-

Q/A - Ångest

Snälla skriv om den nattsvarta ångesten som i skrivande stund håller på att förgöra mig! Hur är det möjligt att något psykiskt göra så fysiskt ont? En barnslig och aning naiv vädjan om att få läsa hur du upplever den och att jag inte är ensam i detta brinnande inferno. Kram!
 
Jag önskar att jag kunde säga att jag inte känner igen mig i det du beskriver. Att jag var en av dem som aldrig, eller bara vid ett fåtal tillfälle, fått uppleva känslan av nattsvart ångest. Men det är jag inte och det har jag fått förlika mig med. 
 
För mig kan ångest kännas på flera olika sätt men det främsta tecknet på att jag har ångest är att det trycker över bröstet. Det trycket kan öka i intensitet, kännas som hugg eller frätande syra. Ont som in i helvete gör det, precis som du beskriver. Och visst är det lustigt att något som egentligen bara finns i ens huvud kan ta sig ett så fysiskt uttryck. Vad det beror på har jag inte lyckats få ur mina behandlare, så rent konkret kan jag tyvärr inte svara på varför det blir så bara att det är så det är. 
 
Vad är skillnaden på smärta och ångest då? Om ångest gör fysiskt ont så borde det ju vara lika lätt (eller svårt) att stå ut med som om du råkat bryta ett ben.
 
Grejen med ångest är att du (ofta, inte alltid) har ett fysiskt påslag samtidigt som världen är målad i gråskala och allt känns hopplöst, meningslöst, oöverkomligt, superläskigt eller vilket adjektiv som nu passar in på situationen. Att stå ut med frätande syra i bröstkorgen samtidigt som dina tankar säger att allt ändå är meningslöst och att det aldrig kommer ta slut är väldigt mycket svårare att stå ut med ett gips man vet att man kommer få ta av om sex veckor. 
 
Att stå ut med ångest är att i varje stund vinna ett blodigt krig och detta ska göras samtidigt som man klarar av sina vardagliga sysslor. Jag har sagt det förut och jag säger det igen, vi är superhjältar. 
 
Jag hoppas du fick ett något sånär bra svar på din fråga och att du tar hand om dig, det är faktiskt det enda som botar ångesten på sikt. 
 
 
 
Kram 
 
Hanna

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: