-

Q/A ångest, depression och borderline

Jag har fått några frågor angående min psykiska ohälsa (eller hur man nu ska definiera det) som jag tänkte svara på. Alla frågor är jättevälkomna, speciellt nu när jag inte riktigt orkar ta tag i större projekt. 
 
Hur upplever du stark ångest både fysiskt och psykiskt?
 
För mig är ångesten väldigt fysisk. Den triggas nästan alltid av en tanke, ofta något som jag är orolig för håller på att ske eller saker jag ska göra eller inte göra. Till exempel om jag ska äta enligt mitt matschema eller fuska. Ofta blir det ett virrvarr av tankar där olika delar av mig har olika åsikter om vad som blir bäst. Allt detta leder, ofta utan att jag reflekterar över det, till att jag får ett starkt tryck över bröstet. Tänk er en iskall, taggig järnhand som tar tag i luftstrupen precis där den delar upp sig i två bronker som leder till vardera lunga. Klämmer och klämmer tills varje andetag blir en ansträngning. 
 
Sedan jag har mina panikångestattacker som kan triggas likväl av bra som dåliga känslor, den gemensamma nämnaren är att jag har känt något väldigt starkt och min teori är att det tär så på kroppen att den liksom laddar ur sig med lite panikångest. Panikångestattackerna präglas av illamående, svimningskänslor, svårt att andas, jag svettas och fryser om vartannat och skakar.
 
 
Hur upplever du att en depression känns fysiskt och psykiskt?
 
Depression är för mig den ständiga känslan av hopplöshet. Utöver det där trycket så ser hela omvärlden becksvart ut, det finns liksom ingen lösning på någonting. Många beskriver att de då de varit deprimerade inte orkat kliva ur sängen, duscha, gå till skolan osv. För mig som duktig-flicka har det aldrig varit ett alternativ och jag har pressat mig själv att göra allt det där ändå och kompenserat den ansträngningen med destruktiva beteenden (typ inte äta). Det tror jag att en del med liknande problematik som jag kan känna igen sig i.
Jag skulle idag inte säga att jag är deprimerad även om det står i min journal. Snarare har jag ganska höga toppar och väääldigt djupa dalar i mitt mående. 
 
 
Vad i borderline diagnosen upplever du som mest känslomässigt påfrestande?
 
Symtomen vid borderline, eller emotionell instabil personlighetsstörning som det numera heter (eller om det till och med är personlighetssyndrom, hursom) är enkelt uttryckt följande:
 
  • Stark rädsla att bli övergiven.
  • Störd, förvriden eller instabil självbild.
  • Återkommande känsla av tomhet.
  • Kraftig pendling mellan olika känslolägen.
  • Stark irritation, ångest eller nedstämdhet som kan vara några timmar, till som mest några dagar.
  • Stormiga relationer som pendlar mellan intensiv beundran och extrem nedvärdering.
  • Intensiv vrede som inte står i proportion till vad som väcker den.
  • Kortvariga överdrivet misstänksamma föreställningar eller övergående upplevelser av overklighetskänslor.
  • Impulsivitet som till exempel missbruk av drogersexmat eller pengar.
  • Självskadebeteendesjälvmordstankar, återkommande självmordsförsök eller hot om självmord.
De som jag fetmarkerat är de som får mig att lida allra mest. Mina känslor växlar så otroligt snabbt och jag kan få helt sjuuuukt mycket ångest som jag fortfarande inte vet hur jag ska förhålla mig till. Ofta grundas det i självhat och det första kriteriet, rädslan att bli övergiven. Det är orsaken till att det är svårt för mig att flytta till min lägenhet, jag är så så så rädd för att bli övergiven och ensam fast mitt förnuft VET att det inte skulle hända. Det är mycket det hela min problematik är just nu. Jag vet så mycket saker både om mig själv och """livet""" men det får liksom ingen connection till mina känslor. 
 
 
Undrar ni något mer är det bara att kommentera eller skicka ett mail. 
 
 
 
Tusen kramar
 
Hanna
Postat av: Karin

Jag vet ju absolut känslan, men vill bara påminna om att du inte kommer bli övergiven. Jag går ingenstans ❤

2016-09-23 @ 23:41:50
URL: http://perspektiv.webblogg.se/
Postat av: Anonym

Hej Hanna! Vet inte riktigt hur ofta du bloggar här längre, men om du någon gång kikar in igen så skulle det vara väldigt roligt att få en liten inblick i vem du är, att få lära känna människan som ger oss alla kloka ord och råd, den Hanna som finns bakom allt det svåra och alla diagnoser liksom. Har lite frågor i så fall! :)

Är du extrovert/introvert?

Hur ser en vanlig dag ut för dig?

Vilken är din favoritlåt/favoritmat/favoritfilm/favoritbok?

Finns det något/några personlighetsdrag som du fått tillbaka nu när du mår lite bättre, som du kanske saknat då det varit som allra värst? (Menar självklart inte på att förminska ditt mående eller på något sätt anta att du skulle må bra nu, men får ändå intrycket av att det finns lite mer ljus så du förstår vad jag menar)

Vilka egenskaper är du mest stolt över hos dig själv?

Har du pojkvän/flickvän?

Har du något extrajobb?

Vet du vad du vill göra efter gymnasiet?

Lite blogginspiration om du skulle ha lust någon gång haha. Är verkligen otroligt tacksam för att den här bloggen finns, har läst den sen jag började min behandling 2012 och den hjälper mig än idag när det är tungt. Massa kramar!

2016-10-27 @ 14:06:32

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: