-

Självhat del 1 - Varför jag hatar mig själv

Jag tänkte skriva om självhat, ett fenomen jag nämnt i förbifarten vid ett flertal tillfällen. För vad är det egentligen jag menar när jag pratar om självhat, vad är mina tankar kring det och hur kommer det sig att jag började hata mig själv? 
 
Det är väl inte direkt en särskilt kontroversiell åsikt att mena på att det ställs väldigt höga krav på kvinnor i samhället. Det är som att vi är indoktrinerade i att aldrig vara tillräckligt, alltid behöva bli lite vackrare, prestera lite högre, synas lite mer. Vissa personer tar det med en klackspark medan andra, likt mig, är mer känsliga. Det är som att jag suger åt mig vartenda ideal och krav som någon någonsin yttrat i min närhet. Med andra ord - jag har alltid varit ett osäkert barn och haft en dålig självkänsla. 
 
Under min uppväxt fick jag utstå några års mobbning och det var väl där som det började på riktigt. Det enda skydd jag hade mot deras ord och handlingar var att börja behandla mig själv likadant. För om jag instämde i att jag var ful så kunde de inte säga något mer. Det var också här som jag började kontrollera maten för att förändra kroppen samhällets skeva ideal fått mig att hata, påhejad av de som mobbade mig. 
 
Sen blev allt en enda nedåtgående spiral. Jag skadade mig för att jag hatade mig själv och då berättade jag rent fysiskt för mig själv att jag var värd att hata vilket gjorde att jag hatade mig själv ännu mer. Det gick så långt att jag upprättade ett straffsystem där jag var tvångsmässigt straffade mig själv genom destruktivitet. Det var ett orubbligt system för det fanns ingen logik, ingen logik mer än att jag hade bestämt mig för att jag var värdelös. Ja, inte bara värdelös utan det mest vidriga, patetiskt äckliga kräk som någonsin vandrat på den här jorden. 
 
Det är svårt att förklara för någon som själv aldrig hatat sig själv men jag vet att ni (tyvärr) är många där ute som haft samma inställning till er själva som jag har haft. Jag fick frågan om det jag hatar med mig själv är min personlighet eller mitt utseende och svaret är både ja och nej. Jag hatar både mitt utseende och min personlighet samtidigt som jag kan tycka att jag är snygg ibland men fortfarande hata mig själv lika mycket. Det handlar liksom mer om att jag har hatar mig själv som människa, bara det faktum att jag existerar liksom. 
 
 
Jag har redan skrivit långt så jag tänkte att det här får bli del 1 av 2. I nästa inlägg skriver jag om hur det kommer sig att jag pratar om det här i dåtid. Alltså hur man slutar hata sig själv. 
 
 
 
/Hanna
Postat av: Anonym

Du verkar vara en så himla fin person

Svar: Men åh vad glad jag blir♥♥ Det är jag säker på att du också är.
Hanna Larsson

2017-02-10 @ 13:58:02

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: