-

Kvällsmål

Aktivt råg med smör och skinka, naturell yoghurt med müsli, 4 dl nyponsoppa och en skål med skivade jordgubbar och vattenmelon. Gott mellis men är mätt.

/Tove

Mysigaste dagen

Var först i skolan hela dagen, men pluggade absolut ingenting. Gick runt och pratade med lärare om mina betyg, var med kompisar och läste lite i min bok. Eller juste, jag hade faktiskt en lektion i engelska!

Efter skolan satt jag och två kompisar kvar ute i solen och spelade lite kort innan vi begav oss hem. Jag och världens bästa (Kia aka Beyoncé) åkte Longboard i solen i flera timmar och vi gjorde även en supergod Smoothie till mellanmål. Superhärlig dag och saknar henne redan haha!

/Tove

Hannas svar

"Vågar ni inte variera bröd och vågar ni äta alla skivor i förpackningen utan att väga dom osv? och äta både över och underdelen? klarar ni av att inte ta bort typ mjölet och det som brukar vara på och speciellt i dom där hålen på bröden och inte pilla bort lösa smulor och sånt?"

Jag väger inte mina bröd men äter i huvudsak bara ena sidan (tänker inte säga om det är under eller över för vill inte trigga). dock är det inte så att jag ställer till med värsta scenen om det bara finns den sidan av brödet jag inte äter utan då tuggar jag i mig det.
förut höll jag likt tove på och pillade bort smör, bröd och mjöl men insåg på avdelningen att det inte kommer få mig att gå ned i vikt - det är bara ett sjukt beteende. och om jag nu skulle gå ned i vikt så skulle jag ändå bara få ökat matschema och därmed gått upp i vikt ändå.
men det är jättesvårt för det blir liksom som tvångstankar. det enda man kan göra för att bli av med tvångstankar är att gå emot dem. så våga!

/Hanna

Svar från Tove

vågar ni inte variera bröd och vågar ni äta alla skivor i förpackningen utan att väga dom osv? och äta både över och underdelen? klarar ni av att inte ta bort typ mjölet och det som brukar vara på och speciellt i dom där hålen på bröden och inte pilla bort lösa smulor och sånt?
Förut hade jag stora problem med just det här. Inte att äta alla skivor i en förpackning eftersom jag enbart åt sånt bröd där alla var lika stora. Däremot mjölet under satt jag och rev bort med naglarna tills det knappt fanns något kvar. Det blev jag tvungen att sluta med på avdelningen direkt eftersom det inte var acceptabelt. Var också tvungen med att sluta peta bort smulor, smörklumpar osv. Idag äter jag hela smörgåsen med pålägg och river inte bort mjölet eller petar bort alla frön (om det nu finns haha).
 
Hade du missat ett melis här eller? för det där är ju som en frukost egentligen eller två mellis? 
har man individuella?
Alla som går på SCÄ har samma "grundschema" kan man säga. Alla börjar äta samma mängd, men sen kan matschemat korrigeras beroende på hur vikten går. Ibland kan man få ta bort något och ibland blir man tvungen att lägga till. Jag fattar inte riktigt vad det är med min kropp för äter så galet mycket, har flera tillägg men min vikt hoppar ändå inte upp vecka efter vecka. Väldigt skönt att inse faktiskt. Så, därför äter jag dubbla mellanmål också. Gör det nästan hela tiden och ännu mer de dagar jag tränar + att jag tar en extra macka till frukost. Så det är olika. Men man är inte bättre eller sämre bara för att man har mer eller mindre mat på sin ordination. Kom ihåg det.
 
/Tove
 
 

Sötpotatismos och kyckling

Middagen var sötpotatismos med fetaost, stekt kycklingfilé och en sallad + ett glas mellanmjölk såklart.

Idrottslektion

Idag deltog jag i min första idrottslektion i skolan på hur länge som helst, drygt ett och ett halvt år sen jag idrottade med folk från skolan faktiskt.

Idag stod fotboll på schemat. Jag som inte kommer speciellt bra överens med bollar jublade inte direkt men när jag väl kom igång var det riktigt kul. Jag gjorde mål och det gick faktiskt bra. Efter att vi ätit lunch som bestod av fiskpanetter och potatis så deltog jag i ytterligare en idrottslektion! Fotboll igen och jag körde på! Svettig blev man men det är så skönt. Nu sitter jag på bussen hem från SCÄ där jag haft möte.

/Tove

Småintressant

När jag var hos sjukgymnasten på SCÄ tidigare i veckan så pratade vi blandannat om att jag har ont i mina knäveck (?). Hon sa att det delvis kan bero på att jag har överbelastat mina vader på grund av att jag inte tillåtet mig själv att sitta. Sedan sa mamma att hon tycker att jag gått/går med väldigt små, korta och stapliga steg ända sen jag började må dåligt, någonting jag själv inte ens har reflekterat över, och om det kanske har gjort att jag spänt mina vadmuskler på något sätt. Då berättade min sjukgymnast, för att komma in på något lite annat, att varför jag antagligen har gått/går med så små, korta och stapliga steg är för att kroppen anpassar sig efter hur mycket energi jag har. Den orkar inte gå med långa steg och det är dens sätt att "säga ifrån". Tycker bara att det är så häftigt nu man börjar förstå sig på hur kroppen verkligen fungerar, och hur fantastisk den faktiskt är. Så om någon kommenterat eller om ni märkt själv att ni inte går som vanligt så är det antagligen anledningen. Tyckte bara att det var lite småintressant info, kram på er! /Sandra
 
 

Ishandsken och värmekudden

Ishandsken

Ta fram en plasthandske (kirurghandskar tror jag att de kallas), fyll denna med vatten och knyt ihop. Stoppa in i frysen. Har man inga handskar fungerar det med plastpåsar också. 
När du sedan får ångest, kanske i samband med en måltid, utmaning eller socialt sammanhang, tar du fram ishandsken och håller den hårt i handen. Kläm åt så att det nästan gör ont i handen. Det kanske låter konstigt men för vissa fungerar det jättebra som ångestlindring eftersom man fokuserar på något annat än just tankarna. Fungerar det kan du ju ha som rutin att ta fram ishandsken varje gång efter måltider!
 
 
Varm vetekudde
 
En vetekudde ser ut såhär (har sytt den här själv haha - bra tidsfördriv):
 
På avdelningen var det flera stycken som efter måltiderna gick omkring med vetekuddar tryckta mot magen, det ser lite komiskt ut men det fungerar faktiskt jättebra mot mättnadskänslan. Speciellt om magen är uppsvälld och öm så mjukar en varm vetekudde upp och gör det mindre smärtsamt både fysiskt och psykiskt. Man känner inte av mättnaden på samma sätt vilket minskar ångesten. Väldigt bra grej att testa!
 
/Hanna
 
 

Träff med Tove och Nellie

Idag efter att jag äntligen slutfört mitt matteprov hos Meta så mötte jag upp Tove och Nellie i gallerian. Nellie är 12 och var inlagd samtidigt som oss så vi hade saknat henne jättemycket. Väldigt kul att träffas alltså hon är så himla fin!
 
 
 
Vi gick och satte oss i vår favorittrapp. Förlåt för värdelösa bilder.
 
 
Tove med sitt dubbla mellis haha. Jag drack en hemmagjord smoothie (gjord på 3 dl vaniljyoghurt, 20 hallon och 1/3 banan) och Nellie åt jordgubbsyoghurtglass toppad med jordgubbar!
 
 
Men vad söta. Toves keso hade typ smält så hon fick äta kesosoppa....... Dessutom tappade hon ned den lilla plastskeden så den druknade. Lyckat.
 
 
Smileee.
 
 
Sen satte vi oss vid ett bord på övervåningen och Nellie var tvungen att gå. 
 
 
Finaste.
 
 
Spexar me kameran.
 
Tycker ni om sådana här inlägg med massa bilder där vi skriver om saker vi gör men som ändå är ätstörningsrelaterade?
 
/Hanna

Middag

Tog hand om min kompis ponny och skrittade ut (red igår så ingen mer ridning den här veckan) och när jag kom hem åt vi detta till middag: köttfärssås, fullkornsbulgur, morötter och mjölk till. /Sandra

Frukost, lunch och Scäskolan

"Jag har hört att man kan ta en korv med bröd till mellis. Men om man tar det till lunch, vad och hur mycket ska man äta som extra till det?"
 

När jag åt korv med bröd i går så åt jag tortellini och rataouille när jag kom hem men har ätit vanliga hotdogs hemma och då ser det ut såhär.
 
2 hotdogs
1 ljust korvbröd
1 slinga ketchup
1 slinga senap
1 pinnbröd
2,5 halloumiskivor
3 morotsstavar
1 glad mjölk
 
"Funkar dessa som frukost också? Och hur många mellanmål ska man äta om dagen enligt era matscheman? Puss!"
 

Mellisförslagen fungerar inte som frukost. Frukost är ett huvudmål och därför större. Scä's frukostförslag varierar lite så här kommer mina istället
 
Alt 1

3 dl a-fil/naturell yoghurt/vaniljyoghurt
2 dl flingor/1 dl müsli
1 skiva mjukt bröd med 1 tsk smör och pålägg som täcker hela mackan (ost eller skinka)
2 dl juice
 
Alt 2
 
1 port havregrynsgröt
1 msk lingonsylt
2 dl mellanmjölk
2 dl juice
1 mjuk macka med 1 tsk smör och samma pålägg som ovanstående
 
Alt 3
 
3 dl välling
2 mjuka mackor med smör och pålägg
2 dl juice
 
"hej! skulle ni kunna berätta lite om scäskolan?"
 

Hej! Scäskolan, eller Meta som vi kallar det eftersom den superfina läraren heter Meta, ligger i samma byggnad som Scä fast man måste gå ut (ingen som inte vet fattar haha). Jag går till Meta 2-3 gånger i veckan och är där en knapp timme per gång. Familjevårdsavdelningen har tid där 11-11.45 tisdag-torsdag så då vandrar alla som har möjlighetet ned från avdelningen i samlad trupp.
På Scäskolan jobbar man med uppgifter man får från skolan och många (däribland Sandros och jag) gör sina prov där. Det som är så skönt med att vara hos Meta är att det verkligen inte är någon press alls. Man får ta den tid man behöver och är hjärnan het kaputt en dag (eller många dagar) får man sitta med samma tyskamening i en timme - det är inte värre än så. Meta finns där för att hjälpa till och framför skäller hon på skolorna när de ger en för mycket uppgifter. 
Så jag tycker verkligen att Scäskolan är bra och att man ska gå dit om man får möjlighet! Dock får inte alla plats eftersom det bara är en lärare så om man inte varit sjukskriven så länge och därmed inte hamnat så mycket efter (jag har missat 1,5 år i skolan) får man försöka fixa det med hjälp av sina föräldrar. Dock finns Meta alltid tillgänglig om man behöver ha ett skolmöte eller om skolan lägger för stor press på en!
 
"Hanna är du rädd för att folk som vet vem du är ska upptäcka bloggen eller bryr du dig inte så mycket om det? 
Lycka till förresten!"
 

Alltså den är ju inte privat så jag hade väl räknat med att folk förr eller senare skulle hitta den men jag uppskattar verkligen om ni inte sprider den till hela skolan. Inte än i alla fall.
Tack!
 
/Hanna

Svar kring behandling, inläggning och portioner.

Jag skulle gärna se mellanmålsförslagen :) finns det typ frukostförslag också? Portionsstorlekar? Jag har blivit remitterad till capio anorexicenter och ska läggas in på deras slutenvård den 3 juni, alltså om en vecka. Det känns fruktansvärt, jag viill verkligen inte, samtidigt som jag på något sätt förstår att jag måste. Jag är så otroligt rädd, klarar inte av en viktuppgång. Har försökt att äta efterhalvt matschema nu, men portionsstorlekarna är enorma. Hur många deciliter ris/@asta/@otatis/bulgur ska det vara enligt scä? Finns det olika matscheman och mängder för olika personer? Hur ser alla era scheman ut? Mängder? Vet ni hur ett schema för att stå still i vikt ser ut? Hur mycket kött och sås? Rädslan nu inför inläggningen, ångesten och paniken. Jag är bara så himla rädd... Tack för er fina blogg, den inspirerar! Kramar Agnes

Åh jag förstår att det känns jätteskrämmande att bli inlagd men jag är jätteglad för din skull att du fått den hjälpen. Nu är jag ärlig haha, men var beredd på att ja - det kommer vara rent ut sagt fruktansvärt. Men det måste svida rejält annars kommer man aldrig kunna bekämpa ätstörningen, det är ju det som är meningen. Även fast det kanske inte känns så just ibörjan så kommer du märka att du får med dig så bra och nyttiga erfarenheter därifrån. Jag vet inte så mycket om Capio men kan tänka mig att dem kör ungefär samma schema som på SCÄ. 
 
Ahh.. viktuppgång, det är också mitt fobi-område. Men vet du, förr eller senare måste du upp i vikt så det är ingen vits att bara dra ut på plågan. Och det är ju lättare sagt än gjort såklart, men vet du, det enda viktuppgången ger dig tillsammans med psykologhjälp - det är ett liv tillbaka. Försök se allt positivt med att minska din undervikt, t.ex. som den här lappen.  Ännu ett tips är att försöka sluta kolla på vågen. Jag klarar helt enkelt inte av att se min viktuppgång på några siffror framför mig vecka för vecka så just nu går jag upp baklänges på vågen och tittar inte. Så himla skönt faktiskt, då man ofta värderar sig själv efter siffrorna och ibland kan känslan man hade innan man såg att man gått upp i vikt vara annorlundare innan man faktiskt fick det bekräftat. Dessutom går man runt och oroar sig hela veckan för vad det kommer stå på vågen. Jag har bestämt med min behandlare ett par delmålsvikter så när jag når dem får jag veta men annars har jag ingen aning. Tips!
 
Här är några förslag på frukost och lunch- och middagsförslag. Mellanmålsförslagen finner du HÄR. Kolla även vår kategori mat så ser du på ett ungefär hur en normalportion ser ut.
 

   
Man vänjer sig vid portionstorlekarna och inser att dem faktiskt inte är så sjukt stora som man tyckte först. Vissa börjar med halva portioner ibörjan eftersom magsäcken är så liten och jag tror att om du är under 13 år så äter 75 % av portionerna. Annars är det 100 % portioner som gäller med 6 måltider per dag, frukost mellis lunch mellis middag mellis. De flesta äter lika mycket i starten sedan får vissa lägga till eller lägga bort mat beroende på hur vikten går. Alla har ju olika förutsättningar så det finns ingen som säger att just det där ska du äta för att stå stilla i vikt, men det kommer du få hjälp med senare i din behandling. 
 
Och du, LYCKA till!  Vi alla håller tummarna för att allt ska gå bra för dig  och mitt bästa tips till dig är att göra rätt från början. Börja inte med att fuska när du väl är där för jag lovar dig det kommer du bara må så sjukt mycket sämre av. Hör av dig om du (eller alla ni läsare) har fler frågor eller bara vill ha allmänt med pepp. Kramkramkram och vad kul att du gillar vår blogg! /Sandra
 

Mellanmålsförslag från SCÄ

Mellanmål 1
1 skiva mjukt bröd med smör och två skivor ost
1 glas juice/mjölk
 
Mellanmål 2
1 skiva mjukt bröd med smör och skinka
1 glas mjölk
1 frukt
 
Mellanmål 3
1 fralla med smör, en skiva skinka och två skivor ost
Kaffe/Te
 
Mellanmål 4
2 skivor hårt bröd med smör och två skivor skinka
1 glas mjölk
 
Mellanmål 5
1 tallrik naturell yoghurt eller filmjölk
Müsli/flingor
1 banan/fruktcocktail (fruktsallad eller bara lite frukt)
 
Mellanmål 6
1 tallrik vaniljyoghurt
Hallon
1 skiva hårt bröd med smör och ost
 
Mellanmål 7
1 glas chokladdryck (Pucko eller Oboy)
1 skiva mjukt bröd med smör och pålägg
 
Mellanmål 8
1,5dl kräm
2dl mjölk
1 banan
 
Mellanmål 9
1 förpackning risifrutti original
1 banan
 
Mellanmål 10
1 förpackning minimeal med flingor
1 äpple
 
Mellanmål 11
Kesomellanmål med nötter (färdigköpt)
1 frukt
 
Mellanmål 12
1 smoothie, yoghurtbaserad
1 banan (Jag brukar mixa allt i samma. Dvs 1 banan, 2dl yoghurt och bär)
 
Mellanmål 13
1 magnumglass/glasstrut
 
Mellanmål 14
3 kulor glass i bägare alternativt 2 kulor glass i våffelstrut
 
Mellanmål 15
1/2 paket gräddglass
1-2 msk chokladsås/sylt
 
Mellanmål 16
1 kanelbulle
1 glas mjölk/ kaffelatte
 
Mellanmål 17
3 ballerinakex/singoalla
1 glas saft/juice
 
Melanmål 18
3 digestivekex med smör och ost
Te/kaffe
 
Mellanmål 19
1 näve lösviktsgodis
 
Mellanmål 20
Twix, Japp dubbel, Brejk dubbel eller kexchoklad
 
Mellanmål 21
10 rutor choklad
 
Mellanmål 22
1 näve nötter
 
Mellanmål 23
1 nötbar (Eat natural, Seven seeds, Raw bites)
1 frukt
 
Mellanmål 24
1 tallrik nyponsoppa
1 dl mandelbiskvier
 
/Tove

Korv med bröd

En svår utmaning till lunch idag - korv med bröd köpt från en korvkiosk. Tre moment som gör det svårt: korven och brödet i sig, att någon annan tillagar det och att det tillagas i samma lokal som hamburgare och pomes frite.

Men det gick alldeles utmärkt! Ångest förstås men hanterbart. Hade haft ett bra möte med både min psykolog på dbt och scä dessutom hade jag inte gått upp i vikt trots fikat i lördags så kände mig trygg i att inte gå upp extra bara för att jag testat korv.

Vet ni förresten vilken härlig känsla det var att kunna skynda till bilen sådär klockan kvart över tolv en vardag samtidigt som man äter en korv? Så mycket normalare och mer avslappnat än att sätta sig ned och stint stirra på varje tugga innan den motvilligt nuddar munnen. Även om jag fortfarande är onaturligt medveten om varenda tugga, dess konsistens, innehåll, påverkan, smak, beståndsdelar, så kan jag i alla fall verka normal utåt. Och det ger en enorm frihet om man t.ex. är ute med kompisar över lunchtid och inte hinner sätta sig på en restaurang att istället bara kunna ta en korv.

Sedan är ju en grillkorv med bröd långt ifrån en full lunch så nu är jag på väg hem för att äta resten av min lunch. Sedan ska jag iväg och träffa en fin vän.

/Hanna

Rutiner angående bad på sommaren

Jag fick ett papper av SCÄ där det stod om vad det är för rutiner angående bad på sommaren. Om man har en undervikt har man risk för energiförlust och avkylning samt cirkulationspåverkan. Därför rekommenderas följande:
 
- Bada i havet/bassäng om vattentemperaturen är minst 18 grader.
- Gå eller klättra ner på badstege och hoppa inte ner i vattnet pågrund av att det finns risk för cirkulationspåverkan när kroppen chockas av snabb avkylning.
- Bada fem minuter och det ska inte användas som motionsform.
- Man bör gå upp ur vattnet efter 5 minuter och byta om till varma och torra kläder direkt efteråt. Viktigt - eftersom kroppen inte kan ta hand om temperatur på rätt sätt som jag skrivit om häääääär.
 
Om man har ett bmi på 15 får man max vara i vattnet i en minut.
 
Ännu en nackdel med att ha en ohälsosam vikt. Man blir verkligen begränsad med allt. Värt att tänka på. (inse, inse, inse)
/Sandra
 

Question

Hur många dl yoghurt och hur mycket müsli ska man ta vid mellis?
 
Enligt SCÄ ska man till mellanmålet ha 2 dl yoghurt, 1 dl müsli (alternativ: 2 dl flingor) + frukt. Jag har en lång lista fylld med bara olika mellanmålsförslag jag fått från SCÄ. Finns det något intresse för att jag lägger upp den? Ni som går på SCÄ har den förmodligen redan, men är medveten om att det finns andra som läser vår blogg. Både folk som går hos en annan klinik eller som inte får behandling alls.
 
Så därför slänger jag ut frågan. Någon som har intresse av den?
 
/Tove

Lanugohår

Alla som har varit i svält under en längre tid vet jag vad jag pratar om. De små, mörka, fjuniga hårstråna som finns precis ÖVERALLT på hela kroppen. Magen, benen, ryggen, brösten, armarna, nacken och ansiktet. Jag kommer ihåg hur mycket komplex jag hade över min lilla mustasch ("hallå det måste vara något fel på mig tjejer ska inte ha mustasch det är bara för att jag är ett sånt himla äckel"). Även pannan och kinderna var helt fjuniga. 
Vad jag inte insåg då var att det berodde på att jag åt för lite. Jag trodde helt enkelt att det var fel på mig.
 
När man är i svält försvinner ens underhudsfett eftersom kroppen är desperat försöker hålla hjärtat igång och därmed tar all energi som går att få tag på (ni kan läsa mer om svält här). Eftersom underhudfettet har uppgiften att skydda de inre organen mot kyla så försöker kroppen hitta en ersättning för det och därmed börjar hår växa över hela kroppen.
 
Känner du igen dig i att du har lanugohår? Då är du med allra största sannolikhet i svält och behöver söka hjälp! Det var faktiskt bland annat mitt lanugohår som fick mig att inse att jag var i svält, även om jag inte kunde acceptera det eftersom jag tyckte att jag var så tjock. 
 
Enda sättet att bli av med sitt lanugohår är genom att börja äta igen. Och det är bara en av hundra anledningar till att bryta svälten. Det är livsfarligt att vara i svält och man kan få men för livet. Dessutom mår man så sjukt mycket bättre av att äta. Mitt lanugohår försvann succesivt och var nästan helt börta fem månader efter att jag börjat med matschema. Nu 1,5 år senare är allt lanugohår borta och jag behöver inte se ett hårigt monster varje gång jag tittar i spegeln. Så skönt att ha ett mindre komplex!
 
 
En dålig bild på min nacke när jag gått upp flera kilon men håret fortfarande var kvar. Dock hade jag mer hår innan och allt syns inte på bilden.
 
 
Såhär ser min nacke ut nu, 1 år och 2 månader efter att jag börjat med matschema!
 
/Hanna

Strawberries

Äntligen! Första gången vi har färska jordgubbar hemma det här året! Vilket självklart betydde att de fick spela en roll i mitt kvällsmål.

Skivade jordgubbar, yoghurt, müsli, macka med smör, kalkon och gurka + ett stort glas nyponsoppa.

/Tove

Fika!

Dagen som Tove så kryptiskt talade om var ju som sagt kommen idag. I januari när vi alla var inlagda på Scä's slutenvårdsavdelning planerad vi en fika den 25:e maj på café fåtöljen (som är Scäisarnas stammisfik haha). En fika där vi skulle äta något vi kunde valt om vi vore friska. Tyvärr kände inte Sandra att hon var riktigt redo än så hon tog en smoothie innehållande vaniljyoghurt som självklart också är en stor utmaning! Sanna som är glutenallergiker tog med sig eget fika hemifrån och åt dessutom en macka utöver skumraketen så ni behöver inte oroa er. Jag, Tove och Sara tog Rabarber- och hallonpaj med vaniljsås. 
 
 
Nervösa som sjutton. 
 
 
Här får Sandra vara med och vara nervös också. 
 
 
Paaaj. Helt gudomligt god smaklökarna får verkligen en chock när det sötaste man är van vid är apelsinjuicen till frukost. Dock lite svårt att koncentrera sig på smaken när man samtidigt måste deala med ätspöket men det kommer. 
 
 
Fåtöljensmoothie är verkligen standard haha. 
 
 
Tove som håller på med någon av sina vanliga aktiviteter........ Alla som har träffat henne vet vad jag menar haha <3
 
 
Sanna som är så söt att man smäller av. 
 
 
Men bästa. Puss på er.
 
 
Och så har vi finaste Sara. Tummar upp för den goda pajen. 
 
 
VAD. ÄR. DET. HÄR?!? dööör haha. have u ever seen such a fake smile?
 
 
Bilden talar för sig själv! Alla klarade utmaningen och jag är så sjukt stolt över oss allihopa. Vi är bättre än bäst. Hade vi gjort den här utmaningen tillsammans med en förälder hade det blivit något helt annat och ångesten hade genast stigit. Men eftersom vi var tillsammans så hölls ångesten i schack "alla andra äter ju då kan jag också!" och "jag måste klara det här för de andra".
 
Definitivt något vi måste göra om. Tänk vilken frihet att bara kunna gå ut och fika med kompisar. Vilken livsglädje ger inte det?
Klarar vi det klarar ni det också!
 
Kram
 
/Hanna
 

Mediciner

Jag fick en fråga om vilka mediciner jag tar så här kommer svaret!

Morgon: 100mg/två tabletter sertralin (antidepressiva har även testat Flouxetin tycker inte att något funkar)
15mg/1, tabletter atarax (ångestdämpande funkar inte alls)

Lunch: 15mg atarax

Middag: 15mg atarax

Kväll: 2,5mg zyprexa (absolut bästa medicinen den är antipsykos och verkar därmed på tankarna. dock får man mycket sämre koncentrationsförmåga så pga det har jag minskat från 12,5mg/dag till 2,5. man blir även trött av den)

Vid behov: 10mg zyprexa velotab (smälter i munnen så de verkar snabbare)
50mg theralendroppar (funkar i den höga dosen, har fått dubbeldos vid vissa tillfällen också. man blir helt knockad.)

Jag har även testat: Flouxetin (antidepressiva), Theralen (tabletter ångestdämpande) och Melatonin (sömntabletter). Tycker inte något av det funkar.

MEN grejen med mediciner är att det är väldigt personligt. Det som inte funkar alls för en person kan funka jättebra för en annan. Man får testa sig fram. Blir man erbjuden mediciner tycker jag verkligen att man ska ge det ett försök. Det är inget fel med att gå på tabletter, vi är sjuka och vi behöver hjälp så kan v få det ska vi ta chansen.

/Hanna

Morgondagen

Morgondagen kommer bli en stor utmaning för oss alla. Tänker inte avslöja än vad som kommer hända, vill ni veta så får ni kika in i morgon. Vår nervositet är blandad med både hopp och glädje faktiskt. Jag är riktigt peppad och vet att det kommer gå bra.

När vi planerade det här kändes det som om det var evigheter kvar, men nu är dagen nästan kommen. Galet.

/Tove

"Hur är era kroppsuppfattningar nu jämfört med förut när ni vägde mindre?"

"Hejsan :) 
Jag har en fråga.. Hur är era kroppsuppfattningar nu jämfört med förut när ni vägde mindre? 
kram kram!"
 

Hanna: Min kroppsuppfattning är så enormt stört sinnessjukt mycket bättre nu än när jag vägde -13. Dock var det inte så att jag för varje kilo jag gick upp kände mig smalare utan i början tyckte jag bara att jag svällde som en ballong men jag tog mig förbi det stadiet efter många om och men och det var så värt det! Sedan jag blev normalviktig har jag inte alls lika mycket tjocktankar och även om dem finns där ser jag dem inte som något att bry sig om eftersom jag kan leva i kroppen jag har nu. 
 
Tove: Min är också helt stört mycket bättre. Jag trivs faktiskt till och med i min kropp i bland och har ingen längtan efter att gå ner igen. Längtar inte tillbaka till tiden då jag vägde 17kg mindre än vad jag gör idag, för gillar mig själv bättre nu. Sen har jag fortfarande komplex men jag accepterar mig ändå. För alla är vi bra!
 
"När började ni på att arbeta för att behålla vikten, istället för att gå upp?"
 

Hanna: När jag nått normalvikt vilket jag gjorde för en sisodär sex veckor sedan om jag inte minns fel. Det är dock inte så att jag bara jobbar för att behålla vikten utan måste fortsätta gå upp, men inte alls lika snabbt som innan (0,5-1kg/vecka som är Scä's praxis).
 
Tove: Även fast jag är normalviktig så måste jag fortfarande gå upp ett par kilo för att nå min egna målvikt. Därför äter jag fortfarande på ett matschema som ska ta mig upp den sista biten. Men har bara 1-2kg kvar tills jag får arbeta på att hålla den, så kan skriva lite mer om det då om det intresserar er? För att hålla vikten tror jag kommer bli jobbigt till en början innan man litar på sin kropp fullt ut.

Breakfast

Till frukost idag blev det havregrynsgröt (bestående av 1dl havregryn 2dl vatten och salt), 1msk lingonsylt, 2dl mellanmjölk, 2dl äppeljuice, 1 skiva aktivt flerkorn (avdelningsbröd forever), 1tsk bregott (normal fetthalt) och 1,5 skivor skinka!
Så lite tabletter till det haha.

/Hanna

De tre faserna

Jag vet inte om det bara är jag eller om ni känner igen er i det jag kommer skriva. Lämna gärna en kommentar om ni känner igen er!
 
Sedan jag började äta normalt igen i och med att jag fick mitt matschema så har jag upplevt tre faser. Hunger, mättnad och illamående
 
 
Illamåendet var nog den första fasen jag stötte på. Det var inte så att jag bara var illamående efter måltiderna (även om deet var då det var som värst) utan jag var illamående i princip hela tiden. Ingen som inte har upplevt det själv förstår hur v i d r i g t det är att må sådär illa och samtidigt tvingas i massa mat. Jag stod med pannan mot badrumsspegeln och hyperventilerade efter varenda måltid för att jag mådde så illa. Ändå spydde jag aldrig. 
Visserligen har jag inte spyfobi utan tyckte att det kunde vara ett okej alternativ (vilket det verkligen inte är!!! man förstör kroppen så sjukt mycket när man spyr med flit). Dock kunde jag ju inte styra över att hjärtat automatiskt går upp i puls när kroppen förbereder sig på att spy vilket gör att man börjar svettas och skaka och mår ännu mer illa på grund av rädslan. Det allra bästa man kan göra i de lägena är att hålla i något kallt, typ en isbit inslagen i papper, och andas i fyrkant (det innebär att man andas in långsamt, håller kvar, andas ut, håller kvar osv). Det låter som en fånig grej ens psykolog försöker tvinga på en men det fungerar faktiskt mot illamående. Sedan när man är lite lugnare funkar det bäst att helt enkelt distrahera sig med något. 
 
Mättnad är en annan fas som innebär att man är proppmätt precis hela tiden. Spelar ingen roll om man precis har ätit eller inte ätit på tre timmar, känslan av en full mage är densamma. I början beror det på att magsäcken krympt av svälten och detta motverkas enbart av att äta trots att man inte känner sig hungrig för ska man någonsin bli lycklig måste man äta. Det kan tyckas helknäppt att äta om men verkligen inte är sugen, vare sig det är på grund av illamående eller hunger, men att äta är precis det man måste göra. För det går över. Alla tre faserna går över men att sluta äta innebär bara att man sätter upp hinder för sig själv både psykiskt och fysiskt. 
När man känner sig så mätt kan man bli rädd för att man har ätit för mycket. Det är inte sant! Det är bara ätstörningens ord. Nej det beror på något som jag inte vet vad, tror det är psykologiskt eller helt enkelt det att kroppen förlorat förmågan att uppfatta hunger och mättnad normalt eftersom den förstörts av svält och eller hets.
 
Hungern är nog den läskigaste känslan, en känsla jag gick med hela hösten. Man blir rädd för sig själv, för att man ska börja hetsa. Och ätstörningen gör så att man blir arg på sig själv eftersom man "Är så glupsk". Inte ett sant ord i det. Att man är hungrig hela tiden beror på att kroppen är desperat efter mer mat eftersom den ligger efter. Det allra bästa är att äta mer men klarar man inte det och mår dåligt av hungern kan man ta t.ex. te mellan måltiderna. Det hjälper!
 
Alla de här perioderna skiftar fram och tillbaka. Alla plågsamma på sitt eget sätt och jag har under det senaste 1,5 åren trott att det aldrig ska går över. Men gå över är precis vad det gör. Sedan jag blev normalviktig har min kropp långsamt börjat stabilisera sig och även om jag känner av alla de tre perioderna till och från ibland är det så mycket bättre nu. Jag känner mig hungrig innan måltider och mätt efter och är nästan aldrig illamående - precis som det ska vara!
Så fortsätt att äta för då kommer ni till den dag då er kropp börjar bete sig normalt igen. Ger ni efter för ätstörningen tar det bara längre tid innan ni når dit. 
 
/Hanna

Kvällsprommis

 
 
 
Åh. Tog min sista promenad med mitt hjärta i släp tillsammans med mamma. Det var jättemysigt och så himla skönt väder. Dollar (det är min kompis ponny) gör mig alltid på bättre humör. Han säger inte ett ord men det behövs inte, djur är verkligen terapi. Bra avslut på en lite tuff dag. Nu laddar jag inför Multi Family Terapy imorgon, för er som inte vet vad det är har jag skrivit om det hääääär. Hoppas er dag har varit fin gott folk! /Sandra

Biff, ris och ratatouille

Dagens middag var biff marinerad i någon skum (men god) sak, saffransris och supergod ratatouille! Allt ur Jamie Olivers "middag på 15 minuter".

Nu ska jag fortsätta kolla på min nya favoritserie, nämligen "Äkta människor". Rekommenderas starkt! Har inte ett jota med mat eller ätstörningsrelaterade saker att göra så det är superskönt. Jag ser den på Netflix men den finns säkert någon annanstans också.

/Hanna

Skola

Idag har jag varit i skolan exakt hela dagen för första gången på hur länge som helst. Typ bästa dagen haha, konstigt vilka perspektiv. Tänker prata med mina föräldrar att jag vill gå heltid nu sista delen av terminen för förberedelse inför gymnasiet som början i höst.

Att jag var där hela dagen betyder givetvis att jag åt lunch där också! Det gick bra. Älskar mina vänner, blir så mycket lättare. Vet inte om du läser detta fortfarande Kia, men om du gör det vill jag bara säga tack för att du är bäst!

/Tove

Röda korset

Idag var jag på en intervju med Röda Korset tillsammans med min mamma med syfte att vi anmält oss som frivilliga volontärer. Jag har alltid velat jobba som volontär och min egentliga enda dröm i livet är att få åka till Afrika för att arbeta med svält. Nu är det ju så att man måste var typ över tjugo för att få åka på sådana resor så då är ett bra första steg att jobba som volontär i Sverige!
Med start på tisdag kommer jag hädanefter jobba på caféet på Kupan som ligger på Söder (Östgötagatan närmare bestämt) varje lördag. Det är ett kombinerat café och second hand (två saker jag älskar!). Alla vinster som dras in går direkt till behövande.
Mina arbetsuppgifter kommer vara att baka, göra smörgåsar, stå i kassan, servera och prata med ensamma stammisar. Det kommer bli så bra!
Har ni vägarna förbi någon lördag får ni gärna slinka in och ge mig en kram.

/Hanna

Tisdagsmiddag

Basilika och serranoskinka fylld kyckling, fullkornscouscous och en citron sås + mjölk. /Sandra
 

Hur undervikt påverkas av temperatur

Varför ska man ta det försiktigt i solen/ värmen om man är underviktig? Och hur påverkar det kroppen? Ingen har berättat det för mig, mer än att man måste dricka mer vatten hehe. 
Kram :)
 
För en normal människa så regleras kroppstemperaturen när man blir varm i solen genom att man svettas. Förmågan att svettas är sämre som underviktig och då avleds inte värmen vilket gör att kroppstemperaturen stiger. Det farliga då är att kroppen hamnar i ett febertillstånd och hjärtat blir ansträngt. Dessutom om sina blodvärden inte är bra (vanligt vid undervikt) får man inte ut syre till kroppens alla organ och celler så deras förmåga att anpassa sig till olika förhållanden försämras, t.ex. hög temperatur. 
 
Och yes du har alldelles rätt i att man måste dricka mer vatten! Det är jätteviktigt speciellt nu när det är varmt då man tappar så mycket vätska. Jag har blivit tillsagd till att dricka minst 3-4 glas vatten utöver mina 6 måltider.
 
Krammiiis!! /Sandra

Måndag

Hej allihoppa. Jag har haft en fullspäckad helg och denna dag har också varit full fart så jag är helt slut. Förra veckan höll jag verkligen på att krasha allt på grund av att jag nått min delmålsvikt och jag har en enorm viktfobi. Men tack vare lite grymma mejlkontaker, pepp från bästa tove och hanna och min fantastiska omgivning insåg jag att börja svälta kan vara bland det sämsta jag kan göra. Så jag är på gång igen, lite svajigare men ändå starkare än innan. Det var precis såhär det blev i julas men då gav jag efter för ätstörningen och jag fick ett rejält bakslag, men att börja om resan från ruta 1 för tredje gången är liksom inget alternativ som varken jag eller min omgivning orkar med.
 
Och helt ärligt även fast det är otroligt vidrigt tufft så börjar jag känna en acceptans att jag nått min delmålsvikt, det är ju faktiskt så med allt egentligen. T.ex. när facebook eller instagram får ny design blir man alltid skitirriterad, man tror att man aldrig kommer vänja sig eller tycka detta är bättre än det förra, men sedan efter en månad har man landat i det och man tycker att denna design är mycket praktisare och bättre eller vad det nu kan vara än det som var tidigare. 
 
Nu när jag nått den "farliga" delmålsvikten har jag börjat få rida 1 gång i veckan ( :D ), alltså inte bara skritta som tidigare. Visst får jag inte rida lika hårt som innan men det håller min ridlärare koll på, men jag får vara med på en vanlig lektion. Så det känns ändå värt det! För jag var med och red idag och det var så SJUKT härligt och kul! Dock har jag ingen ridkondis lol, men det är inte så konstigt, har ju faktiskt inte ridit "på riktigt" sen tidig höst.
 
Har även varit på två möten idag på SCÄ och tagit hand om min kompis ponny, men red inte då eftersom jag skulle rida på kvällen. Träningslunchade också (är så trött på ordet utmaning) idag på en sushirestaurang och efter det spelade jag och pappa minigolf för att ha någonting att avleda sig med efter lunchen så det inte blir lika jobbigt. Oj detta blev långt men ha det bra och tack för alla kommentarer. /Sandra
 
En blandad kompott bilder från helgen. 
 
 
 

Vad är måltidsdryck?

Såg den frågan förut, men förlåt att vi glömde svara på den! Därför passar jag på nu så snabbt jag kan!

Måltidsdryck är nästan som saft skulle jag vilja säga, fast inte alls lika sött. Jag dricker ofta med smak av lingon eller tranbär, en stor rekommendation. Ska man köpa det i affären finns det väldigt många olika smaker, allt från fläder, citron, jordgubb, skogsbär till tranbär. På förpackningarna brukar det stå "lättdryck".

Det märket som är absolut godast är Jokk. Bara druckit deras lingon, så vet inte om det finns i andra smaker? I alla fall, Jokk finns att köpa både som koncentrat som man sedan späder med vatten eller en färdig förpackning! Så testa!

/Tove

Löppass

Står nu i solen och väntar på bussen som ska ta mig hem. Just avslutat ett löppass vilket var hur skönt som helst. Har på mig mina gamla friidrottskläder från Hammarby, får mig att känna mig starkare på något sätt. Åt en extra banan nu efter också, just för att vi bestämde det. Banan är bra. Speciellt efter att man tränat men också om man bara behöver fylla på magen lite. När jag kommer hem blir det dubbelt mellis och plugg som följs av middag, tv-tittande och dubbelt mellanmål igen.

/Tove

Dagens middag

Ursäkta att det ser vidrigt ut på bilden haha, men jag är tyvärr inte så bra på att fota. Köttfärsbiffar i tomatsås med bandpasta är det i alla fall + måltidsdryck. Lovar att det var godare än vad det ser ut!

/Tove

När jag insåg att jag hade en ätstörning del 3

Nu är det dags för den tredje och sista delen i "När jag insåg att jag hade en ätstörning".
 
Tror att jag började misstänka det först själv när jag insåg att jag fick ångest av allt jag stoppade i mig och om jag inte rörde mig lika mycket som dagen innan. Jag gjorde också test på internet, som de andra, där man fick svara på en massa frågor. Fick hög grad av anorexi men tänkte nog att det bara blev fel. Även om jag hade problem med mat, kropp och ångest så hade jag garanterat inte anorexi. Jag valde att blunda för problemet samtidigt som jag försökte förneka det för mig själv. Jag visste att jag hade problem, men försökte att hela tiden intala mig att det inte var sanningen.
 
All denna manipulering för att föräldrarna inte skulle fatta vad som hände var oerhört krävande. Låg vaken hela nätterna för att planera vad, när och hur jag skulle äta. Planerade även hur jag på bästa sätt skulle dölja att mitt minskande matintag för mina föräldrar. Jag började komma med ursäkter om att jag åt så mycket i skolan till lunch och mellis så att jag inte behövde någon middag, men i skolan sa jag att jag ätit så mycket frukost att jag inte var hungrig och så vidare. Lögnerna avlöste varandra och för att allt skulle verka trovärdigt var jag tvungen att lägga ner ett enormt arbete. Ångrar detta så sjukt mycket, önskar att jag aldrig hade börjat.
 
Minns också att jag själv försökte gå upp i vikt innan mina föräldrar hade konfronterat mig. Jag bestämde mig för att jag inte skulle ge upp för än jag gåt upp X antal kilo. Redan dagen efter hade jag ångrat mitt beslut och vandrade istället neråt igen. Minns också en dag då jag hade varit i skolan och faktiskt ätit av lunchen. Vet att jag dansade runt i huset och sjöng för mig själv "weho nu är jag fri från min ätstörning". Då hade jag inte ens fått diagnosen än, och tyvärr går det inte riktigt så fort. Man blir inte frisk av att äta en måltid, inte två heller. Sen fick jag hjälp men fortsatte att förneka det för allt och alla. En så fet person som mig kunde väl inte ha anorexi? Glad att jag fick hjälp då och inte senare, för då hade det varit svårare att ta sig ur.
 
/Tove

Hår

Äntligen har mitt hår börjat stabilisera sig! Jag tappar inte alls mycket hår längre och det har börjat växa ut massor av nya hårstrån. Jag har alltid haft väldigt tjockt hår så jag hade turen att inte bli så extremt tunnhårig, men skillnaden var stor. Mitt hår börjar också bli mer glansigt och inte lika stripigt längre. Ännu en fördel med att kämpa mot friskheten.
 
Man tappar ju hår eftersom kroppen saknar byggstenar och dessutom går ju kroppen ner på lågprioritet och att bygga nya hårstrån känns kanske inte så aktuellt när kroppen måste lägga all energi för att få hjärtat att pumpa runt blod till de centrala organen. Kroppen stänger av, eftersom den förbereder sig på att kroppen dör. 
 
Första bilden ger inte rättvisa, men den bilden är tagen för ca. ett halvår sedan och andra bilden är tagen från i fredags.
 
 
/sandra

Musik väcker gamla känslor

Det finns vissa låtar jag egentligen älskar men som jag idag inte klarar av att lyssna på beroende på att de tar mig tillbaka i tiden. De tar mig tillbaka till alla de dagar då jag tvångstränade i skogen efter skolan, till de dagar då jag sprang mellan busshållplatser och till alla bussturer fram och tillbaka till SCÄ. Finns mer saker jag kopplar låtarna till, men detta är några exempel.

Igår när jag satt på båten hem från Gotland tänkte jag köra en gammal spellista från min sjukaste tid. Varför vet jag inte, men saknade låtarna. Dock kom jag inte längre än till mitten på andra låten innan jag stängde av. Scenarion från händelser som sitter fast på näthinnan spelades upp om och om igen. Jag satt där och stirrade ut i intet samtidigt som jag såg alla filmer från förr. Hjärtat slog allt snabbare och jag fick svårare att andas.

När jag dragit ut hörlurarna ur öronen satt jag bara stilla i de röda sätet med rött skinn där man ska placera huvudet. Jag frågade mig, "varför ska jag lyssna på detta när jag mår såhär av det?". Istället för att starta listan igen valde jag att helt ta bort den. Den hör inte hemma i mitt liv längre och jag kommer inte behöva söka trygghet hos dem längre. Istället satte jag på "Born this way" av Lady Gaga. Pepp.

/Tove

Pastasallad

Till middag idag blev det plocksallad från ica! Det är bästa kö-maten (när man köar till konserter hela dagarna) och jag kommer köa mycket i sommar så det var en bra träning.
Tog bulgur, soltorkade tomater, keso, avokado, keso, körsbärstomater och räkor. Riktigt bra blandning faktiskt!

/Hanna

Banan och att ta ansvar

I förrgår fick jag mig en rejäl utmaning, eftersom jag for runt så mycket igår och mamma och pappa skulle iväg på en grej så funkade det inte om jag inte åt bananen själv. Först tänkte jag att det inte skulle vara några problem, jag ska ju bli frisk så då måste jag ju äta! Varje sak jag skippar kommer ju föra mig längre från det friska. 
Men så blev det lunch och det visade sig vara en bakpotatis med en räksås jag tyckte var väldigt fet. Alldeles för fet så för att kompensera för den tänkte jag att jag kunde ju slänga bort bananen och säga att jag åt den. Inte för att jag ville gå ned i vikt utan för att... jag skulle få mer ångest annars. 
 
Ser ni en frisk logik någonstans? Nej. Det var sjukdomen som talade och försökte få över mig på dess sida. Hade jag skippat den där bananen så hade jag nästa gång jag fått äta något mer själv varit tvungen att hoppa över det också. För så fort hjärnan får ett underskott av energi börjar tankarna virvla och även om hjärnan kanske inte reagerar fysiskt på en banan (herregud det är ju bara en banan, som varken gör till eller från!) så vet ni ju själva att tankarna bara väller in så fort man gläntar på dörren. Det gäller att hålla den där dörren stängd.
 
Med alla dess tankar och erfarenheter om vad som händer när man börjar missbruka sitt förtroende så åt jag min banan. Hela banen utan att fuska. Och just därför har jag det lika "lätt" (det är dösvårt jag är ju sjuk men det är inte mer dösvårt) än igår. 
 
Det handlar ju om det här fortroendet också. Börjar man fuska med maten när man får eget ansvar går man förmodligen ned i vikt (och gör man inte det får man panik över hur mycket man skulle gått upp annars och så fuskar man ännu mer). Går man ned i vikt förstår föräldrar och behandlare att man fuskar och det gör dem väldigt ledsna. Det är den värsta känslan i världen att sätta sig i bilen efter ett möte på Scä när det kommit fram att man fuskat med maten. Mamma och pappas ledsna blickar, den tryckta, tunga känsla av svek. 
Och tro mig - fuskar det kommer det fram.
 
/Hanna

Låt inte våge styra ditt liv

En våg visar vad X väger
En våg visar inte:
 
- Fördelning av fett, muskler, vätska och skelettvikt.
- Hur du mår eller hur stark du känner dig.
- Hur din hud, hy, hår, naglar och mage mår.
- Hur kläderna sitter, hur frisk du är, hur din grundhälsa är.
- Vad du har för vilopuls, sömnbehov och utstrålning.
 
...och den visar inte hur din kropp byggs om och förändras allt som tiden går.
 
Som du kan se här missar vågen väldigt stora och oerhört många viktiga stenar i det som bygger just din hälsa. Så, tänk vad mycket bättre det skulle vara om alla bara slutade lyssna på den obetydliga siffran på vågen och börjar bry sig om saker som är viktigt istället. Släng ut vågen du har hemma, väg dig enbart på mottagningar tillsammans med en läkare där du behöver.
 
/Tove

Utmaningslunch

Hej! Idag blev det en riktig utmaning till lunch. Gnocchi med tomatsås och en halv avokado + mjölk. /Sandra

Våra instagram konton

Vi fick en fråga om vad vi heter på instagram och självklart så skriver vi ut det! 
 
Sandra: @sandrabergis (Jag är privat, men följ mig jättegärna ändå!)
Hanna: @jarnspoke (har väldigt många bilder vet, men tänkte faktiskt börja!)
Tove: @toverodlert
 
 









.

Middag

Här kommer en bild på min middag! Hemgjord potatismos med hemmagjorda köttbullar, lingonsylt, brunsås och grönsaker.
På scä får man åtta köttbullar, anledningen till att jag fick sju var att de var hemmagjorda så varje köttbulle var litelite större.

Edit: Hahahah jag kan inte räkna, det är åtta köttbullar som ni se. Frid och fröjd i blåbärsskogen orkar inte ens ha panik över att jag räknade fel. Mina föräldrar hade ju koll på att jag fick i mig rätt mängd.



Vill ni ha fler/färre/lika många matbilder?
/Hanna

 

Stepwise

Jag har precis varit min andra sväng till Scä idag och gjort "Stepwise". Det är som ett jättelångt frågeformulär där man svarar på allt mellan hur man mår och se på sig själv och sin kropp och hur man beter sig. Jag gjorde det "testet" för exakt ett år sedan och eftersom det göra i forskningssyfte fick jag nu komma tillbaka och svara på exakt samma frågor igen. Måendet hade försämrats tillsammans med hur jag såg på mitt eget värde trots att det var väldigt dåligt redan året innan. Men det positiva var att synen på min kropp hade förbättrats sååå mycket! Jag kommer ihåg när jag gjorde stepwise för ett år sedan och hur jag verkligen h a t a d e min kropp. Jag kunde knappt sitta i samma rum som min dåvarande behandlare och svara på de där frågorn eftersom jag sååå mycket över kropp.
Om man tittar bara ett par månader bakåt, innan jag nått min normalvikt, så var min kroppssyn helt annorlunda.

Jag är fortfarande en bra bit från att vara frisk och det händer titt som tätt att mina lår svullnar upp till oanad volym inför mina ögon och jag har fortfarande massa tränings- och mattvång osv MEN jag tänker inte låta anorexin ta ifrån mig glädjen över att jag mår bättre i min kropp. Hon skriker att jag är dålig som blivit friskare och att jag måste börja svälta igen. Men icke! Jag tänker INTE falla tillbaka no way.

/Hanna

När jag insåg att jag hade en ätstörning del 2

Hanna svarade på den här frågan tidigare och nu tänkte jag svara på den. 
"Hur & när insåg ni att ni hade en ätstörning? Vad tänkte ni kring det då?"
 
Jag kände att jag inte var mig själv längre och mådde inte bra. Men det var för nästan exakt ett år sedan jag märkte att något var fel, för jag kände ett tvång att träna, jag hade (ytterligare) en, dock privat, instagram där jag tog bilder på vad jag åt och skrev exakt vad jag ätit och förbränt under dagen, jag fick ångest över mat och jag var bara helt besatt av mat och träning. När jag sedan tappade mensen förstod jag att detta beteende och tänk inte var normalt, sedan läste jag en massa om ätstörningar och förstod då ännu tydligare att jag blivit drabbad. Kommer ihåg att när det var niornas bal så hade jag nått min "målvikt" och då sa mina vänner att nu kommer du väl börja äta normalt igen? Då svarade jag att det här är precis som om man fått 40 graders feber, man blir inte frisk på en dag. Jag har aldrig haft några problem med att erkänna att jag har en ätstörning för mig själv, men dock har jag fortfarande jättesvårt att inse att jag har anorexia nervosa, även fast det står på papper. 
 
När jag insåg det blev jag väldigt chockad. Jag var seriöst den sista man kan tänka sig som får en ätstörning, jag älskade mat men var ändå väldigt ointresserad. T.ex. när mamma gjorde smoothie till frukost till mig brukade jag inte dricka upp den, inte för att jag hade dumma tankar utan för att jag helt enkelt glömde bort den och det var viktigare för mig att sminka mig/välja kläder inför skoldagen. Sedan var jag godismonstret numero uno så att jag av alla skulle sluta med sötsaker var väldigt otippat. Jag trodde dock att jag skulle kunna bli frisk innan sommarlovets slut så jag förstod inte alls hur allvarlig denna sjukdom är och hur den påverkar en så oheört mentalt. 
 
/Sandra
(Toves svar kommer senare, och Hannas svar finner ni här)
 
http://picasion.com/i/1Tg89/

Jag-budskap

Jag utlovade ju dbt-färdigheter som jag tror kan vara till nytta för er så här kommer en!
 
Hur många gånger har man inte bråkat med sina föräldrar om mat och annat sjukdomsrelaterat? Ofta är det bråk som ätstörningen styr och dem är det rätt att föräldrarna vinner men så finns det bråken där föräldrar eller andra i ens närhet säger saker som är opassande och som man på ett eller annat sätt tar illa upp av. Dessa bråk där man egentligen har massa bra argument men som inte kommer fram för ilskan gör att man bara kan skrika att "DU ÄR DUM I HUVUDET" eller "NI FATTAR INGENTING".
Det blir aldrig särskilt lyckat eftersom föräldern då inte lyssnar på vad man egentligen har att säga.
 
Så en teknik att använda istället är jag-budskap. Det går ut på att man inleder meningen med "jag bli ledsen/arg/rädd/etc när du gör det här och det här", till exempel. 
Om vi säger att jag precis haft en ångestattack och mina föräldrar säger till mig att "sluta apa dig nu Hanna du gör bara det här för att få uppmärksamhet" och jag verkligen inte gör det med flit så blir jag förstås väldigt arg, ledsen och frustrerad för att de inte förstår hur dåligt jag egentligen mår. Men istället för att skrika hur idiotiska och efterblivna de är vilket bara leder till ett bråk kan jag istället lugnt samla mig och säga något i stil med "jag blir ledsen när ni säger att jag apar mig för jag kan verkligen inte kontrollera mina känslor". Vad tror ni de lyssnar mest på? Sedan är det allra bästa om man kan lägga till ett konstruktivt tips i slutet som t.ex. "kan ni istället för att skälla på mig ge mig min medicin/en ishandske (kan skriva om den imorgon!)/vad ni tycker att föräldrarna borde göra".
 
Går det inte att i stunden använda jag.budskap för att ni är för upprörda går det alltid att skicka ett sms efteråt! Det brukar jag använda mig av eftersom jag tycker att det mycket lättare att formulera mig när jag skriver.
 
Skriv gärna i en kommentar hur det gick om ni testar! 
 
Kram
 
/Hanna
 

Lunch

Fläskfilé i havregrädde med sötpotatis/palsternacka med sidsallad +mjölk. /sandra

Gotland

Nu är äntligen dagen kommen! Idag tar jag båten från Nynäshamn som går 11.05 till Visby. Ska på upplärning inför sommarjobbet där. Ska nämligen jobba på Ica Maxi i Visby några veckor under sommaren.

Inte nog med det, under dessa dagar ska jag klara mig utan mina föräldrar. Visserligen ska jag bo hemma hos min farmor, men det innebär ändå mycket eget ansvar. Det kniviga med de här dagarna är att jag verkligen måste sköta maten helt fullt ut. För har jag gått ner i vikt kommer jag inte få åka under sommaren, det är villkoren. Känns ganska läskigt eftersom jag så sjukt gärna vill åka i sommar men samtidigt är jag övertygad om att jag kommer fixa maten. Det kommer gå bra. Har bestämt mig, så tvivlar inte. Nu kör vi!

/Tove

När jag insåg att jag hade en ätstörning del 1

"hur & när insåg ni att ni hade en ätstörning? Vad tänkte ni kring det då?"
 

Jag insåg det hösten 2011 när en person som varit väldigt sjuk i anorexi och inlagd på scä kom till min och Toves skola och pratade med sjuorna (den årskurs jag gick då) om sjukdomen. Jag fick någon form av uppenbarelse, att det inte var normalt att få ångest av varenda tugga mat. Något jag hade haft i flera år och trott var något alla hade. 
Successivt insåg jag att jag faktiskt hade en ätstörning och gick upp några kilo på egen hand. Men under hösten kraschade mitt mående och jag hamnade i en djup depression och under vintern gick jag ned allt jag gått upp och lite till. Men samtidigt klarnade det mer och mer för mig att jag var sjuk. Jag gjorde många test på internet (sätt dock inte för stor vikt vid dessa test, du kan vara sjuk även om du inte får så höga träffar på dessa test eftersom det finns många aspekter i en ätstörning). Tillslut sökte jag hjälp hos umo (det kan ni läsa mer om här http://attvaljalivet.blogg.se/2013/march/att-soka-hjalp-sjalv.html#comment). 
 
Om ni misstänker att ni är sjuka så är ni med största sannolikhet det. Våga prata med någon om det! Skicka ett mail till oss eller gå till umo eller en skolsköterska/skolkurator du litar på. Har man en ätstörning mår man dåligt och om man mår dåligt ska man ta hjälp oavsett. 
 
 
/Hanna (Tove och Sandras svar kommer senare)

On my way

Lunchlåda bestående av kyckling, potatis och grönsaker i bilen på väg till dbt. Sen efteråt ska jag hem till en i gruppen tillsammans med både nya och gamla, ska bli superkul!

/Hanna

Middag

Här kommer en bild på min middag, pestopasta á la Jamie Oliver och tunna kycklingfiléer samt några kokta körsbärstomater och så ett glas mjölk till det.

/Hanna

"Går allt som en pil rakt upp för er?"

"Går allt bara som en pil rakt upp för er? Ni skriver aldrig om något negativt i den här bloggen utan bara hur bra allting går. Det är i princip omöjligt att må bra hela tiden om man inte är fullt frisk.."
 
Hanna: Självklart går allt inte spikrakt uppåt för oss, då skulle vi ju inte vara sjuka. Anledningen till att vi aldrig skriver om negativa saker här är att vi vet hur extremt lätt det är att bli triggad. Även om man har en recoveryblogg som syftar på att inspirera andra är det så himla lätt att man lättar sitt hjärta allt för mycket och får andra att må dåligt. Den hör bloggen är enbart till för att fokusera på att bli friska, inte hur vi mår i nuläget.
---den här texten är borttagen eftersom mina föräldrar är äckliga vider som inte låter mig berätta hur jag mår men jag mår åt helvete bara så ni vet---
 
Tove: Som Hanna skriver går det absolut inte helt rakt upp för oss. Men jag skulle vilja säga att min pil faktiskt pekar rätt så mycket uppåt även om den självklart hackar sig ner lite ibland. Jag mår så himla mycket bättre nu, vilket ni nog vet om ni läste min gamla blogg. Men som sagt ska detta inte vara någon avskrivningsblogg där vi skriver om vår ångest de dagar då vi har det jobbigt, det är inte syftet över huvud taget. Sen kan det självklart vara jobbigt för er också om ni vet att vi har en dålig dag fast vi bloggar peppande och inspirerande här. Dock undviker jag att skriva inlägg här om jag inte mår så bra för tillfället, då är det lätt att man råkar skriva någonting som egentligen inte har något att göra här. Kram.
 
Sandra: Nej självklart är inte allt som en dans på rosor. Vi kan nog låta friskare i den här bloggen än vad vi i verkligheten är. Jag har det jättetufft och velar varje dag mellan att bli frisk eller inte. Min hjärna är bombaderad av onda tankar jag bekämpas med varenda dag, men precis som Hanna och Tove förklarat så bra så är det något vi valt att inte skriva ner här. Det hör hemma i dagboken eller i sin privata blogg. Men det går mycket bättre för mig nu än vad det gjorde för en månad sedan men jag har en riktigt lång väg kvar. Och det är ju här på bloggen vi vill förmedla våra ljusglimtar på vägen! För friska ska vi ju bli och jag ska stå där en dag och kunde säga att det är så fruktansvärt jävla värt att bli frisk, för det kommer det ju vara. Kramkramkrammmm!!

La comida

Här är dagens middag. Kyckling i kokosmjölk med bulgur, spetskål och morötter + mjölk. /Sandra

Hämtmat

Igår fick jag en riktig utmaning till middag, nämligen hämtmat.
 
Min första tanke var att två Big Macs drypande av fett skulle radas upp framför mig och jag totalvägrade. Men så insåg jag att hämtmat inte behöver betyda att jag ska äta på McDonalds utan det finns massor av enklare alternativ att börja med. Till exempel thaimat (sushi, kinamat och koreanskt är andra förslag).
Efter ett litet rådslag med thaimatkungen Tove så valde jag Kyckling med röd curry och kyckling.
Det var väldigt jobbig men tror inte att det var själva maten egentligen utan bara tanken på att "nu äter jag hämtmat" som varit något förbjudet så länge. En så dum tanke för det är ju b a r a anorexins vanföreställningar. De ord som hon viskar i mitt öra och som kommer göra mitt liv till ett helvete.
 
För maten var ju jättegod! Dock klarade jag inte av att äta såsen men fick utan bråk byta ut det mot extra kyckling. Så tycker jag att det är bra att man gör istället för att börja bråka för det leder bara till att det låser sig, man blir arg och därmed mer mottaglig för ätstörningens ord. Nästa gång ska jag klara av att äta lite sås!
 
 
Bilden vägrar bli rättvänd så hoppas ni har överseende (vet inte vad det är med min iphone). 
 
/Hanna

Time can bend your knees

I torsdags fick jag reda på resultatet av min benmineralmätning. Som jag sagt tidigare är det något som man bör göra om mensen varit borta i 1 eller fler år eftersom skelettet bryts ner/blir skört och i vissa fall drar med sig skador som inte går att läka. Allas kroppar är olika känsliga men som tur är så såg mitt skelett bra ut! Jag blev jättelättad och glad. Det betyder också att jag får börja vara med och skritta på ridningen en gång i veckan. Min ridlärare har lagt upp en plan för mig och eftersom jag fortfarande inte får utföra någon fysisk aktivitet ska jag bara skritta för nöjets skull tillsvidare. Blev jätteglad verkligen och tror det kommer hjälpa mig. /Sandra
 
Haha en bild på mig för typ 2-3 år sedan tror jag!

Dinner is served

Jag och mamma hjälptes åt att laga middagen ikväll, nämligen falafel. Tyvärr blev de inte så lyckade haha, men fick leka lite kock för ett tag. Till falafeln åt jag ris, tzatsiki och tomater. Drack ett glas måltidsdryck till!

/Tove

Till dig

Till alla er som kämpar varje dag för att tillslut komma fram till livet igen:

Som jag förstått är det många andra som oroar sig för samma sak som jag. Vem man blir efter att ätstörningen lämnat. Just nu försöker den lura i dig att du kommer inte vara någon utan den, värdelös kommer du att bli. Fast det är inte hela sanningen. Ingenting av det stämmer egentligen. Man mår inte bättre utav att vara sjuk även fast det känns som det ibland, och ingen tycker om dig mer bara för att du är sjuk. Det finns ingen som vill vara med dig bara för att du jämt och ständigt tänker på att äta så lite som möjligt eller vara så smal som det går. Tror du det så är du helt fel ute. Tänk på att det säkert finns en miljon grejer som är roligare att göra i livet än att sitta hemma och försöka slippa undan så många kalorier som möjligt. Som det är nu är du instängd och fångad i ett helvete. Lever ett begränsat och inrutat liv. När man blivit frisk kommer man må så in i helvete mycket bättre. Jag vet att du kämpar varje dag och att du säkert ofta mår väldigt dåligt. Om du fuskar med maten och motionerar mer än du får så blir livet faktiskt inte roligare än såhär. Det är sant. Som jag redan sagt många gånger tvivlar jag ofta på om jag vill vara frisk eller sjuk. Men när jag väl får känna på livet ibland längtar jag s mycket till friheten att det bokstavligen gör ont i bröstet. Då vill jag bara dit på en gång och skulle kunna göra vad som helst för att få komma dit.

Jag har ofta dåligt samvete över allt jag förstört för min familj, släkt, vänner och alla jag älskar. Dåligt samvete över att jag alldeles för ofta väljer att lyssna till Anorexin istället för till dem som faktiskt vill mitt bästa. Jämt och ständigt har jag så otroligt fina människor runt om kring mig. Människor jag egentligen inte vill svika fast jag ofta gör det. Tänk på att era föräldrar och alla andra ni känner faktiskt älskar er och vill inget annat än att ni ska må bra. Vill ni göra dem glada finns det bara en utväg, friheten. Och jag vill i alla fall hellre att mina nära och kära mår bra och är lyckliga än att anorexin får ett falskt lyckorus lite då och då. Det vill jag. Vadvill ni?
Glöm inte att du är bra som du är. Du är fin och ingen ska få ändra på dig. Var den du är så kommer andra trivas med dig och du kommer kunna acceptera dig själv tillslut, till och med börja gilla dig själv. Du är bät på att vara dig!

/Tove

Kungsträdgården

 
 
 
Hejsan! Idag träffades vi vid kungsträdgården på eftermiddagen. Vi alla hade medtaget mellis (måste sätt ganska kul ut). Efter vi ätit snackade/solade vi ett tag innan vi tog en promenad, tove köpte mineral puder på åhléns sen umgicks vi lite till innan alla skulle hem. Vi hade jäääättemysigt som vanligt! Var lite snäll och bringade kameran så det blev lite roligare bilder än iphone-kamera-bilder. Hoppas ni haft en bra dag! /Sandra
 

Kesella + banan.
Kesomellanmål+äpple och smoothie.

Till våra föräldrar

Hej! Om ni läser vår blogg snälla sig något, vi blir inte arga.

Tack

Kristihimmelsfärd

 
 
 
 
Jag har verkligen inte haft tid att blogga, har varit på One Direction konsert som förövrigt var grym, varit på landet och haft en del att fixa. Igår när jag var på landet tog jag med mig min systemkamera, därav bilderna. Vi åt lunch och mellanmål där och arbetade i trädgården. Jag har också solat, men tänk på att om man är underviktig så ska man ta det försiktigt med solen/värmen eftersom kroppen inte kan reglera värmen på rätt sätt.
 
Idag ska jag på möte och vägning på SCÄ sedan på eftermiddagen ska jag, Tove och Hanna ses i stan och äta mellis tillsammans. Ska vi bli jättemysigt! Ikväll ska jag fira en killkompis sedan ska jag nog ta det lungt i helgen eftersom det tar på krafterna att vara social haha. Kram på er! /Sandra
 
 

Utmaning - Frapino

(Skulle publicerats tidigare )
Sitter nu i Kungsträdgården bland alla körsbärsblommor och solar tillsammans med Fanny. Har precis druckit en frapino med smak av jordgubb och vit choklad till mellanmål. Riktig utmaning men det gick bra!

/Tove

Att ha saker att se fram emot

Det är ofattbart jobbigt att bli frisk från en ätstörning och man behöver vara otroligt motiverad för att orka. Då är det väldigt viktigt att ha saker att se fram emot, stora eller små.

Det bästa i mitt liv (förutom alla människor jag älskar) är musiken. Den åttonde juni invigs min konsertsommar med Håkan Hellström som spelar i Göteborg. Jag ska köa någon gång från fem på morgonen tillsammans med så många fina människor att det inte är klokt.
Sedan ska jag på peace and love, på ett gäng konserter det överbra artister och band på grönan och sist men inte minst KENT på nya tele2 arena. Älskadeälskade kent. Förra sommaren när de turnerade gick jag på fyra konserter. I år har de bara en så självklart går jag på den.
Dessutom ska jag på ett läger med 60 av mina internetvänner som jag haft sen jag var tio år. Det är andra året i rad vi har det lägret och förra året var de bästa dagarna i mitt liv.

Det är så lätt att glömma bort allt man vill göra så ett tips är att skriva upp sakerna på en lapp som man har liggandes bredvid tallriken när man äter. Varje tugga du ta tar du för att kunna göra allt det där.
Ett annat tips är att göra en plansch eller sätta på larm i mobilen där det står påminnelser om allt man har framför sig.

/Hanna

Frågor och svar, igen

Är grönsaker obligatoriskt i era måltider? Jag tänkte, folk har ju frågat om ni hade det vid sidan om när det inte var med på bild en gång. Men om ni äter typ pannkakor, äter ni grönsaker till det också, bara därför att det står på matschemat?
Tove: För mig är det obligatoriskt. Äter jag pannkakor skulle jag antingen äta en soppa med grönsaker i till eller ta några morotsbitar vid sidan. Fast jag älskar verkligen grönsaker också, sallad, tomat och morötter mest. Så gott, skulle inte överleva utan haha.
 
Sandra: Jag har faktiskt ingen aning om det är obligatorisk eller inte men jag äter det vid varenda måltid. Dels för att jag älskar det (är en riktig kanin), nyttigt och jag äter med godare samvete då. Oavsett måltid har jag nästan alltid en grönsakskål vid sidan av om det inte är mycket grönsaker i själva maträtten. Tycker alla ska äta grönsaker oavsett, det är en viktig del av kosten. :)
 
Hanna: Jag äter grönsaker till varje måltid och har gjort det hela mitt liv. Bra med vitaminer och stuff men det går absolut inte att bara äta grönsaker som vissa får för sig.
 
Vad äter ni för bröd till frukost och så ? Om man vill ha typ nötter eller annat i yoghurten eller på gröten eller så, får man ta det då och vad ska man ta bort isf? 
Om man vill ha annat pålägg, typ ägg och kaviar eller ost OCH marmelad eller beroende på vilket bröd man äter osv...finns de alternativ med det eller ska man kunna ta det också om man vill ha?
Tove: Just nu äter jag aktivt råg, åt aktivt flerkorn på avdelningen men kände för att variera lite haha. Skoja. Annars brukar mamma ibland baka lite bröd på helgerna, lägg märke till ibland. Då tar jag för att utmana lite. Mycket godare med färskt, nybakat bröd också. Tror du exempelvis skulle kunna byta ut flingorna eller müslin på yoghurten till nötter och frön. Eller så kan man blanda lite müsli och nötter, tror det skulle bli gott. På gröten tror jag heller inte att det är sådär väldigt noga faktiskt. Känner du för att någon morgon toppa gröten med färsk frukt, nötter och kanske lite keso så tycker jag det låter hur bra som helst! Kör på det! Bara för att det står sylt på matschemat tycker jag inte att man måste hålla sig exakt till det, bara det andra alternativet blir ungefär lika mycket. Det där med andra pålägg vet jag inte så mycket om, men kan lova dig att det inte kommer göra någon som helst skillnad på din kropp om du tar ägg på mackan istället för ost. För så tänkte du väl ändå inte som frisk? Försök att utmana även om det är svårt, vi ska ju bli friska. Tror på dig! Kramar
 
Sandra: Jag äter oftast mitt egna bröd, annars fazers rågform/rågkusar/aktiv flerkorn/frökusar. Resten tycker jag Tove svarar jättebra på, klart man får byta ut vissa saker bara det inte är för lite och att man inte väljer bort det andra för att man har sjuka tankar om det. Tror dock att det där med ost och marmelad finns på en av mellanmålsförslagen jag fått på papper.. Eller så var det smör och ost, liknande iallafall. Men tror det var typ 2-3 digestivekex med det som pålägg. Men som sagt, att variera pålägg kommer inte göra någon skillnad på din kropp om det inte handlar om kopiösa mängder.
 
Hanna: Tips nummer ett: fråga dina föräldrar! Säg att du är trött på det  vanliga och att du vill variera så får de hjälpa dig med att få rätt mängd. Ät det du tycker är godast är ett bra motto, även om ätstörningen säger något annat. Har du en behandlare på någon ätstörningsenhet eller bup kan du fråga denna, hen vet. 
Men som mina kära kompanjoner sagt så spelar ett litet pålägg ingen större roll i längden även om det känns så. Det är om det hela tiden blir lite för lite som man går mot det sjuka istället för det friska.
 
Hej!
Jag har bara en liten fråga, hur vet ni hur mycket av t.ex. gryor och ris ni ska t för att få en "lagom portion"? måttar ni upp maten? 
Kram!
Tove: Jag måttar inte, för det är inget friskt beteende. Det kan vara bra till en början, men sen måste man lära sig att det kan bli lite mer ena dagen för att sedan bli lite mindre andra. Det jämnar ut sig i längden. När jag var inlagd på SCÄ var det så att det skulle vara "en slev gryta" och så vidare. Men att ha det systemet hemma är lite svårt eftersom man förmodligen inte har samma storlek på slevarna som på avdelningen. Men är du hemma, tycker jag det är bra om dina föräldrar till en början lägger upp och lagar ALL mat. Sen när man känner sig redo kan man börja lägga upp sina egna portioner, då med hjälp av en förälder eller vän som kan korrigera om det blir fel. Kramar till dig!
 
Sandra: Vi har den där kända listan hemma där det står hur mycket det ska vara utav t.ex. ris, köttbullar mm. Ibörjan måttade mina föräldrar upp all min mat, men nu kör dem på känsla. Ibland blir det 2,8 dl yoghurt och ibland blir det 3,1. Som sagt det jämnar ut sig. Mina föräldrar vet också hur en normalportion ser ut, och eftersom dem har ett hum om näringsinnehållet så vet dem också att det inte behövs lika mycket om det är en energität maträtt och motsatsen.
 
Hanna: Förut måttade jag allting men har slutat med det i flera fall (inte t.ex. flingor). När jag äter yoghurt äter jag alltid ur samma skål så då vet jag hur mycket det ska vara och behöver inte hålla på och mixtra med massa mått, det gör beteendet lite friskare. På avdelningen körde dem med typ "en slev gryta och två slevar ris" (till exempel). Det funkar ju inte hemma så där kör mina föräldrar på känsla
 
 
 
 
 
 

Förebilder

 Hej jag ville bara säga först att ni är så duktiga alla tre! Jag hoppas verkligen att alla vi kan träffas när alla är friska! 
Jag har en fråga också  
Innan ni blev sjuka ville ni se ut som någon speciell då kanske en modell, en kompis eller släkting?
Tove: Åh, hej Nellie! Du är också så himla duktig och fin! Vi vill jättegärna träffa dig och har faktiskt pratat om att styra ihop en träff med alla snart. Skulle vara så kul. Du vet att jag finns på Kik eller facebook om det skulle vara något, alltid! Till frågan, alltså jag kan inte säga att jag hade någon speciell jag verkligen ville se ut som. Faktiskt inte. Målet var bara att vara smalast av alla. Ville att folk skulle minnas mig som den smala, ville att folk skulle vända blickarna på stan och så vidare. Sen självklart att det fanns folk i olika program (negativa program som man inte borde kolla på) eller youtube-klipp som man skulle döda för att se ut som. Dock tycker jag inte alls att det är attraktivt längre!
 
Sandra: Nellie! Hoppas verkligen allt är bra med dig, klart vi ska ses snart! Som Tove sa så vill vi gärna styra ihop en träff. Ja dels, jag surfade dagligen runt på "thinspo"och "fitspo" med mera på internet. Skapade en instagram (använder den inte längre) och hade en inspiration fotoalbum i min mobil där jag la upp bilder på drömkroppar. Jag hade dem bilderna som bakgrundsbilder hela tiden och skrev till "motiverande" qoutes på dem. Så ja, jag hade ett par bilder på tjejer med min drömkropp som var mitt mål, men ingen speciell kändis eller så. 
 
Hanna: Hej, saknar dig! Jag såg faktiskt aldrig upp till någon modell eller någon i ett tvprogram utan det var folk runtomkring mig. Folk som antingen var naturligt väldigt smala eller folk som var sjuka de med. Till exempel såg jag upp till Toves kropp och hon såg upp till min hösten 2011 (vi går på samma skola men kände inte varandra). Båda var vi sjukligt magra och mådde fruktansvärt dåligt både fysiskt och psykiskt. En hemsk höst var det.

Sol

Hej allihoppa! Jag och mamma har åkt ut till en ö med en båt. Vi har tagit med oss lunch hit bestående av tonfisk, ägg, potatis, avokado, grönsaker och olivolja. Sedan har vi gått en promenad och solat på ett berg. Jättehärligt väder! Nu sitter vi på båten påväg hem igen. /Sandra

Dbt

Hej!
Sitter på tunnelbanan på väg till dbt. Det är varmt som sjutton, så skönt att kunna gå i t-shirt utan att frysa! Det var det många år sen jag gjorde.
I brist på bättre saker att skriva om kan jag berätta vad dbt som jag brukar prata om är för något.
DBT står för dialektisk beteende terapi och är en del av bup. Vad det innebär har jag ca ingen aning om men det är säkert ascoolt. Hursomhelst går man dbt om man lider av minst en eller ofta flera av följande punkter
- självskadebeteende
- sucidtankar (självmordstankar)
- emotionell instabilitet
- social fobi

Man går på terapi minst två gånger i veckan, en gång individualterapi med sin psykolog och en gång fördighetsträning i grupp. I min grupp är det sju personer mellan 14-17 år (jag är yngst).
Det speciella med dbt är att man tränar "färdigheter". Alltså olika strategier att använda i situationer som i längden eller stunden får en att må dåligt. Jag har inte riktigt fått koll på det här med färdigheter än men jag kommer att dela med mig av sånt jag tycker fungerar här!

Jag har sedan innan inget förtroende för bup, men dbt är verkligen hur bra som helst. Dock blir det helt fel om man strävar efter att börja dbt eftersom man mår så sjuktsjuktsjukt dåligt och har sådana enorma problem att hela ens liv är förstört. Behandlingen är dessutom runt 1,5 år lång och väldigt omfattande och jobbig. Men bra i längden.

Skriv en kommentar om ni undrar något eller skicka ett mail!

Här får ni en bild på min nya hårfärg också.

/Hanna

Fler svar

Såg gott ut! recept?  
Klarar ni att inte vara i köket och kontrollera? em bestämmer vad ni ska äta och vad som ska va i maten? äter ni alltid samma mellis och frukostar? eller kan ni variera flingro och bröd också? klarar ni de? Äter era föräldrar alltid med er och samma sak typ? iaf till lunch å middag? vad gör ni mellan måltiderna?  
hanna (var de va?) som hade/ har svårt att sitta ner, klarar du de själv nu ? tänker du på de och måste anstränga dig för att gå emot?
Tove: Jag är oftast inte i köket när mina föräldrar lagar mat, mycket enklare så. Det är för tillfället mina föräldrar som bestämmer alla huvudmål men sen kan jag givetvis komma med något vettigt förslag. Till frukosten varierar jag mellan gröt och yoghurt till mina två mackor. Annars samma. Mellis varierar också ibland. Tyvärr är jag rätt fast i mitt bröd och mina flingor, men ska nog byta snart. Förresten testade faktiskt ett nytt bröd imorse! Mina föräldrar äter alltid med mig och samma sak! Mellan måltiderna skriver jag med kompisar, går promenader, pluggar, tränar, umgås med kompisar, går i skolan osv. Tror vi alla haft lite svårt med det där att sitta, men om jag inte minns fel så var det jag som skrev ut det. Kan börja med att säga att det funkar mycket bättre nu. Har fortfarande lite problem men inte alls lika extremt, men måste fortfarande anstränga mig.
 
Hanna: Jag är aldrig i köket när mina föräldrar lagar mat. Man får bara panik, så mycket lättare att inte vara där. Jag varierar inte bröd eller fil men har några olika fling- och juicesorter jag klarar av att välja mellan. Mina föräldrar äter oftast samma sak som jag, om det inte är "förbjudna" rätter som jag inte klarar av att äta ÄN. Dem äter alltid samtidigt som jag. Mellan måltiderna går jag på möten med scä eller dbt, är i skolan, är eller skriver med kompisar, går promenader, sitter vid datorn osv. Jag klarar det helt okej att sitta. Har fortfarande en del tvångstankar men jag jobbar på det!
 
Sandra: Jag får inte vara i köket överhuvudtaget när mina föräldrar lagar mat, som Tove sa det blir mycket enklare och bättre för alla då. Mina föräldrar bestämmer vad vi ska äta och lägger upp alla måltider till mig, dem äter alltid med mig och vi äter nästan alltid samma sak. Jag är fortfarande väldigt begränsad i mina livsmedel men har ett par bröd och flingor jag kan variera mellan, men det är faktiskt något jag blivit mycket bättre på, innan jag blev inlagd kunde jag endast äta ett speciellt bröd osv. Mellan måltiderna så går vi promenader, gör ärenden, träffar kompisar/släkt, pluggar, är i skolan, solar eller sitter vid datorn mm. & JONGLERAR!
Vet inte om "sittfrågan" var till mig också, men iaf det funkar bättre nu. Jag kan fortfarande inte vila direkt efter maten, men det kommer. :)

Fin eftermiddag

Haft en väldigt bra eftermiddag om jag får säga det själv!

Mötte upp Oscar i Gallerian strax innan tre. Vi köpte yoghurtglass och jag toppade min med nötter, sen begav vi oss ut i solskenet. Vi satt i Kungsträdgården och åt våra glassar bland alla blommande träd. Ska sluta tjata om vädret, snart, men åh. Man bara måste älska det här. Vi satt där en stund på den smutsiga trappen och solade oss innan vi gick och kollade i lite butiker. Nu sitter jag på bussen hem! Om ni är intresserade av mitt mående så mår jag väldigt bra idag!

/Tove

Måndag

Är påväg till SCÄ nu för att skriva ett prov där, sedan ska jag hem för att sedan åka tillbaka till SCÄ för att gå på två möten. Här får ni en bild på en del av min frukost imorse! /Sandra

Middag

Dagens middag blev kryddade köttfärsspett med bulgursallad (bulgur, persilja, tomat och lök), hummus, yoghurtsås, tomat, gurka + måltidsdryck. Det var gott!

/Tove

En vecka i bilder

Tänkte att vår blogg behövde lite mer färg så här slänger jag upp några bilder från min senaste vecka. Ska vi lägga upp vardagliga bilder som såhär ibland? Gör dig gärna hörd i våra kommentarer så vi vet vad vi ska göra för att bloggen ska bli så bra som möjligt. Thääänk you. /Sandra
 
1. Två mongos på en båt en förmiddag med klassen.
2. En ful tjej och en ful ponny.
3. Maaat. Kikärtsgryta.
4. Valborg.
 
1. Kollade på en fotbollsmatch.
2. Ett mellis.
3. 1 kväll.
4. Mer mat. Lax hasselbackspotatis råkost och mjööööölk

Disciplin och ett pluggtips

Att faktiskt kunna utveckla en ätstörning innebär än oehört stor disciplin och kontroll över sig själv. Att kunna motstå mat är grymt tufft för en människa. Vi är inte gjorda för att svälta, för att vi ska kunna leva måste vi äta och därför strävar både vår kropp och hjärna för det tills något går snett. Så en av avledningarna varför vi kan känna ett behov att röra på oss, vifta med benen på stolen eller liknande är dels för att vår kropp vill springa ut och leta efter mat medans vår hjärna säger någonting helt annat. Det är vår natur.
 
Att just få den extrema kontrollen att kunna svälta sig själv är en av de mest farligaste och hemskaste kontrollen en människa  kan ha. Men ibland får man faktiskt försöka fokusera på det positiva med sin envishet som egenskap! Jag är en sån som om jag bestämmer mig för något så utför jag det också för det mesta. Bland annat skolarbete! Så här kommer ett par pluggtips som jag följer: 1. Lämna mobilen i Kina eller något stans långt borta från dig. 2. Skriv upp rimliga "pluggmål" för dagen på ett papper med "bocka av rutor". 3. Bestäm dig bara för att du INTE får öppna datorn, titta på tv eller läsa bloggar eller vadfasen som helst, inte förräns du är klar med det du hade tänkt plugga. 4. När du har bockat av det det du gjort och är klar har du din belöning -> gör vad du vill! ex. kolla på serier, ta ett bad, ring en kompis eller något som passar dig. Jag lovar, det är så värt det, annars sitter man där klockan 11 på kvällen med ett par inlämningar och ett prov nästa dag och ba shit och pannkaka också. 
 
Tänk dock på att ta det lungt och stressa inte ihjäl er. Det är bland det sämsta man kan göra speciellt när man har en ätstörning, eftersom skolan faktiskt är en bidragande faktor för vissa att man blir sjuk. Men när jag följer mina pluggtips blir jag mindre stressad då jag inte slänger bort onödig tid utan river av allt så fort som möjligt.
 
Så nu kanske ni förstår varför jag bloggar så sent haha! Har gjort en historiainlämning och ligger nu äntligen i sängen med datorn. Ska kolla bloggar och sedan sova. Hoppas ni mår bra! /Sandra
 

Texas pecan

Hej hopp!

Ointressanta inlägg från min sida idag kanske, men bättre än inga alls. Eller vad säger ni? Tänkte bara berätta att denna kväll kommer bli så himla bra även om den också bjuder på en hel del utmaningar. Snart kommer Famny hit, vi ska ha sleepover! Adam, min lillebror, har också två kompisar här som ska sova kvar. Mina föräldrar är nämligen inte hemma, dem ska på Bruce Springsteen ikväll. Det betyder även att jag får laga maten ikväll, alldeles ensam. Evigheter sen. Det blir tacos så ska alldeles strax börja hacka lite grönsaker. Bara för att denna kväll ska bli lite roligare, tänker jag byta ut mitt kvällsmål till glass. Den på bilden, inte hela paketet då. Men en lagom mängd! Nu taggar jag med musik. Hoppas eran lördagskväll blir lika bra som min!

/Tove

På gymmet

Precis gymmat! Härligt! Nu sitter jag här i en av de röda sofforna och äter en banan. Det här är bara en liten påminnelse till er. Ska ni träna, glöm inte att stoppa i er något extra direkt efter. Annars ger träningen inget som helst resultat. Jag kör på en banan, sen ska jag hem och äta riktigt mellis!

/Tove

Svar på frågor

Hur gör ni hemma? äter ni fullfeta produkter? 
Kommer ni alltid överns med era föräldrar vad ni ska äta? Finns det ngåot ni inte klarar av? 
Blir det bråk ibland eller så hemma om ingredisenser, portionstorlekar eller så? 
Varierar ni aldrig mellis? förutom ibland yoghurtglass? Och isf, som när du åt smoothie med turkisk yoghurt och paulins flingor, hur vet du hur mycke du ska ta av allt då? 
Tove: Jag äter bara fullfeta produkter. Lättvarianter med knappt något fett är varken bra eller hälsosamt för kroppen. Angående om hur jag kommer överens med mina föräldrar så är det väldigt olika, fast det går väldigt bra nu. Sen självklart blir det väl så ibland att man inte är riktigt ense om hur mycket av vad det ska vara. Just nu lagar mina föräldrar all mat, det vill säga helt normal mat som vi åt innan jag blev sjuk. Det kan vara allt från köttbullar med pasta, fisk och potatis, grillat kött med potatisgratäng, kyckling med bulgur och så vidare. Väldigt varierat alltså. Jag skulle vilja säga att jag nog skulle klara av att äta alla slags maträtter även om det skulle bli väldigt jobbigt efteråt. Och det här om mellis, jag varierar faktiskt lite. Äter mest mackor eller yoghurt men har någon gång tagit glass, müslibars osv

Hanna: Jag äter bara fullfeta produkter. Som Tove skrev missar man massa värdefulla näringsämnen om man äter light. Dessutom innehåller ofta lightgrejor konstgjorda medel som inte är bra för levern. Jag kommer inte alltid överrens med mina föräldrar men jag försöker verkligen att prata med dem och lugnt berätt vad jag tycker istället för att börja bråka. Man vinner så mycket mer på det. Det finns en hel massa saker jag inte klarar ja. Det blir sällan bråk längre. Jag varierar mina mellisar mellan knäckemackor, välling, yoghurt, smoothie och akitvt flerkorn. Allt med tillbehör. Mina föräldrar har koll på kalorier så oavsett vad jag äter får jag i mig lika mycket 
 
Sandra: Ja jag äter i princip bara fullfeta produkter. Nej vi kommer inte alltid överrens, men vi brukar ha ett par utmaningsmåltider i veckan och vi har gjort upp en plan hur vi ska hantera dem både innan och efter så det löser sig på bästa möjliga sätt. Ja det finns tyvärr fortfarande en hel del mat jag inte kan äta, men jag är inte lika nojig vid portionsstorlekarna då jag är rätt van med dem och mina föräldrar lägger upp ungefär lika mycket varje gång. 
Nja vi kör inte så varierade mellis. Om vi är på vift tar vi ibland med oss en rawbite + en frukt, och ibland gör pappa en sånhär smoothie istället för 2 dl yoghurt flingor och frukt. Då tar han en mindre del fetare yoghurt, jordgubbar och samma mängd flingor. Mina föräldrar har ett litet hum om hur mycket vissa livsmedel innehåller.
 
vad är de för sås? =)
Sandra: En creme fraice sås med citron och ingefära
 
Äter du grönsakerna vid sidan av vid en sådan måltid eller?
Tove: Faktiskt gjorde jag det. Ibland får jag en liten skål med grönsaker vid sidan! Den här gången var det med morötter och körsbärstomater.
 
 
 
 
 
 
 

Tips: Jokk tranbär

Enligt Scä ska man dricka ett glas mellanmjölk till de två huvudmålen.Ett bra påhitt tycker jag eftersom mjölk 1. innehåller supermånga bra näringsämnen 2. är helt naturligt och 3. är gott. Men man kan bli lite trött på mjölk om man dricker det vid varje måltid så lite variation är alltid bra. Därför dricker jag Jokk BärdryckTranbär till varannan måltid (ungefär). Den innehåller exakt lika många kalorier som mellanmjölk och kan köpas både färdigblandad och oblandad. Jag tycker att det är sjukt gott dessutom.
 
Jag säger verkligen inte att man ska utesluta mjölken eftersom den innehåller så många bra ämnen kroppen behöver, bara att det är kul och gott att byta lite.
 
 
 
Haha vi dricker inte alltid ur sådana här fancy glas utan det var ""finmiddag"".
 
/Hanna

Näringsdrycker

 

Jag tänkte sammanställa ett inlägg om dessa hatade men ack så bra drycker. Till att börja med kan jag förklara vad näringsdrycker är. Det finns två olika sorters näringsdrycker som används inom scä: Fortimel (som vinns i en mängd olika versioner men tror energy är den vanligaste) och Calshake (som är ett pulver som blandas upp med mjölk). Näringsdrycker kan ersätta mat helt eftersom de innehåller alla näringsämnen man behöver få i sig. Två Fortimel är en lunch till exempel.

Alla vi tre har druckit näringsdrycker i olika omgångar. På avdelningen till exempel får man nd om man inte äter sin mat (ett alternativ jag dock verkligen inte rekommenderar, så mycket bättre att äta maten).

Jag själv avskyr nd och tänker aldrig mer dricka det. Tycker mat är såååå mycket godare. Men bara för att jag inte vill dricka näringsdrycker så betyder det inte att jag får äta mindre. Nu behöver jag inte äta utöver ett vanligt matschema men många som ska gå upp i vikt behöver det och då är näringsdrycker/Calshake ett väldigt bra alternativ eftersom man får i sig mycket näring på liten volym. Annars måste man äta så ofantligt mycket mat och dessutom får man inte i sig alla näringsämnen av t.ex. mackor.

Jag har aldrig druckit Calshake som många (däribland Sandra) tycker är mycket lättare eftersom konsistensen inte är lika tjock. Om man vill kan man fråga sin läkare om man kan få dricka en halv Calshake istället för en flaska Fortimel. Det var det flera som gjorde på avdelningen.

Vad gäller smak så finns Fortimel i alla möjliga olika smaker. Jag har testat apelsin, choklad, tropisk, banan och jordgubb. Jordgubb är godast enligt mig den kan jag dricka (får sådana flashbacks till jordgubbsmjölken jag älskade när jag var liten haha). Chokladen är också okej. Apelsin avskyr jag mer än något annat vilket är kul för det är Sandras favorit.

Calshake finns i smakerna jordgubb, vanilj, choklad, banan och neutral. Sandra gillar banan mest och Tove choklad.

Som ni märker har man väldigt olika smak så det gäller att testa sig fram!

 

Tips: Häll över din Fortimel i ett glas och ställ i frysen. Ät sedan som glass!

Blanda upp Calshaken med tranbär, då blir den inte lika söt.

 

 En av Toves chokladcalshakes hon drack i våras.
 
En fantastiskt dålig bild på en nd jag drack i våras. Min Broder Daniel-nagel fick vara med också.

/Hanna

Ta beslutet själv

När jag först blev inskriven på avdelningen fanns det bara en sak, bli sjukare. Jag kände att jag inte nått botten, ville bara längre och längre ner. Var beredd att satsa allt, bara jag skulle få bli sjukast. Fuskade vid vartenda tillfälle som gavs, för frisk ville jag inte bli. Kommer inte ihåg den exakta händelsen eller vad det var som fick mig att ändra tankebanor. Men sakta men säkert började jag inse att hela dagarna vandra runt i en ljusgul korridor, bråka om mat, hata alla som försökte hjälpa mig och tappa allt där utanför var inte det jag ville. Jag hade längre inte lust att sitta mitt emot min mamma och tugga på en äcklig ostmacka, jag hade längre inte lust att gå på alla samtal, jag hade längre inte lust att låta ångesten styra hela mitt liv. Jag insåg hur mycket roligt mina kompisar gjorde utanför SCÄ:s väggar, och jag ville faktiskt vara med. Tillslut bestämde jag mig bara. Det tog lite tid, velade fram och tillbaka men när beslutet väl var fattat såg jag ingen återvändo. Jag skulle bli frisk och nu var jag beredd att betala hela priset som det skulle kosta. Idag kan jag ärligt säga att jag mår så himla mycket bättre jämfört med förut. Jag trivs oftast helt okej i min kropp, jag accepterar den. Kan också säga att jag kände mig mycket fetare när jag låg på min lägsta vikt än hur jag känner mig idag. Sen har jag självklart vissa dagar då jag hatar min kropp över allt annat, men de dagarna blir färre tack och lov.

Så, det enda råd jag kan ge till er är att gå in i er själva och hitta anledningen till att bli friska. För om du själv inte bestämt dig för att bli frisk kommer heller ingen kunna hjälpa dig. Visst, du kan få bra hjälp och stöd av både behandlare, psykologer och närstående. Men hur mycket de än hjälper dig så kan de inte fatta beslutet åt dig. Det måste du göra själv. Men glöm inte att det är en stor hjälp på vägen att ha stöttande människor i sin omgivning.

 

/Tove

Dagsläget

Det var ett tag sedan nu. Eller några dagar i alla fall. Har varit inlagd på bup under hela helgen och varit en sväng på sös men är hemma nu och tack vare min fantastiska psykolog på dbt är jag vid liv och har bestämt mig för att gå emot tvångstankarna. Ville bara berätta varför ni inte hört av mig. Jag tänker inte gå in djupare på hur jag mår på den här bloggen eftersom det här är en blogg vars syfte är att motivera andra att bli friska från sina ätstörningar.

Här kommer en bild på min frukost. Upp och ned haha.

/Hanna