-

DBT - Dialektisk Beteende Terapi

Titt som tätt nämner jag begreppet DBT men har inte förklarat det närmare (åtminstone inte sen typ 2013 haha). jag har fått lite frågor om vad DBT är och om det hjälpt mig så här kommer ett litet inlägg tillägnat just DBT.
 
Vad är DBT?
DBT står för dialektisk beteendeterapi och skulle kunna liknas vid en "utökad" form av KBT (vilket är en av de vanligaste terapiformerna) men inriktad på Borderlineproblematik. Terapiformen uppkom i USA av en kvinna som heter Marsha Linehan som själv hade Borderline och basically tänkte ut vad som skulle ha hjälpt henne och därifrån byggde upp en helt ny sorts terapi. Det har gjorts massa forskning på DBT med väldigt bra resultat och jag har själv aldrig träffat någon som faktiskt gett terapin en riktig chans och sen inte sagt att det hjälpt. 
 
All DBT består av två delar där den ena är individualterapi och den andra färdighetsträningsgrupp. Individualterapin jobbar efter en hierarkisk ordning där man alltid först pratar om livshotande/destruktiva/terapistörande beteenden, sedan typ livskvalitétstörande och sist behandlar man eventuella trauman. Varje vecka fyller man i veckokort där man varje dag skattar hur mycket av olika känslor man haft, hur mycket impulser man haft etc. Veckokorten är precis som hela individualterapin ganska personligt utformad även om den följer vissa riktlinjer.
 
Färdighetsträningen är i grupp och för mig är det tre timmar varje tisdag. I gruppen jobbar vi utifrån (den supertjocka) färdighetsträningsmanualen med den fem kapitlen medveten närvaro, relationsfärdigheter, validering, känslohantering och färdigheter för att stå ut i kris. 
 
Varje vecka får vi hemläxor dels från individualterapin men framför allt från gruppen. Allt som sägs i gruppen är fullständigt sekretessbelagt och vi får inte ha någon relation med de andra gruppmedlemmarna utanför gruppen men jag ÄLSKAR verkligen min grupp. Maken på brokig skara får man leta efter men sällan har jag träffat så empatiska, insiktsfulla och genomfina personer. Det är så häftigt också att se att vi kommer från så olika ställen i livet, både vad gäller bakgrund, livssituation och ålder, men ändå så känner vi igen oss i nästan alla varandras upplevelser. Många som ska börja DBT är oroliga över det med gruppterapi men enligt mig är det det bästa som finns, man lär sig så otroligt mycket. 
 
Sammanlagt har jag 4-5 timmar DBT i veckan (beroende på om jag har ett eller två samtal). Utöver det har vi hemläxor varje dag och om det behövs så kan man ringa sin terapeut. Med andra ord är det en ganska krävande terapiform men för mig är det så mycket mer än terapi. Det är liksom ett sätt att börja leva på riktigt.
 
 
 
Har det hjälpt mig?
Svar: JAAA!!! Det har redan hjälp mig otroligt mycket och jag har inte ens gått halva behandlingen. Visserligen har jag gått DBT en gång tidigare men då var jag inte alls lika mottaglig som jag är nu. Framför allt var jag alldeles för sjuk i anorexin men jag hade inte heller en hållbar boendesituation då eftersom jag fortfarande bodde hemma.
 
Summa summarum?
Får du chansen - testa DBT. Ge det en ärlig chans. Gå på dina terapitimmar, gör hemläxorna, våga testa och våga framför allt att fortsätta testa fast det inte fungerar. 
 
/Hanna
 
 
Postat av: Anonym

Måste man ha borderline för att gå DBT eller kan man få det för andra typer av problematik?

Svar: Den är skapad för folk med borderline men har fått flera kommentarer om att det finns alternativ av DBT även för folk som inte har borderline!
Hanna Larsson

2017-04-04 @ 22:43:20
Postat av: Anonym

Tänkte bara svara på frågan om DBT och diagnos. På min mottagning krävs borderline-diagnos för att få gå i DBT. Men nu finns även en behandling som heter ERGT som är liknande DBT. ERGT står för emotional regulation group therapy och även där är det ett längre tillfälle varje vecka, med hemläxor och dagbokskort. Men där pratar man mer bara känslor, inte så mycket relationer osv. ERGT är utvecklat för personer med självskadebeteende men som inte uppfyller kriterierna för borderline.

Svar: Ah, det är ju svinbra!! Sånt borde finnas överallt tycker jag.
Hanna Larsson

2017-04-04 @ 22:53:46
Postat av: Anonym

Här (bor ej i sthlm) måste man inte ha borderline! Vet flera med tex "bara" depression som går det.

Svar: Ah! Ja så kan det förstås vara, det är ju egentligen mycket mer rimligt imo.
Hanna Larsson

2017-04-05 @ 09:26:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: