-

Självhat del 2 - Hur slutar man hata sig själv?

 Här kommer den mer positiva delen om självhat. För att hata sig själv på det sätt som jag gjort är troligen en av orsakerna till att jag inte klarat av att bli frisk trots flera års kämpande. För jag har liksom aldrig gett upp idén på att jag är ett värdelöst äckel och då hjälper det liksom inte hur mycket man än äter. 
 
Den insikten fick jag för ungefär ett år sedan men trots det faktumet så tog det tid innan jag klarade av att ens överväga att ändra min inställning till mig själv. Det var liksom inget som hände automatiskt eller blev följden av någon speciell situation utan tillslut så fattade jag ett medvetet beslut att sluta hata mig själv. Jag bestämde mig helt enkelt. 
 
Den första förändringen jag gjorde var att sluta skriva elaka saker om mig själv i min dagbok. Tidigare kunde jag skriva flera A4 om hur dålig och värdelös jag var och varför jag förtjänade att straffas. Att sluta med det var inte alls så svårt faktiskt. Det handlade mest om att våga. 
 
Den andra förändringen jag gjorde var att försöka sluta säga och tänka elaka saker om mig själv. Det är mycket svårare eftersom tankar inte går att styra. Mitt sätt att hantera det på är att försöka att för varje gång jag tänker något elakt om mig själv så måste jag kontra med tanken att jag är bra. Jag tror inte på den än men för varje gång jag säger det så känns det lite mer rimligt, precis som åt motsatta hållet med att för varje gång jag sagt något elakt om mig själv så har jag trott lite mer på det. 
 
Den tredje och allra viktigaste förändringen som jag kämpar med varje dag är att visa för min kropp att jag visst är värdefull. Det innebär att jag inte får skada mig själv på något sätt, varken vad gäller att skada min hud, mina inre organ eller att hetsträna/svälta mig. Det är förbannat svårt eftersom jag ju har levt så länge och tyckt att jag varit värd att ständigt straffas genom att utsätta min kropp för olika saker. Att ta hand om mig själv är liksom en helt ny grej och det skapar väldigt mycket ångest.
 
Ändå gör jag det. Inte för att det känns bra just nu utan för att jag är helt övertygad om att det är rätt väg att gå. Jag skrev ju om mina motivationspunkter för ett tag sedan och det är på grund av den motivationen som fortsätter trots att det känns förjävligt. Jag väljer livet, på riktigt den här gången. 
 
 
Tack för alla era kommentarer förresten. Det gör det så mycket roligare att blogga. 
 
Ta hand om er
 
Hanna
 
Postat av: Fanny

Det är som att du skriver ner allt det jag tänker/känner i detta inlägg. Vi är så lika Hanna, på gott och ont. Men tack, tack för att du kan få ner det jobbiga i ord, när jag inte ens kan beskriva det själv. Du är fantastik, kram

Svar: Men åh fina du. Tack för att du läser. Tusen kramar.
Hanna Larsson

2017-02-11 @ 23:51:38
Postat av: Hedda Söderberg

<3 <3 <3 <3

Svar: ♡♡♡♡
Hanna Larsson

2017-02-12 @ 21:31:26
URL: http://nouw.com/heddas%C3%B6derberg
Postat av: Helena

Gud vad vacker du är!!!
❤❤❤

Svar: Men åh vad gullig du är, tack<3
Hanna Larsson

2017-02-13 @ 19:55:01
URL: http://nouw.com/lifebyhelena
Postat av: Minna

Va stolt över dig själv. Livsviktiga beslut som teoretiskt är lätta att ta men galet svårt i praktiken. Du motiverar☺️

Svar: Precis! Men träning ger färdighet, även när det gäller att jobba med sig själv. Tack så mycket!
Hanna Larsson

2017-02-13 @ 21:53:33

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: