-

Svar om särbegåvning

Men en fråga, om du vill får du gärna berätta mer om din sär-/överbegåvning. Jag kan förstå att det inte är något som du vill skryta med, men då jag knappt vet vad det är och hur det ser ut i verkligheten (liksom att ha det osv) så skulle det vara intressant att läsa om. 
 
Att vara ett överbegåvad som barn innebär att man har en rad styrkor men också en hel del svagheter, precis som alla andra barn. Här nedan är en lista på kännetecken för överbegåvade barn. Jag kommer så tydligt ihåg när jag som fjortonåring läste den här listan och blev helt chockad för att nästan varje punkt var en beskrivning av mitt liv. Jag kopierade in dem på min låsta dagboksblogg och skrev små kommentarer till varje punkt, vilket är de i paranteserna. Ursäktar för att de ovarierade och extremt hysteriska kommentarerna men de skrevs inte för någon annan än mig själv haha. 
 
  • Har ofta äldre vänner. (oh ja, oh ja. i stort sett alla vänner utanför skolan, alltså de jag kunnat välja själv, är äldre)
  • Känslomässigt instabila. (hehe svar ja)
  •  Lära snabbt. (JA JA JA)
  • Vara bra på att lösa problem. (yepp. alla möjligas olika problem, tycker det är så kuul)
  • Ställa provocerande frågor. ("hanna jag vet inte" lol frågar för mycket jaja)
  • Vara otåliga när de är motiverade. (på sätt och vis ja, fast är inte motiverad till något nu förtiden)
  • Tänka abstrakt. (yes)
  • Vara uppfinningsrika när det gäller att hitta svar till obesvarade frågor.(ohja. det är så jag)
  • Bra minne, bättre än jämnåriga. (hahaha vad ska man säga? JAAA)
  • Speciell humor. Förstår ordspråk och ironi tidigare än jämnåriga. Skrattar ofta inte när andra skrattar och skrattar åt något som andra barn inte tycker är roligt. (JA JA JA JA JA här är jag)
  • Extremt vetgiriga vilket kan leda till att deras frågor uppfattas som provocerande (jao)
  • Ser lösningar som ingen annan ser. (yepp, stämmer också)
  • Stor energi. (inte nuförtiden men har haft ohja. och har ibland nu när jag blir motiverad)
  • Har större alllmänbildning. (JA)
  • Har större ordförråd och högre grad av grammatik och syntaxförståelse. (JA JA)
  • Är ofta intresserad av abstrakta begrepp tex tid rum mm. (JAA som liiiiten redan)
  • Vill förstå orsak-verkan. (JA JA JA får spel annars)
  • Stor koncentrationsförmåga inom självvalda aktiviteter. (så jaaa. fast inom andra aktiviteter också)
  • Är ofta mycket duktiga på pussel och labyrintspel.(altlså jag vet itne riktigt egentligen. inget jag ritkigt sysslat med eftersom jag inte blivit motiverad när allt varit för lätt. men minns en labyrintbok jag hittade på bibblan som sexåring ÄSLKADE den)
  • Ser oändligt många möjligheter i olika situationer och för hur saker kan användas. (JA JA)
  • Mycket fantasifulla och dagdrömmande. (hahaha JAAA JAAAA JAAAA JAAAA)
  • Kan vara så uppslukade av tankar att man måste fysiskt röra vid dem för at få kontakt. (mjao, stämemr på ett sätt)
  • Högt utvecklad känsla för rättvisa vilket kan ge problem i förhållandet med kamrater. (JAAAA)
  • Är ofta extremt motiverade av aktiviteter inom deras intresseområden men vägrar delta i annat. (är duktig flicka så vägrar inget men blir sur. ok vägrar ibland)
  • Kan använda inlärt vetande i nya situationer. (JA JA JA det kan inte andra men jag kan!!)
  • Är känsliga, känslor upplevs mer intensivt.(JAAAA)
  • Har ofta stor talförståelse. (JAAAAA)
  • Samlar ofta på saker. (haha ohja har haft så galet många samlingar)
  • Har ofta mer än en fantasivän som ofta kan beskrivas detaljerat. (rosa, lena och anna. yepp. miss them a lot. plus massa andra karaktärer jag kommit på också t.ex. de på hoggy)
  • Tysta och ovilliga att dela sina kunskaper med andra, låtsas som om de inte kan. (hehehehehe JAAA)
  • Ovilliga att följa instruktioner som läraren givit, vill göra sakerna på sitt sätt. (JAAA)
  • Väldigt kritiska, ifrågasätter hela tiden de fakta som gives. (mjao. när jag orkar)
  • Snabba att påpeka felaktigheter i fakta och logik. (inte högt längre. men i huvudet ohja)
  • Tillbakadragna, ovilliga att delta i grupparbeten, ser ut att föredra sitt eget sällskap. (JA JA JA)
  • Talar mycket och över huvudet på jämnåriga. (JA JA JA JA)
  • otålighet gentemot andra. (JAAAAA JA JA)
  • Flyr in i fantasin, vägrar att följa regler, kan uppfattas som distraherande. (yessss, fast är ju som sagt duktig flicka så är inte distraherande hoppas jag)
  •  ur stånd att ta emot hjälp från kamrater, ovilliga att anpassa sig, litar endast på sig själva. (yepp)
  • Mer kritisk än andra, utpräglad perfektionist, ställer för stora krav på sig själv vilket skadar självtilliten. (sista JAAAAAAAAAAAAAA JAAAAAAAAAAA JAAAAAAAAAAA)
  • Avvisar enkla lösningar, ställer upp komplicerade regler, dominerande. (JAAAA JA JA)
  •  jobbar oorganiserat (stökigt rum, skrivbord, kommer för sent mm) alltid frustrerad över att tiden inte räcker till. (skrivbord och skåp och låd osv. kaos. väska. garderob osvosv. men inte tid)
  • Har svårt att ta kritik och tillrättavisning av kamrater. (JAAAAAAAA JAAAAAAA JAAAAAAA)
Det är svårt att vara så liten och förstå så otroligt mycket saker men inte alls vara utvecklad på det känslomässiga planet. Jag tror att det var en stor del i att jag mådde dåligt så otroligt tidigt. Jag hade en väldigt bra verbal förmåga där jag vid tidig ålder kunde uttrycka komplicerade resonemang. Det jag inte kunde sätta ord på var känslor. Det är lite svårt att förklara... Ett tydligt exempel är mitt miljötänk. För några år sedan pratade jag och min kompis om vad vi åt när vi var små. Min kompis sa att hon aldrig åt kanten på mackan, jag skrattade och sa att jag inte gillade kanten men åt den i alla fall eftersom jag visste att man inte skulle slänga mat. Vid dagisålder var jag alltså medveten om att mina handlingar påverkade klimatet och utnyttjandet av jordens resurser. Det var inte så att mina föräldrar pratat särskilt mycket om det, jag bara snappade upp allt. 
 
Och det här kan ju vara en fantastisk förmåga men för mig skapade det en otrolig oro som sedan utvecklades till ångest. En oro jag inte kunde sätta ord på. Jag visste så många logiska saker att mina känslor blev irrelevanta (vilket en 16 årig Hanna slutligen insåg). 
 
Det bästa med "särbegåvning" är att jag haft oförskämt lätt i skolan. Det tillsammans med min (osunda) disciplin gjorde att jag kunde gå ut nian med toppbetyg trots att jag varit sjukskriven mer än halva högstadiet. Nu i gymnasiet känns det som att jag typ hamnat i min rätta mentala ålder så nu märker jag inte av mitt försprång på samma sätt. Jag har fortfarande väldigt lätt för många saker men jag utmanas också. Det är inte som i mellanstadiet när min lust att lära (och leva) systematiskt bröts ned på grund av understimulans. 
 
Vet inte riktigt vad jag ska skriva mer haha. Känns som det blev ett otroligt ostrukturerat svar, undrar ni något är det bara att fråga vidare så ska jag försöka förklara!
 
 
 
Bild på mig när jag var nio och lallade omkring på en strand i Thailand
 
 
/Hanna
Postat av: elza

Alltså shit shit shit. Allt stämmer in på mig. Vissa punkter mer än andra såklart. Shit vad galet att se typ sig själv i en sån här lista.

2016-03-20 @ 17:04:06
Postat av: Hanéle

Har aldrig tänkt att jag skulle vara särbegåvad. Men oj vad jag känner igen mig läskigt mycket i den här listan. Som att få en liten sammanfattning av sitt liv ungefär...

2016-03-20 @ 21:50:15
URL: http://realcovery.wordpress.com
Postat av: Freja

Känner igen mig så mycket i det här, i allt det här. "(stökigt rum, skrivbord, kommer för sent mm)" - haha, skönt att det inte bara är jag... får skylla på särbegåvning ;) Minns så tydligt i mellanstadiet, typ fyran, när jag och vår lärare skämtade med varandra utan att någon annan fattade. Hon kunde säga något sarkastiskt och titta menande på mig. "Jag visste så många logiska saker att mina känslor blev irrelevanta". JA. Önskar Freja åtta år visste det här. Önskar någon hade berättat för mig att det finns fler perspektiv än de jag kan lista ut med logik, att jag inte behövde vara så hård mot mig själv.

2016-03-20 @ 22:11:13
URL: http://dixdye.blogg.se
Postat av: elza (igen haha)

Jag vet inte om detta stämmer, det är bara en egen analys jag gjort utifrån mig själv och kanske stämmer det in på dig också, eller att du kan känna igen dig i delar av det.

Jag har alltid varit steget före mina jämnåriga. Jag har blivit irriterad när de inte förstår hur jag resonerar och jag har alltid blivit bortvisad för att mina "resonemang och tankegångar är för komplexa." Det är inte så att jag varit bättre på matte eller fysik, utan helt enkelt i mitt sätt att tänka, analysera och binda ihop kunskaper till logik. Mina lärare har sagt att jag "är för ivrig", "är besserwisser" och att jag alltid frågar för mycket. Jag förstod tidigt orsaker och konsekvenser, och med det oron för världen. Jag kände ett enormt ansvar gentemot världen, eftersom jag tycktes vara den enda som förstod hur saker hänger ihop (jämfört med mina jämnåriga). Jag tror att det var delvis genom den enorma ansvarskänslan som min ocd började växa, eller iallafall växa sig så stark som den gjort. Jag tänkte att jag var den enda som förstod, alltså var jag den enda som kunde göra något för att allt det hemska jag såg framför mig (olyckor, klimatkatastrofer, våld osv) inte skulle ske. Eftersom jag var så liten förstod jag inte alls verkligheten på det känslomässiga planet på samma sätt förutom gällande empati för andra. När känslan (rädsla) följde på tanken "något hemskt kommer hända om jag inte gör X" så litade jag på mina känslor likt den fakta jag visste. Jag tog känslor för fakta, och tvången växte snabbt i mig. Jag kände ett ansvar som jag inte kunde dela med någon av mina jämnåriga eftersom ingen förstod.
Det finns såklart andra faktorer till att det blev som det blev, men kanske är detta en del i det.

2016-03-21 @ 11:59:27
Postat av: elza (igen haha)

Jag vet inte om detta stämmer, det är bara en egen analys jag gjort utifrån mig själv och kanske stämmer det in på dig också, eller att du kan känna igen dig i delar av det.

Jag har alltid varit steget före mina jämnåriga. Jag har blivit irriterad när de inte förstår hur jag resonerar och jag har alltid blivit bortvisad för att mina "resonemang och tankegångar är för komplexa." Det är inte så att jag varit bättre på matte eller fysik, utan helt enkelt i mitt sätt att tänka, analysera och binda ihop kunskaper till logik. Mina lärare har sagt att jag "är för ivrig", "är besserwisser" och att jag alltid frågar för mycket. Jag förstod tidigt orsaker och konsekvenser, och med det oron för världen. Jag kände ett enormt ansvar gentemot världen, eftersom jag tycktes vara den enda som förstod hur saker hänger ihop (jämfört med mina jämnåriga). Jag tror att det var delvis genom den enorma ansvarskänslan som min ocd började växa, eller iallafall växa sig så stark som den gjort. Jag tänkte att jag var den enda som förstod, alltså var jag den enda som kunde göra något för att allt det hemska jag såg framför mig (olyckor, klimatkatastrofer, våld osv) inte skulle ske. Eftersom jag var så liten förstod jag inte alls verkligheten på det känslomässiga planet på samma sätt förutom gällande empati för andra. När känslan (rädsla) följde på tanken "något hemskt kommer hända om jag inte gör X" så litade jag på mina känslor likt den fakta jag visste. Jag tog känslor för fakta, och tvången växte snabbt i mig. Jag kände ett ansvar som jag inte kunde dela med någon av mina jämnåriga eftersom ingen förstod. Jag kände en enorm ensamhet i att jag var den enda som fattade hur farligt allt kunde bli om man inte gjorde "rätt."
Det finns såklart andra faktorer till att det blev som det blev, men kanske är detta en del i det.

2016-03-21 @ 12:05:01
Postat av: -

snälla säg inte "får damp" sådär. det är ingenting man skämtar om bara sådär.

Svar: Som sagt, skrev detta när jag var 14. Skulle aldrig skriva damp nu men borde förstås ha censurerat.
Hanna Larsson

2016-03-21 @ 19:42:45
Postat av: Esmeralda

Hej Hanna!

Tack för ett otroligt läsvärt inlägg och för att du driver en så otroligt fantastiskt bra och motiverande blogg. Hela du strålar och får mig att våga tro på livet lite mer för varje dag. För det är värt att leva, och jag älskar att du delar med dig av alla toppar och dalar som livet verkligen består av. Från djupet av mitt hjärta önskar jag dig livets bästa. <3 Du om någon förtjänar det.

Jag är lite nyfiken på vilket program/ linje du läser på Globala Gymnasiet? Vad du vill tänkas bli i framtiden? Sen undrar jag vad du gick ut med för betyg förra året? Gick du ut med A- i alla ämnen och kommer göra även nu till sommaren i tvåan?

Du är som sagt enastående. Stor kram

Svar: Tack så mycket, svar finns i ett inlägg! Kram.
Hanna Larsson

2016-03-29 @ 16:52:31
Postat av: Anonym

Kollade tillbaka i arkivet och hittade det här inlägget. Läste igenom ovanstående kriterier för särbegåvning och började sedan tänka. Jag känner nämligen igen mig i dig otroligt mycket, då jag själv också blev utredd för aspergers när jag var 12 och där resultatet också visade särbegåvning (utan autismproblematik) och jag har nu på senare år också fått diagnosen borderline (eller EIPS som man kanske ska börja säga). Jag läste nu alltså detta inlägget och kände att "fan, jag kanske är feldiagnostiserad och att mina symptom som liknar borderline egentligen bara är symptom på min särbegåvning". Exempelvis den känslomässiga intensiteten, svårigheterna att ta kritik, den utmanande attityden, den emotionella labiliteten, den stora understimulansen, det intensiva dagdrömmandet som gör en frånkopplad från världen på liknande sätt som dissociationer samt den massiva kritiken riktat mot en själv. Har även läst att ADHD och särbegåvning ofta kan se likadana ut och att särbegåvade därför riskerar att få en felaktig ADHD-diagnos baserat på hur deras särbegåvning yttrar sig. Vidare så liknar ju ADHD och borderline varandra på många sätt även om det är olika diagnoser. Har jag fel om jag tror att jag egentligen inte har borderline och att mina symptom egentligen bara hänger ihop med min särbegåvning? Känner du igen det själv? Kram och tack för bästa bloggen

2017-06-13 @ 13:43:22

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: