-

Om att känslor inte är materia

 
Hej alla fina! Jag ser i statistiken att det har tittat in väldigt många nya personer här vilket verkligen är superkul trots att jag är ungefär sämst på att uppdatera. Jag briefade er ju lite kort om läget i förra inlägget. Som det ser ut nu så kommer jag att flytta till ett nytt boende med mer stöd eftersom där jag bott nu verkligen inte fungerat. Sen har jag blivit remitterad till dagvård på SCÄ också men det är osäkert om jag kommer att få börja där. Ska på "djupintervju" någon gång nu innan jul sen får vi se. Jag lovar att hålla er uppdaterade!
 
Trots att mycket går åt helvete atm så lär jag mig otroligt mycket grejer i DBT som jag tänkte att jag skulle dela med er här. 
 

 
Det jag tänkte prata om idag är något som säkert är helt självklart för de flesta välfungerande personerna men som för mig är en ny, revolutionerande upptäckt. Nämligen att känslor inte är materia. Det låter ju fett obvious, men låt mig förklara. 
 
Tidigare har jag alltid resonerat så att om jag inte "botar" en negativ känsla genom att vara destruktiv så kommer den känslan att finnas kvar. Jag 
 
kanske kan skjuta upp att må akut dåligt genom att trycka undan känslorna men de kommer ändå alltid att finnas kvar tills jag gör något destruktivt (i mitt fall har det främst handlat om svält och självskadande). När jag utövat mitt destruktiva beteende så går känslobehållaren ned på noll igen och jag kan börja om. 
 
Med det resonemanget har det tyckts meningslöst att inte vara destruktiv eftersom känslorna inte försvinner. "De kanske försvinner i stunden men de kommer alltid tillbaka".
 
Huvudet på spiken Hanna! "De kanske försvinner i stunden", svar ja. De kommer definitivt att försvinna tillslut även om jag inte är destruktiv. Har du någonsin varit med om en känsla som aldrig gått över? Nej, precis. Oavsett om det känns så och att känslan kan vara så oerhört stark att det känns som att man ska implodera så går den alltid över. Det gör känslor. 
 
"...men de kommer alltid tillbaka", ja, med största sannolikhet. MEN! Det kommer inte att vara samma känsla som jag hade tidigare. Det kommer kanske vara en känsla som känns likadant men det kommer inte vara samma känsla för känslor kan inte bestå. Det är nervimpulser och hormoner, det är inte saker som läggs på hög likt kläder du gömmer under sängen för att slippa städa.
 
Att inse det har gjort otroligt stor skillnad för mig. Plötsligt finns det nämligen en mening med att stå emot impulserna. För om jag står ut med den hemska känslan jag har just nu utan att göra något destruktivt så kommer den att gå över. Precis lika mycket som den kommer att gå över om jag skadar mig, om än inte lika omedelbart. Och skillnaden är att jag då har tagit ett steg mot att må bättre på sikt. 
 
Låter kanske jätteflummigt men ville i alla fall dela med mig för det är värt det om det finns en enda person där ute som blir lite hjälpt av det jag skriver. 
 
Här är en helt orelaterad vimmelbild på mig och en av de viktigaste personerna i mitt liv. Hon glider dock (tyvärr) inte omkring i Kill Bill-dräkt om vardagarna utan den är explicit för Halloween. 
 
Nu ska jag sluta babbla och ta mina sömnisar. Vi hörs!
 
Puss
 
Hanna
 
 
Postat av: Malin

<3

(Vad ni är fina.)

Svar: 💗💗💗
Hanna Larsson

2016-12-06 @ 08:50:55
Postat av: Fanny

Hej! Jag undrar vad DBT betyder för dig? Jag går DBT, men det kallas tydligen "färdighetsträning" och håller på i 10 månader. "Riktiga" DBT håller på i ca 2 år. Vilken går du? Kram

Svar: Svar kommer!
Hanna Larsson

2016-12-17 @ 14:58:58

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: