-

Förbjuden mat

Många ätstörda, däribland jag, har en lista med "förbjuden mat". Reglerna för den här mytomspunna listan varierar från person till person, på samma sätt som innehållet gör. (Redan där brister resonemanget om att det skulle finnas mat som absolut inte får förtäras för att då skulle ✖något hemskt✖ kunna hända, skulle det vara så skulle ju alla ha samma.) 
 
Den enda generella regeln som går att dra är att det ofta är mat och dryck som på ett eller annat sätt klassas som "onyttigt" av samhället. (Vad jag tycker om ordet onyttigt kan ni läsa om framöver någon gång). 
 
Jag hade egentligen inga helt förbjudna matvaror förrän jag började hos SCÄ. Det var många saker jag inte åt men det stod liksom inte skrivna i sten på en lista. Det förändrades ganska snabbt när jag insåg att alla andra ätstörda hade saker som de inte åt, liksom det faktum att jag var tvungen att börja gå upp i vikt. I början handlade det alltså delvis om att det var en norm men framför allt om att jag på riktigt trodde att jag skulle gå upp mer i vikt av att äta en bulle och mjölk till mellis än naturell yoghurt och frukt, fastän det var samma kaloriinnehåll. 
 
Nu vet jag att man inte går upp i vikt av att äta en vit brödskiva till mellanmål istället för en äcklig fullkornsmacka. Ändå har jag väldigt svårt att gå emot och äta de där sakerna som är förbjudna. För mig handlar det inte längre om logiken att jag tror att jag kommer gå upp massor i vikt, utan det har blivit en fråga om mitt värde som människa. Jag får inte äta något som är gott eller (samhällets definition av) onyttigt eftersom jag inte är värd det. Detta är väldigt komplicerat och sitter extremt djupt, har OCD så allt destruktivt jag gör är olika tvångssystem. Så förmodligen är det inte exakt samma för er men jag tror säkert att någon kan känna igen sig i något av det ovan. 
 
Hursomhelst så är det helt befängt att hålla på såhär. Varför ska jag vara begränsad att leva mitt liv av ett förlegat gammalt system? Sedan snart ett år tillbaka har jag och SCÄ därför börjat med matutmaningar och vi har hunnit pricka av ganska många saker vid det här laget! Jag började med oboy, mörk choklad och kex för att gå vidare till smaksatt yoghurt, glass, cornflakes, blåbärspaj, vitt bröd, bullar och nu det senaste och läskigaste hittills -vegetarisk hamburgare och pommes frite (första gången i helgen). Vissa saker har varit svårare än andra, det vita brödet var nog läskigast av allt och det är fortfarande inget jag äter utan ångest. Men det går och det blir lättare för varje gång. Ångestpåslag går över. Det kanske inte känns värt just i stunden men det är en fantastisk känsla att kunna vakna hos en kompis och kunna äta smaksatt yoghurt och scones till frukost efter en natt ute på äventyr. De små sakerna är värda så otroligt mycket.
 
Du är värd att äta goda saker. Du kommer inte att gå upp i vikt av att äta en viss sorts livsmedel än andra. Kalorier som kalorier om man ska vara krass. Om ni inte litar på era behandlare så tänk på mig. Min vikt har inte rubbats ett hekto av att jag börjat äta saker som länge varit förbjudna. Jag har inte blivit tjock. 
 
Ett tips är att ta med en vän och testa nya saker tillsammans. Eller bara hänga på när alla andra äter något du egentligen inte äter. Det är en så fantastisk frihet och ännu en gång - det kommer inte påverka din vikt vilka livsmedel du äter. 





 
 
 /Hanna
 
Postat av: Anonym

Jättepeppigt inlägg ❤ för mig handlar dom förbjudna livsmedlen inte bara om kalorier utan om bl.a att jag vet att jag kommer hålla mig mättare på det som är "nyttigt" och därför minska hungerkänslorna (hatar att vara hungrig för känner mig glupsk och äcklig då samt är sjukt rädd för att förlora kontrollen och hetsäta). Just hetsätning är också starkt kopplat till denna rädslan, vet att vissa livsmedel triggar hetsätning hos mig, t.ex vit pasta, kladdkaka m.m. Inte lika ångestfyllt att isf råka hetsa äpplen jämfört med att hetsa typ sockerkaksdeg liksom.
Ytterligare en annan sak är att jag är rädd att folk ska tro att jag är frisk om jag t.ex skulle äta McDonalds. Allt är ju såklart sjuka tankar det vet jag ju, men när man tänker alla dessa tankar konstant och samtidigt så blir huvudet bara ett enda stort kaos av ångest.

Svar: Det där med hur man som sjuk upplever hunger är väldigt intressant, det skiljer sig så mycket från person till person vad man tänker om det. För mig är det lättare att vara hungrig än att vara mätt, samtidigt som hungern drar igång ätstörningstankarna. Komplicerat...
Kram

Hanna
Hanna Larsson

2015-11-26 @ 19:52:22
Postat av: Anonym

Tycker du skriver jättebra och ger även mig som nu är relativt frisk nya insikter om saker. Dock skulle jag kanske önska att du slutade skriva om tjock som något negativt. Jag vet att de flesta ätstördas största rädsla är just att bli tjock, men det gäller att inse att det inte är något fel med att vara tjock och att det är en kroppsform precis som alla andra. Kram!

Svar: Jag håller hundra procent med dig! Försökte svara på detta i senaste vloggen. Har ju bloggat här väldigt länge och har helt ändrat min uppfattning om huruvida "tjock" skulle vara något dåligt.
Kram
Hanna Larsson

2015-11-27 @ 14:10:07

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: