-

Vad är det som händer egentligen

Hej! Hoppas allt är bra med er. Eller så bra det kan vara i alla fall. Jag har ju utlovat att berätta vad sjutton det är som händer i mitt liv just nu men inte velat skriva innan allt varit helt klart men nu är det det i alla fall så här kommer en liten resumé. 
 
Jag flyttade ju från Magelungen i september, en flytt som inleddes med några veckors slutenvård. Jag kämpade mig ut från avdelningen för jag ville verkligen att det skulle fungera i lägenheten där jag skulle bo i princip själv (men med visst stöd). Det visade sig dock ganska snart att stödet inte räckte till och som så många gånger tidigare började jag fuska med maten för att klara av att gå i skolan och gå på kent. Det funkade till en början men spårade snabbt ur och efter ett par månader sa både SCÄ och DBT ifrån. Socialtjänsten påbörjade då en ny utredning och kom fram till att jag skulle flytta in på behandlingshem igen. De hittade ett ganska snabbt och även om jag var skeptisk så gav jag det en chans. Jag var där första gången innan jul och nu andra gången idag och de verkar verkligen jättebra. Jag vågar inte riktigt hoppas eftersom jag blev så besviken på "stödet" jag skulle få i lägenheten men det här stället verkar otroligt mycket mer seriöst. Dessutom har de väldigt mycket mer resurser, ständigt bemannat med 2-3 personal på 4-6 boende. Kan berätta mer om det nya behandlingshemmet i ett annat inlägg när jag vet lite mer. Ni får gärna ställa frågor. 
 
Dessutom skickade min behandlare på SCÄ en remiss till dagvård i början av december. Det är Iduns dagvård, dvs. man är där en hel arbetsvecka var tredje vecka och sen är det två veckor. Egentligen ville min behandlare att jag skulle gå på Iris men det funkar inte med min skola. Så den 16:e januari har jag min första dag på dagvården och jag är så jävla nervös. Det är en provvecka och om jag inte klarar av att äta alla mina måltider så får jag inte börja på riktigt. 
 
Jag är livrädd samtidigt som det här är min stora chans och jag både måste och kommer att ta den. För första gången i min femåriga behandlingshistoria så har jag möjlighet att jobba intensivt både med självskadebeteendet och anorexin samtidigt. Och en förutsättning för att det ska fungera är att jag har stöd på hemma plan vilket jag nu förhoppningsvis får från det nya behandlingshemmet. 
 
Det är väl ungefär det som händer just nu. Förutom det så försöker jag att ta det lugnt nu när jag har (mitt sista) jullov men eftersom jag suger på att ta det lugnt så träffar jag massa kompisar istället. 
 
Förlåt för 3000 meter text. Ta hand om er. 
 
Tusen kramar
 
Hanna
 
Postat av: Alliballibadboll

Hanna! Vill bara krama om dig och säga allt kommer att lösa med Idun. Idun fick mig att bryta svält och återgå till ett helt ok matmönster som ständigt följdes upp vilket gjorde att jag aldrig föll tillbaka vilket jag gjort med scä:s andra behandlingar! PLUS att vi får se till att äta tillsammans i skolan, stötta och lägga upp bra portioner tillsammans. Kram

Svar: Finaste bästa du❤ Uppskattar det så mycket.
Hanna Larsson

2017-01-05 @ 15:33:52

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: