-

Äggröra och fejkon

Hej på er. Den här bloggen ligger för tillfället på is i väntan på att min blogglust ska komma tillbaka. Mitt liv rullar på, jag fick sommarlov i torsdags och har festat cirka konstant sen dess haha. 

Haha nä, så illa är det inte riktigt men jag ser till att umgås så mycket det bara går med mina vänner nu innan alla drar iväg på olika resor.

Imorse vaknade jag lagom till lunch och kände ett bottenlöst sug efter äggröra, vilket av någon outgrundlig anledning alltid varit min favoritmat. Så det fick bli äggröra tillsammans med soja-bacon och en latte machiato. Funderar på att skriva ett inlägg om ätstörningar och vegetarianism, kommer nog komma upp så småningom.



Idag har jag inga planer för första gången på typ ett år eller något sånt. Ska nog plugga lite (läser in en mattekurs jag missat under året pga har varit sjukskriven) och fixa lite i mitt rum. Just nu känns det ändå rätt bra att ha sommarlov. Har så otroligt mycket planer att det inte blir den där dötiden jag är så rädd för. Hela nästa vecka är fullbokad och det kommer bli asfett. 

Grattis till er som tagit studenten och hoppas att alla, oavsett examen, får njuta av sommaren❤️ 

Kramar 

Hanna


Studenten!



Hej alla fina!
 
Det var ett tag sen ni hörde från mig. Brukar ofta kika in här och läsa det Hanna skriver och det ni kommenterar, men skriver trots det ofta inget själv. Nu när jag satt och funderade kände jag att det var hög tid att skriva ett par ord.
 
Jag lever. Eller, jag gör mycket mer än det. I fredags tog jag studenten, vilket jag ännu inte riktigt fattat själv. Sommaren 2013, innan jag skulle börja gymnasiet, mådde jag fortfarande väldigt dåligt och visste inte vem jag var. Min dåvarande läkare på SCÄ ville att jag skulle skjuta upp gymnasiet, alternativt läsa på halvfart till att börja med. Fick höra att jag inte var redo och att det var dumt att ta sig vatten över huvudet. Trots det tog jag beslutet att börja gymnasiet och läsa kurserna i samma tempo som mina blivande klasskamrater. Det är det bästa beslutet jag någonsin tagit och det som blev min räddning. Även om det givetvis var jobbigt fick jag för första gången känna mig normal. Ingen visste vem jag var, ingen visste att jag hade anorexia och därför kunde ingen heller döma mig för min sjukdom. Jag fick en chans att vara Tove, istället för "hon med anorexi". 
 
Tiden gick och jag blev starkare och tryggare i mig själv. Jag presterade bra i skolan och skaffade nya vänner jag trivdes med på riktigt. Jag ville vara normal och härmade mina klasskompisars portioner i matsalen för att klara av att lägga upp tillräckligt. Det tog över ett år innan jag ens berättade för mina närmsta vänner om min sjukdom och att jag knappt gick i skolan under hela 8an och 9an. Att alla tog det så bra underlättade min tillfrisknadsprocess ytterligare. 
 
Idag, tre år senare står jag här som en ny person. Jag är säker i mig själv och jag har en gymnasieexamen med bra betyg med mig. Med det har jag alla möjligheter till att i framtiden bli den jag vill. Jag måste säga att jag är stolt över mig själv som både klarat av att ta mig ur ätstörningsträsket och fått en gymnasieexamen under dessa tre år. Allt är möjligt och det är jag så glad över. Gymnasiet har varit de tre bästa åren i mitt liv och jag kommer sakna allting så mycket.
 
Vill ni läsa om min vardag så bloggar jag numera på http://toverodlert.blogg.se
 
/Tove