-

Panikångest och att andas i geometriska figurer

 
 
Hej på er! Jag vill bara börja med att tacka er för att ni är så många som fortsätter titta in på bloggen dag efter dag trots att jag har ungefär lika dålig närvaro här som jag hade de sista tre åren i högstadiet.....
 
I nuläget är det rätt tufft vilket suger som fan. Flytten från behandlingshem blev ett för stort steg så just nu försöker mina behandlare på SCÄ och DBT fixa så att jag kan få ytterligare boendestöd. Dock så har SOC ställt in två möten i rad så under tiden får jag bara försöka hålla mig över ytan. Har som tur är tätare kontakt med både SCÄ och DBT så det känns bra att de inte släpper mig. 
 
Hursomhelst. Det jag tänkte att det här inlägget skulle handla om är ett framsteg jag gjort det här året och där jag fortsatt att gå framåt trots flytten. Jag kan nämligen nu med stolthet säga att jag kan hantera panikångestattacker. 
 
Hallå?? Hörde ni vad jag sa? Jag kan HANTERA PANIKÅNGEST!!!! För er som inte vet vad en panikångestattack i dess kliniska bemärkning är kan läsa det här inlägget. Kortfattat är det en fysisk ångestattack där det under en period på tjugo minuter på riktigt känns som att man ska dö. 
 
Förra året eskalerade antalet panikångestattacker och jag hade minst en i veckan, oftast flera. De senaste månaderna har antalet reducerats till ungefär en (fullskalig) attack varannan vecka och inte ens dessa attacker blir tillnämnelsevis lika obehagliga som de var förut. Men framför allt - jag har nu gått på 5 kentkonserter i rad, köat i både dag och natt, stått längst fram och trots all anspänning det innebär, inte fått en endaste attack som jag inte kunnat hantera. Dvs. jag har inte fått panik och slutat andas = svimmat och sedan fått spendera resten av konserten i sjukhustältet bakom scenen vlket är hur nästan alla konserter som varit viktiga för mig det senaste året slutat.
 
Så vad är det magiska tricket? 
 
Jag skulle säga två saker. Den första är att se till att andas. Jag hatade alla som sa det till mig för ett år sedan. Jag hade nämligen försökt alla andningstrick jag någonsin lärt mig och inget funkade. Inte innan min psykolog på DBT föreslog att jag skulle andas i trekant istället för i fyrkant. 
 
Att andas i trekant innebär att man andas in, andas ut direkt (istället för att hålla kvar inandningen) och sedan håller kvar innan man andas in igen. Det är (enligt min psykolog) vetenskapligt bevisat att om utandningen är längre än inandningen så lugnar hjärtrytmen ned sig. Så jag testade och till skillnad från alla andra andningsövningar jag gjort tidigare så fungerade det! 
 
Jag har illustrerat de olika andningsövningarna nedan så kanske det blir lättare att förstå vad jag babblar om (även om alla som någonsin varit i kontakt med psykiatrin hör begreppet andas i fyrkant ca 1 miljon gånger). 
 
 
 
 
Det andra magiska tricket är inte alls lättfixat utan det baseras helt på erfarenhet. Jag har, efter hundratals attacker, lärt mig känna igen panikångestens symtom vilket gör att jag inte blir lika rädd. Eftersom det som eskalerar en panikångestattack bäst är rädslan för att man ska dö så blir attackerna mycket mindre allvarliga när jag hela tiden kan ha mantrat i huvudet att det här faktiskt bara är en attack. 
 
Eftersom jag tidigt kan identifiera tecken på att en panikångestattack är på väg så kan jag tänka på att andas ordentligt redan på ett tidigt stadium vilket gör att "panikångestkänningarna" (som jag kallar dem) inte ens behöver bryta ut i en fullskalig attack.
 
Hur amazing är inte detta? Jag tycker i alla fall att det är helt fantastiskt för det har gjort det möjligt för mig att få följa med mitt favoritband på en liten nordenturné. Fler bilder finns på min instagram h_a_nn_a_l men här får ni ett litet smakprov på bästa Jocke i en rolig posé. 
 
 
Jättejättemånga kramar! Sluta aldrig kämpa, ni är bäst. 
 
Hanna/ditt fanatiska kentfan