-

Body checking

Jag utlovade vidare sporadisk bloggning. Här kommer den, med fokus på att jag vill dela med mig av saker som jag lärt mig under den här hösten och som bidragit till att jag långsamt tagit mig framåt.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
 
Att body checka 
Som ätstörd ligger kroppen i fokus. Jag är ständigt livrädd för att gå upp i vikt och i ett försök att lugna mina tankar så har jag mätt min kropp på olika sätt, utan att väga mig då jag inte får se min vikt. Logiken i det har varit att om jag bara gör det så kan jag gå och lägga mig lugn sen, annars kommer jag bara att ligga och oroa mig. 
 
Det tankesättet använde jag fram tills början av november då en av de sista tvångsmässiga kontrollerna av mina lår resulterade i att jag fick fruktansvärd ångest över maten de kommande dagarna innan vikten togs på SCÄ och min behandlare konstaterade att jag inte gått upp ett gram. All min ångest var i onödan, så som den varit så många gånger.
 
Det är helt värdelöst för någon med skev kroppssyn att försöka mäta sin kropp med blicken, det säger ju sig självt att oavsett vad så kommer det inte att bli rätt. Man lever på de få gånger man får kickar av att man känner sig smal och trots att man äter så kan man inte låta bli att längta efter de där kickarna. 
 
Sedan jag slutade body checka varje kväll så har jag haft mycket mindre kroppsångest. Det går i perioder, så som det alltid gör, och tankarna är inte nådiga - men är de någonsin det? Ätstörningen kommer alltid att hitta på nya anledningar till varför jag ska göra sådana saker. Jag kan inte hindra tankarna från att komma, liksom jag inte kan hindra den ångest det medför. Det jag kan göra är att inte ge ätstörningen fingret för då har hon tagit hela handen i ett nafs och jag sitter där med ton av ångest jag annars slipper. Det känns inte så de första gångerna man avstår från att kontrollera sin kropp, men när man gjort det ett tag är det verkligen en befrielse. 
 
 
Det är en hård kamp vi måsta föra. Ätstörningen är stenhård och kall, vi ska vara stenhårda och varma. Vi hörs snart, puss!
 
/Hanna
Postat av: Becka

Vad skönt att höra från dig! har tänkt så mycket på dig och skickat mentala styrkekramar! Du har som alltid väldigt rätt och du förtjänar bättre än sjukdomen, kom ihåg det! <3<3 Kram

2014-12-08 @ 19:55:16
Postat av: Daniella Chanelle

du är bra <3

2014-12-08 @ 21:45:28
URL: http://vapenbroder.blogg.se/
Postat av: Johanna

Hej. Jag har antagligen en ätstörning, jag kan få panik om mamma har lagat mat som jag inte vet vad det är i, eller må dåligt om jag har ätit mer än två mackor och lite soppa på en dag. Jag ska till ätstörningsenheten på torsdag, men jag vill verkligen inte väga mig inför dem. Jag gjorde det när jag var där förra gången, men det var några månader sen. Jag vet att jag har gått upp x antal kilo och vill inte att de ska se.

Sen känns det som om jag inte förtjänar hjälp, jag är inte underviktig och har aldrig varit. Jag vill bara bli tillräckligt sjuk innan jag får hjälp.

2014-12-11 @ 22:44:34
Postat av: Anonym

Lika tänkvärt och fint inlägg som vanligt, du skall veta att du är enormt vacker, du är unik. All styrka till dig. / Din vän

2015-01-06 @ 22:31:15
URL: http://fames.se/weightoffreedom

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: