-

Miami part 2

Här kommer lite fler bilder från de senaste dagarna. Just nu håller vi på att packa ihop alla våra grejer igen för att sätta oss i bilen till Orlando. Spännande spännande. 
 
South Beach är ju typ världens mest nice ställe någonsin och min outfit är svart och svår. 
 
Islatte är nog bland det godaste som finnns. Är egentligen emot Starbucks per princip men är man i USA så är man. 
 
Första bilden är ett hederligt mellanmål med en lightprodukt som jag inte testat tidigare. Ganska smaklös men kul att dricka något annat är Cola Zero. Den andra bilden visar mitt livs första frapuccino!! Inte jättegod den heller haha. Vill bara ha kaffesmak, går det att beställa??
 
Beställde fisk och blev ganska chockad när jag fick in denna?? Helt ok, riset var dock hur gott som helst. Var smaksatt med bland annat kokos. 
 
Avslutade vår Miamivistelse med att kliva upp för att fota soluppgången. När vi väl tagit oss upp och ut visade det sig att kameran blivit typ fuktskadad. Sjukt surt. Vi har lagt den på torkning nu så hoppas att det inte är något permanent. Vi fick i alla fall några bilder tagna med iPhonekameran. 
 
God jul förresten! Ha ett fortsatt fint jullov. 
 
Hanna
 

Miami part 1

Hellu!! Har befunnit mig i de förenta staterna i snart ett dygn och redan hunnit med massa nice grejer. Var dock ett helvete att ta sig in i landet, så otroligt dålig logistik. Var lite orolig för att jag inte skulle få med mig min lyrica in eftersom den är drogklassad här men det var inga problem, skönt. Här kommer lite bilder på mat för det är ju sånt vi är intresserade av på den här bloggen. 

             
Två olika mellanmål på flyget. Jag åt en Raw Bite och drack varm choklad, syster åt nutella & go. Kakao är ju det bästa som finns. 
 
Åt en sjukt god lunch idag! Fettuccine med sparris, zuchinni, gröna ärtor, massa vitlök, olivolja och salt. 

Avslutar med en bild på syster gående längs Miami Beach. Det är väldigt varmt men blåser en himla massa så det är inte idealt badväder, däremot är det perfekt för shopping... 
 
Tack för alla fina kommentarer på förra inlägget, ni är bäst. 
 
 
 

Självskadebeteende

Jag har alltid varit väldigt öppen om min ätstörning i den här bloggen, det är liksom det den bygger på. Men samtidigt har jag många andra relaterade problem jag pratat väldigt lite om. Jag tror inte det är enbart något negativt eftersom jag inte varit redo att skriva om det, även om jag nämnt det i förbigående vid ett flertal tillfällen. Hursomhelst kommer här ett litet klargörande och början på ett flertal inlägg som förhoppningsvis kan hjälpa någon där ute som själv är, eller känner någon som är, i samma situation.  
 
Jag har ett självskadebeteende och har haft det sen jag var tretton. Det är något jag skämts över, fortfarande skäms över. Jag vet inte varför det blivit så att jag aldrig pratat om det, på något sätt har det känts lättare att bara säga att jag har anorexi för det förstår människor (åtminstone till en viss mån). Det är verkligen ett tabu att skära sig, samtidigt som väldigt många ungdomar har testat det någon gång. 
 
Det är svårt att skriva om det här på ett sätt som inte triggar. Ett sätt som inte normaliserar att göra illa sig själv för att kunna hantera vardagen. Det är aldrig, aldrig, aldrig någonsin okej att skada sig själv. Det är inte normalt även om det kan kännas så när man vistas inom vissa kretsar. Att skada sig gör aldrig att du mår bättre i längden, däremot är det fruktansvärt beroendeframkallande. Det blir en negativ spiral där man mår bättre i stunden men sämre i längden, precis som med vilket missbruk som helst. 
 
Jag tänker att det inte är relevant att beskriva hur mycket jag skadat mig och vad det fått för fysiska konsekvenser. Det räcker att ni vet att det varit omfattande, periodvis väldigt "allvarligt" (fast det är allt självskadebeteende), och att det fortfarande händer att jag får återfall (men att jag förhoppningsvis fått mitt sista).  
 
Jag märker att det här inlägget inte är särskilt upplyftande att läsa och ni ska veta att det inte är helt enkelt att skriva heller. Ni anar inte hur många gånger jag skrivit det här inlägget. Tänk publicera men sparat det som utkast. Loggat ut. Loggat in. Raderat utkastet. Det
 
finns så mycket att skriva om att det här bara är början, en introduktion för att ni ska förstå att jag vet vad jag pratar om i framtida inlägg. 
 
Det kommer många fler inlägg där jag berättar mer om vad som händer i kroppen, vad skadandet kan få för konsekvenser, vad man kan göra istället osv. Har ni något ni vill att jag ska ta upp så skriv i kommentarerna eller maila. 
 
Ett självskadebteende behöver inte innebära att man skär sig heller. Det finns otroligt många sätt att skada sin kropp på där träning, kräkning och svält är några av sätten. Men mer om det också. 
 
Tusen kramar
 
Hanna
 
PS. Nu drar jag till USA i två veckor. Lär inte posta så mycket komplicerade grejer men tänkte att ni ska få dela lite av mina äventyr och se vad mycket gott jag äter! Jag ska svara på era kommentarer så fort jag kan, blir jätteglad varje gång jag får en notis om att ni skrivit något nytt. Det gör det värt att blogga. 
Vi ses på andra sidan atlanten!

Panikångest

Jag har ju skrivit om panikångest några gånger här utan att veta den egentliga definitionen av begreppet. Därför kommer här ett inlägg från en något äldre Hanna med mer faktakunskap (som dessutom lärt sig googla för källor).


 


 


Panikångestattacker, eller som det jag pratar om egentligen heter, panikattacker är superstarka och intensiva rädsloreaktioner. Det är inte attacker då tankarna känns så outhärdliga att man bara vill bortbortbort utan det är när kroppen fullständigt spårar ur. Det är alltså en fysisk reaktion med vanliga symtom som andnöd, illamående, skakningar och hjärtklappning. Många människor får dödsångest under en panikattack, så obehagligt är det.


Får man panikattacker vid upprepade tillfällen blir det ofta en negativ spiral där man blir så rädd för att få en panikattack att det startar igång en attack. Enklare uttryckt, man har ångest för att få ångest.



För mig kommer panikångesten i olika spända situationer eller som efterreaktion på starka känslor. Ofta kommer det i situationer som egentligen ska vara roliga, på konserter, när jag äter ute med kompisar, när jag ska träffa någon ny person osv. Jag vet inte vad det är som triggar igång det, jag kan inte riktigt tro på att det finns någon inre kraft inom mig som sätter på panikångestknappen så fort jag ska ha kul. Snarare tror jag att det kickas igång av en liten nervositetskänsla i kroppen, eller förväntan för den delen, som får hjärtat att dunka lite snabbare och plötsligt har hela stressystemet dragit igång. Jag blir rädd för att få en attack vilket triggar ångesten ännu starkare. Det är sällan så att jag har fler jobbiga tankar under dessa minuter utan det är bara fullständigt outhärdligt kroppsligt.


Vad händer då? Skakningarna ökar, illamåendet tränger upp ur halsen, världen snurrar, blodet försvinner från huvudet, hjärtat skenar och det börjar pipa i öronen. Ibland svettas jag, ibland fryser jag, ibland både och. Mina attacker brukar avnjutas på toaletten med pannan mot toalettringen eftersom jag varje gång är hundra procent säker på att jag kommer att spy fast det (hittills) aldrig har hänt. När det inte är fullt pådrag klarar jag ibland av att stanna kvar i situationen. Typ sitta kvar vid matbordet och svara enstavigt men utan att kunna koncentrera mig på något annat än hur illa jag mår och hur svårt det är att andas. Jag har testat nästan allt men har inte riktigt hittat något som funkar. Ibland dämpas det av att ta ångestdämpande men oftast inte. Andningsövningar är det värsta jag kan göra då det får motsatt effekt på mig. Får inget syre till hjärnan trots att jag andas ut och in. Ett par gånger har det resulterat i att jag svimmat så ja..


Det bästa för mig är att fokusera utåt. Beskriva rummet är en medveten närvaro -övning som jag lärde mig på DBT. Då beskriver man allt i sin omgivning i detalj. Det brukar få min andning att bli mer otvungen. Ibland funkar annan distraktion också, se på en film, prata med någon, skriva osv.


Det enda bra med panikattacker är att de alltid går över på 20 minuter. Det är dessa attacker som beskrivs av vår välkända ångestkurva psykologer och läkare gillar att dra upp i tid och otid. Langar en bild på den som jag gjorde för drygt två år sedan. 

 
 

Det här var lite om vad panikångest är för något, återkommer i senare inlägg med fler tips om vad man kan göra ifall man har panikångest eller känner någon som har det.


Fråga om ni undrar något


Kram Hanna
 

Ur Hannas vardag

Det bästa med att ha en blogg är att lägga upp massa triviala vardagsbilder och intala sig att folk bryr sig haha. Nejmen jag tänker att det är kul med lite blandat här, både lite längre och mer informativa inlägg tillsammans med inlägg från min vardag. 
 
 
Var i Gamla Stan och gick på julmarknaden där med världens bästa Karin. Jag tror att det är en naturlag att jag alltid fryser i Gamla Stan, spelar liksom ingen roll hur mycket kläder jag har på mig just där?? Är så färdig med att frysa men inte tillräckligt vuxen för att börja ha mössa och vantar, så jag får väl skylle mig själv. 

Hursomhelst. Vi landade på Kaffekoppen (eller något i den stilen) och beställde varsin saffransbulle. Karin drack varm choklad och jag cappuccino. Jag får på riktigt lyckorus när jag inser att jag kan äta sådana saker. Något som andra människor inte ens reflekterar över är en lyx för mig. Jag är så otroligt glad över att jag tog mig samman och började beta av den förbjudna listan. 
 
 
Karin<3
Alltså jag älskar verkligen mina vänner så sjukt mycket. Vill typ skriva ett hyllningsinlägg till dem men det skulle bli en hel roman. Jag är så otroligt lyckligt lottad som har så fina unga människor i mitt liv.
 
 
 
Bilder på när jag äter i skolmatsalen är väldigt underhållande. Här studerar jag en bit knäckebröd som om det vore en intressant tavla haha. 
 

Tacos på Magelungen. Älskar nachochips, började äta det igen i somras. 
 
 
Avslutar med den här för att den är rolig haha. Illustrerar min känsla generellt just nu. 


Kämpa på den här veckan. Ni är bättre än en idiotisk ätstörning. 
 
Massa pussar 
 
Hanna
 

En andra videoblogg med svar och en del struntsnack

Här kommer en andra video med svar på frågor. 
 
 
 
Updaten här är ju sådär men just nu försöker jag prioritera att inte gå in i väggen. Det känns bättre efter den här helgen då jag verkligen tagit det lugnt (på krav av Magelungen) men jag har aldrig varit så slutkörd som jag kände mig i förra veckan. Började gråta i skolan för första gången någonsin vilket var ett ganska tydligt tecken att jag behöver ta det lugnt. Jag har så himla svårt med prestationskraven, jag vet att betyg egentligen inte spelar någon roll men det sitter så djupt i mig och det är som att hela mitt värde som människa bestäms av en liten jävla bokstav. Värst är matten, det har liksom blivit en grej att jag får panikångestattacker på matteproven. Tror det är för att jag verkligen gillar matte och vet att jag är rätt bra på det om ångesten inte låser hjärnan. 
 
Hursom är det bara sista spurten kvar nu men jag har inget kvar att spurta med så jag ska försöka ta det lugnt. Har fyra prov innan det blir jullov men de får gå som de går. Åtminstone matten tänker jag inte lägga någon energi.  Hatar det här jävla betygssystemet, det gynnar verkligen ingen. 
 
Ikväll ska jag slå in julklappar. Firar jul nästa helg pga sen åker vi till USA (wey!!). Skulle egentligen träffat två utflyttade vänner men behövde vila. Vänner som förstår och respekterar hur man mår är så himla värdefulla. 
 
 
Nu ska jag sluta babbla haha. 
 
Ta hand om er, fina ni.
 
Hanna