-

Hur hanterar man en viktuppgång

Hej. Jag tänkte skriva lite om hur man hanterar en viktuppgång men vill inleda med att säga att hade jag haft en magisk lösning så hade jag kunnat öppna en ätstörningsklinik och tjänat fett med pengar. Nu har jag ju tyvärr inte det men jag har ju ändå överlevt ett flertal viktuppgångar så lite tips kanske jag kan komma med. 
 
Att gå upp i vikt, eller reducera en undervikt som de så fint säger på SCÄ, är en fruktansvärd process för nästan alla ätstörda. Det är så påfrestande för man kan aldrig vila från det som orsakar ångesten eftersom man alltid har med sig sin kropp. Jag tror att det är det som gör kroppsångest till en av de, enligt mig, värsta ångestsorterna eftersom den är så svår att lämna. 
 
Extra svårt blir det när man äter på ett sätt som är menat att reducera ens undervikt. Att redan hata sin kropp och tycka att man är enorm och så samtidigt äta så att man går upp i vikt - det är en ekvation dömd till groteska mängder ångest. 
 
Men det är också i det som min första hjälpande tanke finns. Nämligen att den värsta kroppsångesten är den man har under själva viktuppgången. Jag säger inte att kroppsångesten försvinner bara för att man når en hälsosam vikt men åtminstone för mig har de perioderna snittat en så mycket lägre kroppsångestnivå. Det har fortfarande funnits tillfällen då jag haft minst lika mycket kroppsångest som när jag varit underviktig men det stunderna har inte hållt i sig lika länge. 
 
En annan sak som hjälper mig är mina motivationspunkter. Jag vet att jag inte kan ha ett liv värt att leva på en vikt som är farlig för min kropp och därför måste jag tillbaka till en friskvikt. Eftersom jag vet att det är så det måste vara så är det lättare att stå ut. Varje gång tanken på att jag är tjock kommer så kan jag kontra med att antingen väljer jag ett liv i sjukdom och då kan jag gå ned igen, eller så väljer jag ett liv i frihet och då måste jag fortsätta att äta.
 
Det underlättar också att försöka fokusera så lite på vikt och kropp som möjligt och istället ge plats för det som är fint i livet. Kroppsångesten kommer förmodligen att finnas med dig i alla fall men om du ständigt fyller på med glädjekällor (så som att träffa kompisar, gå i skolan, resa, osv) så får den mindre plats i ditt medvetande och då blir det lättare att stå ut. 
 
Sen gäller det också att vara snäll mot sig själv. Att validera sig själv i att det är förjävligt att behöva gå upp i vikt när man har en ätstörningsproblematik men att det är något som måste göras. Och prata med folk! Berätta för någon du litar på att du har de här tankarna, bara att få bli bekräftad i att man lider gör ofta lidandet lite mindre. 
 
För en utomstående till någon med den här problematiken är det bra att försöka lägga så lite fokus på kroppen som möjligt. Det gäller alla sorters kommentarer, både positiva och negativa, eftersom ätstörningen kommer vända allt emot den sjuka. Då är det bättre att prata om saker som är kul i livet och som den sjuke vet att hen inte kommer få ut mer av ifall hen blir frisk. 
 
Det här är det som hjälper mig och som gör att jag kan stå ut trots att gå upp i vikt är det jobbigaste som finns när man har anorexi (liksom de flesta andra ätstörningarna). Hoppas det kan hjälpa någon.
 
I badrummet på fest med finaste en kväll när livet var rätt bra faktiskt. 
 
 
Kramar 
 
Hanna
 
Postat av: Anonym

hej ja. undrar varför du lägger upp bilder när man tydligt ser att du är ubderviktig. det tkr jag är truggande så undrar motivet bakom.

2017-02-25 @ 17:35:34
Postat av: Anonym

Fint skrivet inlägg ! Vill bara tillägga att många med ätsötörningar blir aldrig helt underviktiga. Jag själv så gick ner 10 kg men blev aldrig underviktigt men ja har varit väldigt undernärd å hållit på att svimma å haft dåliga världen så hälsosam vikt för mig var de inte. För när jag började äta enligt matshema gick jag upp allt igen. För mig är de jättejobbigt. Just för jag hade ett normalt bmi när jag gått ner 10 kg men ändå gick jag upp när jag börja äta. Har flera vänner som de va likadant för på ätstörningskliniken. Så de är ganska olika för alla. Å allas normal vikt är olika.

Svar: Superbra förtydligande! Tack så mycket, kommer reposta din kommentar i ett senare inlägg om det är ok?
Hanna Larsson

2017-02-25 @ 18:44:40
Postat av: Anonym

Fint skrivet inlägg ! Vill bara tillägga att många med ätsötörningar blir aldrig helt underviktiga. Jag själv så gick ner 10 kg men blev aldrig underviktigt men ja har varit väldigt undernärd å hållit på att svimma å haft dåliga världen så hälsosam vikt för mig var de inte. För när jag började äta enligt matshema gick jag upp allt igen. För mig är de jättejobbigt. Just för jag hade ett normalt bmi när jag gått ner 10 kg men ändå gick jag upp när jag börja äta. Har flera vänner som de va likadant för på ätstörningskliniken. Så de är ganska olika för alla. Å allas normal vikt är olika.

2017-02-25 @ 18:44:40
Postat av: Sofia

Alltså tusen tack för tipsen!! Har haft jätte svårt med att våga gå upp de sista kilona men känner att detta kan vara en bra hjälp på vägen!!<3

Svar: Fina du. Blir så glad om jag kan vara till minsta hjälp. Ätstörningen ska dö!!! Kram
Hanna Larsson

2017-02-26 @ 17:50:36
Postat av: Josse

Jag tycker det är allra svårast att hantera mättnaden, inte själva viktuppgången. Har du något tips?

Svar: Svar kommer i ett senare inlägg. Kramar
Hanna Larsson

2017-02-26 @ 18:10:03
Postat av: Fanny

Hur hanterar du det med att orka med allt? Jag själv lider av ätstörningar (inte anorexi dock), depression, GAD, panik ångest & borderline. Det känns helt hopplöst att någon gång blir frisk. Hur gör du för att fortsätta orka kämpa?

2017-02-26 @ 19:23:59
Postat av: Anonym

Vilka diagnoser har du i dagsläget förutom borderline och anorexi? Kan du beskriva hur en dag kan se ut rent känslomässigt för dig med tanke på din borderline, hur är topparna och hur upplever du dalarna? Annan fråga bara av ren nyfikenhet eftersom jag är en sån psykologinörd, vilken personlighetstyp har du? :) Syftar på detta testet om du inte redan testat: https://www.16personalities.com/sv/gratis-personlighetstest

Tack för all pepp du ger på den här bloggen, du är verkligen en fighter ❤

2017-02-26 @ 23:15:35

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: