-

Medveten närvaro

Nu tänkte jag skriva om något som jag HATADE för några år sedan (och hade hånat mig själv för om jag vetat att jag skulle förpesta den här bloggen med ett sådant inlägg). Nämligen mindfulness, eller medveten närvaro som det heter på svenska.

Anledningen till att tidigare versioner av mig inte bara hatat utan avskytt mindfullness är att det begreppet används flitigt av personer som även anser att psykisk ohälsa går att bota genom ~positivt tänkande~. Det är fruktansvärt invaliderande när man vågar berätta för någon om hur fruktansvärt mycket ångest man har eller hur deprimerad man är och personens svar är "har du testat mindfullness?".

Jag ska klargöra en grej för er. Medveten närvaro kommer aldrig att bota allvarliga psykisk ohälsa. Visst kan det hjälpa dig som har en lättare depression, lite ångest eller är stressad men om din psykiska ohälsa är av någon större dignitet så har jag extremt svårt att se att du kommer bli botad av att gå ut i naturen och lyssna på en porlande bäck.

Så långt är jag och sextonåriga Hanna överrens. Grejen är bara att jag inte förstått vad medveten närvaro egentligen är. Något som DBT lärt mig det senaste året.

Medveten närvaro har varit utgångspunkten för mig att lära mig hantera mina känslor samt att tillfriskna från anorexin. Det handlar inte om att jag gått ut i naturen eller mediterat utan att jag börjat OBSERVERA och BESKRIVA mitt eget mående. Tidigare har jag inte ens förstått vad det är som utlöst en ångestreaktion eller ifrågasatt impulserna som kommit med den. Jag har bara följt den berg- och dalbana mina känslor är och agerat efter det som känts rätt i stunden. Inte alltid men väldigt ofta.

Nyckeln för mig att börja vända mitt mående är att jag blivit medvetet närvarande om vad olika händelser utlöser för känslor hos mig och vilka impulser som de utöser. Det är inte rocket science men inte heller något som faller sig naturligt för mig. Jag har varit tvungen att nöta in förmågan att stanna upp, observera känslan, beskriva den samt orsaken, observera impulser och beskriva dem. Det tar kanske 1 minut och att göra på det sättet har förändrat hela mitt liv. Plötsligt förstår jag varför jag reagerar som jag gör men jag får också chansen att fatta ett genomtänkt beslut om jag ska agera på impulserna eller inte.

En annan superviktig sak som medveten närvaro tillfört i mitt liv är att jag är medveten både när det känns bra och dåligt. Tidigare var det så att när det väl var dåligt så kändes det som att allt alltid varit hemskt och skulle fortsätta att vara det för evigt. Jag hade ju inte noterat när jag faktiskt mått bra och därför "glömde" jag bort det. Då är det klart att det är svårt att orka kämpa, när man inte ser någon ljusning överhuvudtaget. Men när man även i de värsta stunderna kan minnas att det har känts såhär vidrigt förut, men det har också blivit bättre igen, då är det mycket lättare att göra konstruktiva val. Något som i sin tur leder till att man mår bättre på sikt.

Testa vettja! Ett hjälpmedel som funkar väldigt bra för mig är att skriva för då är det både lättare att konkretisera och att sedan gå tillbaka till texten för att minnas även i de värsta stunderna.

Det går att hitta ett sätt att leva. Till och med för en person som levt hela sitt liv i en härlig kompott av OCD, Anorexi, Borderline, panikångest och trauman.

 

Kram

H

Postat av: Karin

Men åh, älska den här bilden!! ❤ Och jag tror du kommer uträtta stordåd en vacker dag om man säger så!

Svar: <3<3<3
Hanna Larsson

2017-12-01 @ 21:12:13
URL: http://perspektiv.webblogg.se/
Postat av: tovaandrietta.blogg.se

Vad otroligt himla fin du är- innifrån och ut! ❤

Svar: Tack finaste du, detsamma!<3
Hanna Larsson

2017-12-01 @ 21:41:38
URL: http://tovaandrietta.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: