-

Kardemummabullar och popcorn

Heeej hjärtisar! Vad har ni för er? Själv sitter jag i bilen på väg till Värmlands norra skogar. Min familj ska åka skidor men eftersom jag har så sinnessjukt mycket i skolan så får jag snällt stanna hemma i stugan och plugga. Det gör mig inte allt för mycket om jag ska vara ärlig, lyckas jag verkligen fokusera (vilket jag kan så länge inte ångesten tar över) så är skolarbete något som får mig att må väldigt bra. 
 
De senaste dagarna har varit en äkta berg- och dalbana vilket jag tänkte berätta lite mer om i ett senare inlägg. Tills vidare får ni hålla till godo med lite matbilder, inte så dumt det heller eller vad säger ni?
 
Klassiskt men gott. Panerad fisk, potatismos, kall dillsås och rivna morötter. Klassisk skolmat serverad på Bolinders. 
 
 I måndags bjöd mamma på fika efter att jag haft ett litet sammabrott. Kardemummabullar måste faktiskt vara något av det godaste som finns och inte var det något fel på Fabriques bryggkaffe heller. 
 
Igår hade jag biodejt med min yngsta lillasyster. Vi såg La La Land (som var heeeelt fantastisk, rekommenderas STARKT) och åt popcorn. Sån himla lyx att kunna delta i en sådan aktivitet utan att gå sönder av ångest. Både sitta still i två timmar och äta smörade popcorn. Slitet lönar sig!
 
 Till lunch idag bjöd Bolinders på currygryta med qourn och ris. Simpelt men gott. Hade dessutom bästa sällskapet nämligen Alva. VI spenderade fyra timmar liggandes på mitt golv med måttband och mönsterpapper, första steget i processen mot de klänningar vi ska sy...
 
 Det här ser verkligen mycket äckligare ut än det var för det var väldigt gott om jag får säga det själv. Mina föräldrar kan mycket men när mamma föreslor att jag skulle kombineraa Fry's beef stripes (vilka är GALET goda, för att inte tala om chicken stripesen) och fullkornspasta med sötsur sås blandat i cremé fraiche så fick jag ta över matlagningssessionen. Slängde istället ihop en supersnabb sås på lök, vitlök, timjan, grädde, lite soja samt salt och peppar innan vi satte oss i bilen. 
 
En sak jag tänkt på de senaste dagarna är hur otroligt kul jag tycker att det är att laga mat. Det är en fantastisk känsla att kunna stå i köket igen och kunna laga saker som faktiskt är gott istället för enbart kalorisnålt. Tycker att det gör det lite lättare att äta också, i alla fall intalar jag mig det haha. 
 
Ta hand om er nu!
 
Kramar
 
Hanna
 
 
 
Postat av: Anonym

Jag kämpar, precis som du, mot anorexia. Jag är helt säker på att jag vill och ska bli frisk. Ändå är det så galet svårt att inte fuska. Är över 18 så bestämmer ju på sätt och vis själv. Är inlagd och har vart det ca en månad nu. Mina permissioner är hos mamma men eftersom jag är vuxen behöver inte personalen berätta vad jag ska äta utan det är mitt ansvar. Den luckan är supersvår för mig, det blir alltså ganska enkelt att dra ner på mängden utan att någon ifrågasätter. Jag har också en tendens att byta ut mina mellis hemma, nästan alltid i underkant. Hur ska jag bryta detta? Har du tips?
en fråga som på sätt o vis är inne på samma spår, vad tänker du om att byta ut mellis? Absolut, nice att vara flexibel, men för mig blir det (som du skrev om för nån dag sen) att jag Inte vill äta äcklig/tråkig mat utan isf hellre bars, proteinglass etc. Blir så kluven i detta, det är väl bra att vara flexibel, men rent ekonomiskt är det ju inte hållbart. Sorry för rörig kommentar. Du är grym som fortsätter kämpa och som peppar oss andra! Massa kramar

Svar: Svar kommer. Massor av kramar.
Hanna Larsson

2017-03-02 @ 17:28:13
Postat av: Anonym

En reflektion, den där middagen är inte en normal portion för någon men allra minst för en ung aktiv (du rör dig en hel del i och med att du åker runt och gör olika aktiviteter) person som dessutom behöver extra energi för att kunna läka och fungera som den borde.

Jag har tänkt fråga om du verkligen äter som du säger att du gör. Med normal kost under de veckor du skrivit att du äter utan att fuska (jag utgår från att du självklart inte kompenserar på annat sätt) så borde din kropp ha återhämtat sig mer viktmässigt. Även om det inte i första hand är för viktens skull utan för orken och måendet och för att din hjärna ska fungera som man behöver energin.
Jag menar inte att anklaga och du behöver inte svara. Jag ville bara ge dig mina tankar. Kämpa på, du är inte din ätstörning el borderline, du är speciell för att du är Du och det kommer inte ändras oavsett.

2017-03-03 @ 14:40:23

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: