-

Stress

Alltså jag mår så jävla konstigt just nu. Tror det beror på att jag är galet stressad, vilket är fullt föreståeligt med tanke på allt som ska göras de kommande veckorna. Just nu känner jag mest för att rulla ihop mig till en liten boll under kedjetäcket och ligga kvar där tills allt ordnat upp sig. Tyvärr (eller som tur är) så vet jag ju att jag inte må bättre av det. Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera den här stressen som plötsligt föll över mig. Eller, det är väl egentligen en lögn - jag vet precis vad jag måste göra. 
 
Först och främst behöver jag planera, noga. Det var någon som frågade mig här hur jag planerade skolan för att minska stress och överplugg och svaret är att jag varje vecka gör en planering tillsammans med min pappa där vi skriver upp exakt hur många timmar av varje ämne jag ska plugga varje dag, beräknat utifrån hur mycket tid jag behöver inför varje examination. Det funkar faktiskt skitbra och är den främsta anledningen till att jag öht står på benen i dagsläget. Det är ju stressande för vem som helst att gå sista terminen på natur men är man dessutom borta var tredje vecka (plus 5 timmar varje vecka då man väl är i skolan) samt inte kan plugga varje dag pga för hög ångest och dessutom har ett stort socialt liv plus bloggar så gott som dagligen så är det svårt att få livet att gå ihop. Samtidigt handlar det bara om veckor nu innan saker och ting börjar lugna ned sig och jag slutligen tar studenten. 
 
Så, vad behöver jag göra de här veckorna för att överleva? Nummer ett är att följa min pluggplanering och inte plugga mer.
 
Nummer två år att faktiskt vila när det är vila. Efter klockan 20.00 på kvällarna är min pluggtid slut och då ska jag VILA. En halvtimme går åt till att göra DBT-läxor och den mesta övriga tiden till att fixa inför morgondagen samt blogga men om jag ska fixa de här veckorna måste jag ge mig själv tiden att bara sjunka ned under täcket och se på serier. I vila (reminder to myself) ingår INTE träning eller promenader eller annan fysisk aktivitet. 
 
Nummer tre är att sänka mina krav. Att inte prestera på topp i mina vänskapsrelationer de här veckorna, att inte skriva perfekta blogglägg, att inte utföra något ideellt arbete. Egentligen borde jag väl tillåta mig att prestera dåligt i skolan också men det är för svårt för att jag rimligtvis ska kunna genomföra det. 
 
Nummer fyra, den allra viktigaste punkten, är att ge min kropp tillräckligt med näring. Om jag inte äter som jag ska kommer ingenting att fungera, det har jag testat förut så det vet jag. 
 
Sedan har vi en femte mindre punkt som påminnelse om att inte dricka för mycket kaffe haha. Massa koffein är inte vad mitt stressade hjärta behöver just nu. 
 
Förlåt för livets oklaraste inlägg. Jag har inte läst igenom det (exponering!) så ber om ursäkt för ja... jag vet inte haha. Bristen på perfektion? 
 
NU ska jag ta mina sömnisar och sova. Det behövs. 
 
 
 
Puss
 
H
Postat av: Anonym

"att prestera dåligt är för svårt för att det ska gå" lol va

2017-04-18 @ 22:22:12
Postat av: Anonym

Anonym, har man ångeststörningar och enormt starka prestationskrav så kan det absolut vara för svårt att genomföra, i alla fall om man vill att resten av delarna i livet ska fungera så okej som det går. Inget konstigt med det alls

Svar: <3
Hanna Larsson

2017-04-19 @ 09:53:33
Postat av: Karin

Du vet where to find me, always ❤

2017-04-19 @ 10:50:48
URL: http://perspektiv.webblogg.se/
Postat av: Anonym

anonym2, jo alltså det fattar ju jag också ang prestationskrav men menar mer att klaga över stt man presterar på topp hela tiden, art man har så lätt för sig i skolan... att man ofta har mäjligheten att få höga betyg, alla har liks inte kapaciteten så ehhhh det är provocerande som Faaaan.

2017-04-20 @ 00:15:39
Postat av: Freja

Anonym, jag förstår att det är tröttsamt och provocerande när man klagar över att man presterar högt, men man måste få prata om ångesten. Jag presterade högt i skolan, men det var inte lätt. Jag har lätt att få höga betyg, men skolan och betyg är samtidigt inte alls lätt för mig. Jag tror inte ångesten at this point skulle bry sig om jag hade hur lätt som helst för mig. Jag har ett tvångsbeteende kring betyg. Tvång som i ska utredas för OCD. Det Hanna skriver om ätstörningar stämmer in på mig på nästan alla punkter, om man byter vikt mot betyg. Jag tycker inte man ska prata om specifika betyg, precis som man inte ska nämna exakt hur mycket man väger. Det är ointressant och potentiellt triggande. Vad man väger påverkar inte om man har en ätstörning. Vad man har för betyg påverkar inte om man har prestationsångest. Men man måste få prata om ångesten. Jag höll tyst så länge för att jag visste att jag verkade arrogant om jag klagade. Sen insåg jag att jag inte klagade över ett specifikt betyg, som om det var dåligt. Jag klagar över ångesten. Jag klagar över att min hjärna har bestämt att jag måste dö om jag inte når upp till mina egna ouppnåeliga krav. Över att behöva plugga hela natten fram till fem på morgonen, över självmordsförsök, över att inte ha något att leva för förutom att dubbelkolla resultat och betyg, över att betygbetygbetygbetygbetyg är (var) hela min existens, över att jag är rädd för att jag aldrig någonsin kommer kunna ha ett normalt förhållande till prestation eller fungera i vardagen, över att min hjärna faktiskt inte bryr sig om vad man kan göra med betyg här i livet utan gör det här bara för att plåga mig. Det klagar jag över.

Hanna definierar inte "prestera dåligt". Jag misstänker att hon syftar på sina egna krav, sin egen hjärnas irrationella regler för hur hon måste prestera för att vara "okej". Det är inget lyxproblem, inget "buhuuu stackars mig som presterar på topp". Precis som man får klaga över sin ätstörning (whether it be anorexi, hetsätning, ortorexi, bulimi, uns eller annat) ska man få klaga över sin prestationsstörning/betygsstörning/whatever.

Sen är det klart att samhället värderar olika betyg och olika vikt olika. Men det är liksom samhällets fel, inte individens. Beskyll inte personen med anorexi för modevärldens skeva kroppsideal.

Svar: Tack bästa Freja<3
Hanna Larsson

2017-04-21 @ 23:59:04

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: