-

Patriarkatet - ätstörningens bästa vän

 
 

8:e mars. Internationella kvinnodagen. Ja ni vet ju. Den här bloggen är generellt sett inte mitt forum att driva feminstisk kamp men eftersom patriarkatet var en grundpelare i åtminstone min ätstörning (och säkert många andras) så tänkte jag ändå skriva lite om det.

Ätstörningar och kvinnoförtryck. Hur hör de ihop? Ja, det är ju inte ett kontroversiellt uttalande att konstatera faktum att majoriteten av de med ätstörningar är kvinnor. Män kan också ha ätstörningar vilket gör att man inte kan säga att patriarkatet är orsaken till alla ätstörningar, för det är det inte. Det finns många anledningar till att man insjuknar. Men det är ändå absolut majoritet kvinnor som är sjuka i ätstörningar och orsaken till att det är så många fler kvinnor, ja, det är vårat käraste patriarkat.

Som kvinna har du fått växa upp i ett samhälle där du från barnsben indoktrinerats i att ditt värde ligger i dels dina prestationer, dels ditt utseende. Två faktorer ätstörningar lever på. Det har inte varit så att någon någonsin sagt det till dig uttryckligen men det har funnits med dig hela tiden. Från födseln till döden. Orsaken till att jag blev sjuk för nu dryga 10 år sedan var en kombination av i huvudsak två faktorer. Det första att jag inte dög som jag var. Det andra att samhället lärt mig att lösningen på det, det sätt du blir älskad på, är att se bra ut. Vid den tidpunkten ekvivalent med utmagrad, numera är väl normen något mer åt fitnesshållet, oavsett så handlar det om att genom att påverka hur du lever förändra din kropp. Inte för att den ska må bra utan för att du ska vara värd att älskas.

Jag insåg det här sambandet i och med att jag lärde mig om feminism. Då var jag redan fast i sjukdomen så trots den insikten kunde jag inte direkt droppa alla ätstörda beteenden och börja leva i enlighet med mina värderingar. Men feminismen har hela tiden varit en stöttande axel i min kamp mot ätstörningen. För jag vägrar låta det här skitpatriarkatet styra över min kropp. Jag är värdefull, jag är värd att älskas, och jag vill att de tjejer som går i mellanstadiet idag ska se det. Se att jag som vuxen kvinna tillåts att älska mig själv och min kropp trots att jag inte svälter mig själv eller tränar 5 dagar i veckan. Jag är värd att älskas. Du är värd att älskas. Det finns ingen som helst korrelation mellan hur din kropp ser ut och ditt värde. Absolut ingen.

Vad jag önskar mig av det här kvinnoåret? Ja bland annat att den kvinnliga kroppen slutar vara skamlig. Vi ser ut som vi gör. Vissa tunna, de flesta med många lager underhudsfett. Det är fantastiskt. Kvinnokroppen är magisk. Så mjuk och gosig och jättefin på alla sätt och vis i alla former. Ni anar inte hur underbart det är att känna att man äger sin kropp och sin sexualitet. Att kunna vara nära någon utan att skämmas, utan att hata, tänka på att man måste dölja vissa delar av kroppen. Att kunna vara nära och bara njuta på samma självklara sätt som män gör.

Det här kvinnoåret har varit det viktigaste hittills. Jag vann kampen. Efter tio år vann jag. Jag tog tillbaka allt det som är mitt. Och inte bara jag. #metoo hände, den största feministiska revolutionen på evigheter. Nu är det dags för nästa steg, att en gång för alla kicka ut patriarkatet och med den ätstörningens stomme ur kroppen. Jag vet att ni klarar det. Vi klarar det tillsammans.

Upp till kamp systrar. Mot patriarkatet och dess högre hand ätstörnigen.

Hanna

Nedan kommer tidigare outgivet material från er alldeles personliga bitterfitta!! Enjoy!!

 

Varje gång en man säger "grattis på kvinnodagen". Tack! Tack för att du uppskattar min prestation att hata mig själv :) Att svälta mig för att ni ska älska mig 👍🏼 Att jag är fett duktig att bli utsatt för sexuella övergrepp👍🏼👍🏼 Känns bra fint tack gulligt men du dra åt HELVETE!!
 
 
Såhär hade jag aldrig gått ut för ett år sedan trots att det är svinsnyggt. Livrädd för att bli stämplad som slampa. Livrädd för att det ska få män att ta sig ytterligare friheter. Livrädd för att finnas, livrädd för min kvinnokropp. No more kära Patriarkat. Jag är klar med det. Den här kroppen är min, bara, bara min och ingen annan bestämmer över den. 
 
Come at me alla kränkta män. Nä juste, trodde väl inte det. Jobbigt numera när kvinnor plötsligt fått röster och inte tolererar ert förtryck?? Hur ska ni hantera det?? Testa att stiga ned från manspedistalen. Ni kan få låna någon av mina blommiga klänningar. Livet är faktiskt finast så. Att få gå omkring i kvinnligt (=svaghet) kodade attribut och ändå vara stark fast samtidigt också skör. Jag längtar så tills när dagens småpojkar växer upp och får vara precis så. Både starka och svaga, ledsna och glada. Det är det som är på riktigt.
 
 
BONUSMATERIAL!!
Synd att jag var tvungen att göra den till en gif för det är ett mycket bra knasterljud när jag tuggar på moroten.
 
Postat av: Felicia Floria

Så bra inlägg!! <3

Svar: Tack fina du!💪❤️
Hanna Larsson

2018-03-10 @ 00:09:53
URL: http://feliciafloria.blogg.se
Postat av: Rebecca Stråhle-Wolke

Tack för detta inlägg. Bästa jag läst på länge.

PS: Skitsnygg tröja, den genomskinliga.

Svar: Tack för att du läser och kommenterar❤️❤️❤️
Hanna Larsson

2018-03-10 @ 17:23:37
URL: http://rymdstorm.blogg.se/
Postat av: Brandon Lee

Hmm,.finns det inget egenansvar, är det inte lite väl enkelt att peka ut patriarkatet som boven i dramat? jag känner många kvinnor som avskyr feminister, och kalla dem för besserwissers och översittare som prackar på sina åsikter på andra kvinnor, och förpestar deras liv med sin bitterhet och manshat.

Nu vet jag inte mycket om din bakgrund, men du generaliserar rätt så oblygt, visst finns det många skitstövlar bland snubbar, och visst var/är #metoo en viktig och välfungerande vapen i kampen om ett mer rättvis samhälle, men att" kicka ut patriarkatet och med den ätstörningens stomme ur kroppen" låter som en ursäkt för att slippa ta egenansvaret helt och hållet.

Att vara livrädd för det ena och för det andra eller att inte vara det är upp till var och en, grejen är att bemästra sina rädslor, det enda som man ska vara rädd för är just rädslan, låter man rädslan regera så är det lätt hänt att man skjuter sig själv i foten

Med risk för att uppfattas som både det ena och det andra i negativ bemärkelse,.du är en riktigt snygg tjej, något som gör det ännu svårare att begripa det hela, jag hoppas att du nu efter så många år med problematisk tillvaro får ett bra liv som du så väl är förtjänt av,.och kanske hittar en snubbe som du inte behöver tugga sönder;-) Ha det fint.

Svar: Fantastiskt att du kommit på att botemedlet mot psykiska sjukdomar är att vara snygg. Löste just alla mina problem. (Förlåt för ironi men det är en så oerhört korkad kommentar att det inte går att bemöta på annat sätt).
I övrigt då förstår jag att det är jobbigt att jag generaliserar om du känner dig träffad av beskrivningen. Kom ihåg att det här inte är en plattform för utvecklade feministiska resonemang utan en recoveryblogg mot ätstörningar. Jag är inte här för att föra någon annan kamp än den mot ätstörningar och därför kommer jag begränsa mina texter till just det syftet. Jag står för allt jag skriver, patriarkatet är en del av ätstörningens stomme, med det inte sagt att ätstörningar skulle existera om patriarkatet inte gjorde det. Däremot skulle det vara lika många män som kvinnor som var sjuka istället för fördelningen 10/90 som det är nu. Syftet med min text var att ge sjuka tjejer som läser kraft att orka slåss med ätstörningen och en hjälpande tanke i det har varit för mig att jag inte bara gör det för mig själv utan för alla andra tjejer. För att jag vill leva i ett samhälle där barn inte hatar sig själva och sin kropp.

Fint att du hittade hit och läste texten. Hoppas du läser den igen och förstår vad jag skrivit.
Hanna Larsson

2018-03-12 @ 19:32:49
Postat av: Julia

Haha Omg kommentaren ovan!! Inte alla män.... :'( Och vem fan vill hitta en snubbe!?

Svar: Hahaha jag vet det är det roligaste. Fascinerande att jag aldrig får den typen av kommentarer här men så fort jag skriver ordet feminism hittar de hit? Det är som att de vittrar blod, ändå imponerande måste jag säga.
Hanna Larsson

2018-03-18 @ 20:09:46

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: