-

Ett steg mot friheten

Godmorgon!! Eller kanske god eftermiddag... Själv vaknade jag halv tolv så har inte hunnit utföra många stordåd än så länge. Igår så tog Johanna nämligen studenten så hela dagen vigdes åt fixande och firande. Som hon har förtjänat den här dagen, det är helt otroligt<3 


Min vecka har varit väldigt annorlunda eftersom jag efter ett år helt utan minsta förkylning eller annan infektion plötsligt vaknade med 39 graders feber. Mådde aspissigt en hel dag och sen vaknade jag dagen därpå och var så gott som återställd. Väldigt underligt, ganska troligt att det var en reaktion från kroppen nu när all stress har släppt. Igår hann jag alltså smita förbi Idun en stund men sen fick jag en akut tandläkartid som jag var tvungen att springa iväg på innan lunch så hann knappt säga hejdå till min fina grupp. Supertråkigt eftersom det var min sista vecka (jag ska dock gå två extraveckor men det är i en annan Idungrupp) men vi bestämde att vi skulle ses i alla fall så det känns ändå okej. Alltid tråkigt med avslut, speciellt när man kommit varandra så nära.

Men nog babblat om sånt. Idag väntar nämligen stora utmaningar vad gäller ätstörningen. Jag har kommit skitlångt under min idunbehandling men såhär långt har jag kommit tidigare också. This far but no further. Jag får i min tillräckligt med näring, kan äta allt men har fortfarande en jävla massa regler för mig. Framför allt handlar det om att ~dagens kalorimängd~ inte får bli överskriden. Att äta "för mycket" kalorier vid ett mål och sedan INTE kompensera det genom att äta mindre vid en annan måltid samma dag har alltså inte varit något jag någonsin vågat utmana av rädsla för att vikten ska skjuta i höjden. Det här är ett beteende jag aldrig vikt en tum ifrån.

Fram tills idag.......


Haha nejmen försöker avdramatisera det lite för egentligen är det så hiimla fånigt att jag gör det här till en enorm grej. Jag ska nämligen fika till mellis och jag har, i samråd med min behandlare, bestämt mig för att äta dricka både en cappuccino OCH äta en kaka UTAN att kompensera vid en annan måltid. Testa och se, bevisa för mig själv att inget händer med min kropp för att jag överskrider en påhittad summa kemiskt bunden energi. 

Ångest javisst men jag har ett jättefint dygn i ryggen så är rätt säker på att jag kommer klara det. Vet ju att alla ni hejar på mig också❤️ 

Apropå det så blir jag så himla glad för alla era kommentarer. Det händer verkligen fantastiska grejer när man börjar prata om psykisk ohälsa där känslan av ensamhet ofta kan vara det värsta med sjukdomen.

Nu ska jag sluta babbla. Jag hoppas att ni har en lika fin helg som jag❤️


I stycke fantastisk person SOM TAGIT STUDENTEN!!!!
Bakisfrukost när den är som bäst. Croissant med philadelphia och blåbärssylt, äggröra och en fin kopp kaffe med lite mjölk.

En miljon kramar


H

Postat av: linda

Vad jag kan känna igen mig i detta!! Att hela tiden ha det där tänket att en inte kan överskrida en viss mängd som jag fått för mig är gränsen för min kropp att klara. Liksom upp till den mängden, fine, men över? nej nej då kommer jag plötsligt gå upp hur mycket som helst. Vilka ologiska tankar egentligen. Heja dig Hanna!

Svar: Ja visst är det ologiskt!! Som att kroppen skulle rusa upp flera kilon för några hundra eller till och med tiotal kalorier. Det är absurt vad den här sjukdomen får en att leva efter.
Hanna Larsson

2017-06-04 @ 07:53:26
Postat av: Josse

Klarar du av att inte kompensera när du dricker alkohol? :) Du har ju lagt upp bilder på typ nattkäk och sånt. Vad är skillnaden på att "fika extra" eller "dricka alkohol extra"? Eller kompenserar du för alkoholen?

Svar: Jag kompenserar i nuläget tyvärr både alkohol och nattkäk, men det är ett beteende jag jobbar på att förändra!
Hanna Larsson

2017-06-04 @ 10:08:23
Postat av: Ida Jansson

Bra jobbat!

2017-06-04 @ 19:36:24
URL: http://onlyonewaytogo.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: