-

Betyg

"Jag är lite nyfiken på vilket program/ linje du läser på Globala Gymnasiet? Vad du vill tänkas bli i framtiden? Sen undrar jag vad du gick ut med för betyg förra året? Gick du ut med A- i alla ämnen och kommer göra även nu till sommaren i tvåan? "
 
Jag läser natur med inriktning samhälle, dvs. jag läser hela naturprogrammet plus en del extra samkurser (bl.a. politik och hållbar utveckling och sh2). Jag vet verkligen inte vad jag vill bli i framtiden. Det som intresserar mig mest är människokroppen och skulle därför kunna tänka mig att forskare eller läkare kan passa mig. Men jag har verkligen inte bestämt mig. 
 
Vad gäller mina betyg så valde jag i ettan att inte ens kolla på dokumentet jag fick hem och planerar nog att göra samma sak nu i tvåan. Det här för att betyg är så otroligt ångestframkallande hos mig samt att det egentligen är helt meningslöst att jag ska bedömas i bokstäver på ett papper. Dock kollar jag vad jag får på prov och sådär så vet att jag ligger högt i alla ämnen jag läser. Hittills tror jag mitt lägsta betyg är i Tyska 3 där jag fick B. Men som sagt, vet inte helt säkert och försöker intala mig att det är oviktigt. 
 
Du är värd tusen miljoner gånger mer än en jävla bokstav på ett papper. Det viktigaste är att du tar hand om dig själv, det är det som kommer löna sig i längden. Försök vända ilskan från dig själv mot fucking Jan Björklund som förvärrat ett redan dåligt system. 
Dessutom brukar min kloka vän Alva påminna mig om att det är lika långt mellan ett F och ett E som mellan ett E och ett A. 
 
Det finns alltid alternativ. Komvux är skitbra, att läsa gymnasiet på fyra år funkar fint liksom att gå om en klass i grundskolan. Det kommer inte att påverka ditt liv i längden, det som kommer påverka dig är huruvida du blir utbränd eller inte. 
 
Fuck betygshets!!!!
 
Ungefär såhär kul är skolan ibland.
 
/Hanz
 
 
 

Max Halloumiburgare

För tredje gången den senaste månaden så är jag på skidresa, denna gång tillsammans med min familj till Vemdalen. Självklart skedde det obligatoriska stoppet på valfri snabbmatsrestaurang och efter lite flörtande med mina småsystrar, som hellre ville gå på McDonald's, så blev det Max. Därmed har jag testat min andra hamburgare från deras nya, vegetariska meny - nämligen halloumiburgaren!

Jag har hört väldigt spridda saker om den (dessa hamburgare är ett stort samtalsämne på Globala haha, av förståeliga skäl då hela skolan är vegetarisk). Just därför blev jag otroligt positivt överraskad för den här var, enligt mig, precis lika god som oumphh-burgaren! Halloumin smakade visserligen inte så mycket men sältan därifrån var superfint balanserad med en sötare gurksås. Asgott helt enkelt och ännu en 10/10.


Testade även att doppa pommes i mjukglass vilket också var sjukt gott?? Rekommenderas.

Ha ett fint påsklov nu och ät massa gott godis!

/Hanna


Svar om särbegåvning

Men en fråga, om du vill får du gärna berätta mer om din sär-/överbegåvning. Jag kan förstå att det inte är något som du vill skryta med, men då jag knappt vet vad det är och hur det ser ut i verkligheten (liksom att ha det osv) så skulle det vara intressant att läsa om. 
 
Att vara ett överbegåvad som barn innebär att man har en rad styrkor men också en hel del svagheter, precis som alla andra barn. Här nedan är en lista på kännetecken för överbegåvade barn. Jag kommer så tydligt ihåg när jag som fjortonåring läste den här listan och blev helt chockad för att nästan varje punkt var en beskrivning av mitt liv. Jag kopierade in dem på min låsta dagboksblogg och skrev små kommentarer till varje punkt, vilket är de i paranteserna. Ursäktar för att de ovarierade och extremt hysteriska kommentarerna men de skrevs inte för någon annan än mig själv haha. 
 
  • Har ofta äldre vänner. (oh ja, oh ja. i stort sett alla vänner utanför skolan, alltså de jag kunnat välja själv, är äldre)
  • Känslomässigt instabila. (hehe svar ja)
  •  Lära snabbt. (JA JA JA)
  • Vara bra på att lösa problem. (yepp. alla möjligas olika problem, tycker det är så kuul)
  • Ställa provocerande frågor. ("hanna jag vet inte" lol frågar för mycket jaja)
  • Vara otåliga när de är motiverade. (på sätt och vis ja, fast är inte motiverad till något nu förtiden)
  • Tänka abstrakt. (yes)
  • Vara uppfinningsrika när det gäller att hitta svar till obesvarade frågor.(ohja. det är så jag)
  • Bra minne, bättre än jämnåriga. (hahaha vad ska man säga? JAAA)
  • Speciell humor. Förstår ordspråk och ironi tidigare än jämnåriga. Skrattar ofta inte när andra skrattar och skrattar åt något som andra barn inte tycker är roligt. (JA JA JA JA JA här är jag)
  • Extremt vetgiriga vilket kan leda till att deras frågor uppfattas som provocerande (jao)
  • Ser lösningar som ingen annan ser. (yepp, stämmer också)
  • Stor energi. (inte nuförtiden men har haft ohja. och har ibland nu när jag blir motiverad)
  • Har större alllmänbildning. (JA)
  • Har större ordförråd och högre grad av grammatik och syntaxförståelse. (JA JA)
  • Är ofta intresserad av abstrakta begrepp tex tid rum mm. (JAA som liiiiten redan)
  • Vill förstå orsak-verkan. (JA JA JA får spel annars)
  • Stor koncentrationsförmåga inom självvalda aktiviteter. (så jaaa. fast inom andra aktiviteter också)
  • Är ofta mycket duktiga på pussel och labyrintspel.(altlså jag vet itne riktigt egentligen. inget jag ritkigt sysslat med eftersom jag inte blivit motiverad när allt varit för lätt. men minns en labyrintbok jag hittade på bibblan som sexåring ÄSLKADE den)
  • Ser oändligt många möjligheter i olika situationer och för hur saker kan användas. (JA JA)
  • Mycket fantasifulla och dagdrömmande. (hahaha JAAA JAAAA JAAAA JAAAA)
  • Kan vara så uppslukade av tankar att man måste fysiskt röra vid dem för at få kontakt. (mjao, stämemr på ett sätt)
  • Högt utvecklad känsla för rättvisa vilket kan ge problem i förhållandet med kamrater. (JAAAA)
  • Är ofta extremt motiverade av aktiviteter inom deras intresseområden men vägrar delta i annat. (är duktig flicka så vägrar inget men blir sur. ok vägrar ibland)
  • Kan använda inlärt vetande i nya situationer. (JA JA JA det kan inte andra men jag kan!!)
  • Är känsliga, känslor upplevs mer intensivt.(JAAAA)
  • Har ofta stor talförståelse. (JAAAAA)
  • Samlar ofta på saker. (haha ohja har haft så galet många samlingar)
  • Har ofta mer än en fantasivän som ofta kan beskrivas detaljerat. (rosa, lena och anna. yepp. miss them a lot. plus massa andra karaktärer jag kommit på också t.ex. de på hoggy)
  • Tysta och ovilliga att dela sina kunskaper med andra, låtsas som om de inte kan. (hehehehehe JAAA)
  • Ovilliga att följa instruktioner som läraren givit, vill göra sakerna på sitt sätt. (JAAA)
  • Väldigt kritiska, ifrågasätter hela tiden de fakta som gives. (mjao. när jag orkar)
  • Snabba att påpeka felaktigheter i fakta och logik. (inte högt längre. men i huvudet ohja)
  • Tillbakadragna, ovilliga att delta i grupparbeten, ser ut att föredra sitt eget sällskap. (JA JA JA)
  • Talar mycket och över huvudet på jämnåriga. (JA JA JA JA)
  • otålighet gentemot andra. (JAAAAA JA JA)
  • Flyr in i fantasin, vägrar att följa regler, kan uppfattas som distraherande. (yessss, fast är ju som sagt duktig flicka så är inte distraherande hoppas jag)
  •  ur stånd att ta emot hjälp från kamrater, ovilliga att anpassa sig, litar endast på sig själva. (yepp)
  • Mer kritisk än andra, utpräglad perfektionist, ställer för stora krav på sig själv vilket skadar självtilliten. (sista JAAAAAAAAAAAAAA JAAAAAAAAAAA JAAAAAAAAAAA)
  • Avvisar enkla lösningar, ställer upp komplicerade regler, dominerande. (JAAAA JA JA)
  •  jobbar oorganiserat (stökigt rum, skrivbord, kommer för sent mm) alltid frustrerad över att tiden inte räcker till. (skrivbord och skåp och låd osv. kaos. väska. garderob osvosv. men inte tid)
  • Har svårt att ta kritik och tillrättavisning av kamrater. (JAAAAAAAA JAAAAAAA JAAAAAAA)
Det är svårt att vara så liten och förstå så otroligt mycket saker men inte alls vara utvecklad på det känslomässiga planet. Jag tror att det var en stor del i att jag mådde dåligt så otroligt tidigt. Jag hade en väldigt bra verbal förmåga där jag vid tidig ålder kunde uttrycka komplicerade resonemang. Det jag inte kunde sätta ord på var känslor. Det är lite svårt att förklara... Ett tydligt exempel är mitt miljötänk. För några år sedan pratade jag och min kompis om vad vi åt när vi var små. Min kompis sa att hon aldrig åt kanten på mackan, jag skrattade och sa att jag inte gillade kanten men åt den i alla fall eftersom jag visste att man inte skulle slänga mat. Vid dagisålder var jag alltså medveten om att mina handlingar påverkade klimatet och utnyttjandet av jordens resurser. Det var inte så att mina föräldrar pratat särskilt mycket om det, jag bara snappade upp allt. 
 
Och det här kan ju vara en fantastisk förmåga men för mig skapade det en otrolig oro som sedan utvecklades till ångest. En oro jag inte kunde sätta ord på. Jag visste så många logiska saker att mina känslor blev irrelevanta (vilket en 16 årig Hanna slutligen insåg). 
 
Det bästa med "särbegåvning" är att jag haft oförskämt lätt i skolan. Det tillsammans med min (osunda) disciplin gjorde att jag kunde gå ut nian med toppbetyg trots att jag varit sjukskriven mer än halva högstadiet. Nu i gymnasiet känns det som att jag typ hamnat i min rätta mentala ålder så nu märker jag inte av mitt försprång på samma sätt. Jag har fortfarande väldigt lätt för många saker men jag utmanas också. Det är inte som i mellanstadiet när min lust att lära (och leva) systematiskt bröts ned på grund av understimulans. 
 
Vet inte riktigt vad jag ska skriva mer haha. Känns som det blev ett otroligt ostrukturerat svar, undrar ni något är det bara att fråga vidare så ska jag försöka förklara!
 
 
 
Bild på mig när jag var nio och lallade omkring på en strand i Thailand
 
 
/Hanna

Att förbättra sin självkänsla

Hej Hanna! Har du några tips på hur man kan stärka sin självkänsla? Hur är din självkänsla och hur har den varit under din tid som sjuk och så? 
 
Jag skulle vilja inleda det här svaret på att reposta något Tove nyligen skrev på sin andra blogg:
 
"Efter flera år utav att ständigt ha nedvärderat mig själv, har jag det senaste halvåret nått en helt ny nivå i livet. 
 
Jag har kommit över en tröskel. Eller en tröskel ger inte rätt beskrivning, för det är något mycket större. En cementmur. En cementmur som är högre och hårdare än allt du kan föreställa dig. En cementmur som är näst intill omöjlig att ta sig över, men det går. För att komma över krävs det otroligt mycket arbete och tålamod. Jag har jobbat mycket med min självkänsla vilket gett resultat och gett mig en möjlighet till att se vad som finns på andra sidan muren Jag trivs med mig själv och är väl medveten om att jag är bra, vilket är en så skön känsla att leva med. 
 
Någonting jag påminner mig själv om varje dag, är att jag är lite bättre än alla andra. För det är sant och det gäller dig också. Lyft upp dig själv istället för att gång på gång dra ner dig till backen. Jag tror att självrespekt och en bra självkänsla är nyckeln till välmående och framgång på alla fronter. "
 
 
 Jag har själv en väldigt dålig självkänsla och det är något jag måste jobba med, men det är verkligen svårt för det känns så fundamentalt. Samtidigt vet jag att det går och Toves text ovan är ett bevis på detta. Som med alla andra saker tror jag att det handlar om att verkligen bestämma sig. Att nästan tvinga sig själv till självvalidering,  och precis som Tove gjort upprepa för en själv hur bra man är. Hjärnan är lustigt lättlurad och om man intalar sig något tillräckligt många gånger börjar man tillslut tro på det, enligt exakt samma princip som du intalat dig själv att du är dålig. 
 
En förutsättning för att du ska få en bättre självkänsla är ju också att du äter, inte kräks eller gör våld på din kropp på något annat sätt. Annars blir det ju totalt dubbla budskap, du säger till dig själv att du är bra men samtidigt tillåter du dig inte att äta. Det är liksom en omöjlig ekvation att skada sin kropp och sen försöka tycka om den. 
 
Mina tips är alltså följande:
  • Ta hand om din kropp. Ge den mat och vila, tvinga den inte att göra saker den inte mår bra av. Skada den inte med flit. 
  • Var förlåtande mot dig själv. Alla människor gör fel, så även du. 
  • Säg medvetet snälla saker till dig själv. Uppmuntra dig och den du är.
  • Gör snälla saker mot dig själv. Det är så olika vad man uppskattar men förslag är att ta ett bad, äta choklad, gå en strosande promenad i skogen eller kolla på din favoritserie i sängen. 
Jag tänker mig typ principen att göra mig själv till min bästa vän, eller i alla fall börja med att inte ha mig själv som min värsta fiende. 
 
Men det är ett långt och svårt jobb, har man förtryckt sig själv i massa år så är det ingen småsak att vända om. Step by step. 
 
 
 
Kram 
 
Hanna

Q/A

Var köper du dina clif bars? Hittar inte dem någonstans :(
 
När jag var i USA så köpte jag på mig ett litet lager, där hade de verkligen huuur många smaker som helst. Var i himlen, hylla efter hylla med bara bars haha. Annars brukar jag köpa min clif bars på Klättercentret där jag tränar. Har sett de på någon hälsokostbutik någon gång också men annars är de tyvärr rätt ovanliga. Just brownie-smaken har jag inte sett i Sverige och nu är min sista slut ):
Några bars och en chokladkaka jag köpte på en affär i New York.


 
Hej hej! Sånna bars är alltid svindyra när jag hittar dem i affärer, har du något sätt at komma runt det? Typ recept på att göra egna eller liknande. 
 
Jag har inget recept som smakar exakt som dessa bars men det är faktiskt minst lika gott och mycket roligare att göra egna! Jag har inget riktigt recept utan brukar höfta, vilket är väldigt mycket lättare när det gäller att tillverka bars än vid vanlig bakning. 
 
I mina brukar jag ha:
  • Chashewnötter 
  • Ev. mandlar eller hasselnötter
  • Dadlar
  • Kakao
  • Ev. kokosflingor
  • Ev. arraksessens
Bara mixa allt och forma till bars. Man behöver rätt mycket dadlar och köra ett tag i matbredaren för att det ska bli en formbar massa. Det går också bra att ha lite kokosfett eller honung/sirap i om de ändå inte går ihop. Detta recept går att variera i oändligheten - bara att köra på med andra ord!
 
 
Är magelungens träningslägenheter/stödboende inte kvar, eller är det inte aktuellt? 
 
Magelungen har träningslägenheter men mitt team tror inte att den sortens boende skulle passa mig så bra eftersom det då inte finns någon tillgänglig personal i närheten. Magelungens träningslägenheter är typ utspridda över hela stan och så har man en kontaktperson man träffar någon gång i veckan samt kan ringa vissa tider. Förmodligen kommer inte det stödet att räcka, men det är inte ett uteslutet alternativ. 
 
 
Har du kvar din autismdiagnos?
 
Nix, det har jag inte. När jag blev inlagd på BUP ett knappt år efter att utredningen gjorts konstaterade de snabbt att det inte var autism som var mitt problem utan anorexi och OCD, så de plockade bort det ur min journal. Jag brukar dock skylla på att jag hade asperger i ett halvår när jag gör något som inte är helt socialt accepterat haha ;) Folk blir mest ställda vilket är jättekul. 
 
 
Jag uppskattar verkligen era kommentarer så otroligt mycket och de peppar mig att fortsätta blogga. Det är bara att kommentera fler frågor så kommer inläggen så småningom, två stycken lite längre svar är på ingång. 
 
Massa kramar
 
Hanna

Små glimtar (om de som inte finns mer)

Ev. TW för självmord.

13/3-16

"Det är konstigt. Ni finns inte längre och ändå ser jag er så ofta. Ett långt, vågigt blont hår och jag hajjar till. Hon vänder sig om och du är borta i och med det okända ansiktet. Kvar är känslan i bröstet, ett litet hål av saknad och frustration. 
Det är konstigt. Jag är på skidresa med skolan. Det är snart ett år sedan du försvann, mer än ett år sedan jag senast träffade dig. Ändå står du där i form av ledaren för skidresan. Det är något med läpparna och ögonen, en blick som liksom ser igenom. Precis som din innan bensodiazapinerna tog dig. Jag kan inte skaka av mig känslan av att det kunde varit du som stod där och det lilla hålet i bröstet öppnas igen. 

Det är något väldigt speciellt det där, att veta att man aldrig, aldrig någonsin kommer att få träffa en människa igen. Att jag aldrig kommer stöta ihop med er på stan, aldrig få kramas och säga hej och det var längesen vi borde verkligen ses snart! Att kanske ändå inte ses snart men att det inte är lika viktigt för ni finns ju fortfarande kvar. 
Kanske är det just för att jag aldrig kommer stöta ihop med er igen som det händer så ofta.

Det är konstigt. Konstigt att vara 17 år och redan förlorat två av de personer man delade sitt allra svåraste med under den allra svåraste perioden i ens liv. Det är konstigt att det är jag som sitter och knappar in det här på min mobil, omgiven av mina klasskamrater på en buss på väg hem från en skidresa i Orsa. Det är konstigt när ni inte ens fick börja gymnasiet. 

Jag är inte troende men jag gillar att tänka på det så, så som att de där små glimtarna jag får av er i andra flickor faktiskt är ni. Med händerna knäppta på min säng på behandlingshemmet som räddade mitt liv svor jag att ni när som helst får komma och leva lite genom mig. En människa kan inte bära en annan genom livet men att dela ett liv med någon är inget problem. Så jag tror fast jag inte är troende och egentligen inte alls tror på det jag tror på att ni kollar till mig ibland. Jag tror det och jag är så oerhört glad för det. Vi gör alla så gott vi kan och ni kunde inte mer men det kan jag och då får ni finnas med mig, om än så bara i ett rufsigt hår och en klar blick."


/Hanna

Max oumphh-burgare

På vägen hem från Valtho stannade vi med bussen på Max och jag fick äntligen chansen att börja testa deras nya vegetariska meny! Började med oumphh-burgaren (BBQ-sandwich) eftersom jag hört mest gott om den och blev inte det minsta besviken. Riktigt god var den, mycket godare än Burger King och McDonald's vegetariska alternativ. 10/10 recommend som jag brukar säga haha. Också väldigt fett att bara kunna hänga på de andra när de ska äta på Max. Slippa stressen över att hitta en annan lunch eftersom jag inte ens får gå in på en snabbmatsrestaurang. 



Snabbmat är precis som vilken måltid som helst. Kalorier som kalorier liksom om man ska vara krass. Du kommer inte gå upp i vikt för att du byter ut en "vanlig" måltid mot något som samhället stämplat som onyttigt. Det kanske inte är så bra att käka på donken till lunch och middag varje dag eftersom det är en del otrevliga transfetter och inte så mycket vitaminer (sjörbjugg är mindre kul) men att äta där ibland eller till och med ganska ofta gör ingen skillnad på din hälsa. 

Ta hand om er och se till att prova den här hamburgaren! Lovar att återkomma när jag testat de andra.

Kram

Hanna

Om att inte alltid vara stark

Det är svårt det här. Att försöka driva en ”riktig” recovery-blogg, en blogg man verkligen blir peppad av att läsa och inte triggad i sin sjukdom. Att driva en sådan här blogg och samtidigt må jävligt dåligt.

 

Mitt liv består av sådana otroliga kontraster och att det faktiskt finns en skala utanför det svartaste mörker är helt fantastiskt, samtidigt som det blir svårt att förhålla sig till.

 

I mitt vanliga liv vet jag att jag måste börja visa mer, inte vara så förbannat stark hela tiden. Det är sjukt att det ska vara så svårt att bara svara ”nej” på frågan om man mår bra istället för att leendes säga ”jaadå, lite trött bara”. Samtidigt är jag så rädd för det mörka, rädd för att det ska ta över mig igen, rädd för att förstärka känslorna som ständigt ligger och gror i bröstet. 

 

Så har vi ju den här bloggen. Här är jag verkligen starka, glada, tillfrisknande Hanna och det är den person jag vill vara. Jag vill stötta allt jag kan för jag har tagit så jävla mycket och nu vill jag ge tillbaka. Det ger mig energi och glädje. 

 

Samtidigt känner jag mig falsk. Det är som att jag nästan förminskar hela den kamp det är att bli frisk från anorexi, den kamp det är att leva med OCD, att ha en depression som inte ger med sig och ett generellt ångestsyndrom. För det är ett helvete, att ständigt ständigt ha den där tryckande känslan i bröstet. Att gång på gång kastas omkull i gruset, ordlös inför smärtan. Att ändå, varje gång, behöva fortsätta. 

 

För det är just det där fortsättandet som håller mig på benen. Jag vet inte om det är rätt eller fel men jag kör på. Jag lever mitt liv som om jag inte hade det ångesthandikapp jag har och kör hela vägen in väggen. Faller men inte handlöst längre, jag har människor omkring mig som fångar upp och jag låter dem fånga mig istället för att kasta mig i armarna på anorexin. 

 

Jag kommer nog att fortsätta med den här bloggen som jag gjort tidigare. Jag ville bara att ni skulle veta, att ni inte skulle trilla in i någon av mina andra sociala medier och känna er lurade. Det är inte så att jag ljugit här, vartenda ord jag sagt menar jag, det är bara det att jag är en så kluven människa. Urgammal men ändå ett litet barn. Otroligt klok men samtidigt så urbota dum. 

 

Det kommer att bli bra tillslut det är jag hundra procent säker på. Om man jämför mitt läge nu och för två, tre, fyra år sedan, så har det hänt så otroligt mycket saker att jag måste må bra om några år trots standardavvikelsen i min utvecklingskurva. Jag ger upp en gång om dagen ändå fortsätter jag och en stund senare, några minuter, timmar, dagar, så är det bättre igen och jag vet att det kommer att bli så. Mitt liv handlar inte längre om att dö. Mitt liv handlar inte längre om att överleva. Mitt liv handlar om att lära mig leva, att hitta något jävla sätt att få den här skiten att fungera för det är den fan värd. 

 

Jag till vänster, fina Johanna till höger. Från en mycket bra kväll. 

 

Hanna

Ätstörningsfilter

När man själv är sjuk i en ätstörning är man ofta väldigt uppmärksam på omgivningen. Jag kunde gå på stan och det enda jag såg var smala flickor. Jag bedömde och jämförde: hur mycket väger hon? Har jag vägt så där lite någon gång?


Jag trodde att alla dessa tjejer hade ätstörningar. Tyckte mig kunna se på deras ögon och hållning att de var sjuka.


Jag höll på att bli galen. När jag var i Mexico veckorna innan jag blev inlagd första gången skrev jag det här på min gamla blogg: "

kroppar. dessa miljontals celler programerade att utföra olika uppgifter och som tillsammans skapar en så komplex helhet att det ibland bara blir helt snett, som i mitt huvud.

överallt kroppar. fett, muskler, ben, hår, fett.

det är något fel med min blick. något skevt i hur nervsignalerna går genom hjärnan och kroppen. jag försöker trycka undan det, försöker sysselsätta mig och fokusera på annat. men det hjälper inte och efter några timmar av total härdsmälta i huvudet där siffror och jämförelser, allt relaterat till folks kroppar, härjat så ger kroppen efter. jag ligger på hotellrummet och skakar och mår obeskrivligt illa och kan inte röra mig av smärta och fryser och svettas innan jag slutligen somnar och får sova i en timme innan det är dags för middag."


Det där var väl att dra det till det allra yttersta (som sagt, bara ett par veckor innan jag blev inlagd) men jag tror många av er ändå kan känna igen er.


Det jag vill säga i det här inlägget är något jag lärt mig det senaste året. Det går helt emot min världsbild tidigare där mina ögon hade ett filter och det var ätstörningar.


Vad jag lärt mig är att alla människor som är smala, väldigt smala och ibland direkt magra inte har ätstörningar. Många har säkert det men inte alla. Det har verkligen tagit tid för mig att fatta det här. Att det finns människor som är naturligt "underviktiga" (efter den normal som satts upp), att dessa människor tar det som en förolämpning att man säger att de är väldigt smala och undrar om de äter ordentligt. Många gånger hatar jag dessa människor för att de har min drömkropp utan att behöva offra sitt liv för det. Samtidigt finns det inget jag kan göra åt det mer än att bara acceptera. Acceptera att min friska kropp ser ut såhär, hennes friska kropp ser ut sådär och den där tjejen har en magsjukdom vilket gör att hon inte kan äta så mycket som hon vill och behöver.


Ju längre jag har hållt min normalvikt och kämpat mot ätstörningen så har den här besattheten minskat otroligt mycket. Jag tänkte på det för några dagar sedan att jag fan inte ser lika många ätstörda tjejer när jag är i stan längre. Sen kom jag på att det förmodligen inte är färre smala flickor ute utan att det är mitt fokus som flyttats, vilket är otroligt skönt.


Allas friska kroppar är okej. Allas friska kroppar ser olika ut, du kommer, som tur är, aldrig se exakt ut som någon annan (om du inte råkar ha en enäggstvilling). Vissa människor är naturligt väldigt smala och många av de personerna har komplex för det. Oavsett om du älskar när folk bannar dig för att du är smal så lär inte dessa människor göra det. Det finns alldeles för många människor med ätstörningar men alla som är så smala är inte sjuka.


Var bara det jag ville säga haha. Puss ni är grymma.

 
Bild från Miami
 
/Hanz (som systrami brukar kalla mig) 
 
 
 

Val Thorens

Tillbaka i Sverige! Har haft en helt galen resa haha, men varit sjukt sjukt kul. Maten har gått långt över förväntan även om det varit svårt många gånger. Tar steg efter steg mot friheten.

Här får ni en smärre bildbomb som sammanfattning.

En dag var det bra väder, då tog vi massor av bilder.

Åkte bland annat med två av mina bästa vänner. Mycket kärlek.

Selfie från skidbacken

Vi var på afterskii och dansade på borden.

Hela resan har bestått av klubben till fem (=sex...) kriga sig upp och åka skidor vid 10, afterskii, hem och sova ett par timmar och sedan klubben igen. Undra vad BUP skulle säga om den dygnsrytmen... Svar: inte ett piss för de har inte med mitt liv att göra längre!!!

Nu återstår några timmar till Stockholm och sen drar det riktiga livet igång igen. Det ska faktiskt bli lite skönt att höja snittsömnen per natt från tre timmar. 

Take care❤️

Hanna