-

En lycklig början

Hej mina finaste. Slutar aldrig imponeras av att ni är så många som fortsätter kika in här varje dag trots att jag bloggar så oregelbundet. Kanske just därför haha, varken jag eller ni vet om jag kommer posta ett inlägg per dag kommande veckorna eller ett per månad. Så blir det när man låter lusten styra bloggandet, något jag är väldigt mån om nu förtiden eftersom jag inte har resurser att stressa mer än absolut nödvändigt. Tack för att ni förstår det! 

Just nu det mycket som händer. Jag kom hem från Sri Lanka för en vecka sedan och i måndags körde skola och övriga rutiner igång igen. Dessutom kommer jag strax flytta! Om knappt två veckor flyttar jag in hos bästa vännen Alva. Det är verkligen helt sjukt. Jag har bott på instutition sedan jag precis fyllt femton och nu plötsligt ska jag bo i ett vanligt hem? Ingen personal. Inga regler, mattider, utegångstider, jag kan ha folk som sover över, hämta saker ur kylskåpet mitt i natten om jag vill, jag får laga vilken mat jag vill och jag kommer slippa både dålig personal och andra inskrivna jag inte har något gemensamt med. Jag kommer att vara fri. Friare än jag någonsin varit tidigare för till skillnad från när jag vat liten så mår jag inte alls lika dåligt längre. Visst har jag ett fåtal dagar då jag får apmycket ångest och det kommer nog bli tuffare när traumabehandlingen drar igång igen idag (om en timme för att vara exakt). Men jag vet att jag kan hantera det och jag vet att jag till och med en riktigt dålig dag kan vända måendet. Så var det igår till exempel. Jag mådde skit på förmiddagen men lyckades vända det helt så att jag på kvällen var jätteglad.

Maten kommer bli en utmaning men en utmaning jag är helt redo för. Inte som i höstas, inte på något sätt alls som i höstas. Det viktigaste i början är att jag håller rutinerna och sen när jag känner mig säker i det kan jag börja med mer flexibilitet. Veckorna på Sri Lanka visade verkligen för mig hur det kan vara att leva utan en ätstörning, något jag inte upplevt på tio år. Sen jag kom hem har det blivit lite jobbigare igen men inte så farligt. Det blev så naturligt att vara flexibel med maten på Sri Lanka för vårt dygn såg helt annorlunda ut. Hemma har jag ju alla invanda beteendemönster och de kommer ta ett tag att bryta de helt. Men det kommer gå, det är jag helt övertygad om. Och det är verkligen finliret, det sista för att jag ska bli helt frisk. Jag vet att jag kommer att få i mig tillräckligt med mat även när jag bor själv, det tvivlar jag inte ens på. 

Alltså det är så skumt det här nya livet? Att jag liksom kan gå flera dagar i streck med minimal ångest (med mina fuckade mått mätt) och typ känna mig... tillfreds med livet? Glad? Lycklig? Ett sådant mående som 99% av jordens befolkning tar för givet men som för mig är något helt nytt och fantastiskt. Jag trodde verkligen inte att det skulle gå att må såhär bra. 

Hoppas det kan inge lite hopp hos er. Att det faktiskt kan bli bra, bra på riktigt. 

Kramkramkram

Hanna

Postat av: Karin

Bästa ❤

Svar: <3<3
Hanna Larsson

2018-01-19 @ 13:56:42
URL: http://perspektiv.webblogg.se/
Postat av: Fanny

Du förstår inte hur glad jag blev när jag läste det här. Du är så grym!! Jag motiveras verkligen av dig. Bästa du! <3

Svar: Blir glad av att du läser och kommenterar. Tusen kramar, bästa du<3
Hanna Larsson

2018-01-19 @ 15:05:38

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: