-

Ang min livssituation

Alltså ni är de gulligaste jag vet!! Tack tack tack för alla fina och kloka kommentarer, de gör mig alldeles varm. Jag har svarat på alla nu så ni som ställt frågor kan kika där.

 Bild från i fredags när jag och pappa gick en magisk skogspromenad.

Just nu sitter jag på tåget tillbaka från Värmland till Stockholm. Skrev ut mig från avdelningen i torsdags satte mig sedan på ett tåg för att spendera helgen i skogarna. Det var rätt beslut, känner mig mer stabil än på länge nu. Vilket är väldigt lustigt med tanke på att förutsättningarna är katastrofala då jag fortfaranfe inte har någonstans att bo. Det är därför jag varit kvar på avdelningen så länge, för att jag inte haft någonstans att ta vägen. Efter tio veckor gav jag upp och accepterade faktum att jag kommer få flytta runt på livet i min svarta sportbag. På sätt och vis har det alltid sett ut så sedan jag flyttade från Magelungen eftersom jag inte trivts någonstans och flytt från ångesten genom att fly till olika sängar i olika delar av stan. Att få ett riktigt hem är verkligen min högsta önskan men just nu motarbetas jag rätt rejält av systemet. Ska på besök till ett nytt stödboende på torsdag men känns inte särskilt lockande eftersom målgruppen är kriminella, missbrukande tonåringar. Då bor jag hellre själv i en träningslägenhet med boendestöd. Det var visserligen så jag bodde förra hösten och det gick åt helvete, framför allt genom ett återfall i anorexin. Samtidigt så är jag någon heeelt annanstans nu. När jag flyttade från Magelungen hade jag inte blekaste aning om hur jag skulle hantera mina känslor själv eftersom det sätt det funkat på där var att jag fick hjälp/sällskap av personal. Nu har jag gått i DBT i mer än ett år och lärt mig så otroligt mycket om mina känslor och hur jag ska hantera dem. Plus att jag inte hatar mig själv så som jag gjorde i höstas. Jag vill att jag ska ha det bra, jag vill inte straffa mig själv.

Vi får se vad som händer, jag kommer hålla er uppdaterade vare sig ni vill det eller inte haha. Fördelen med att ha en blogg😎

I övrigt så fortsätter jag plugga 25% på komvux och är sjukskriven 75%. Det funkar bra, jag kommer återvända till det med min utmattning i ett senare inlägg. Jag går till traumabehandlingen, DBT-gruppen och SCÄ. Men viktigast just nu är planeringen inför resan till Sri Lanka i jul!! Jag sticker den 20:e december och kommer hem 12:e januari. Ser fram emot det så sjukt mycket, att få spendera tre veckor på olika stränder tillsammans med en bästis. Äta massa färsk frukt, dricka drinkar och lapa solsken.

Tusen och åter tusen tack för att ni är med mig genom både vått och torrt. Det betyder mer än ni nog förstår.

Nu ska jag återgå till denna gobit. ÄLSKAR punschrullar.

Kramkramkram

Hanna

Postat av: Ingrid

Hur kommer det sig att platsen sades upp från första början? Kramar

Svar: Den sades inte upp utan det var jag som begärde att få flytta eftersom jag vantrivts de senaste månaderna då jättemånga i personalen slutade samtidigt vilket ledde till att verksamheten förändrades. Men jag känner också att jag är klar med behandlingshem och redo för nästa steg. Kram
Hanna Larsson

2017-11-27 @ 17:11:36
Postat av: Anonym

Tack för en fin blogg. Letar just nu efter nya recoverybloggar att läsa och hittade just hit, har du några fler tips?? ❤❤

Svar: Tack för att du läser!❤ Jag följer egentligen inga ätstörningsbloggar nuförtiden men jag kikar in hos Sara på nouw.com/vägentillfriheten ibland när jag vill bli på bra humör. Så den kan du kolla på! Kram
Hanna Larsson

2017-12-01 @ 12:20:09
Postat av: borderlinekaos.blogg.se

Hej, jag läste lite lätt igenom din blogg lite lätt och jag måste säga att det var väldigt inspirerande!
Jag är själv i en väldig låg punkt just nu för mina terapeuter inte var redo att förnya mitt DBT-kontrakt pga låg motivationsnivå så jag försöker hitta motiverande och inspirerande bloggar ock jag ramlade över din!

Svar: Åh vad tråkigt att höra att du inte fick förlängt DBT-kontrakt. Men ge inte upp❤ Jag fick också sluta dbt när jag var 14 eftersom behandlingen inte räckte till. Började igen när jag var 18 och var mottaglig på ett helt annat sätt. Jag fattar att det känns skit nu men det kommer att lösa sig. Tusen kramar
Hanna Larsson

2017-12-01 @ 12:28:05
URL: http://borderlinekaos.blogg.se/
Postat av: Anonym

hej hanna. jag har också eips och har extremt stora problem med svartsjuka. det hjälper liksom inte att fråga personen om det jag oroar mig så fruktansvärt mycket över, hur hanterar du din svartsjuka och rädsla? detta förstör mig och min relation till mina vänner och partner.

Svar: Svar kommer i ett inlägg alldeles snart!
Hanna Larsson

2017-12-01 @ 14:13:36

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: