-

Instagrams inverkan på måendet

Okej först och främst: kan vi bara ta ett moment åt att jag på mitt förra inlägg om feminism/ätstörningar fick en kommentar om att det är "svårt att förstå" varför jag har varit psykiskt sjuk när jag är "en riktigt snygg tjej". Skrattade oavbrutet i typ en halvtimme, älskar män? (<-vsg för prov på diverse härskartekniker!) Alltså det måste ändå vara lite skönt, att leva i en så begränsad bubbla att man på riktigt tror att anledningen till att man får en ätstörning/annat självskadebeteende har något som helst att göra med ens faktiska utseende? Det är lika dumt som att tro att man slipper cancer bara pga man har ett normenligt utseende. Ändå tacksam för att jag får sådana kommentarer eftersom det påminner mig om hur viktigt det är att jag fortsätter att prata om psykisk ohälsa. För det största problemet kring psykisk ohälsa är inte att folk/samhället vill trycka ned psykiskt sjuka/fortsätta yrka på ideal som föder psykiska sjukdomar, min starka övertygelse är nämligen att människor sällan är elaka med flit, utan det handlar om ren okunskap. Så tack Brandon för att du påminde mig om att mina ord är viktiga!  

Jag har massa saker jag vill säga till er just nu. Otaliga reflektioner som den här nya, friska fasen av mitt liv har väckt. Så jag får väl helt enkelt börja blogga lite mer så att det i alla fall är frivilligt att lyssna på mina rants till skillnad från min familj/vänner som inte har något val haha.

En av alla dessa saker jag tänkt på är sociala medier i allmänhet och Instagram i synnerhet. Jag älskar Instagram och tycker verkligen att det är en skitrolig app. Både att lägga upp saker själv och följa andra. Problemet med Instagram är att man tenderar att följa personer man inte mår bra av att följa. Att avfölja sjuka konton är ett måste om du ska klara av att släppa ätstörningen. Det handlar inte bara om rena pro-anakonton utan även recoverykonton där personen uppenbarligen inte klarar av att göra allt det som krävs för att bli frisk. Det spelar liksom ingen roll att personen säger att den vill bli frisk om den i nästa stund lägger ut en bild på sin kropp och säger att hon har kroppsångest. Eller lägger upp en bild på en portion mat där vissa näringsämnen är uteslutna eller en alldels för liten portion. Ja, ni förstår.

Allt det är ju dock relativt självklart och något jag skrivit om tidigare. Min nya insikt är dock att jag inte bara måste se till att följa personer utan ätstörningar för att må bra. Jag har nämligen upptäckt att jag i allmänhet mår skit av att följa typiska influencers eller personer som lägger upp bilder i den stilen. Med det menar jag inte att det de gör är fel, bara att jag mår dåligt av att hela tiden få se sånt och därför tar jag hand om mig själv genom att inte följa den sortens personer. 

För oavsett om jag intellektuellt förstår att deras liv inte är så fantastiskt som det verkar så påverkas jag ändå undermedvetet. Majoriteten av dessa personer har också kroppar som jag inte kan ha om jag inte tränar och äter på ett sätt som utan minsta tvivel kommer få mig att trilla tillbaka i anorexin. Har man en gång haft en ätstörning är man otroligt känslig för allt sånt. Som dietisten på SCÄ brukar säga, "Hanna du är allergisk mot dieter". Dessutom skulle jag ju inte bli lycklig av att ha en sådan kropp heller, även om det inte skulle resultera i en klinisk ätstörning. Lyckan sitter ju som bekant inte i kroppsformen, ändå är det oundvikligt att hjärnan drar kopplingen att anledningen till att de skriver att de är sådär lyckliga är för att de är snygga, något som ju bekräftas av tusen och åter tusen följare. Även om jag förstår att det inte är så gör min hjärna undermedvetet den kopplingen vilket leder till att varje gång en sådan bild ploppar upp i mitt flöde känner jag mig lite sämre. 

Mitt råd till er för ett bättre mående är därför att sålla noggrant bland de ni följer. Och kom ihåg att det är okej att avfölja vänner/bekanta också om deras bilder/captions får en att må dåligt. Det handlar inte om att vara känslig och jobbig utan att ta hand om sig själv. Fyll istället flödet med personer som inspirerar, värmer och glädjer. Personer som får dig att må bättre istället för sämre. Det är otroligt befriande att som ex-ätstörd inte ha ett flöde med enbart smala kroppar. Det ökar min egen acceptans för min kropp. Inte för att jag jämför mig med andra utan för att jag inser hur obetydlig min kropps utseende är i mitt liv. Min kropp är ett verktyg jag har för att kunna göra allt det som gör mig lycklig och det som gör mig lycklig har ingenting med min kropps utseende att göra.

Här kommer tips på några konton ni kan följa istället för alla de som får er att må dåligt. Kommentera gärna tips på fler konton också!

@sdahlstrom (Kroppspositivism och sund träning. Ascool ung kvinna som är chefredaktör för Hälsa och Fitness)
@notondietanymore (Kroppspositiv 50-årig kvinna. Fantastiskt befriande och energivande.)
@johannanordstrm (Superrolig, ascool och med fina värderingar. Skänker lite extra skratt i vardagen)
@matildawahl (Skarpa analyser och befriande bittert.)
@stinawollter (Behövs det en presentation? Den svenska kroppspositivismens frontfigur)

Har massa fler konton jag tycker ni borde följa men de förmedlar politiska budskap av annat slag och det här är alltså inte rätt forum för mig att promota dem. Men om ni är intresserade kan jag skriva om de också såklart. 

Hoppas jag kunde peppa er lite att avfölja folk ni mår dåligt av. 

Ta hand om er finisar

Hanna



Har en målsättning att börja blanda ut mina egna normsnygga bilder med mer levande material som detta. Finaste, starkaste Karin förra fredagen innan jag tvingade med henne på ett av mina favoritband (för andra gången i ordningen).

Patriarkatet - ätstörningens bästa vän

 
 

8:e mars. Internationella kvinnodagen. Ja ni vet ju. Den här bloggen är generellt sett inte mitt forum att driva feminstisk kamp men eftersom patriarkatet var en grundpelare i åtminstone min ätstörning (och säkert många andras) så tänkte jag ändå skriva lite om det.

Ätstörningar och kvinnoförtryck. Hur hör de ihop? Ja, det är ju inte ett kontroversiellt uttalande att konstatera faktum att majoriteten av de med ätstörningar är kvinnor. Män kan också ha ätstörningar vilket gör att man inte kan säga att patriarkatet är orsaken till alla ätstörningar, för det är det inte. Det finns många anledningar till att man insjuknar. Men det är ändå absolut majoritet kvinnor som är sjuka i ätstörningar och orsaken till att det är så många fler kvinnor, ja, det är vårat käraste patriarkat.

Som kvinna har du fått växa upp i ett samhälle där du från barnsben indoktrinerats i att ditt värde ligger i dels dina prestationer, dels ditt utseende. Två faktorer ätstörningar lever på. Det har inte varit så att någon någonsin sagt det till dig uttryckligen men det har funnits med dig hela tiden. Från födseln till döden. Orsaken till att jag blev sjuk för nu dryga 10 år sedan var en kombination av i huvudsak två faktorer. Det första att jag inte dög som jag var. Det andra att samhället lärt mig att lösningen på det, det sätt du blir älskad på, är att se bra ut. Vid den tidpunkten ekvivalent med utmagrad, numera är väl normen något mer åt fitnesshållet, oavsett så handlar det om att genom att påverka hur du lever förändra din kropp. Inte för att den ska må bra utan för att du ska vara värd att älskas.

Jag insåg det här sambandet i och med att jag lärde mig om feminism. Då var jag redan fast i sjukdomen så trots den insikten kunde jag inte direkt droppa alla ätstörda beteenden och börja leva i enlighet med mina värderingar. Men feminismen har hela tiden varit en stöttande axel i min kamp mot ätstörningen. För jag vägrar låta det här skitpatriarkatet styra över min kropp. Jag är värdefull, jag är värd att älskas, och jag vill att de tjejer som går i mellanstadiet idag ska se det. Se att jag som vuxen kvinna tillåts att älska mig själv och min kropp trots att jag inte svälter mig själv eller tränar 5 dagar i veckan. Jag är värd att älskas. Du är värd att älskas. Det finns ingen som helst korrelation mellan hur din kropp ser ut och ditt värde. Absolut ingen.

Vad jag önskar mig av det här kvinnoåret? Ja bland annat att den kvinnliga kroppen slutar vara skamlig. Vi ser ut som vi gör. Vissa tunna, de flesta med många lager underhudsfett. Det är fantastiskt. Kvinnokroppen är magisk. Så mjuk och gosig och jättefin på alla sätt och vis i alla former. Ni anar inte hur underbart det är att känna att man äger sin kropp och sin sexualitet. Att kunna vara nära någon utan att skämmas, utan att hata, tänka på att man måste dölja vissa delar av kroppen. Att kunna vara nära och bara njuta på samma självklara sätt som män gör.

Det här kvinnoåret har varit det viktigaste hittills. Jag vann kampen. Efter tio år vann jag. Jag tog tillbaka allt det som är mitt. Och inte bara jag. #metoo hände, den största feministiska revolutionen på evigheter. Nu är det dags för nästa steg, att en gång för alla kicka ut patriarkatet och med den ätstörningens stomme ur kroppen. Jag vet att ni klarar det. Vi klarar det tillsammans.

Upp till kamp systrar. Mot patriarkatet och dess högre hand ätstörnigen.

Hanna

Nedan kommer tidigare outgivet material från er alldeles personliga bitterfitta!! Enjoy!!

 

Varje gång en man säger "grattis på kvinnodagen". Tack! Tack för att du uppskattar min prestation att hata mig själv :) Att svälta mig för att ni ska älska mig 👍🏼 Att jag är fett duktig att bli utsatt för sexuella övergrepp👍🏼👍🏼 Känns bra fint tack gulligt men du dra åt HELVETE!!
 
 
Såhär hade jag aldrig gått ut för ett år sedan trots att det är svinsnyggt. Livrädd för att bli stämplad som slampa. Livrädd för att det ska få män att ta sig ytterligare friheter. Livrädd för att finnas, livrädd för min kvinnokropp. No more kära Patriarkat. Jag är klar med det. Den här kroppen är min, bara, bara min och ingen annan bestämmer över den. 
 
Come at me alla kränkta män. Nä juste, trodde väl inte det. Jobbigt numera när kvinnor plötsligt fått röster och inte tolererar ert förtryck?? Hur ska ni hantera det?? Testa att stiga ned från manspedistalen. Ni kan få låna någon av mina blommiga klänningar. Livet är faktiskt finast så. Att få gå omkring i kvinnligt (=svaghet) kodade attribut och ändå vara stark fast samtidigt också skör. Jag längtar så tills när dagens småpojkar växer upp och får vara precis så. Både starka och svaga, ledsna och glada. Det är det som är på riktigt.
 
 
BONUSMATERIAL!!
Synd att jag var tvungen att göra den till en gif för det är ett mycket bra knasterljud när jag tuggar på moroten.