-

En dag med borderline

Jag har fick en fråga om jag kunde beskriva hur en "borderlinedag" ser ut för mig, vilket då i direktöversättning blir en vanlig dag ur mitt liv. Så jag tänker att ni skulle få följa med på en liten berg- och dalbanetripp. Spänn fast er för nu blir det åka av....
 
"27/2-17
 
Morgon: Jag vaknar i min säng på behandlingshemmet av att personalen stormar in i rummet. Det tar några sekunder av yrvakenhet men sedan har det satt sig i bröstet, det där ångesttrycket som inte låter mig ta ett enda andetag utan att behöva kämpa mot en blytyngd. 
 
Förmiddag: Jag tar mig ändå iväg till DBT. På tunnelbanan trycker tårarna bakom ögonlocken men jag kan inte gråta, det är som att den där ledsenheten inte når hela vägen ut i tårkanalerna och lämnar mig med en känsla av oförklarlig sorg. 
DBT-mötet är bra. Min psykolog peppar mig till tusen och jag går därifrån med snabba steg, lyft av kraften från ilskan mot det samhälle som får kvinnan att hata sin kropp. 
 
Lunch: Jag äter lunch på Bolinders och ångesten brottas med en oändlig ensamhetskänsla. Det handlar inte bara om maten, det handlar om allt som är jag, hela mitt liv, allt blir till ett enda virrvarr i huvudet. Det är så kaotiskt att jag inte kan formulera något av det, så jag är tyst och ensamhetskänslan växer. 
 
Eftermiddag: Jag ska till naprapaten men när jag väl kommit dit så visar det sig att jag bokat in mig på fel klinik. BAHM ångest som ett klubbslag i bröstet född ur skammen som överväldigar mig. Jag ler och ber om ursäkt, vänder mig om och försöker gå som vanligt fastän hela världen gått sönder eftersom jag gjort fel. 
Tack vare DBT kan jag i den här situationen stanna upp (medveten närvaro), observera det jag känner och tänker och ringa mamma. Stackars, fina mamma som direkt möter upp mig för att hon vet vad sånt här gör med mig. Allt för att inget dumt ska hända. 
Vi hänger hela eftermiddagen och sakta men säkert sjunker ångesten undan. 
 
Middag: Jag äter middag, tar en kopp kaffe och sätter mig i mitt rum för att plugga matte. Helt plötsligt sprudlar jag av inspiration. Mattetalen avverkas i snabb takt samtidigt som jag planerar kommande blogginlägg, biobesök med min lillasyster och allt annat som ska fixas de närmaste dagarna. När Alva ringer inser jag att jag är jätteglad och hon fattar ingenting eftersom jag för några timmar sedan skrev på min instagram att jag hade en riktigt dålig dag. 
 
Kväll: Jag tar min medicin och går in till mitt rum för att sova. Glädjen är som bortblåst och ersatt med bottenlös sorg. Jag sätter på musik i mina hörlurar och plötsligt rinner tårarna. Efter en halvtimme samlar jag ihop mig och borstar tänderna innan jag snabbt somnar under kedjetäcket. "
 
Alla dagar skiftar inte såhär mycket men det är inte särskilt ovanligt. I perioder då jag är deprimerad ser det lite annorlunda ut, då finns inga positiva toppar. Sedan har jag också perioder då jag är helt tom dvs inte känner någonting varken positivt eller negativt.  
 
Har ni fler frågor är det bara att kommentera! Uppskattar ni sådana här inlägg förresten?
 
 
 
Många borderlinekramar
 
Hanna
 
 
 
 
Postat av: Carro

Vad fin du är! Och en fråga, vad är dbt egentligen? Kram och trevlig helg 😘

Svar: Tack så mycket! Svar kommer. Kramar
Hanna Larsson

2017-03-03 @ 12:34:46
URL: http://nouw.com/carolinamikaela
Postat av: Nathalie

Jag har inte borderline, men känner igen mig i svängningarna mycket på grund av min adhd. Ena stunden kan jag fyllas av ett glädjerus och nästa sekund känner jag enorm tomhet och sorg. Tycker du att dbtn har hjälpt dig? Jag går ju också i en dbt baserad grupp fast för oss med adhd. Jag hoppas verkligen att det kan hjälpa mig. Kram <3

Svar: Svar kommer. Kramar.
Hanna Larsson

2017-03-03 @ 12:48:12
URL: http://naatly.se
Postat av: Fanny

Jag tycker om dessa inlägg, de är inspirerande och själv så tycker jag mindre synd om mig själv? Inte för att du ska tycka synd om dig utan för att jag inser att jag inte är den enda i världen med diagnos. Tack!

Svar: Tack för feedback<3 Massor av kramar.
Hanna Larsson

2017-03-03 @ 14:33:04
Postat av: Maria

Tycker verkligen om inlägg likt dessa! Då jag inte har liknande diagnos själv så är det intressant att få en inblick i hur andra har det! :)

Svar: Kul att du tycker det jag skriver är intressant!
Hanna Larsson

2017-03-03 @ 18:16:47
Postat av: Ida Jansson

Jag ska ev börja DBT och hoppas det kan hjälpa mig. Har du nån medicin? Kram

Svar: Det hoppas jag också att det gör! Svarade i förra inlägget ang medicin. Kram
Hanna Larsson

2017-03-03 @ 20:38:42
URL: http://onlyonewaytogo.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: