-

Friskvikt/kampen mot sjukdomen

Det är tungt nu, väldigt tungt faktiskt. Att gå upp i vikt är en fruktansvärd process och vid varje måltid måste jag slåss för att få i mig det jag ska. Det vore så enkelt att ge upp nu, att bara vika sig för ångesten, göra som rösten i huvudet skriker åt mig och tappa allt igen. 

 

Ändå äter jag, trots att jag vet att jag kommer att gå upp i vikt. Det är liksom en del i tillfrisknandet, något man bara måste acceptera. För det går inte att vara underviktig och bli frisk. Det krävs mer än en friskvikt för att bli frisk men om din kropp inte har den energi den behöver så kan du omöjligt bli kvitt tankarna om mat och kropp och då kan du omöjligt bli fri från sjukdomen.

 

Så då hamnar jag plötsligt i valet om jag vill fortsätta var sjuk eller om jag vill bli frisk. Jag har varit sjuk i nio år nu och jag kan lätt vara sjuk i nio till. Jag kan utan problem rasa mer än jag någonsin gjort tidigare - men för vad? För att jag ska spendera resten av mitt liv med att åka in och ut från sjukhus? Att så fort jag blir utskriven så faller jag för sjukdomen igen och har några fruktansvärda svältmånader hemma innan jag bli inlagd igen? 

 

Ska jag bli 20, 30, 40 och fortfarande sitta och skära den där potatisen i en miljon bitar när jag istället hade kunnat åka ut och resa med mina vänner, skaffa en karriär, familj och framför allt - må bra?

 

Det är inte det jag vill. Jag vill inte leva såhär, det är inget liv även om det såklart finns små glimtar av ljus. Livet kan vara så mycket mer och jag vill få chansen att uppleva det men tiden går och livet väntar inte på att jag ska ta mig upp från ett sjuhundrade återfall. Jag har min chans nu, att bli frisk en gång för alla, men då måste jag äta och jag måste stå ut med att min kropp förändras. Det suger men det är ju också precis vad den här sjukdomen gör. Suger ut allt liv ur någon som hade kunnat vara en glad artonåring. Det räcker nu, jag är klar med den här sjukdomen. 

 

 
Ta hand om er alla fina
 
Hanna
 
Postat av: linda

alltså exakt dessa tankar snurrar runt i mitt huvud just nu. gick precis min sista dag på iris och jag befinner mig i krig just nu mellan två världar. ska jag släppa allt nu och bli frisk en gång för alla? inget "jag ger dessa veckor nu en chans för att sedan få falla tillbaka", inte testa bara för att tappa all vikt igen, utan faktiskt lämna sjukdomen. samtidigt vill en så stark sida bara tappa allt och bli sjukare än nånsin tidigare. men som du sa, för vadå? varför? jag vill ju inte vara sjuk så varför måste jag bli sjukare innan jag tänker att jag ska få bli frisk? vill jag leva såhär? det är bara så ologiskt att jag ens velar mellan dessa val. varför skulle jag ens överhuvudtaget överväga att sjukdomen är ett möjligt val? varför måste det vara så fruktansvärt svårt. åh

Svar: Hade det inte varit så fruktansvärt svårt vi inte varit sjuka. Men det är ändå bra att du kan så det för vad det egentligen är, en ologisk jävla gyttja. Vi kämpar tillsammans <3
Hanna Larsson

2017-02-17 @ 17:33:09
Postat av: puq

fy fabian, vilken kamp! håller alla tummar för dig!

Svar: Tack fina du<3
Hanna Larsson

2017-02-20 @ 10:45:21
URL: http://puqs.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: