-

Vad kolhydrater egentligen är och varför vitt bröd inte är farligt

Att vitt bröd, vit pasta, saft med riktigt socker och inte sötningsmedel, sylt, godis osv osv är farligt är ett känt faktum för många i ätstörningsvärlden, vilket kommer ifrån samhällets hets kring det farliga i kolhydrater.
 
I det här inlägget reder jag ut verkligheten ur myterna.
 
Vad är kolhydrater? Kolhydrater, och socker, är olika former av glukos vilket är en molekyl där solenergin är lagrad på ett sätt som kallas kemisk energi. Men faktum är att samma kemiskt lagrade energi inte bara finns i sötsaker och vit pasta, nej solenergin är också lagrad i molekylernas bindningar i det som är kött, liksom i fett. Med andra ord – all energi du får i dig kommer från början från solen. Antingen äter du växten eller dess frukt direkt, eller så har en kossa ätit den åt dig.
 
Om du kollar på innehållsförteckningen till några vita bröd och några mörka, liksom vit pasta och fullkornspasta (vilket jag inte tycker att du ska göra, men är det vad som krävs för att motbevisa ätstörningen så gör det!) så ser du att kaloriinnehållet inte skiljer sig med mer än max 10 kcal per 100g. Varför är det då nyttigare att äta fullkornspastan än den vita pastan?
 
Det är det inte. Det är samma energi i båda pastasorterna och om du äter 100g av den ena pastan eller den andra så kommer det inte bli minsta skillnad på din vikt. Den enda skillnaden är att det är långsamma kolhydrater i den ena sortens pasta och snabba kolhydrater i den andra vilket gör att du kanske blir mätt längre av att äta fullkornspastan. Detta innebär, för en frisk människa som äter när hen är hungrig, att du kommer att äta mindre utöver pastan och det är den maten den överviktiga personen äter utöver som gör att hen går upp ännu mer.
 
Men det är inte pastan i sig som gör det och när man äter, som vi gör, på matschema så kommer man aldrig att gå upp mer i vikt av att äta en bulle än en tallrik fil. Du kommer att bli mer mätt på filen och därför mår du kanske inte jättebra av att byta alla dina mellanmål mot bullar – men om du inte äter något utöver kommer du inte att gå upp i vikt. Och att äta vitt bröd istället för fullkornsbröd till frukost kommer inte göra någon skillnad på din mättnad överhuvudtaget, liksom om du skulle äta vit pasta istället för fullkornspasta. Det enda som händer är att du vinner ett slag mot ätstörningen och får äta något gott som alla människor kan göra utan att gå upp i vikt.
 
 
 
/Hanna
 

Recept på mörkt bröd

Bröd är det perfekta mellanmålet, speciellt på kvällen eller då man behöver stå sig några timmar på det. Men när man äter så mycket bröd som vi gör så blir man väldigt trött på det,
därför kommer här mitt recept på ett mörkt bröd jag bakade igår! 

Recept 2 limpor grovt bröd

Ingredienser
- 4,5 dl vetemjöl
- 2 dl grahamsmjöl
- 3,5 dl rågsikt
- 2 dl linfrön
- 2 dl pumpakärnor
- 4 tsk bikarbonat
- 1 tsk salt
- 0,5 dl olivolja
- 0,5 dl mörk sirap
- 1 liter filmjölk

1. Blanda alla torra ingredienser samt fröna.
2. Häll i olivolja, mörk sirap och filmjölk. Blanda om.
3. Smöra och bröa två avlånga formar och sätt in bröden i nedra delen av ugnen på 175 grader i ca 90 minuter.

Klart! Hur lätt som helst om väldigt gott. Det går lika bra att göra dubbel sats så man kan frysa in, eller om man bor på magelungen och har 13 munnar att mätta.



Just nu sitter jag på tåget till gbg. Ska på kent imorgon men köar hela natten så har med mig tält och sovsäck så det ser ut som att jag ska vara borta en vecka haha. Om ni ser mig får ni supergärna komma fram! Blir så otroligt glad då.

/Hanna

Recept på mörkt bröd

Bröd är det perfekta mellanmålet, speciellt på kvällen eller då man behöver stå sig några timmar på det. Men när man äter så mycket bröd som vi gör så blir man väldigt trött på det,
därför kommer här mitt recept på ett mörkt bröd jag bakade igår! 

Recept 2 limpor grovt bröd

Ingredienser
- 4,5 dl vetemjöl
- 2 dl grahamsmjöl
- 3,5 dl rågsikt
- 2 dl linfrön
- 2 dl pumpakärnor
- 4 tsk bikarbonat
- 1 tsk salt
- 0,5 dl olivolja
- 0,5 dl mörk sirap
- 1 liter filmjölk

1. Blanda alla torra ingredienser samt fröna.
2. Häll i olivolja, mörk sirap och filmjölk. Blanda om.
3. Smöra och bröa två avlånga formar och sätt in bröden i nedra delen av ugnen på 175 grader i ca 90 minuter.

Klart! Hur lätt som helst om väldigt gott. Det går lika bra att göra dubbel sats så man kan frysa in, eller om man bor på magelungen och har 13 munnar att mätta.



Just nu sitter jag på tåget till gbg. Ska på kent imorgon men köar hela natten så har med mig tält och sovsäck så det ser ut som att jag ska vara borta en vecka haha. Om ni ser mig får ni supergärna komma fram! Blir så otroligt glad då.

/Hanna

Falaflar



Kikärtsbaserat när jag lagar mat igen. Falaflar, tzatsiki och ris kokat i grönsaksbuljong.

/Hanna

Leverpastej



Utmaning äta macka med leverpastej? Check! 

Det var inte alls så läskigt som jag trodde och det gick väldigt smärtfritt faktiskt. Skönt!

/Hanna 

Leverpastej och salami



Tre bilder som lyser upp min vardag lite. Förstår ni den med filippa reinfeldt som äter sin familj?

Var iväg till akuten inatt. De ville först inte släppa iväg mig idag men jag visste att jag skulle klara det så tillslut fick jag åka. Hade Scä-samtal och fick inte börja träna den här veckan heller. Jäkla jäkla jäkla skit.

I alla fall så ska jag kommande vecka göra två utmaningar! Jag ska äta salami  och leverpastej istället för ost på mackorna några gånger. Läskigt men bra. Har ni några utmaningar på g?

/Hanna

Tips för att orka stå ut i ångest

En tillfrisknad innebär långa perioder av att bara stå ut i ångest utan att få något konkret för det. Det är mycket påfrestande och svårt, men det går och det är värt det i slutändan. Här har jag samlat några saker som hjälper mig ibland. 
 
Förlora sig i den fiktiva världen
Böcker och serier. Allt från Harry Potter till Kalle Anka, 1Q84 och Orange is the new Black. Att bara för en stund, få bli en del av något annat. Något annat som inte gör så fruktansvärt ont. 
Det är väldigt svårt eftersom det kräver koncentrationsförmåga, men ibland går det och då är det en stor befrielse. Viktigast är att inte bli arg på sig själv när det inte går och att hjälpa sig själv, okej du kan inte läsa Game Of Thrones på engelska idag men kanske kan du se ett 20 minuter långt avsnitt av Modern Family? Bara för att få komma bort ett kort tag. 
 
Spela spel
Distrahera distrahera distrahera och faktiskt kan det vara roligare att spela spel än vad man tror! Återupptäck the Sims 2, tävla med dig själv i turneringar i patiens. När koncentrationen brister finns simpla spel som vändtia och finn-i sjön. Annars är mitt främsta tips att hitta något som är lite klurigare. Jag och pappa har fördjupat oss i konsten att spela blokus och vi kan ha de mest dramatiska blokusmatcherna. 
 
Planera framtiden
När allt är mörktmörktmörkt händer det att jag ringer Elin för att prata lite om vårt nästa äventyr. Konserter är det som ger mig livslust och därför ser jag alltid till att ha minst en konsert eller festival inbokad. Jag gillar att resa också så det jag kan planera med. Googla bilder och läsa på om olika sevärdheter. Eller varför inte läsa om utbildningar du vill gå, utbytesresor du vill åka på och volontärarbete du vill göra?
 
Kompetens
Att göra saker som får en att känna sig kompetent är nog det som hjälper mig bäst i långa perioder av rent stå-ut-i-brutal-ångest. Städa mitt rum, tvätta och vika min tvätt, plocka ur diskmaskinen, laga mat och baka, åka till affären och handla mat, fixa i rabatten o.s.v. Det kan vara svårt för oss duktiga flickor att göra sånt här eftersom det lätt övergår i prestation. Men samtidigt måste vi alltid slåss med den där jävla prestationsångesten, så det är bara att ta tjuren vid hornen och köra på. 
 
Umgås
Att umgås med folk kan bpde vara en trigger och en ångestdödare. Man får lära sig av sina egna misstag vilka människor man mår bra av och vilka man mår dåligt av. I vissa situationer vill man kanske umgås med någon man kan berätta allt för och bli kramad av när man börjar gråta. Ibland vill man bara vara en vanlig tonåring, prata om vanliga tonårs saker och skratta åt sådant som friska ungdomar skrattar åt.
 
Gå ut på äventyr
Här har vi den läskigaste punkten av dem alla, men också den som kan vara mest befriande när man levt instängd i ätstörningens värld. Att våga gå utanför ramarna. Tälta med en vän i skogen, springa barfota på Gamla Stans gator, nakenbada i en ljummen sjö tillsammans med kompisarna, åk på festival eller rid en lång tur med hästen till något ställe du aldrig varit på förut. Kliv av tunnelbanan på en hålplats du inte vet något om, sätt dig på ett café och spontanfika. Svara ja när kompisarna ringer och frågar om du vill följa med ut till deras landställe över en helg. 
Det finns så mycket underbart att uppleva där ute när man inte begränsar sig själv genom att inte äta som man ska. 
 
 
 
/Hanna

Superfruit



Igår åt vi buffét och firade mormor som fyllde 70. Vi hade beställt catering och maten var bland det godaste jag ätit. Pappa lade upp min tallrik så det blev en normalportion. Rökt röding med hjortronsås, gravad lax med hovmästarsås, lite västerbottenpaj, sallad med renkött, en skiva renkorv och ett jättegott bröd/knäckebröd.


Så har jag testat två nya barer också eftersom jag glömde alla Raw Bites i Stockholm... Raw protein Cranberry + Vanilla och Coconut + Lemon testade jag (med extra juice eftersom de är inte än en Raw Bite). Ingen större hit, deb med tranbär var okej men jag gillar inte raw proteinbarer för jag tycker de smakar konstigt haha. Lite strävt sådär.

Nu sitter jag på tåget tillbaka till sthlm. Har köpt en ny klänning, vill ni att jag ska göra ett inlägg/video där jag visar mina kläder? Innan jag började min behandling avskydde jag allt vad kläder hette för det gav mig sådan ångest då jag inte vågade köpa de snygga kläderna för att folk skulle tro att jag trodde att jag var något. Dessutom passade inget och det trodde jag var för att jag var för tjock, fast det egentligen var helt tvärtom.
Nu har att börja köpa kläder jag gillar blivit ett sätt att umgås med min kropp. Därför tänkte jag att det kanske kan vara kul att se här?

/Hanna

Korvstroganoff och dansuppvisning



Lunchen var korvstroganoff och ris. En lita läskig, men god klassiker här uppe i Jämtland hos släkten. Åkte tåg i sex timmar igår för att fira mormor som fyller 70 här över en helg. 

Vi glömde mina Raw Bites så jag fick göra fm-melliset. Det är inte alltid bra att ens föräldrar kan räkna kalorier, eftersom de lätt blir en del i det sjuka beteendet, men att de kan gör att jag kan släppa över lite av kontrollen.

Nu sitter jag på min lilla kusins dansföreställning och har ätit risifrutti och ett äpple till mellis. Ikväll blir det norrlandsbuffét och förhoppningsvis kommer ett riktigt inlägg upp!

Ha det fint.

/Hanna

Kikärtsröra

Igår var först en väldigt dålig dag ätstörningsmässigt eftersom det var jättemycket krångel runt måltiderna (främst pga personalen). Men sedan kom bästa samordnaren och strukturerade upp saker och ting vilket gjorde det möjligt för mig att ha en bra kväll! Det var min matdag och eftersom jag, av ideologiska skäl, tycker att vi äter för mycket kött på Magelungen så blev det en vegetarisk kikärtsgryta (baserad på den i Scä-häftet) och couscous.

Ingredienser:

- Gul lök
- Olja
- Krossad tomat
- Tomatpuré
- Honung
- Gul paprika
- Kikärtor
- Bladspenat
- Färsk oregano
- Färsk basilika
- Spiskummin
- Salt
- Peppar
- Riven ost

1. Hacka och fräs löken i olja. Jag tycker att det är svårt att ha tillräckligt med olja, så det överlåter jag till personalen.


2. Häll i de krossade tomaterna och tomatpurén. Tillsätt honung för att få bort det syrligaste från tomaterna. Viktigt om man vill ha en god gryta och honung är typ så hälsosamt det kan bli om man måste tänka på sådant.

3. Grovhacka paprikan och bladspenaten. Finhacka de färska örterna. Ta mycket färska örter, det blir godast så. 



4. Häll i örterna och låt tomatsåsen puttra. Tillsätt salt, peppar och spiskummin. Häll i paprikan.

5. Låt kikärtorna (tex från gogreen i tetrapack) rinna av i ett durkslag och häll sedan ned de i grytan.

6. Häll i bladspenaten (jag gillar mycket bladspenat). Smaka av.



7. Häll i osten och låt den smälta i grytan. När den gjort det är det klart! Osten är ett måste för annars får man äta en knäckemacka till. Dessutom blir det tusen gånger godare med ost i.


Servera med couscous och sallad!


Gillar ni recept så att jag ska lägga upp fler, med viss anti-ätstörningspepp?

/Hanna

Kyckling



Kycklinggryta med ris och morötter. till det en massa grönsaker.

Strundade i skolan idag på eftermiddagen. Har varit sjuk hela veckan men ändå gått till skolan men nu idag, när jag håller på att bli bättre från förkylningen, så sket jag i att plugga för ångesten. Så måste det få vara ibland.
Nu har jag istället suttit på golvet i mitt rum och målat samtidigt som jag lyssnat på P1 dokumentärer. Det är ganska fint ändå och prestations/kroppsångesten kan gå någon annanstans.

Ikväll väntar städning, och för min del, matlagning. Ska göra en variant på kikärtsgrytan som står i Scä-häftet. Det blir nog bra.

Vad ska ni göra ikväll?

/Hanna

Fett

Dagens lunch var en mardröm för fettfobikern. Tortellinigratäng, ostfylld tortellini med en ost- och gräddsås toppat av smält och och sedan riven parmesanost över det. 
 
SPRING HANNA SPRING INNAN FETTET FÄSTER SIG PÅ DIN KROPP OCH GÖR DIG TILL EN VÄRDELÖS MÄNNISKA skriker ätstörningen och min första instinkt är att lyssna. Att springa ifrån det där fettet som media, under tiden jag insjuknade, framställde som gärningsman till att vi blir fula och värdelösa människor. För många är det kolhydraterna som är det svåraste, men inte för mig. Jag minns en dag på familjevårdsavdelningen då jag och Sandra stod och våndades tillsammans över lunchen som var potatisbullar med bacon och lingonsylt.
 
"De kan glömma att jag äter bacon!" säger jag och väntar på att Sandra ska nicka medhållande. Men det gör hon inte utan istället kollar hon konfunderat på mig och säger "jag trodde det var lingonsylten, jag har panik jag kan inte äta socker".
 
Det låter kanske destruktivt och ganska destruktivt var det nog, men det bevisar också att det inte finns någon total sanning. Både jag och Sandra var underviktiga trots att vi skytt två olika livsmedel.
 
Jag brottas fortfarande med fettskräck, men trots det så åt jag den ostbadade tortellinin idag. Varför? För att jag vet att min kropp behöver fett för att fungera. Hjärnan behöver fett, lederna behöver fett och organen behöver fett. För att cellerna ska fungera måste vi äta fett eftersom cellmembranen annars inte kan transportera ut och in ämnen så som de ska. I fett finns omega 3 och 6 som är livsviktiga och som vi inte får i oss på naturlig väg om vi inte äter fett. Fett behövs också för att kroppen ska ta upp viktiga vitaminer som vi inte mår bra utan. 
 
Tillslut har jag kommit till någon form av acceptans - jag måste ge min kropp fett. Fett är inte farligt det är bara anorexin som fått mig att tro det. Fett kommer inte att göra mig tjockare än någon annan mat, snarare tvärtom eftersom fett ger en större mättnadskänsla (vilket inte spelar någon roll när jag äter på matschema). 
 
Kanske var det mer fett i tortellinigratäng än i en snitträtt. Men det var mindre socker. Nästa gång blir det pastasallad med kyckling och en tredje gång blir det blodpudding med lingonsylt. Äter man vanlig mat i vanlig mängd blir man inte tjock. Fett är inte farligt. 
 
 
 
 
 
/Hanna

Hur jag ska träna



Ja ni ser ju vad det är för mat på bilden. Har aldrig ätit såhär mycket köttfärssås under hela mitt liv som jag gjort på magelungen haha.

Det blir ingen träning den här veckan heller eftersom jag inte riktigt klarat av att äta som jag ska. Men vi har också bestämt (var på Scä idag) att jag inte ska börja gymma och springa eftersom jag förmodligen inte klarar av det med tanke på all min hetsträning. Därför kommer jag börja med någon kombination av yoga och klättring för att kunna lära känna min kropp men inte bara söka efter deffade magrutor utan efter att känna mig stark och smidig. Jag tror att det blir bra, nu gäller det bara att jag klarar av en vecka utan fusk!

Annars har jag blivit sjuk i g e n. Tror kroppen tar igen alla missade sjukdomsperioder då jag varit så underviktig att immumförsvaret gått på högvarv eftersom jag inte skulle klarat av en rejäl sjukdom. Kroppen är smart men det gäller att inte utnyttja det för länge.


/Hanna

Kött kött kött



Fläskotlett, svampsås, potatis och grönsaker. Hatar egentligen att få kotletter för de ser så jäkla stora ut på tallriken men när man väl tagit bort benet är det inte så mycket kött kvar.

Grillad kyckling, potatissallad (potatis, purjolök, ägg, sallad, persilja) och tzatsiki. Mycket kött blir det här på Magelungen men det är nog bra tror jag för det köttätandet blir lättare ju oftare jag gör det. Blev vegatarian för att gå ned i vikt för drygt två år sedan så när jag började på Scä så var jag tvungen att börja äta kött igen. Det har inte varit lätt men träning ger färdighet och även om det fortfarande är lättare att äta två qournfiléer än en köttbit så funkar det ändå. Och det är bra för om jag kan äta kött så får jag så småningom sluta igen, denna gång av ideologiska skäl.

/Hanna

Sommar

Nu är sommaren på ingång och inom några veckor förväntas vi glida omkring på skolgården och stadens gator i korta jeansshorts med solbrända ben och små linnen där en vältränad mage skymtas under tyget tillsammans med ett par fylliga bröst. På stranden ligger vi i långa rader på handdukar iklädda minimala bikinis. Killarna vräker ur sig oförskämda kommentarer och en hand far snabbt fram mot en intet ont anande tjejs rumpa. Tjejen skrattar åt otyget för hon vet vad som förväntas av henne.

 

Det är svårt att inte känna hopplöshet inför hela situationen. När modellerna på H&M’s affischer sträcker ut sina underviktiga kroppar som agerar sexobjekt för att bikiniöverdelen för 49 kronor ska sälja bättre. Eller när man går förbi American Appareals skyltfönster och revbenen syns så tydligt på skylt dockorna att jag måste vända mig bort. Vad gör man när man lever i ett patriarkalt samhälle där kvinnans kropp ständigt agerar som ett objekt vars syfte är att antingen tillfredsställa mannen eller få köparen mer intresserad av en vara?

Och så har vi de förbannade ätstörningarna, som om allt det som finns utanför vårt huvud inte vore nog. Istället förstorar demonen allt det som omgivningarna visar på och gör det till en enda stor sanning. Du måste vara smal för att vara snygg och du måste vara snygg för att kunna tillfredsställa mannen och du måste tillfredsställa mannen för annars har du inget värde.

 

Nu är sommaren snart här och jag tänker inte följa de regler som samhället byggt upp inom mig i egenskap av ung tjej. Jag tänker inte svälta mig eller hetsträna på en proteindiet för att bli perfekt. Jag tänker inte skaffa mig den perfekta brännan, jag tänker inte klä mig för att visa mig så attraktiv som möjligt. Jag tänker gå omkring i de kläder jag vill ha på mig för att jag tycker att de är snygga. Jag tänker tillföra min kropp den näring den behöver och jag tänker fortsätta att göra det tills min hjärna återhämtat sig så pass att den förstår att jag inte kan se ut som modellerna på affischen – för jag kan inte vara lycklig i den kroppen. 

 

/Hanna

Kentikent

Lite bilder från igår.

Selfie. Hade mycket mystiska kläder på mig haha. Typ full, svart fleecemundering kombinerat med docs och grå kappa. Men vad gör man inte för att slippa frysa.


Lunch: Pasta, mozzarella, pesto (basilika), körsbärstomater och gurka. Gott egentligen men mådde så jävla illa så får äta det igen någon gång när jag mår bättre. Läskigt med peston men eftersom mozzarellan kompenserade för köttdelen, som inte existerade, så behövdes en fettkälla till. Det är svårt att tänka så men jag måste börja tillämpa all den kunskap jag har också på mig själv och inte bara andra.


Vårt lilla läger. Eftersom vi var så tidiga (nummer 11 och 12) så fick vi plats under taket och slapp bli dränkta i regnet. (Fina Thea och Elza på bild)


Mejeriet var väldigt bra som arrangörer och kom ut med en förlängningssladd så vi kunde ladda våra mobiler. Mycket uppskattat.

Imorse sov jag tre timmar på tåget och läste de två övriga. Fick glada mottaganden när jag kom tillbaka till mu, hade saknat mina sambos, och sen har jag städat samt gått en lång promenad. Kul kul kul och imorgon börjar livet med skolan igen.

Ha en fin natt!

/Hanna

Ny blogg!!

 
Sådärja, nu har jag skapat en egen blogg. En egen blogg bortom ätstörningen. Med ett liv som inte längre präglas utav anorexin kändes det fel att fortsätta blogga om någonting destruktivt jag faktiskt lyckats släppa.
 
Ni är varmt välkomna att fortsätta följa mig här. Jag visa min vardag och det liv jag har nu, efter allt det vi gått igenom. Många av er har följt mig väldigt länge, redan från min första ätstörningsblogg jag hade ensam. Det går faktiskt att må bra igen, hur dåligt man än mått. Tänk på det allihopa. Allt är värt det.
 
Jag fattade inte att allting kunde bli såhär bra. 
 
http://toverodlert.blogg.se
http://toverodlert.blogg.se
http://toverodlert.blogg.se

Jag och kroppen

Kära kroppen, vilken dag vi har haft du och jag. Jag skriver det här för att jag imorgon, när jag vaknar, inte ska lyssna på Anas viskande ord om att jag ska hoppa över lunchen på tåget och gömma melliset i kläderna.

Förlåt kroppen för att jag blev arg på dig i förmiddags när du sa ifrån. När du vände dig ut och in och maten bara försvann från min mage utan att jag kunde göra annat än att skaka. Jag vet att du gjorde det för min skull, för att jag skulle förstå att det var allvar och att jag inte kan fortsätta strunta i dig så som jag gjort tusen andra gånger. Jag vet att du vad rädd för att jag inte skulle lyssna den här gången heller, men tycker du inte att jag för första gången någonsin agerade ganska bra?

Jag ringde mamma. Vad gör jag? Min kropp och min ångest är i kris, det känns som att jag kommer att svimma och dö men jag vet att jag inte kommer det, så hur ska jag göra för att komma tillbaka igen? För att erövra min egen kropp, åtminstone för ikväll?

Egentligen kom svaren inifrån men mammas lugnande röst gjorde det möjligt för mig att svälja skräcken och agera utifrån allt det som SCÄ, DBT, BUP och Magelungen lärt mig. 

Matplanen jag haft innan var bara att  ge upp. Nu gällde det att få i mig små doser mat under ett par timmar så att magen kunde återhämta sig. Trots motstånd både i mage och huvud så började jag tugga i mig småbitar av en äcklig macka och ta små klunkar proviva. Jag tog också theralendroppar och satte på mig varmt varmt med kläder. Så fortsatte jag i kanske en och en halv timme innan jag kunde börja på en risifrutti som jag inte slutförde men ersatte med Raw Bite. 

Tack kroppen för att du vaknade till liv igen. Trots alla månader och år av bantning och svält. Trots all ångest, trots alla slag och kölden jag plågat dig med,
m så har du inte gett upp och idag tog jag emot den hand du sträckte ut mot mig.

Tack vare dig så upplevde jag några av de bästa timmarna i mitt liv. Tack vare dig och mig själv så stod jag längst fram mot kravallen, skreksjöng och dansade utan avbrott tills hela konserten var slut. Tack vare dig hade jag ögonkontakt med Jocke under flera låtar och tack vare att du klarade av att stanna kvar där så kunde jag ta emot plektrumet med kents logga som han sträckte fram mot mig.

Jag vet att vi haft några helvetiska år du och jag kroppen. Faktiskt har jag nog aldrig tagit hand om dig som jag borde ha gjort. Men mot alla odds står vi kvar här på jorden och det måste ju betyda något. 

Kan vi göra ett avtal? Om jag fortsätter att ta hand om dig varje dag, måltid, träningspass och vilostund som kommer de närmaste veckorna så kan jag få stå där igen, med musiken exploderandes omkring mig i ett virrvarr av färgat ljus och svettiga kroppar som alla gungar i takt till Det, Det som är det enda som betyder något.

För klarar vi av det tillsammans kroppen, då kommer jag nog orka fortsätta leva resten av mitt liv och kanske till och med uppskatta det.




(Tack Elza (cred för bilden också, själv glömde jag ta bilder) och mamma. Tack Lovisa, vad fin du är).

/Hanna

Frågor och svar - Att klä sig varmt och att inte gå upp i vikt

"Jag har en sjukt konstig och egentligen onödig fråga/fundering. Jag är sjuk (försöker gå upp i vikt). När jag va som sjukast så blev jag tillsagd att allti klä mig varmt för att jag inte fick frysa. Detta sitter kvar så nu idag när jag är friskare så får jag nästan panik av att inte frysa för jag tror att jag kommer gå upp i vikt av ett jag har en kofta på mig över min vanliga tröja (trotts att det inte är så kallt). Jag fryser inte när jag är utan koftan men jag känner mig ner "naken" och omysig, det är mycket skönare att ha koftan på sig än att vara utan. Så, har detta någon betydelse? Kofta eller inte kofta? Jag får också nästan panik av att sitta ner (jag studerar vilket resulterar i mycket sittande) så när jag inte pluggar så försöker jag stå så mycket som möjligt, kan tillexempel stå upp när jag kollar på tv eller om jag läser bloggar i mobilen så går kag alltid runt i lägenheten för att jag tror det förbränner eller något. Jag vet att det är helt sjukt men vet fan inte vad jag ska göra med mina jobbiga tankar. Jag får alltså nästan panik av att vara varm för jag tror att kag går upp i vikt av det. Hoppas du har något bra svar! Tack!"
 

Först och främst - din vikt kommer inte förändras ett gram av att du har på dig den där koftan eller inte, så det kan du vara lugn över. Anledningen till att man blir tillsagd att ha varma kläder på sig när man är mager handlar mycket om hjärtat, att det behöver alla energi bara för att kunna slå och att det inte klarar av att värma upp kroppen dessutom. Jag har nästan alltid koftor på mig för att jag är bekvämare i det så det tycker jag definitivt att du också kan ha!
 
Angående att du inte kan sitta ned så är det en ganska vanlig tanke. Faktum är, liksom jag skrivit förut, att du bara förbränner 4 mer kalorier i timmen av att stå än att sitta. Fyra kalorier som din kropp förbränner på ett kick om du låter den vila. För låter du den aldrig vila så vågar kroppen inte öka förbränningen eftersom den är rädd att den inte ska få i sig tillräckligt med energi för att kunna fungera.
 
Hoppas det var okej svar. Kram och lycka till!
 
 
 
Asså, jag står stilla i min viktuppgång! Jag har gjort det i ett antal månader nu o ibland, när det verkligen behövs, går det uppåt, men för det mesta står det stilla. Vad ska jag göra, Hanna?? Jag äter mer än normalt o jag VILL växa, jag VILL bli kvinnlig! Jag vet att jag fortfarande är underviktig och jag har läst att den underviktigas kropp gör sig hungrig till varje måltid för att fylla på kroppens reserver. Är det sant? Varför är jag då inte hungrig till varje måltid? Och varför, varför, VARFÖR GÅR JAG INTE UPP I VIKT??? Och varför växer jag inte, trots att kroppen kan lita på mig(att jag inte sätter den i svält, alltså)???!!! 
Snälla hjälp!!
 

Svar: Mitt huvudsakliga tips är att äta mer. Om du inte går upp i vikt så är det med allra största sannolikhet för att du inte får i dig tillräckligt. Vissa kroppar i vissa perioder behöver få i sig stora mängder mat för att kunna öka i vikt. I höstas när jag skulle gå upp ett antal kilon men stod still så satte Scä tillslut in näringsdrycker, och det funkade bra. Då blev min viktuppgång stabil. Så Fortimel eller Calshake är tips till dig!
Det kan också vara så att du har något fel med bukspottkörteln som gör att du inte går upp. Det är ganska ovanligt men det existerar så kolla upp det med någon doktor om du inte kan gå upp trots att du äter mer.
 
Varför du inte är hungrig kanske du hittar svar på i det här inlägget 
 
Hoppas det löser sig! Kram Hanna
 
 
 
 
 
 
 
 

q/a

 
En lite privat fråga kanske som inte har med sjukdomen att göra, men är bara nyfiken på om du är straight/bi/gay? :)
Svar: Hittills så är jag helt straight men ingen vet vad framtiden bär med sig. 
 
Hanna har du någon kik eller något man kan nå dig på?
Svar: HannaLarsson98 är min kik, annars kan man maila min personliga mail (lilltigrinnan@gmail.com), vår gemensamma mail som det bara är jag som skriver på (attvaljalivet@gmail.com) eller försöka hitta mig bland alla andra Hanna Larsson på facebook. Min instagram är jarnspoke nu när vi ändå är igång! 
 
 
gjorde ett IQtest nu och fick 61 som resultat vilket räknas som att man har någon form av utvecklingsstörning. Nu känns det som om jag inte kan komma någonstans i livet, som om hela min framtid är förstörd. Vad ska jag göra? Jg är alltså dum i huvudet, hur hanterar man det? Jag känner inte att livet är värt nåt om man inte är clever nog att klara sig i samhället.
Svar: Först och främst så är iq-testerna på nätet helt opålitliga. Ett mänskligt psyke är mycket mer mångfaciterat än den siffra man får fram efter att ha jämfört lite olika bilder och mönster i mattetal. Ångest liksom svält påverkar hjärnan enormt och gör att den presterar långt under vad den kan egentligen. Dessutom så är ett lågt IQ inte samma sak som att man är korkad. De sociala förmågorna är tusen gånger viktigare än de intellektuella vilket många särbegåvade får uppleva. 
 
 
Känner igen mig så mycket i det du skriver, om skolan och hur hjärnan jobbar för snabbt för ens eget bästa, hehe. Jag fick göra ett IQ-test på BUP när jag gjorde nån psykologisk utredning och fick 136. 
Jag undrar om du har känt dig utanför pga din intelligens, typ att du har känt dig annorlunda? Jag har alltid känt mig konstig och annorlunda vilket delvis har bidragit till att jag blev deprimerad och fick ångest. Och då känner jag mig lite otacksam, haha.
Svar: Ja, alltid. Jag har alltid legat på en annan nivå än mina kompisar, aldrig kunnat skämta om samma saker som de. Nuförtiden är det lite bättre eftersom jag har en hel del äldre kompisar men jag känner mig fortfarande utanför. Dock har det liksom blivit det som är normalt för mig och jag kan inte föreställa mig en verklighet där jag inte ligger två steg före alla andra hela tiden men tvingar mig själv att spela dum för att inte bli utstött. 
 
 
 
Jag funderar på att skapa en blogg. Jag lider av psykisk ohälsa pga. vissa sociala svårigheter, och vill skriva om just det. Har du några tips på hur man kan skriva ärligt, men inte för deppigt? Jag vill skriva både för andra och mig själv, och vill därför inte skriva för deppigt så att jag bara drar ner andra och det blir lite som en ond spiral, men samtidigt vill jag skriva om min vardag och mina tankar och känslor som ju är ganska deppiga liksom. Hur ska jag göra för att hitta en bra balans? Jag tycker att er blogg är jättebra, varken för deppig eller oärlig, och ni skriver om intressanta saker. Keep it up :) 
Svar: Det är en extremt svår balansgång och jag tror att man måste välja antingen eller. I den här bloggen undviker jag så mycket som möjligt att skriva om hur dåligt jag mår och alla dumma saker jag gör eftersom jag vet att jag bara skulle göra det för att få bekräftelse och det triggar alla andra. De som känner mig på riktigt vet vad som döljer sig under ytan. Jag skriver en till dagboksblogg som är låst och som ingen mer än jag har koden till vilket är väldigt skönt för där kan jag avreagera mig och skriva massa hemska saker och så kan jag använda den här bloggen till att stötta mig själv och andra för att bli frisk. 

 
 
Skulle inte du kunna berätta lite om ditt självmordsförsök och hur det var att komma till bup akuten levandes. Har själv gått igenom samma sak så skulle vara intressant att höra.
Svar: Det är flera väldigt triggande historier, är du säker på att du vill höra och att det tar dig framåt så kan du kontakta mig privat.
 
 

Förstår om du inte vill svara på den här frågan men undrar bara ifall du tillåter dig själv att ta någon liten chokladbit någon gång ibland? Eller finns det inte på behandlingshemmet? 
Sköt om dig och fortsätt kämpa så du får känna på det bra i livet. 
Kram
Svar: Tyvärr kan jag inte göra det än ): De köper in godis/chips/glass när vi ska se på film på helgerna men jag äter aldrig med de andra vilket är ledsamt. Sedan jag började med matschema för drygt två år sedan så har jag aldrig ätit minsta lilla vindruva utöver även om jag var sugen några gånger för ett år sedan då det gick ganska bra med ätstörningen. 
 
/Hanna
 

Varmrökt lax och Lund



Vi alla firar att jag fått en ny iphone med bättre kvalitét på matbilderna! Weho!
Idag lagade jag och en annan ungdom denna middag (som blev galet god): varmrökt lax, tagliatelle, dillsås (bechamel bestående av smör, vetemjöl, lite matlagningsgrädde och mellanmjölk) och en sallad med tomat, avokado och gurka plus "dressing" av citronsaft.

Imorgon 13.21 går mitt ett tåg från Stockholm C med slutatstation Helsingborg. Det tåget ska jag med så jag har ledigt tre dagar från skolan för att kunna köa och se kent på deras klubbspelning på Mejeriet i Lund. Är galet peppad, ska bo och gå med Elza och allt kommer att bli så himla bra. Mitt stora jobb är att skjuta undan ätstörningen i två dagar. Jag är rädd för att om jag klarar av att äta nu så kommer folk tro att jag är frisk, ellerhae det lättare med maten. Men så är det inte och det tror och hoppas jag att alöa förstår. Jag kommer inte göra minsta avvikelse från matschemat och Elza har lovat att äta matschemat med mig (hur världsbäst är hon inte?). Jag måste äta för annars kommer jag att svimma igen och då är allt helt bortkastat.

Ser jag någon mer i Lund på onsdag?

/Hanna

Hannas matdag

En matdag:

Frukost: 1 portion gröt (1dl havregryn, 2dl vatten), 1 msk lingonsylt/äppelmos, 1 msk linfrön, 1 mjuk macka med 1 tsk smör, 1 stor skiva skinka och grönsak plus 2 dl juice (här GodMorgons blodapelsinjuice).



Fm-mellis: 1 rawbite och 2 dl proviva (dock 3 i glaset på den här bilden pga anledningar)


Lunch: Pytt-i-panna (nötkött, potatis, skinka, lök), vändstekt ägg, inlagda rödbettor och grönsaker. 2 dl mellanmjölk.


På fredagar får vi alltid något gott i skolan. De flesta tar glass eller en frukt men eftersom det inte tajmas med mitt matschema så blir det cola zero. Tror fan jag druckit mer cola zero än vad jag har druckit vatten de senaste åren haha. Fy satan vilka hemska ämnen jag måste fyllt min lever med.

Em-mellis: Har en massa olika alternativ men tar oftast detta. 2 knäckebröd med smör och 1 ägg.


Middag: Nudelsoppa och quesadillas med mozzarella, kyckling och basilika (det var jag som lagade den dagen).


Kvällsmellis: 2 mjuka mackor med 1 tsk smör vardera, 2 skivor ost och 1,5 skivor skinka samt grönsaker. Till det te med en skvätt mjölk. Det här melliset åts hemma, därav mysigare belysning.

/Hanna


3 saker

Hade tråkigt så gjorde det här. Tänkte att ni kanske tycker det är lite underhållande att läsa.

Att bo på behandlingshem enligt Hanna:

3 roligaste sakerna:
  • Att bo med flera som har adhd och som man kan fara runt i huset och leka med som om man vore fem fast alla är över fjorton. Jag är inte så himla bra på det kanske men det är väldigt befriande att få släppa lite på kontrollen och leka i ett utgym eller hålla tre ballonger i luften samtidigt med hjälp av varandra.
  • Att få ha mycket kontakt med vuxna som delar min humor. Mamma och pappa gör det också men vår relation är så laddad (även om den börjar bli bättre nu) att jag inte riktigt kan uppskatta det på samma sätt.
  • Att vakna och hela hallen är fylld av uppblåsta kondomer, smuggla in hamstrar (vi har förbud mot husdjur) och göra detektivarbete för att få fram koden till personalens nätverk.
 
3 jobbigaste sakerna:
  • När det är kaos och katastrof, folk skriker fula saker till varandra och personalen försöker kasta sig emellan men säger bara saker som retar upp stämningen ännu mer. Då brukar jag gå undan på mitt rum men tyvärr ligger det så dumt till att jag hör genom golvet när någon skriker i vardagsrummet.
  • Kisslukt i duschen och mens på toalettringen. 
  • Att man kommer så nära andra ungdomar att det kan bli svårt att bara få må dåligt. Åtminstone jag känner ett ansvar att låtsas vara glad jämtemot dem så de inte ska oroa sig. Och jag hatar när andra utöver personalen kommenterar min mat.  
 
3 finaste stunderna:
  • Promenader i halvmörker längs vattnet med en eller ett par ungdomar och personal 
  • Sitta i solen vid "rökrutan" och prata med de andra medan de röker
  • Få en massa kramar när man gråter och ge brot kramar själv när andra gråter
Jag lär mig så himla mycket av att bo på Magelungen och ha varit inlagd på BUP under en så lång tid. Jag tror att jag är en människa som folk har lätt att anförtro sig åt för folk berättar ofta väldigt mycket om hur de har det för mig. De senaste 10 månaderna har lärt mig mer om livet än vad jag någonsin gjorde på mina 15 år innan. Så många tragiska livsöden som jag bara sett på film innan och läst artiklar om har utspelat sig mitt framför ögonen på mig och jag är så otroligt glad över att vi bor i Sverige där möjligheten till den här bra vården för unga finns. 
 
/Hanna
 

Särbegåvning

"Hej Hanna! 
Jag har för mig att du har nämnt i tidigare inlägg att du är överintelligent, visst? 
Kan du gå in lite på vad det är, hur det påverkar dig och ditt liv? 
Men jag kanske bara har för mig att du har sagt det, då ber jag väldigt mycket om ursäkt."
 

Hej! Jo precis, det är jag. Jag "utreddes" (gjorde typ ett enormt IQ-test tillsammans med min psykolog på BUP samtidigt som jag gjorde en autismutredning) för det förra hösten (1,5 år sedan) och resultatet visade på överbegåvning. Jag mådde fruktansvärt dåligt under den tiden och var underviktig så jag tror jag skulle prestera ännu bättre om jag gjorde provet nu. 
 
Hursomhelst. Mitt intellekt har påverkat mig hela mitt liv och kommer att fortsätta göra det tills jag blir dement och dör haha (låter deppigt för er kanske men jag är mycket nöjd med att jag planerar att leva tills jag blir demen och dör av ålder). Jag har alltid varit bäst i skolan i alla teoretiska ämnen (förutom i ettan då jag gick i samma klass som en särbegåvad kille, en gång hade vi ett grupparbete ihop och det var en av de roligaste stunderna jag haft i skolan någonsin). I dagens skolsystem innebär att vara duktig att man ska hjälpa sina kamrater. I perioder har jag spenderat nästan halva min tid i skolan till att hjälpa andra och det har varit väldigt frustrerande och lett till mer ångest. Fram tills sexan gick jag i vanliga skolor med lärarledda lektioner, vilket gjorde mig helt tokig för jag kunde ju redan allt.
 
Understimulansen tror jag har bidragit till att min sjukdom befäst sig så starkt i mig och gjorde det så tidigt. Min hjärna är för snabb för mitt eget bästa och när omgivningen inte kunde hjälpa till att hålla den sysselsatt så hittade den egna saker att tänka på. 
 
När jag började sexan i Kunskapsskolan fick jag en mattelärare som pluggat till civilingenjör på KTH men valt att bli högstadielärare i några år istället. Han var den första som såg och utmande och på ett år hade jag gått från att hata matteböckerna och de tråkiga talen till att vara helt euforisk av matematikens skönhet och läraren var överlycklig och sa till mig att om han fick sätta A på en enda elev i hela skolan så skulle det var mig, fast jag gick i sjuan haha. 
 
Sedan gick jag ned mig totalt i svälten och det roliga var över.
 
Nu ser jag fram emot gymnasiet och nya utmaningen, utmaningar på riktigt. Inget har någonsin varit svårt i skolan men jag tänker att någon gång kommer jag att stöta på motstånd och det kommer bli väldigt utvecklande och framför allt roligt.
 
Jag brukar inte prata om att jag har hög intelligens, och förmodligen skulle kunna gå med i mensa när jag blir äldre, eftersom folk tycker att man skryter. Dessutom får jag för mig att om jag säger sånt kommer de ställa enorma krav på mig och bara jag tänker på prestationskrav exploderar ångesten i magen, så då låter jag bli. 
 
/Hanna

7 maj 2014

Försöker intala mig själv att fortsätta kämpa sista tiden i skolan nu, men jag har verkligen ingen ork. Allting känns viktigare.

Har ett gigantiskt arbete i historia och samhällskunskap som ska vara inlämnat på söndag. Det ger mig så mycket ångest. Vill fortsätta prestera, men kan inte. Absolut svåraste arbetet jag gjort, och att göra det samtidigt som jag är helt slut är ingen bra kombination. Suttit och stirrat på skärmen hela kvällen och varvat med små panikattacker inombords. Jag vet att alla mina klasskompisar känner likadant och det är så tråkigt, men vi måste stå ut. 33 dagar till sommarlov och 36 dagar tills jag åker till USA. Rätt fint ändå, jag måste bara orka nu.

I övrigt händer det väldigt mycket i mitt liv för tillfället. Förra helgen var världens mysigaste, iiiiih. Så glad över allting. Så sinnessjukt glad och taggad på livet helt enkelt. Lärt känna så mycket nya människor under det senaste året, människor som får mig att må bra. Hittat världens bästa vänner. Allt är galet egentligen, tänk vad allt förändrats. 

Funderar även på att skapa en egen blogg, en vanlig blogg utan fokus på ätstörningar. En blogg där jag kan skriva om min vardag nu. Ska tänka över det, men låter kul.


Bilden är tagen just nu. Lyssnar på musik och fixar med min PowerPoint, men ska stänga ner nu.

Sov gott! 

/Tove

Frågor och svar

En fråga till om Magelungen om det är ok, är det ett behandlingshem som man bor länge på? Har ni någon tid bestämd i förväg och är målet att du ska bo hos din familj sen igen? 
Svar: Ja det är ett långtidsboende tänkte jag skriva men det är det inte haha. Jomen man bor här länge, dock varierar det från person till person. En vanlig behandling är mellan 1-2 år men den kan bli längre än så, speciellt om man blir inlagd i perioder under behandlingstiden. 
 
Vill börja med att säga att du är en superfin och bra förebild och jag tror stenhårt på dig tjejen! Sen har jag en liten fråga. Jag har varit sjuk i anorexi i 11 år och mitt hår är jättetunt och tappar även en del, tappade/tappar du mkt hår? Isf äter du några tabletter eller liknande som funkar? Tex Silicea eller liknande? 
Massa styrkekramar till dig!
Svar: Jag har tappat en hel del hår i två omgångar som nu är på väg att växa ut och står ut i massa konstiga tofsar runt huvudet haha. Jag tar inga tabletter utan håret har kommit tillbaka friskt och starkt bara genom näringsriktig mat. För mig tar det ungefär ett halvår för håret att börja reparera sig efter att jag kommit ur svälten, så fortsätt ge kroppen näring så kommer det att bli bättre. Jag vet inget om några fungerande tabletter. 
Skillnaden på mitt hår då och nu.
 
Hur funkar det? Vad räknas som ett skidpass, typ 1 timme? Eller x antal åk?
 
Svar: Ca 2,5h åkande räknade vi som ett pass.
 
Kan du ge tips på bra kvällsmål? Såg du skrev för ett tag sedan om att det är bra att ta ett större kvällsmål än de andra mellisarna på dagarna. Vilka kan du tipsa om?
Svar: Gröt! Havregrynsgröt, mannagrynsgröt, risgrynsgröt. Jag gillar inte att äta fil på kvällen men om man gillar det så är det gott med en stor skål fil, müsli och fruktbitar (färska eller torkade). Välling är också ett superbra kvällsmellanmål, då blir man varm och lugn i hela kroppen. 
Annars är två eller flera mjuka mackor med smör och pålägg ett perfekt mellanmål och till det te med mjölk i. 
 
 
Jag klarar knappt av att äta fullkorns pasta och vanlig pasta går inte, har ni något förslag till hur man ska våga testa?
Svar: Vad är det som skrämmer dig med att äta pasta? Är det kohydraterna i sig, för det är ju samma sak som att äta potatis. Eller är det ett tvång eller något form av förbud så att det inte är pastan du är rädd för utan ångesten du tror att du kommer att få? För ångest behöver man inte vara rädd för, det går inte att dö av ångest. Pasta är gott och jag liksom Tove och Sandra äter det utan att bli tjocka så jag vet att du också kan hur omöjligt det än känns.
Mitt bästa tips är att hitta orsaken till att du inte vill äta pasta och sedan prata med någon som förstår om vad du är rädd för. Här är ett gammalt inlägg Sandra skrivit om kolhydrater. Hoppas du vågar ta steget att utmana snart för när du gjort det kommer du inse att det inte var så farligt. Kram.
 
/Hanna

Hur man bryter tvångstankar

"Jag har ett jättesvårt tvång, att jag aldrig vågar sitta ned. Vågar inte åka bil, sitter inte när jag äter, kan inte gå i skolan, har ångest inför att behöva gå på toa och sitta ner, undviker alla sociala sammanhang för att jag inte vågar sitta...det känns som kalorierna fastnar på "fel ställen" om jag sitter...men jag vill och försöker komma ifrån det här tvånget, är inlagd nu och då måste vi ha soffstöd ibland och jag försöker psykiskt utmana mig, men vet kroppen skillnad på vilken position kroppen är i, om man sitter eller står? jag menar, egentligen, om jag står helt stilla, så förbränner jag väl mindre än om jag skulle sitta ner och skaka med benen/röra på mig? vet att man inte ska tänka så, men det kanske hjälper mig att bryta mitt tvång till en början?"
 

Det finns forskare, läkare och psykologer som anser att anorexi är en form av tvångssyndrom (ocd). Även om så inte är fallet så är de båda sjukdomarna väldigt snarlika och ligger nära varandra inom kategorin ångeststörningar.
 
Tvångshandlingar, tankar och ritualer innebär att man känner sig tvungen att göra/tänka något för annars så kommer det antingen ske en katastrof eller så känns det så fel att det skapar massa ångest. Jag har haft OCD så länge jag kan minnas och min barndom präglades av olika tvångsritualer där jag som femåring bl.a. var tvungen att rabbla långa böner för att annars skulle gud (som jag inte ens trodde på) straffa min familj. När jag som nioåring blev sjuk i anorexi så dämpades tvången på andra håll, men ersattes av tränings- mat och skadetvång. 
 
Det är helt fruktansvärt med tvångstankar och jag lider verkligen med dig. Sjukvårdspersonal och föräldrar säger att det enda man måste göra är att gå emot och att det inte kommer att vara så svårt när man tagit steget, som om det inte vore svårare att sätta sig ned när man har ett sådant tvång som du är en för en frisk person att sätta sig. 
 
Det är inte så. Att trots ett tvång är bland det läskigaste man kan göra. Inte för att man rent intelligensmässigt tror på att katastrofen (i ditt fall att fettet skulle fästa sig på fel ställen) kommer att inträffa. Men alla känslor pekar enhälligt åt det hållet. 
 
Jag har under de senaste åren tvingats bryta massor av ätstörningstvång och det som har hjälpt mig mest är att tänka på primära- och sekundära känslor. När jag tänker på att bryta tvånget får jag ångest, men under den ångesten ligger en rädsla. Vad är det jag är rädd för egentligen? För att jag ska bli tjock - varför vill jag inte bli tjock? För att folk tycker att jag är ful då - tycker jag att normalvitkiga personer är tjocka? Osv. 
 
Men trots att man har all logik på sin sida så krävs det ändå ett enormt mod för att gå emot ett tvång. Men när man gjort det några gånger kommer det att bli lättare, jag lovar på heder och samvete för jag har gjort det så många gånger själv.
 
Att byta ut ett tvång mot ett annat är helt meningslöst eftersom det bara befäster tvångsmässigheten hårdare i dig. 


I just ditt specifika fall så kan kommande rader av fakta kanske vara till hjälp:
 
Du förbränner 4kcal mer i timmen av att stå än att sitta ned. 4 kalorier som du förbränner tusen gånger snabbare av att ha en hjärna som inte är så påverkad av svält och sjukdom att den klarar av att läsa en bok. Låter du aldrig kroppen vila kommer förbränningen att minska eftersom den vill överleva och eftersom du inte kan låta den vila måste den spara all energi. Om du sitter ned några timmar om dagen, precis som vilken frisk människa som helst, så kommer din kropp också våga förbränna mer. 
Att fettet skulle fastna på olika ställen på kroppen beroende på om man sitter eller står är helt falskt. 
 
Här är ett inlägg Tove skrivit om att våga sitta ned.
 
 
Hoppas ni alla som lider av tvångstankar där ute förstår att ni inte är ensamma och att det går att bryta tvången utan att något händer!
 
/Hanna

Arg ledsen rädd trött men nu gäller det

Fuck this. Jag är för smart för anorexi.

/Hanna

Foodie



Pasta, kyckling och yoghurtsås samt sallad och mjölk.

Förlåt för att jag är frånvarande.

/Hanna

Elza och tomatsoppa



1. Knorrs tomatsoppa (tusen gånger godare än keldas) med tortellini (spenat och ost) toppat med färsk basilika. Mycket god rätt.
2. I fredags träffade jag världens mest superbästa Elza och vi hade det hur bea som helst. Fika (te och kaffe för mig) x2 och en fin promenad i gamla stan samt nästan anfallna av änder.
3. Zelfie. Måste försöka se glad ut på någon bild någon gång.
4. Gårdagens middag. Lax i ugn, ris och romsås samt cocktailtomater. 

Idag gör jag inte mycket mer än att åka hem för en hundpromenad med vår fula hund. Kanske inte jättekul men väldigt skönt att komma bort från Magelungen ett tag. Dock är det lite kul här nu pga drama men ändå, typ alla är hemma eller sover.

/Hanna

Bukfylla

"Jag har en fråga som jag hoppas ni kan svara på! 
Jag känner av mättnadkänsla HELA tiden, trots de har jag inte gått upp utan ibland tappat vikt och ätit lite så känner jag mig mätt direkt. Så med andra ord kan jag inte lita på mina hungerkänslor ännu. ÄR de verkligen mättnad jag känner eller är denna känsla något annat? som ångest? HAr ni varit med om detta. 

Någon som kan förklara detta för mig?"
 
När man under en längre tid har ätit för lite mat så krymper magsäcken. Då uppfattar man att man känner sig mindre hungrig och om man får en fullstor portion mat kan det kännas helt omöjligt att få i sig mer än bara några tuggor eftersom magen väger och känns full. 
 
Men detta är inte mättnad utan bukfylla. Alltså att du har fyllt din magsäck med mat/vatten så att det känns som att det inte får plats något mer men du känner inte det som är riktig mättnad för det gör man bara om hjärnan (med hjälp av smaksinnet) vet att du fått i dig tillräckligt med näring för att kroppen ska fungera som den ska tre timmar utan mer mat. 
 
Har du ätit dåligt eller konstigt under en tid och mår psykiskt dåligt så kan det också rubba hunger- och mättnadskänslorna. Här är två inlägg jag skrivit om det (tdet första inlägget svarar bäst på din fråga):
 
Varför man förlorar sina hungerkänslor
 
Hunger- och mättnadskänslor
 
Hoppas att det var ett bra svar!
 
/Hanna

Hannas framsteg - April

April har varit en väldigt, väldigt jobbig månad. Jag vet inte riktigt varför, jag är bara i en svacka. 
 
 
Här kommer mina framsteg:
  • Jag har forsatt jobba med svåra saker på individualterapin
  • Jag har genomfört vartenda familjesamtal
  • Jag har varit tillräckligt stark i kroppen för att kunna följa med och åka skidor
  • Jag kämpar med att inte trilla tillbaka trots mycket ångest
 
Nu får ni skriva era!
 
/Hanna