-

Mat - men inga normalportioner!

Hej gullisar. Hoppas det är okej med er. Jag insåg att det var väldigt länge sedan jag postade matbilder här och tänkte att det kanske var läge att göra det. Dock tänkte jag göra ett lite annorlunda matinlägg mot vad jag gjort sedan vi startade bloggen för fem år sedan. Jag har ju alltid varit extremt noga med att bara fota bilder på den legendariska _normalportionen_ Jättebra såklart, när man har en ätstörning och behöver lära sig att ge kroppen tillräckligt med näring. Nu har jag dock kommit förbi det, inte det med att ge kroppen tillräckligt med näring såklart, utan det här superorganiserade och noga uppmätta ätandet. Visst försöker jag hålla frukost, lunch, middag och äter alltid minst ett mellanmål och oftast tre, men hur mycket jag äter och vad är otroligt flexibelt. Därför kommer här ett inlägg med massa random bilder på saker jag äter nuförtiden när jag inte räknar längre.
 
Pizza! En god pizza eller en halvdan pizza när man är sugen är nog det godaste som finns. OBS!!!! Äter inte den med ananas pga är inte SÅ knäpp, den är min systers. Själv åt jag en med getost, ruccola och oliver.....
 
Blev sugen på frukt när jag höll på att flyttpacka. Så jag köpte massa frukt och åt den. Perfekt! Enda nackdelen var att det inte blev så mycket flyttpackande utan mest fruktätande. Jaja, jag flyttade ju tillslut så det var väl viktigast. 
 
Får man äta brunch till lunch? Svar ja! Hur mycket ska man äta? Tills magsäcken riskerar att spricka om man klämmer ned en bananpannkaka till!
 
 Det här mina vänner är ett mattips från mig till er. Hugg en sötpotatis i mitten, stoppa in i ugnen i typ 45 minuter, mosa avokado, skär körsbärstomater i halvor, lägg detta på sötpoatisen, toppa med massa olivolja, flingsalt och peppar. Njut!! Jag äter typ en och en halv för att bli mätt. 
 
Det här är ingen specifik måltid alls utan bara fotogeniskt snacks jag åt mellan ett huvudmål och mellanmål. Absolut bästa chokladen. Har aldrig gillat mjölkchoklad tråkigt nog så är glad att dessa goingar finns så att jag inte dör av kakaobrist. 
 
På kakaospåret har jag ett frukosttips. Koka havregrynsgröt med kakao och vaniljsocker. Toppa med jordnötssmör, skivad banan, honung och mjölk. Supernkelt och supergott. 
 
 Det här hade kunnat vara ett ätstört kvällsmellis. Det var det inte. Jag har ingen aning om vad jag ätit under dagen men uppenbarligen var det tillräckligt mycket för att jag inte skulle vara sugen på annat än massa vitaminer till kvällis. Hade anorexin styrt mig så hade jag varit tvungen att äta mina mackor med smör och ost ändå. Nu styrs jag inte längre av en ätstörning så därför kan jag äta avokado och grönsaker ifall det är vad jag är sugen på. 
 
 En lunch (bonus för gullig katt). 
 
En annan lunch. Jag vet vad era ätstörningar tänker om den här måltiden respektive den föregående. För det här är inte en normalportion medan ovanstående bild är nog mer än en normalportion. Slutsatsen? Sammanlagt får jag i mig precis så mycket min kropp behöver för att må bra. Det är det normala. 
 
 Som avslut får ni en bild på en annorlunda middag. Jag har haft en del problem med illamående till följd av starka känslor (suck...) så vissa perioder under vissa dagar har jag svårt att äta. Då får man tänka smart och trycka i sig några chokladbollar så att hjärnan och kroppen får den energi den behöver. Sedan när illamåendet lagt sig äta ett rejält kvällsmellis. Det här är inte heller något jag kunde göra förut. Av många anledningar. Att äta chokladbollar var överhuvudtaget otänkbart, att dessutom äta fast man inte är sugen? Dubbelförbjudet. Knäppa jävla ätstörning. Kan ni fatta att sådana tankar fått styra mig och min kropps välmående under tio års tid? Det är helt från vettet. Klart som fan kroppen ska få det den behöver även dagar då den är illamående. 
 
 
Har ni frågor kring de här måltiderna, hur jag tänker kring mitt ätande eller något helt annat är ni varmt välkomna att kommentera. 
 
Kram fina ni
 
Hanna
 
 
 
 
 
 
 

Ätstörningen är orsaken till olycka

Jag tänker mycket på er. Tänker mycket på mig, tänker på när jag hade det som ni har det nu. Inte exakt förstås, men när mitt liv styrdes av ätstörningen. Jag tänker på hur mycket jag hatade mig själv, avskydde varenda liten beståndsdel av min skapelse - både utvändigt och invändigt. Jag tänker på hur jag lät mitt liv styras av en sjukdom som ville att jag skulle dö och jag tänker på hur hon var min bästa vän. Min bästa vän ville döda mig, min bästa vän var på väg att döda mig och jag hejade på henne. Inte för att döden i sig var något jag önskade, snarare fruktade, men det tycktes vara enda utvägen. I den misär som anorexin lämnat mig i visste jag inte vad jag skulle göra annars.

 
Jag har många gånger sagt att hon räddat mig. Att ätstörningen fick mig att överleva. Det är en ren och skär lögn och otroligt kränkande mot alla er som fortfarande kämpar där ute. Det finns inget gott i en ätstörning. Inget inget inget gott. Visst kan du med hjälp av svält/träning/kräkning/viktnedgång/restriktivt ätande lindra ångesten kortsiktigt men på sikt får det dig alltid att må sämre. En ätstörning är en sjukdom, det är ingen livsstil. Det går inte att ha en ätstörning och må bra. Så länge ätstörningen kontrollerar ditt liv kommer du inte att bli lycklig. 
 
Jag önskar att jag kunde få skaka om er, få skaka om den yngre versionen av mig själv. Ge er möjligheten att gå omkring i mina skor om så bara för några timmar. Då skulle ni förstå vad livet är egentligen. Ni skulle förstå att det enda ätstörningen gör är att förstöra. Äckliga jävla pisssjukdom. Det känns så jävla absurt när jag skriver det här för nu är allt så himla klart för mig. Jag vet nu att det inte går att må bra så länge jag låter ätstörningen styra mina beslut och att den inte kommer sluta försöka tvinga mig förrän jag stått emot tusentals gånger. Jag vet det nu, jag vet att friskheten är värt det en miljongånger om och jag skriver det till er men ändå så vet jag att alldeles för många av er som läser det här visserligen tar in texten och blir berörda men ändå kommer sitta och peta bort smöret från kvällsmackorna. Och ni som inte planerat att göra det får nu ångest för att ni "inte är tillräckligt sjuka" som inte petar bort smör från mackor. Så fucking lömsk är den här sjukdomen att det spelar ingen roll vad folk skriver eller säger, den vänder det alltid till sin fördel och din nackdel. Sjukdomen vill skada dig, den vill döda dig och den kommer inte tystna förrän du är just det - död. Det låter hårt men kanske är det något som ändå kan gå in hos dig, in genom muren ätstörningen byggt upp kring din hjärna. Du kommer aldrig att bli nöjd, du kommer aldrig vara sjuk eller smal nog och även om du skulle känna så i korta kickar så är du ändå inte lycklig. Du är bara trasig, söndrig, förstörd. 
 
Att bli frisk från anorexin är det svåraste jag någonsin gjort. Det var tusen gånger svårare än att sluta skära mig själv, fruktansvärt mycket jobbigare än traumabehandlingen som de ändå säger ska vara den värsta behandlingen man kan gå. Det var för att det var så svårt som jag drog mig för det så länge men jag kan lova er att de år jag fortsatte vara sjuk fast jag gick i behandling så vann jag ingenting. Det fanns inget att vänta på. Det enda som hände var att tiden rann som sand mellan mina fingrar och jag mådde bara sämre och sämre. 
 
Ni är värda så otroligt mycket mer än att begränsas av en idiotisk sjukdom. Livet finns där ute, det väntar på er. Jag trodde inte att det skulle gå att må såhär bra. Alltså för mig var det surrealistiskt att det överhuvudtaget skulle gå att orka leva en dag utan att svälta mig när det i själva verket var svälten och alla de andra ätstörda beteendena som gjorde att jag inte orkade leva. Jag vet att ätstörningen försöker övertala dig om att det inte är sant och att du inte kan vara lycklig om du väger xx mycket men det är inte sant. Du kan väga precis vad som helst och fortfarande vara lycklig men du kan aldrig må bra så länge du låter ätstörningen styra dig. 
 
Kicka den satans ätstörningens röv nu. Du förtjänar ett liv värt att leva.

 

 

 
Hanna
 
 

Om att äta nyttigt

Hej bästa ni! Jag tänkte kika in här och påminna om en sak som är lätt att glömma när man har en ätstörning som skriker i ens öra. Det här är lite av en hjärtefråga för mig så förbered er på lite passiv aggressivitet... 

 

Det finns ingen onyttig mat. Eller okej det är inte riktigt sant. Det är väldigt onyttigt med t.ex. gift, tungmetaller och parasiter som bär på sjukdomar. T.ex. är det vetenskapligt bevisat att det inte är bra att äta tvättmedel, dricka alldeles för mycket alkohol, knapra arsenik eller dricka sötvatten från sjöar i tropikerna. Rå kyckling är inte heller att rekommendera och om det är möjligt så är det nog bra om du undviker att äta kemikalierna i skolans labbsal, åtminstone en del av dem är väldigt onyttiga. 

 

Så långt håller jag med vår samtid. Det finns helt klart saker vi bör undvika att stoppa i oss för att inte bli sjuka. 

 

Det lilla kruxet här är bara att vår kära (västerländska) mänsklighet har fått begreppet "nyttigt" om bakfoten. Nuförtiden är nästan allt gott onyttigt och om det inte redan är det så kommer det snart bli det. För det är det mest patetiska med hela nyttighetsrörelsen - att den aldrig ens kan bestämma sig för vilka livsmedel som är förenat med evig ohälsa och olycka. Bara det bevisar ju att nyttighetssnacket är ren jävla bullshit. 

 

För det är det. Gift är onyttigt. Socker är livsnödvändigt för att din hjärna ska fungera. Parasiter är onyttiga. Fett är livsnödvändigt för att din hjärna ska fungera. Tungmetaller är onyttiga. Salt är livsnödvändigt för att din hjärna ska fungera. Socker, fett, mineraler, vitaminer, proteiner, kolhydrater, fibrer, omega3 osv osv ALLT det BEHÖVS för att din hjärna och kropp ska fungera. Innan nyttighetsbegreppet började missbrukas i självskadande hälsohetssyften var det också vad det betydde. Att äta och leva nyttigt innebär att du ger din kropp det den behöver för att den ska fungera.

 

"Men jag äter bara frukt/grönsaker/äckliga proteinbars/något annat hemskt och tråkigt, och jag mår JÄTTEbra"

 

 Absolut, det är mycket möjligt att du gör eftersom kroppen är så finurlig att om den saknar något näringsämne så omvandlar den andra näringsämnen till det (enkelt uttryckt). Visst behöver du lite essentiella aminosyror, fettsyror, mineraler och 35 gram ren glukos om dagen men det är så otroligt små mängder i jämförelse med allt det du måste äta under en dag för att förse hjärna, muskler och organ med tillräckligt med energi för att kunna fortsätta fungera. Det är alltså inget du behöver oroa dig för så länge du inte är i svält eller på annat sätt äter väldigt restriktivt och begränsat. Vilket även det motsäger det faktum att det är bra att utesluta saker som socker och fett ur sin kost. Ju mer varierat du äter desto lättare är det för kroppen att få det den behöver. Det är det som är att äta nyttigt. Att ge kroppen den näring den behöver.

 

 Det här med nyttigt och onyttigt hade inte varit en hjärtefråga för mig om det inte vore så att de som tar åt sig allra mest av dessa "hälsoråd" är de som behöver dem minst. Nämligen ni, vi, med ätstörningar. Någon utan en ätstörning kan dricka en grön smoothie till frukost och sen känna sig så Nyttig™ att hen utan vidare eftertanke häver i sig en chipspåse senare på kvällen. Att leva på det sättet anser jag kunna betraktas som nyttigt eftersom variationen finns. Det är inte giftigt med varken chips eller gröna smoothies (även om det senare är äckligt) och att kombinera dessa livsmedel med diverse andra gör att du får en fullvärdig kost.

 

När du däremot styrs av en ätstörnings blir dessa "nyttighetsråd" till lag. Att bara dricka gröna smoothies och käka minikeso med sockerfritt jordnötssmör ger dig dubbla belöningar. Dels blir ätstörningen glad, dels förstärks dessa beteenden ständigt av samhället som utan vidare tanke på konsekvenserna förespråkar en sådan livsstil. Det här förbannade samhället som tycker att vi ska plåga oss själva när vi har fått förmånen att födas in i en otroligt priviligerad vardag. 

 

Att bara äta "nyttigt" innebär inte bara att din kropp lider utan framför allt lider du som person. Att äta restriktivt begränsar din vardag och om det som begränsar dig dessutom är en ätstörning så är det känslan ångest som hindrar dig från att leva ett lyckligt liv. Så länge du fortsätter att äta restriktivt, även om samhället anser det vara nyttigt, så kommer du som läser den här bloggen (det gör du av en anledning, folk som inte har kopplingar till ätstörningar hamnar inte här) att fortsätta må dåligt. Varje gång du väljer den där förbannade grönkålen istället för en risifrutti sparkar du på dig själv. Du matar sjukdomen med makt och gör dig själv mer olycklig. 

 

Jag vet att det är fruktansvärt svårt att välja pizza istället för sallad när inte bara sjukdomen förespråkar salladen utan hela jävla samhället. Men om du vill må bra. Om du vill bli lycklig, förse din kropp med de näringsämnen den behöver och inte låta dig styras av en äcklig sjukdom som vill se dig död så måste du välja pizzan. Inte alltid såklart, men du måste göra det. Att äta nyttigt är inte att utesluta saker ur sin kost (med undantag för sånt som är giftigt) utan det är att äta varierat.

 

 

 Åt denna magiska skapelse förra söndagen när jag flyttade. Rörde dock inte den övre pga någon sjuk jävel har lagt ananas på. 

 

Hoppas era ätstörningar kan hålla käften en stund i veckan i alla fall. Och samhället också, det hade varit skönt. 

 

Kram 

 

H