-

Ångest

Ångest är ett begrepp många slänger sig med dagligen utan att egentligen förstå innebörden av ordet. Jag har inte så stora problem med det eftersom jag vet att folk inte menar något illa utan bara är ovetandes. (Då tycker jag att det är värre när folk är direkt respektlösa och skämtar om att "cutta sig" eller "få anorexia för att bli smal"). 
 
Det jag däremot hatar är när folk säger att "ångest inte är farligt" för då blir det som att man förminskar den vidrigaste känslan på jorden till något som en inte ska bry sig så mycket om. Det är så otroligt lätt för någon på utsidan att säga att det bara är att stå ut när varje ögonblick fräter sönder ens organ inifrån och varenda kroppsdel känns förlamad.
 
Mitt mest grundläggande problem är att jag har ångest. Lite ångest har alla människor, det är en skyddsmekanism för att vi inte ska göra dumma saker som leder till att vi utesluts ur gruppen eller utsätter oss för farliga situationer. För mig har den här känslan spårat fullständigt och jag har haft den här problematiken så länge jag kan minnas, även om den ökade i och med tonåren. 
 
Ångest känns olika för alla personer. För mig är det en ständig tyngd över bröstet vilket vid minsta trigger ökas till ett tryck av x antal ton samt att det börjar värka så att det på riktigt känns som att jag har ett hjärtfel. Det här sprider sig upp längs med ryggraden, pressar samman strupen vilket gör det svårt att andas och rör sig sedan ut i armar och ibland även benen, gör de tunga. Det har nog inte gått en dag de senaste 6 åren utan att den här reaktionen utvecklats i min kropp, även om det är av olika styrka. 
 
Anledningen till att jag skriver det här är för att jag tyvärr inte är ensam med att ha den här problematiken. Ätstörningar innebär i princip alltid ångest (av olika anledningar), liksom depression och andra psykiatriska diagnoser. Men det handlar egentligen inte om vilken eller vilka diagnoser man har utan hur man fungerar. 
 
I långa perioder har min största rädsla varit ångesten. Jag har gjort precis vad som helst för att slippa känslan jag beskrev ovan - vilket är fullt föreståeligt för det känns som att jag ska gå sönder och det vill jag faktiskt inte. Problemet är bara att mitt sätt att hantera ångesten har varit att svälta, hetsträna och skada mig. Beteenden som enbart lett till mer ångest. Jag illustrerade det för ett tag sedan med den här bilden:
 
Så vad fan ska man göra då? Ja, det är precis som allt annat individuellt. Det finns massor av olika ångesthanteringsstrategier som fungerar olika bra för olika personer, jag tänkte sammanställa en sådan lista senare. För mig kan det hjälpa korta stunder med distraktion eller att ta väldigt starka mediciner men oavsett vad jag gör kommer ångesten tillbaka och tillslut återstår bara ett alternativ - att stå ut. Jag måste låta känslan finnas i min kropp och i mitt bröst. Alla genvägar via destruktiva beteenden blir i slutändan senvägar. Distraktion kan hjälpa i stunden men för att kunna leva ett funktionellt liv behöver jag klara av att leva med de här känslorna i kroppen. 
 
Och vet ni vad det bästa med det här är? När man tillåter ångesten att finnas, utan att försöka trycka undan eller bota på olika sätt, ebbar den ofta och helt plötsligt skrattar du sådär innerligt att det käns hela vägen ned i maggropen. 
 
 
När jag nästan matchade min sport-bh med väggdekalen
 
Fortsätt kämpa allra bästa ni. Jag måste också tacka för kommentarerna på mitt förra inlägg, ni anar inte hur mycket de betyder. Det är fantastiskt att det finns folk som bryr sig om mig och det jag skriver. Tusen, tusen tack.
 
Hanna
 
 
Postat av: Karin

Du vet att jag älskar dig och att jag tycker du är grymt stark. Tillsammans ska vi klara det här ❤

Svar: Älskar dig❤️
Hanna Larsson

2016-04-10 @ 19:59:59
URL: http://perspektiv.webblogg.se/
Postat av: Hej

Går du på prima? Ser ut som deras toa 🙊 Kram

Svar: Det gör jag faktiskt men det var inte den toaletten bilden togs på😅 Tillhör Prima Handen och är där någon gång varannan månad för att kolla medicin typ.
Hanna Larsson

2016-04-10 @ 21:23:49
Postat av: Anonym

Så otroligt bra inlägg!!!! Det är verkligen skönt att få läsa ett inlägg om ångest som någon som verkligen kan och vet har skrivit!!! Det var verkligen sjukt nödvändigt!! Det skulle verkligen vara uppskattat om du ville skriva en lista med vad du har för ångesthanteringar!! Det skulle verkligen vara bra för jag vet verkligen inte vad jag ska göra för att klara av det. Du är fantastisk. Kram

Svar: Åh fina du❤️ Ångest är verkligen ett helvete men vi är inte ensamma.
Kan absolut skriva ett sånt inlägg!
Hanna Larsson

2016-04-11 @ 17:26:00
Postat av: Anonym

Hej! Först måste jag bara säga att jag verkligen älskar din blogg och att du är så sjukt inspirerade!! Men jag har en fråga. Jag har så sjukt svårt för att visa vad jag känner och hur jag mår. Min behandlare frågar typ varje dag hur jag mår och om det är något osv. Men jag kan aldrig berätta fast jag gärna vill. Det känns som att jag har en hel storm av känslor inom mig som bara väntar på att få komma ut. Flera gången om dagen varje varje dag så känns det som att jag kommer bryta ihop för att jag inte orkar hålla uppe fasaden längre. Men jag vill endå inte berätta för någon. Men jag orkar inte hålla uppe den här fasaden så länge till. Vad ska jag göra?
Måste bara tacka dig en gång till för din underbara blogg! Du är en sån förebild. Kram

Svar: Svar kommer! Kram.
Hanna Larsson

2016-04-11 @ 17:28:57
Postat av: Linda HolEriks

Väldigt bra skrivet. Och ja ångest ska man ta på största allvar! Ångest kan vara väldigt svårt att leva med.

Svar: Tack. Ja det är det verkligen.
Hanna Larsson

2016-04-12 @ 21:00:18
URL: http://holen666.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: