-

Pepp och Berlin

Hej allra käraste bloggläsare. Det är otroligt mycket som pågår i mitt liv just nu, jag har så många idéer till blogginlägg jag tror kan bli riktigt bra men inte tiden att förverkliga dessa. Men eftersom ni trots min frånvaro är så pass många som tittar in varje dag tänkte jag att jag kanske kan bidra med lite pepp i alla fall.

Just nu är jag i Berlin tillsammans med två av mina närmaste vänner. Vi lever verkligen livet. Går på olika museum om dagarna, festar på nätterna, blandar resorb och kaffe för att få ekvationen att gå ihop och så äter vi massa god mat.

Det är trixit att vara på resa om en har problem med maten. Speciellt att resa med vänner tycker jag blir svårt eftersom de inte är det minsta inkörda på matschemats sex måltider/dag som hela min familj slaviskt följt nu i några år. Det är både på gott och ont. Det är så obeskrivligt härligt att kunna dricka den där drinken och äta pommes med mayo klockan 02.30, samtidigt som jag har otroligt svårt att släppa kontrollen och lita på min kropp. Det blir mycket mattankar, mycket räknande och överväganden. När jag är borta använder jag Scä's app Stegvis för att få mer struktur på hur mycket jag faktiskt ätit, det är så lätt att ätstörningen snurrar iväg fullständigt annars. Jag längtar tills jag bara kommer kunna äta utan att räkna och jag vet att den dagen kommer komma bara jag fortsätter kämpa.

Ibland känns det hopplöst. Som att jag aldrig kommer att bli riktigt fri, alltid vara styrd av den där elaka rösten som driver ångesten i bröstet. Men så tittar jag tillbaka och inser att om utvecklingen fortsätter i den här takten framåt så kommer jag att bli helt frisk en dag. För två år sedan var det den absurdaste tanken någonsin att jag skulle låta den minsta pizzatugga passera mina läppar och för tre år sedan var det inte jag som styrde över vad jag gjorde och sa utan det var anorexin.

Det går inte att förklara med ord hur vidrigt det är att ha en ätstörning och hur otroligt svårt det är att gå emot den. Det känns som om mörkret inte kommer ta slut och att allt kämpande är meningslöst för det blir bara bakslag ändå. Men så plötsligt händer det. Plötsligt vänder det och då kommer du vara väldigt väldigt glad för att du banat väg för den möjligheten. Att du åt varenda en av de där köttbullarna fast ångesten exploderar likt bomber i kroppen. Vartenda slag mot ätstörningen är så otroligt viktigt och det kommer att vara värt det. Livet är så fantastiskt egentligen, vad än det satans monstret försöker intala dig.

Jag fyllde 18 i veckan och massor av mina närmaste vänner var hemma hos mig för att fira. Mådde så himla bra och blev så peppad på allt.
Tuff brud i lyxförpackning på en toalett i Berlin
Drack färgglada drinkar på gatan där vi bor i Kreuzberg. Väldigt mysigt.
Postat av: Fanny

Gud vad roligt att det går så bra för dig!
En liten fråga bara, som du absolut INTE behöver svara på eftersom det är personligt osv. När du dricker en drink, räknas det som ett helt mellis? Har ingen aning vad det brukar vara i dessa och har valt att inte kolla upp det för min egna skull. Men på ett ungefär vad behövs mer?

Svar: Det beror helt på drinkens storlek men generellt ska den räknas som en dryck så ifall du dricker en drink på 2dl bör du äta en macka med ost/en rawbite/motsvarande till!
Hanna Larsson

2016-08-07 @ 18:56:55
Postat av: Amanda Jona [SPONTAN]

Alltså HEJA DIG! Härligt att det går åt rätt håll för dig! :)

Svar: Tack😄
Hanna Larsson

2016-08-09 @ 06:32:11
URL: http://spontan.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: