-

Lättare att må dåligt utan destruktiva beteenden

Hej mina fina. Hoppas att allt är bra med er? Jag mår sådär. Bättre än det varit generellt de senaste veckorna men fortfarande inte bra. Många tårar och ledsna dagboksinlägg men det fantastiska är att det stannar där. Jag gör inget destruktivt, alls. 

Kanske är det avsaknaden av destruktivitet som gör mig såhär tom. Samtidigt som det känns så otroligt mycket bättre. Jag kan vara bottenlöst förtvivlad och gråta ögonen ur mig en hel kväll men eftersom jag inte ens ger mig själv valmöjligheten att vara destruktiv (mat, träning, självskador, bekräftelsekickar) så finns inte den ångesten där. Ångesten när man slits mellan det man vet är rätt och det man vet ger snabb lindring. Jag är ledsen men that's it. 

Det här är något helt nytt för mig och går emot det sätt jag levt hela mitt liv för även innan ätstörningen så kontrollerade jag min ångest genom tvångsritualer. Vilket, precis som alla destruktiva beteenden, i längden leder till mer ångest. 

Det jag vill säga är väl egentligen att det är mycket mindre smärtsamt att må dåligt om man lämnat alla sina destruktiva beteenden. Först när det inte är en valmöjlighet att skada sig själv på något sätt så kan man släppa ångesten och befinna sig i den primära känslan (rädsla, sorg, ilska, etc). Det är också väldigt smärtsamt men ändå... enklare på något vis. Känner ni igen det?

Mina dagar just nu går ut på att packa, tvätta, städa, plugga och framför allt hinna umgås så mycket som möjligt med alla mina kompisar innan jag åker till Tanzania med familjen. Det kommer verkligen att blir ett äventyr. Först en veckas safari (utan internet?!) och sedan en dryg vecka på Zanzibar. Ska blir otroligt häftigt och jag ska försöka att verkligen vara närvarande i stunden och det som händer runtomkring mig istället för i mina värkande känslor. Men jag måste också validera mig själv i att om jag bara lyckas vara närvarande i nuet några minuter åt gången så är det en stor vinst. 

Vad gäller maten i Tanzania så är jag lite orolig men det är nog inget mot vad mina föräldrar känner haha. Tror de har haft svårt att hänga med i min utveckling det senaste halvåret så ska bli spännande att se hur de kan hantera att jag har hand om min mat helt själv. Jag vet att jag klarar det om jag bara bestämmer mig. Det svåraste jag står inför är att jag förmodligen kommer behöva äta lite mer än mitt matschema eftersom vi kommer röra på oss mycket och bära tunga ryggsäckar. Det viktigaste är att om jag börjar tänka mer på mat och kropp igen beror det med 99,9% sannolikhet på att jag fått i mig för lite mat. 

 Naturell yoghurt, Start! och svenska jordgubbar. Alltsåååååå!!!!
 
Tusentals kramar
 
H

 

 

Postat av: ellen

hur slutade du med tvångsritualer? alltså antar att det inte var chillform typ "om jag gör x lättar ångesten" utan mer "om jag inte gör x kommer ångesten öka" vilket ju är mkt svårare. har diagnosen ocd och kan inte sluta tvånga trots flera års behandling för ångest samt snart ett års behandling specifikt för tvång. har även hög dos antidepp som sägs ska hjälpa. det glr mig så j*vla arg för drt känns som jag testat typ allt som borde funka.

2017-07-15 @ 12:55:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: