-

Att kunna koncentrera sig

Hej fina ni. Hoppas det är bra med er och glad andra advent! Om det nu är glad man säger... mkt oklart.


Har legat här nu i tio minuter och försökt komma på en enda vettig sak att skriva men hjärnan har lagt ned sin verksamhet för dagen. Jaja, här kommer några bilder istället!!

Inför julfirande med mina kompisar från Globala så fixade jag vegetariska revbensspjäll. Lika gott varje år! Recept finns på jävligt gott om ni söker på vegetariska revbensspjäll kommer det som första eller andra träff.
Alla som kunde komma, minus Alva som står bakom kameran. Hur mysigt som helst i år igen. Massor av god mat (som jag tyvärr inte kunde njuta helhjärtat av pga lyricaillamående) men sällskaper vägde upp det alla gånger. Bara vid ett tillfället riskerade vi våra liv då vi lyckades lägga presentpapper i ett stearinljus. Alva räddade dock situationen och kan numera titulera sig brandman.
För att maximera julkänslan såhär innan jag åker fyra dagar före julafton så följde jag med min familj på A Christmas Carol på Folkoperan idag. Väldigt välgjord och fin föreställning.

Just när jag är på teater eller bio är tillfällen då det blir väldigt tydligt hur långt jag kommit i kampen mot ätstörningen. Under flera års tid har varje teater och biobesök inneburit extremt mycket ångest. Först och främst för att det innebär flera timmars stillasittande där det känns som att låren växer mot stolen för varje sekund som går. Men också för att ätstörningens grepp om mig gjorde det omöjligt att koncentrera mig på handlingen i det jag såg utan det enda jag kunde tänka på var mat, kropp, sjukdom och destruktivitet. Att fångas av filmen kom liksom inte på fråga, hur mycket jag än ansträngde mig. Värst har det varit under mina underviktiga perioder eftersom kroppens huvudfokus då är att hitta näring. Men även när jag haft en frisk vikt så har tankarna fortsatt mala just för att jag aldrig släppte ätstörningens hand helt. Även om jag åt så pass att vikten var stabil fanns hon med mig i varje val och varje rörelse. Så är det inte längre. Visst existerar hon fortfarande och älskar att berätta för mig om hur äcklig och oälskvärd jag är men jag har också stunder då jag får vila. Då jag kan se en hel akt på teatern utan att tänka på mina lår mer än kanske ett par gånger. Det är fortfarande en bit kvar att vandra men jag har kommit längre än jag trodde var möjligt.


Så, nu ska jag gå och lägga mig.

Kramkramkram

Hanna


Postat av: Joel

Hej Hanna

Jag har läst din blogg nu under den senaste månaden då jag mått mycket sämre. När jag läser din blogg så lindrar det när man vet attt andra har liknande problem (tyvärr). Du ser ut att vara en mycket trevlig person som utstrålar värme/kärlek/hopp till dina nära och kära.

Det är roligt att läsa hur du orkar träffa dina vänner och göra diverse utflykter stora som små. Det är roligt att se bilder på dig när du ler samt höra om dina posetiva dagar.

Jag hoppas du forsätter att skriva din blogg då jag är säker att många blir glad av det du skriver samt det du varit med om. Då många har problem med psyikisk ohälsa ser att det finns andra som mått dåligt men att det fins lösningar.

Nu kommer jag inte på något mer. Visst skulle kunna skriva om mig. Men det är en tråkig historia och bara negativitet.

Jag tycker du är en snygg och trevlig tjej.
Jag hoppas du får en trevlig semester och ett bra start på det nya året.

MVH Joel

Svar: Hej! Vad kul att du uppskattar min blogg. Jag hoppas verkligen att du börjar må bättre snart. Massor av kramar
Hanna Larsson

2017-12-11 @ 01:02:44

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: