilket jag inte anser att jag har längre heller). Så det jag själv skulle säga att jag har, oberoende av vad som råkar stå i journalen, är anorexi, borderline, GAD och paniksyndrom. 
 
Vilken personlighetstyp har du?
ESFJ-T är jag! 
 
Varför fick du röntga hjärnan?
I somras fick jag ett epileptiskt anfall. Jag gick på en väg i solen tillsammans med min kompis och helt plötsligt förlorar jag medvetandet, börjar krampa och faller ihop på marken. Min kompis lyckas få en hand runt min midja så jag slapp hjärnskakning men var avsvimmad i 10 minuter. Jag minns ingenting men otroligt obehaglig upplevelse för min kompis som trodde att jag dog.
 
I vilket fall påbörjades en utredning för att se om jag hade fått epilepsi men man kom fram till att det med största sannolikhet berodde på att jag var övermedicinerad (vid den tidpunkten blev jag hög på Ritalin varje morgon som min läkare ordinerat för att jag var morgontrött pga andra mediciner) och att jag inte hade ätit ordentligt. Men för att vara på den säkra sidan så har jag fått göra både CT-röntgen och MR-röntgen. CT:n såg bra ut så nu väntar jag bara på svar från MR. 
 
Såhär såg jag ut när jag kommit tillbaka till medvetande igen haha. En redig bula och fläskläpp men annars oskadd. 
 
hej ja. undrar varför du lägger upp bilder när man tydligt ser att du är ubderviktig. det tkr jag är truggande så undrar motivet bakom.
Jag har inte lagt upp bilder med avsikten att trigga och är ledsen om så blivit fallet. Motivet har bara varit att lägga upp selfies och bilder på de kläder jag har, precis som vilken bloggare som helst. 
 
Jag har tänkt fråga om du verkligen äter som du säger att du gör. Med normal kost under de veckor du skrivit att du äter utan att fuska (jag utgår från att du självklart inte kompenserar på annat sätt) så borde din kropp ha återhämtat sig mer viktmässigt. Även om det inte i första hand är för viktens skull utan för orken och måendet och för att din hjärna ska fungera som man behöver energin. 
Jag menar inte att anklaga och du behöver inte svara. Jag ville bara ge dig mina tankar. Kämpa på, du är inte din ätstörning el borderline, du är speciell för att du är Du och det kommer inte ändras oavsett.
 
Vet inte riktigt vad jag ska svara på det här men jag är glad att du uttrycke det på ett schysst sätt! 
Till att börja med så vet jag inte ens vad jag väger eftersom jag backar upp på vägen. Jag vet att jag inte är normalviktig riktigt än men jag vet att jag gått upp relativt bra sedan jag började dagvård. För att svara på din första fråga så har jag alltid ätit det jag lagt upp här, samt en massa andra grejer eftersom jag ju publicerar långt ifrån alla mina måltider. Sedan har jag problem med att jag kompenserar genom träning vilket jag tillsammans med mina behandlare jobbar stenhårt för att sluta med. Jag kämpar så otroligt hårt, har skadat mig mycket mindre samtidigt som jag börjat äta som jag ska igen. Med andra ord har jag sinnessjukt mycket ångest och mitt sätt att hantera det har blivit träningen, något jag den senaste veckan känt mig mogen att minska på vilket jag också har gjort!
 
Hoppas du fick svar på dina funderingar. 
 
 
Kram 
 
Hanna
 
 

Utskrivning och magnetröntgen

Hej finisar. Nu är jag utskriven efter några om och men. Är faktiskt väldigt besviken på bemötandet jag fick av läkaren på avdelningen, hon lyssnade inte på mig överhuvudtaget utan hade en bestämd uppfattning om hur alla borderlinepatienter fungerar. Förhoppningsvis hamnar jag aldrig mer i situationen där jag måste skrivas in på en avdelning igen men om det blir så hoppas jag att jag slipper 24:an i alla fall.. 
 
Nu försöker jag göra det bästa av situationen. Tacksam för allt fint stöd jag får av vänner, familj och behandlare på DBT och SCÄ. 
 
 
 Potatis, grönsaksbiffar, dillsås och gröna ärtor. 
 
Den här fantastiska stassen hade jag på mig när jag magnetröntgade hjärnan igår. Det blev något fel så alla bilder fick tas om vilket innebar att jag låg i den där himla maskinen i nästan en timme. 
 
Ta hand om er, jag återkommer snart med bättre blogginlägg
 
Kram
 
Hanna
 

En borderlinedipp

Hej på er. Jag har verkligen en jättedålig period som jag hoppas går över snart. Skrivs i alla fall ut imorgon och ska göra allt för att det ska hålla. Fattar inte ens vad den här depressionen kom ifrån?? Haft det helt okej på sistone och sen bara BAHM så mår jag sämre än på nästan tre års tid? Förstår ingenting. Skillnaden nu jämfört med för tre år sedan är att jag nu har mycket mer verktyg att hantera krisen med så även om världen är becksvart så lyckas jag ändå hålla fast vid konstruktiviteten, någorlunda bra i alla fall. Mitt huvudfokus är att trots mitt mående hålla i maten, något jag faktiskt lyckas väldigt bra med. Så det är alltid något. 
 
Dagens lunch var ärtsoppa (med morötter??), pannkakor och grädde blandat med sylt. 
 
Igår fick jag en så konstig middag att den inte ens är värd att visa upp här (var rödbetsgratäng gjord på rödbettor och keso och till det serverades potatis?) meen som kompensation fick vi chokladpudding!! Galna throwbacks till barndomen. 
 
Nu ska blir jag snart upphämtad av personal från behandlingshemmet för att åka till Karolinska och göra en magnetröntgen av hjärnan. Kul att få permis från sjukhuset för att åka till ett annat sjukhus haha. Ser dessutom ut som ett jävla as. Bad pappa ta med min ögonbrynspenna när han kom på besök igår och han kom glatt hit med en eyeliner... 
 
Hursom. Hoppas allt är bra med er så återkommer jag med lite vettigare inlägg så fort måendet rättar till sig igen. Förhoppningsvis är det här bara en rejäl borderlinedipp och då kan jag vara på banan redan inom några dagar, håll tummarna för det. 
 
Massor av kramar
 
Hanna
 
 
 

Update

Jag mår verkligen inte bra så orkar inte skriva så mycket men tack för de fina kommentarerna på förra inlägget, de uppskattas verkligen.


Nu försöker jag få ordning på livet igen. 

Dagens lunch var ris och chili sin carne. Mat är medicin så mot alla odds åt jag upp allt.

En dålig dag

Hej mina favoriter. Idag är en riktigt urusel dag som jag tack vare nyfunna DBT-färdigheter och personalen på behandlingshemmet lyckats hantera väldigt bra. Har Idun-vecka och av olika anledningar blev jag väldigt triggad vilket satte igång en monsterreaktion av ångest och impulser. Men istället för att göra något jag kommer att ångra så ringde jag min DBT-terapeut som (gudskelov) svarade. Vi pratade en stund och hon fick mig att minnas mina långsiktiga mål. Att jag har kommit såhär långt många gånger förut men alltid vänt innan jag kommit i hela vägen. När jag kom tillbaka till boendet ville jag mest ta två Truxal och somna ifrån skiten men eftersom jag har prov imorgon så är det inte en möjlighet. Istället boxades jag lite med en personal (med handskar förstås) vilket fick den värsta ångesten att släppa. Sedan pratade jag med Johanna i telefon och nu är jag lite mer människa igen. Jag vet ju att vissa dagar är ren skit och då är det bara att ta sig igenom dem utan att låta det gå ut över maten. Lätt sagt, otroligt svårt gjort men absolut görbart. 
 
Till lunch idag åt jag gravad lax och dillstuvad potatis. 
 
 Goda kvällsmackor jag åt hos farmor och farfar. En med avokado och en med philadelphiaost och sylt. 
 
Nu ska jag kriga mig igenom middagen. Lova att ni också gör det!
 
Kram
 
Hanna
 
 
 
 
 

Q/A - Hur orkar man när man har flera diagnoser?

"Hur hanterar du det med att orka med allt? Jag själv lider av ätstörningar (inte anorexi dock), depression, GAD, panik ångest & borderline. Det känns helt hopplöst att någon gång blir frisk. Hur gör du för att fortsätta orka kämpa?"
 
Det ärliga svaret på den frågan är att det gör jag oftast inte. Alltså jag skojar inte, jag bryter ihop minst en gång varje dag, tänker att ingenting någonsin kommer att bli bättre och att jag lika gärna kan skita i allt. Jag blir förbannad, gråter, skakar i en hög på golvet och skriver i min dagbok om hur mycket allt alltid suger och alltid kommer att göra det. 
 
Men varje gång så torkar jag mina tårar, reser mig från golvet och fortsätter framåt. Det kan ta några timmar, dagar eller månader men jag gör det, varje gång. Jag vet inte riktigt varför, jag har bara ett sånt himla driv, en sån intensiv längtan efter ett värdigt liv och framför allt - tron på att där faktiskt finns ett sådant liv även för mig. Det är lättare nu när jag ändå fått känna av det fantastiska livet har att erbjuda, det var mycket svårare för några år sedan då jag inte hade några sådana erfarenheter att luta mig emot. 
 
Det är vidrigt att bara ha en av diagnoserna du räknade upp ovan och för någon som dig (och mig) som prickar in allihopa är det inte konstigt att man förlorar hoppet ibland. Och det är okej. Det viktiga är att resa sig efter varje bakslag för jag vet att det finns ett lyckligt slut även för oss, vägen är bara ännu krokigare än andras. 
 
Rent konkreta tips på hur jag orkar är att jag får den vård jag behöver. SCÄ har inte släppt mig en enda vecka sedan jag skrevs in för fem år sedan men eftersom jag har en bredare problematik så har jag alltid fallit om jag inte fått hjälp med det andra också. Behandlinshem, DBT och dagvård på SCÄ funkar bra just nu men det gäller att hitta det som fungerar för en. 
Mina vänner är också så otroligt viktiga för att jag ska fortsätta orka. Jag kanske inte alltid klara av att vara så närvarande i våra konversationer som jag önskat och vissa kvällar måste jag åka hem tidigare än tänkt för att ångesten slagit sönder mig men jag var i alla fall där och jag har fortsatt att träffa mina vänner oavsett hur dåligt jag mått. Det har gett mig en känsla av ett sammanhang. 
 
Sedan har sysselsättning i form av skola även det fått mig att fortsätta orka. Inte alltid av konstruktiva skäl men det har hållit mig på benen för att jag haft ett sådant driv att få gå ut skolan, både grundskolan och gymnasiet, tillsammans med mina jämnåriga. 
 
Jag vet inte om det här svaret var till hjälp på något sätt eller om jag bara ställde till det. Jag känner med dig så så så mycket, jag kan ju inte veta hur du har det men jag vet hur det är att leva med alla de där diagnoserna i kombination (oavsett ätstörningsdiagnos). K ä m p a. Livet är värt det, det måste det vara. 
 
 
 
Tusen kramar
 
Hanna

Pannkakstårta och pommes

 
Hej på er! Just nu är jag på strålande humör efter en dag i skidbacken (well, hade ni frågat mig för två timmar sedan så hade svaret blivit annorlunda. Inget nytt under solen med andra ord). I vilket fall, nu sitter vi i bilen på väg tillbaka till skogen och farmor och farfar. Slutar aldrig förundras över hur mycket skog det finns i Värmland. Här kommer lite bilder på olika gottigheter från de senaste dagarna.
 
Kaffe är gott. Kaffe med en chokladbit toppar nog det mesta. Lite krim också som som äter after eight mitt på dagen ;)
 
Min äldsta lillasyster fyllde hela 17 år igår och det firades med farmors pannkakstårta. Finaste systern min.
 
Mycket bra mellanmål! Pannkakstårta och te.
 
 
Kolla vad jag valde! Helt frivilligt! Hade kunnat ta linssoppa men hur mycket godare är det inte med pommes efter en förmiddag i backen? 10/10 lunch.
 
Lite skillnad på de Värmländska bergen och Alperna...
 
Mellis i bilen hem! "Cappuccinon" var god som alltid men första gången jag testaden hallon & rabarberkvarg och det var verkligen en fullträff.  
 
Nu ska jag försöka få upp värmen igen och sen ska jag göra lite matte. Imorgon åker vi hem till Stockholm igen och på måndag blir det Idun!
 
Kramar
 
Hanna

En dag med borderline

Jag har fick en fråga om jag kunde beskriva hur en "borderlinedag" ser ut för mig, vilket då i direktöversättning blir en vanlig dag ur mitt liv. Så jag tänker att ni skulle få följa med på en liten berg- och dalbanetripp. Spänn fast er för nu blir det åka av....
 
"27/2-17
 
Morgon: Jag vaknar i min säng på behandlingshemmet av att personalen stormar in i rummet. Det tar några sekunder av yrvakenhet men sedan har det satt sig i bröstet, det där ångesttrycket som inte låter mig ta ett enda andetag utan att behöva kämpa mot en blytyngd. 
 
Förmiddag: Jag tar mig ändå iväg till DBT. På tunnelbanan trycker tårarna bakom ögonlocken men jag kan inte gråta, det är som att den där ledsenheten inte når hela vägen ut i tårkanalerna och lämnar mig med en känsla av oförklarlig sorg. 
DBT-mötet är bra. Min psykolog peppar mig till tusen och jag går därifrån med snabba steg, lyft av kraften från ilskan mot det samhälle som får kvinnan att hata sin kropp. 
 
Lunch: Jag äter lunch på Bolinders och ångesten brottas med en oändlig ensamhetskänsla. Det handlar inte bara om maten, det handlar om allt som är jag, hela mitt liv, allt blir till ett enda virrvarr i huvudet. Det är så kaotiskt att jag inte kan formulera något av det, så jag är tyst och ensamhetskänslan växer. 
 
Eftermiddag: Jag ska till naprapaten men när jag väl kommit dit så visar det sig att jag bokat in mig på fel klinik. BAHM ångest som ett klubbslag i bröstet född ur skammen som överväldigar mig. Jag ler och ber om ursäkt, vänder mig om och försöker gå som vanligt fastän hela världen gått sönder eftersom jag gjort fel. 
Tack vare DBT kan jag i den här situationen stanna upp (medveten närvaro), observera det jag känner och tänker och ringa mamma. Stackars, fina mamma som direkt möter upp mig för att hon vet vad sånt här gör med mig. Allt för att inget dumt ska hända. 
Vi hänger hela eftermiddagen och sakta men säkert sjunker ångesten undan. 
 
Middag: Jag äter middag, tar en kopp kaffe och sätter mig i mitt rum för att plugga matte. Helt plötsligt sprudlar jag av inspiration. Mattetalen avverkas i snabb takt samtidigt som jag planerar kommande blogginlägg, biobesök med min lillasyster och allt annat som ska fixas de närmaste dagarna. När Alva ringer inser jag att jag är jätteglad och hon fattar ingenting eftersom jag för några timmar sedan skrev på min instagram att jag hade en riktigt dålig dag. 
 
Kväll: Jag tar min medicin och går in till mitt rum för att sova. Glädjen är som bortblåst och ersatt med bottenlös sorg. Jag sätter på musik i mina hörlurar och plötsligt rinner tårarna. Efter en halvtimme samlar jag ihop mig och borstar tänderna innan jag snabbt somnar under kedjetäcket. "
 
Alla dagar skiftar inte såhär mycket men det är inte särskilt ovanligt. I perioder då jag är deprimerad ser det lite annorlunda ut, då finns inga positiva toppar. Sedan har jag också perioder då jag är helt tom dvs inte känner någonting varken positivt eller negativt.  
 
Har ni fler frågor är det bara att kommentera! Uppskattar ni sådana här inlägg förresten?
 
 
 
Många borderlinekramar
 
Hanna
 
 
 
 

Foodie

Dagens frukost bestod av Arlas hallonyoghurt med havreringar, rågbröd med philadelphia och jordgubbssylt samt ett ägg. 
 
 Lunchen var en heeelt fantastisk grön ärtsoppa. Alldeles skummig och fin. 
 
 Till soppan blev det våfflor med grädde och hemmagjord hjortronsylt. Åt självklart mer än två små fjuttiga hjärtan men hann inte fånga det andra på bild. 
 
Nu ska jag plugga vidare. 
 
Kram 
 
Hanna