-

Angående min blogg

Hej alla fina! 

Som ni vet skapade jag en egen blogg för ett tag sen. För några dagar sedan fick jag ett par kommentarer om att mina inlägg till stor del var triggande och att det förstört mycket för personerna. Jag är så ledsen, verkligen. Det var inte alls så jag menade att det här skulle bli. Nu i efterhand inser jag att det kanske var dumt att ens länka min nya blogg på den här sidan, men jag gjorde det för att många verkade intresserade av att fortsätta följa mig. 

Anledningen till att jag skapade en egen blogg var för att jag skulle kunna skriva om exakt vad jag ville. Allt från fester till träning. Nu när jag varit på resa har det blivit en det bilder i bikini som åkt upp, men jag kan inte anpassa mitt nya liv efter ätstörningsvärlden. Jag kan verkligen inte det. Många som läser min blogg är säkert härifrån men många är också från släkten, samt kompisar från skolan som inte ens vet att jag varit sjuk. Trots kritiken jag fått så kommer jag nog fortsätta skriva om det jag gör, mitt vanliga liv. Dock kommer jag tänka en gång extra innan jag postar ett inlägg, för vill inte dra ner er. Förlåt tusen gånger om, men känner ni att ni enbart mår sämre av att läsa den nya så tycker jag att ni ska sluta. Verkligen. 

Kramar


Update

Hej alla fina, jag har inte glömt er jag lovar. Jag är inlagd på bup-kliniken nu igen, den här gången med lpt. Men jag har inte gett upp allt än och jag kommer att komma tillbaka hit om några veckor med ny energi, ny design, ny syn på livet och mig själv och nya inlägg. Tills dess får jag jobba med de mest akuta problemen jag har (som för tillfället inte är anorexin) och hoppas att ni alla där ute tar hand om varandra och er själva.

Jag älskar er

Hanna

En paus

 Jag kan inte hålla ihop längre och allt rasar igen. Jag försvinner in i tvångens värld och hittar ingen öppning. Därför försvinner jag härifrån tills jag kan skriva peppande inlägg igen. Följ bloggen på bloglovin så ser ni så fort jag uppdaterat.

Tills vidare - ta hand om er. Vi är alla mycket starkare och bättre än sjukdomen.

/Hanna

Klättring

Var och klättrade för första gången i mitt liv idag! Så sjuuuukt roligt, har galna endorfinkickar nu. Inte för att anorexin är nöjd utan för att man får kickar varje gång man klarar en vägg. Så grymt, rekommenderar klättring till alla det är sjukt mycket bättre att hålla på med en sport än att ligga och pressa på gymmet eller springa som en tok på ett löpband. Det tycker jag i alla fall.



Kolla vilka biceps!!! Eller inte haha. Fast jag tänker inte skriva "work in progress" eller något liknande för det här är min normalviktiga arm som ser ut precis så som den gör och det ska den få fortsätta att göra.

/Hanna

Oitnb



Kyckling, bbq-sås, potatis och grönsaker.

Idag lagar jag tacos, försmäktar i värmen, kastar plastflaskor på Angelica och kollar på orange is the new black. Så himla kul med nya avsnitt, rekommenderar den serien till alla! Äntligen en serie utan objektifiering av kvinnor.

/Hanna

Håkan Hellström - Ullevi

Lunch: plocksallad från ICA som mamma fixade åt mig. Couscous, ägg, varmrökt lax, avokado och grönsaker.


Vad händEr?!? Klockan var ca tolv (på natten) och tältet är upplyst av en blixt. Så himla galet väder, har knappt varit med om liknande spöregn i Sverige. Och åskan var som närmast en knapp kilometer ifrån oss. 

Kravallstaket


Lunchlåda och äppeljuice på tåget tillbaka.

Nu är jag extremt trött och ska bara äta mina måltider, sen ska jag duscha och sova.

/Hanna

Frågor och svar


Svar: Det sätter sig precis likadant på kroppen men jag tror inte att din mage skulle må så bra av att inte få i sig fibrer samt vitaminer, mineraler och proteiner. 

Svar: Jag kan inte lova något absolut men det är rimligt att du hamnar på samma viktkurva igen. Dock beror det på om du låg i din gamla viktkurva när du gått genom puberteten eller om puberteten kommer först nu, för då är det mycket möjligt att du hoppar upp kanske en halv kurva eftersom du får bröst och rumpa. Jag tycker du ska prata om det här med din läkare!

Svar: Först och främst så syns inte tre kilon, speciellt inte om man närmar sig normalvikt. Ingen kan någonsin tvinga dig att sluta med destruktiva beteenden men jag lovat dig att du kommer få mindre ångest om du gör det. Det låter kanske bakvänt men det är faktiskt så, för om du hela tiden går med sjukdomen föder du ångesten. Första gången får du en kick av att gömma en halv macka, nästa gång måste du gömma hela och gör du inte det så får du mer ångest än du hade från början. 
Hoppas du vågar ta dig in på den friska vägen snart<3

Svar: Jag vet faktiskt inte exakt vad det är för något! Berätta gärna.

Svar: Det varierar. Vissa får fortsätta äta vego trots att de blev det under sin sjukdomstid, andra måste sluta trots att de inte äta kött sen de var sju. På fam-avd på Scä var alla vegetarianer tvugna att äta ett knäckebröd till lunch och middag eftersom det inte ska "löna" sig att äta vegetariskt.

Svar: Magen är ett väldigt känsligt maskineri och ibland kan det vara svårt att förstå varför den beter sig på ett visst sätt. Några möjliga orsaker är obalans i tarmen där bakteriafloran inte är som den ska, att man äter för mycket socker eller sötningsmedel (något tunntarmen inte kan bryta ner i för stora mängder), att man äter fibrer som ens kropp inte klarar av eller något så simpelt, men vanligt, som stress. Prata med en läkare om det går helt överstyr!

Svar: Inte lika svårt som olja, smör, bacon etc, men trots det så tar det alltis emot väldigt mycket. Jag äter nötbarer men aldrig nötter i mat, müsli eller bara som de är. 

Svar: Tyvärr finns det inga sådana förslag på listan! Ett tag åt jag välling men jag tror inte de måtten var justerade efter ett vanligt mellis.

Svar: Ja, vi har verkligen supergod mat! På vardagsluncherna har vi en jätteduktig kock som lagar supergod mat. På vardagsmiddagarna lagar ungdomarna och folk lagar faktiskt väldigt bra mat (t.ex. olika tonfiskröror, köttbullar piffade med äppelskivor och curry och kyckling fylld med mozzarella och färsk basilika). På helger lagar personalen mat och den maten är också väldigt god! Fast jag kanske bara är skadad efter att ha ätit på bup i fyra månader haha.

Svar: Ja, jag tror det faktiskt. Funderar på att göra om designen och headern någon gång i sommar.

Svar: Jag är där titt som tätt av skäl jag inte vill säga här av risk för att trigga.

Förlåt för alla försenade svar! Resten kommer om någon dag.

/Hanna

Grillfest



Igår var det grillfest på magelungen och alla ungdomars familjer var inbjudna. Från min kom min yngsta lillasyster, mina föräldrar och min farmor. Samt hunden. Det bjöds på mycket mat men jag fick min portion upplagd som vanligt. Fläskkött, mozzarella, tzatziki och pastasallad.

/Hanna

Normalvikt

Normalvikt. Ett väldigt laddat ord i ätstörningskretsar. Vem är jag om jag blir normalviktig? Hur ska jag stå ut med min kropp som normalviktig om jag är såhär tjock nu? Kommer min kropp verkligen stanna när jag är normalviktig eller kommer jag att fortsätta gå upp i vikt i all evighet? Funderingarna är många och det är nog fler än jag som ägnar timmar av tankebråk om detta fenomen. Att vara normalviktig. 
 
De senaste sex åren har jag blivit normalviktig två gånger. Första gången var i april-maj förra året då jag precis skrivits ut från avdelningen på Scä och gått upp mina sista kilon. Kilon jag tappade efter en månad igen. Efter det tog det fram tills mars innan jag kom upp i min normalvikt igen och där har jag nu legat i tre månader, vilket är rekord. 
 
Med andra ord vet jag hur det är att bli normalviktig efter år av undervikt och det är det jag kommer berätta om i det här inlägget.
 
Kommer jag att stanna i vikt när jag blir normalviktig?

Svaret i nästan alla fall är ja. Oftast behöver man inte göra någon skillnad på matschemat men det är ganska vanligt att man t.ex. byter ett mellis mot en banan eller tar bort näringsdrycker om man druckit det för att gå upp. Vissa börjar träna någon gång i veckan istället (men efter träning ska man alltid äta extra oavsett). Första gången jag kom upp i normalvikt så åt jag en banan till fm-mellis. Den här gången äter jag ett matschema som är lite större än normalt och tränar inte, ändå stannade min vikt av av sig själv. 
 
Kan jag äta utanför mitt matschema utan att gå upp i vikt?
Nu pendlar jag 2 kg fram och tillbaka oavsett om jag äter som jag ska eller fuskar. Med andra ord har min kropp hittat en vikt den är bekväm på och därför justerar den förbränningen beroende på hur mycket mat jag får i mig. Det betyder alltså att man kan äta ganska mycket utanför matschemat utan att det gör någon skillnad på vikten när kroppen stabiliserat sig. 
 
Kommer jag att känna mig lika tjock som normalviktig som jag gör nu?
Det kan jag inte svara på. Första gången jag blev normalviktig så började jag också gilla min kropp för första gången i mitt liv. Den här gången är det inte alls så. Det varierar väldigt mycket beroende på hur man har det med det övriga måendet och det är därför man inte är frisk bara för att man är normalviktig. Men av alla jag känner som har eller har haft ätstörningar så är det en klart större andel av de normalviktiga som gillar sin kropp än de underviktiga. Och någonstans kan det faktiskt inte bli värre. Man kan inte känna sig tjockare än man redan är och då börjar man succesivt acceptera sin kropp. Här är ett inlägg om att känna sig tjock. 
Kom ihåg att det är fysiskt omöjligt för dig att vara tjockare på din normalvikt än vad dina kompisar är på sina, allt annat är bara lögner som ätstörningen viskar i ditt öra. 
 
Kommer folk runtomkring mig tro att jag är frisk när jag är normalviktig?
Vissa ovetande personer kanske tror det, men alla som vet något om sjukdomen vet också att så inte är fallet. Jag dömer ingen för att den är mer eller mindre sjuk enbart pga vikten eftersom jag vet att det här är en sjukdom som sitter i huvudet. Däremot är det första huvudfokuset att man ska komma upp i en normalvikt så att man kan börja jobba med andra saker och kunna orka göra saker. På ätstörningskliniker vet de att man inte är frisk bara för att man är normalviktig. 
 
/Hanna

Fiskpanetter och simpson



Dagens lunch var panerad fisk med kokt potatis och krispig sallad. Äter man ingen sås blir det en extrabit fiskpanett.

Livet är svårt och jag har beslutat att inte gå på balen som är imorgon. Vet inte om det är rätt eller fel beslut men jag känner redan nu att jag inte kommer klara kvällen med att visa upp sig, äta middag, dansa och socialisera sig. Därför får jag hoppa övet det den här gången och försöka att inte hata mig för att jag sviker alla andra. 

Just nu är jag hemma hemma och ser på simpson med ena lillasystern plus mamma. Ska snart äta mitt kvällsmellis. Det är extremt viktigt att hålla i maten trots att måendet vacklar för annars blir det omöjligt att må bättre igen!

Kram Hanna

Kentfest Ullevi

Och ännu en gång föll min logik i händerna på ätstörningen och jag klarar bara halva konserten längst fram i mitten mot kravallstaketet. Att det ska vara så djävulskt svårt att bara äta som man ska. 
Felet jag gjorde den här gången var att jag trodde att jag kunde lyssna på min kropp och inte behövde äta strukturerat utan bara räkna så att jar fick i mig tillräckligt med kalorier. Det gick ju ganska dåligt kan vi konstatera. 

Men det är en lärdom och nu vet jag att nästa konsert, som är Håkan om en vecka, så ska jag se till att hålla mitt matschema utan en enda avvikelse. Fast jag är bitter ändå.

/Hanna