-

Q/A - Anhörig med borderline

"Hej Hanna! Har en nära vän som jag är 100% säker på lider av borderline. Hon har aldrig tidigare varit i kontakt med psykiatrin och bor hemma hos sina föräldrar som hon har en riktigt kass relation till. Hon är på allvar ett litet barn i en artonårig flickas kropp och eftersom relationen till hennes föräldrar inte existerar så tyr hon sig till sina vänner, bland annat mig. Det är på den nivån att vi alla som står henne nära nästan går in i väggen då hon är så fruktansvärt klängig och krävande (även om vi älskar henne och vill hennes bästa) men detta börjar verkligen få oss alla att vilja ta avstånd. Hon hotar ständigt om att hon kommer att ta sitt liv om hon inte får sova över hos någon av oss för att slippa bo hemma, hon tolkar varje avvisning som att man avskyr henne istället för att tänka steget längre och förstå att man kanske inte orkar eller mår bra själv, hon är extremt destruktiv när det kommer till alkohol och relationer till killar, hon har tidigare haft ett självskadebeteende och hon är så extremt på, så otroligt törstande efter bekräftelse och mår i det stora hela fruktansvärt dåligt. 

Min fråga är, hur gör man? Hur ser man till att hon får utredas så att hon kan få rätt diagnos och rätt hjälp? Hur tar man öht upp det utan att såra eller förvärra situationen? Det är en fantastiskt fin människa i övrigt men hennes beteende gör att man inte står ut i längden, det är alldeles för mycket när man redan har nog med sig själv, vilket är jobbigt att inse när man samtidigt så himla gärna vill hjälpa. 

Vad tänker du och hur hade du själv velat att en anhörig betedde sig i denna situationen? Kram och kämpa på med ditt egna "
 
Hej och förlåt för ett långsamt svar. Jag vet inte om det fortfarande är aktuellt men det är en bra fråga så jag vill ta upp den i ett inlägg i alla fall. 
 
Den situation du beskriver låter verkligen helt ohållbar, både för henne själv och för er som hon tyr sig till. Det är verkligen fantastiskt att ni ställt upp för henne på det sättet ni gjort och att du ser vilken fin människa hon är bakom sina problem, det visar på fantastiska kvalitéter hos dig. 
 
Jag har tyvärr inget konkret jättebra svar på din fråga. Problemet med all psykiatrisk vård är ju att den alltid sker på eget initiativ (och ofta behöver man tyvärr även driva på för att det ska hända något), så länge personen inte är en fara för sitt liv. Det innebär att ska hon få en utredning kommer hon att behöva vara med på det och då krävs det någon form av insikt hos henne. 
 
Det du kan göra som utomstående och det du bör göra för att inte gå under är att prata med henne. Förmodligen kommer hon att reagera starkt men min erfarenhet är att när den första stormen lagt sig och man fått smälta samtalet lite så kommer egna insikter att komma upp till ytan. Hon kommer kanske bli asförbannad på dig först men samtidigt kan det ju inte fortgå såhär. 
 
För att det ska bli ett så bra samtal som möjligt så är mitt tips att du (eller någon annan) pratar själv med henne. Om alla är där kan det hända att hon känner sig attackerad och vänder taggarna utåt. I samtalet så kommer du också få bäst respons om du uttrycker det på sätt som "jag upplever att", "såhär blir det för mig när du", "jag har tänkt att det kanske skulle kunna vara såhär, känner du igen det?".
 
Jag hoppas att det svaret var till någon hjälp, svaret på resten av dina frågor kommer också!
 
Kram
 
Hanna
 
 
Postat av: Anonym

Helt fantastiskt svar, tack och det är ingen fara alls att det tog lite tid att få svar ❤ Hon har sedan jag skrev kommentaren fått kontakt med en psykolog (dock pga andra anledningar) men där har dom ännu bara diskuterat det hon varit med om specifikt och inte hennes allmänna mående utanför situationen. Ska ta till mig det du skrev och försöka ta upp ämnet lite lätt, så att hon i sin tur kanske kan ta upp även sitt tidigare problematiska mående och beteende med sin psykolog. Återigen, tusen tack för ett otroligt bra svar!

Svar: Det låter som en jättebra idé. Bara att kommentera igen ifall det uppstår nya situationer. Jag bidrar mer än gärna med det jag lärt mig. Tusen kramar❤
Hanna Larsson

2017-06-02 @ 10:59:06

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: