-

Ätstörningen är orsaken till olycka

Jag tänker mycket på er. Tänker mycket på mig, tänker på när jag hade det som ni har det nu. Inte exakt förstås, men när mitt liv styrdes av ätstörningen. Jag tänker på hur mycket jag hatade mig själv, avskydde varenda liten beståndsdel av min skapelse - både utvändigt och invändigt. Jag tänker på hur jag lät mitt liv styras av en sjukdom som ville att jag skulle dö och jag tänker på hur hon var min bästa vän. Min bästa vän ville döda mig, min bästa vän var på väg att döda mig och jag hejade på henne. Inte för att döden i sig var något jag önskade, snarare fruktade, men det tycktes vara enda utvägen. I den misär som anorexin lämnat mig i visste jag inte vad jag skulle göra annars.

 
Jag har många gånger sagt att hon räddat mig. Att ätstörningen fick mig att överleva. Det är en ren och skär lögn och otroligt kränkande mot alla er som fortfarande kämpar där ute. Det finns inget gott i en ätstörning. Inget inget inget gott. Visst kan du med hjälp av svält/träning/kräkning/viktnedgång/restriktivt ätande lindra ångesten kortsiktigt men på sikt får det dig alltid att må sämre. En ätstörning är en sjukdom, det är ingen livsstil. Det går inte att ha en ätstörning och må bra. Så länge ätstörningen kontrollerar ditt liv kommer du inte att bli lycklig. 
 
Jag önskar att jag kunde få skaka om er, få skaka om den yngre versionen av mig själv. Ge er möjligheten att gå omkring i mina skor om så bara för några timmar. Då skulle ni förstå vad livet är egentligen. Ni skulle förstå att det enda ätstörningen gör är att förstöra. Äckliga jävla pisssjukdom. Det känns så jävla absurt när jag skriver det här för nu är allt så himla klart för mig. Jag vet nu att det inte går att må bra så länge jag låter ätstörningen styra mina beslut och att den inte kommer sluta försöka tvinga mig förrän jag stått emot tusentals gånger. Jag vet det nu, jag vet att friskheten är värt det en miljongånger om och jag skriver det till er men ändå så vet jag att alldeles för många av er som läser det här visserligen tar in texten och blir berörda men ändå kommer sitta och peta bort smöret från kvällsmackorna. Och ni som inte planerat att göra det får nu ångest för att ni "inte är tillräckligt sjuka" som inte petar bort smör från mackor. Så fucking lömsk är den här sjukdomen att det spelar ingen roll vad folk skriver eller säger, den vänder det alltid till sin fördel och din nackdel. Sjukdomen vill skada dig, den vill döda dig och den kommer inte tystna förrän du är just det - död. Det låter hårt men kanske är det något som ändå kan gå in hos dig, in genom muren ätstörningen byggt upp kring din hjärna. Du kommer aldrig att bli nöjd, du kommer aldrig vara sjuk eller smal nog och även om du skulle känna så i korta kickar så är du ändå inte lycklig. Du är bara trasig, söndrig, förstörd. 
 
Att bli frisk från anorexin är det svåraste jag någonsin gjort. Det var tusen gånger svårare än att sluta skära mig själv, fruktansvärt mycket jobbigare än traumabehandlingen som de ändå säger ska vara den värsta behandlingen man kan gå. Det var för att det var så svårt som jag drog mig för det så länge men jag kan lova er att de år jag fortsatte vara sjuk fast jag gick i behandling så vann jag ingenting. Det fanns inget att vänta på. Det enda som hände var att tiden rann som sand mellan mina fingrar och jag mådde bara sämre och sämre. 
 
Ni är värda så otroligt mycket mer än att begränsas av en idiotisk sjukdom. Livet finns där ute, det väntar på er. Jag trodde inte att det skulle gå att må såhär bra. Alltså för mig var det surrealistiskt att det överhuvudtaget skulle gå att orka leva en dag utan att svälta mig när det i själva verket var svälten och alla de andra ätstörda beteendena som gjorde att jag inte orkade leva. Jag vet att ätstörningen försöker övertala dig om att det inte är sant och att du inte kan vara lycklig om du väger xx mycket men det är inte sant. Du kan väga precis vad som helst och fortfarande vara lycklig men du kan aldrig må bra så länge du låter ätstörningen styra dig. 
 
Kicka den satans ätstörningens röv nu. Du förtjänar ett liv värt att leva.

 

 

 
Hanna
 
 

Postat av: Karin

Älskade 😭😭 så STOLT med dig, inte över, med ❤❤

Svar: Fina bästa du<3
Hanna Larsson

2018-02-12 @ 15:00:33
URL: http://perspektiv.webblogg.se/
Postat av: Camilla Wåhlberg

Hej!

Jag har en fråga angående en C-uppsats till dig. Finns det någon möjlighet att komma i kontakt med dig på annat sätt än att kommentera i kommentarsfältet?

Vänliga hälsningar

Camilla Wåhlberg

Svar: Absolut! Maila mig på hannak.larsson98@gmail.com
Hanna Larsson

2018-02-17 @ 10:47:39
Postat av: Ellie

Å jävlar vad vacker du är!

Svar: Men tack❤️ Och detsamma, verkligen!!
Hanna Larsson

2018-02-25 @ 13:57:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: