Hej på er! Jag har lite bloggtorka i hjärnan så ni får gärna önska inlägg.
Jag har hursom haft en asfet helg. Var på min väns mammas bok-release i fredags och lekte DJ (trots instruktionsskylt på mixerbordet där det stod "LEK INTE DJ OM DU INTE KAN"). I lördags lunchade jag med Karin (<3) innan vi gick på stadsteatern, sedan mellanlandade jag på Magelungen innan det bar vidare till 18-årsfest, sova över hos bästa A och nästa dag klättring och middag. Bra uppladdning inför måndag som innebar uppföljningsmöte med SOC, Magelungen, BUP, mina föräldrar och vuxenpsykiatrin. Har varit lovligt orolig inför det mötet eftersom det gick så jäkla dåligt förra gången men både jag, mina föräldrar och mina samordnare på magleungen var bättre förberedda så det blev ganska bra den här gången.
Som vanligt kom man inte fram till några definitiva beslut. Mest häpnadsväckande var nog att socialtjänsten i Tyresö håller på att falla samman fullständigt och när min nuvarande soc-sekreterare slutar nästa vecka (det blir den 6:e på 2 år) finns ingen ersättare. Det kommer alltså ligga på mina föräldrar att leta efter ett boende. Det är ju både positivt och negativt. Positivt eftersom vi kommer kunna styra väldigt mycket, SOC kommer ju inte direkt ha så mycket att säga om vi lägger ett fungerande förslag i knät på dem. Negativt eftersom det inte är mina föräldrars jobb (och jag är så oerhört tacksam över att de pallar för annars hade detta gått åt helvete).
Vidare diskuterades vad jag ska ha för fortsatt behandling för att det ska fungera. Just nu är vi inne på DBT vilket jag gick tills jag flyttade in på Magelungen för 2 år sedan. Trivdes väldigt bra där även om det inte räckte som insats vid den tidpunkten i mitt liv. Finns dock x antal problem. Dels behöver man egentligen diagnosen borderline för att få gå i den behandlingen, vilket jag inte har. Dock sa representanten för vuxenpsykiatrin att det gick att komma runt i fall som mitt så det behöver inte vara ett oöverstigligt hinder. Det andra är problemet med att man inte kan ansöka om att få börja där förrän man fyller 18 och sedan kan det ju vara flera månaders väntetid. I teorin skulle det då kunna innebära ett glapp mellan att jag flyttar till ett stödboende (egen lägenhet fast med personal i byggnaden) och att jag får börja i behandling. Dock är inget datum bestämt för min utflytt utan man pratar mer löst om "i höst" och definitivt inte "direkt efter att jag fyllt 18" (dvs. 3:e augusti).
Känns i alla fall bättre nu än det gjorde för ett par veckor sedan. Känner lite mer att det får gå som det går och att jag ska försöka må så bra som möjligt tills dess. Har ni tips på stödboenden eller känner någon som bott på ett får ni gärna kommentera en mailadress!
Så, förlåt för ett alldeles för långt inlägg om mitt liv haha. Ni får ha en fin vecka så har jag förhoppningsvis fått inspiration till något kul inlägg.
Puss
Hanna
