-

#recoverywin

Hej mina fina. Det blev ingen bloggning igår då jag helt enkelt mådde för dåligt. Klarade inte av att genomföra ett matteprov pga ångestattack och eftersom jag inte klarar av att misslyckas blev det minst sagt väääldigt jobbigt. Idag har jag försökt skriva ett blogginlägg om just misslyckanden men misslyckades haha. Nejnen hopefully kommer det upp inom sinom tid. 
 
I vilket fall så var gårdagen den första gången jag klarade av att hantera en kris av den digniteten utan att vara destruktiv. Det var nära men nära skjuter gudskelov ingen hare och jag fick gå ur striden med erfarenheten om att man kan bryta sån hemsk ångest utan att kontrollera maten eller skada kroppen på något annat sätt. Jag hade dock inte klarat det själv så en s/o till min behandlare på scä, min dbt-psykolog, min idungrupp samt Johanna som lät mig sova över. Så istället för att spendera natten på sös eller valfritt psykakutväntrum så låg jag nedbäddad under en filt och såg på film tillsammans med min bästis. Visst hade jag ångest men inte på långa vägar så mycket ångest som jag hade tidigare under dagen.
 
Ska man sammanfatta det på instagram-recovery-språk  så var det helt enkelt ett #recoverywin haha. Ett riktigt sådant. Och imorgon ska min idungrupp och jag äta pasta på restaurang till lunch. Är jättenervös men vet att vi klarar det tillsammans! 
 
 
Dagens lunch åts på Glada Stinsen och var någon form av spenatpaj. Det var faktiskt inte alls någon hit och jag fick verkligen kämpa ned de sista tuggorna, men det är friheten värd.
 
Nu ska jag träffa min familj, äta middag på Panefresco och sedan gå på Ed Sheeran med dem. Helt ok familjeaktivitet eller vad sägs?
 
Tack för alla fina kommentarer ni lämnar. De gör mig alldeles varm i hjärtat.
 
Tusen kramar
 
Hanna

Att bli helt frisk

Jag har gått i behandling hos SCÄ konstant sedan våren 2012. Det är fem år sedan nu, fyra år sedan jag började skriva på den här bloggen. Jag har funderat mycket över varför jag aldrig blev frisk de dryga två år jag var friskviktig. Hur det kom sig att jag föll så fort jag flyttade ifrån Magelungen. Trots att jag innan min flytt bestämt mig för att aldrig någonsin igen få ett återfall i anorexin igen.
 
Det berodde förstås på en massa omständigheter, framför allt att jag inte klarade av att bo själv eftersom jag inte fått någon behandling för min borderline. Men jag tror inte att jag hade fallit tillbaka i ätstörningen om jag hade blivit frisk under Magelungstiden. Jag var aldrig frisk och nu är jag sjuk igen, formulerade jag det som för ett par månader sedan. 
 
Sedan dess har jag gått halva Idunbehandlingen och jag känner att jag är på väg tillbaka till den punkt jag aldrig kom ifrån. Det liv där ätstörningen inte styr allt men ständigt, ständigt är närvarande och titt som tätt tar över spakarna. 
 
Min behandlare bad mig därför skriva en lista på sjuka beteenden som jag aldrig blev av med trots min friskvikt. Jag tänker dela med mig av några av punkterna (listan är 2 A4 så postar inte hela). Varför? Jo, för att jag har bestämt mig för att bli frisk. Helt frisk. Och då måste jag bryta vartenda ett av dessa mer eller mindre omedvetna beteenden. Det betyder inte att jag måste dricka lyxshakes varje dag och aldrig gå i rulltrappor. Det betyder att jag måste bli medveten om mina val beror på ätstörningens djupt inpräntade regler eller om det faktiskt är jag, Hanna, som är mer sugen på en vanlig kaffe eller har bråttom och därför måste skynda upp för rulltrappan. 
 
TRIGGERVARNAR DEN HÄR LISTAN!
  • Dricka cappuccino/latte + kaka till mellis
  • Välja "onyttig" mat fastän de andra äter "nyttig" mat
  • Köpa godis ensam
  • Sluta kolla på sjuka instagrams
  • Stå i rulltrapan när jag precis ätit
  • Äta pommes med dipp
  • Ha honung i téet utöver matschemat
  • Dricka en frappe/lyxshake
  • Träna för att må bra, inte för att forma kroppen
  • Dricka mer vin än motsvarande kalorimängd för ett glas mjölk vid middagen
  • Inte lägga upp bilder från sjukhus
  • Äta så att jag blir mätt fast det är mer än en normalportion
  • Äta bakispizza
 
 
Jag tänkte att ni skulle få följa med på den här resan. Min sista resa bort från sjukdomen. För jag har inget mer att hämta här nu. Jag var aldrig den mest anorektiska anorektikern för jag lever ju fortfarande och det är jag så sjukt tacksam för. Ätstörningen har absolut inget mer att ge mig så den här gången ska jag släppa den på riktigt. 
 
/Hanna

Hamburgare

Hej mina fina. Efter en fantastiskt bra vecka föll måendet som en sten och just nu vill jag mest kura ihop mig i fosterställning under kedjetäcket. Men tiden stannar ju inte för att jag har en dålig period, vilket jag tackar den för. Så det är bara att samla ihop sig och fortsätta. Hela den här veckan kommer spenderas på SCÄ. Är inte svintaggad direkt men tror det blir bra!

Frukost hemma hos föräldrarna.
 
Lunch i skolan. Hamburgare med en miljon tillbehör.
 
Från en väldigt fin sminksession. Tror vi stod i det där badrummet i två timmar haha.
 
Puss
Hanna
 
 

Veckoresumé vecka 11

Hej på er! Det blev inget inlägg igår. Var uppe till kl 6 så hann av förklarliga skäl inte sova tillräckligt många timmar innan jag passande nog skulle träffa min farmor och fika för att sedan plugga några timmar. Med andra ord, var inte på topp igår men hade så jävla kul på lördagen så det var värt det tusen gånger om! 
 
Här kommer en liten sammanfattning av veckan i punktform.
 
3 positiva saker som hänt:
  • Johanna fyllde 19 och hade en asnice fest. Jag kom till henne klockan 12 på lördagen och åkte hem 12 på söndagen. Däremellan bakades det pajer, pizza, städades, dracks alldeles för många glas vin och umgicks med folk från alla möjliga håll. Väldigt roligt och väldigt trevligt.
  • I tisdags hade jag ett jättebra vårdmöte tillsammans med SCÄ, DBT och Bolinders. Känns som att vi är på väg att hitta nycklarna till att få mitt liv att fungera. 
  • Hade skolvecka (dvs inte Idun-vecka) så hade sjukt kul med mina kompisar varje dag i skolan. Sån otrolig lyx att få gå i samma klass som så fantastiska människor. 
Dricker bara vin ur matchande boxar numera. 
 
 
3 saker jag tänkt på:
  • Jag har tänkt mycket på min inlärningshistoria. Hur mycket mina destruktiva beteenden blivit förstärkta efter åren inom vården men också att det faktiskt går att skaffa sig en ny inlärningshistoria om man vågar testa. Tänkte skriva ett inlägg om det senare. 
  • Hur jävla mycket vänner betyder. Så himla lycklig över alla fina relationer jag har. 
  • Att livet är så mycket mer värt att leva när man inte är i svält. Det går liksom att uppskatta de bra stunderna på ett helt annat sätt även om man förlorar det stämingsstabiliserande svälten utgör. Nu pendlar det mellan asbra och asdåligt istället för att vara konstant dåligt. Jävligt påfrestande men mycket roligare. 
3 goda saker jag ätit:
Fikade tillsammans med farmor på klassikerna espresso house. Tog en chokladboll som jag tyckte mycket om. 
 
Den här fantastiska skolmatstallriken.
 
 
 
Druckit orimligt mycket kaffe så har försökt vara snäll mot magen genom att spä ut det med mycket mjölk. 
 
Hoppas ni får en superbra vecka. 
 
Kramar
 
Hanna
 
 
 

Medicin och lite mat

Hej mina fina! Bloggen har blivit lidande när jag inte mått på topp (snarare mått botten) men jag ska försöka komma igen nu när måendet är bättre igen. Fördelen med borderlinedippar kontra "vanlig" depression är att det kan gå över på några dagar. Jag har slutat med mina stämningsstabiliserande också eftersom jag satsar på att bli nästintill medicinfri till nästa år så igår var jag heeelt hypad.
 
Apropå medicin så fick jag en fråga om vilka mediciner jag tar. Just nu tar jag Flouxetin, Lyrica, Mirtazapin, Theralen (samt Esomeprazol för magen) varje dag. Har slutat med både Abilify och Voxra ganska nyligen. Haft en helt rad andra mediciner tidigare också men de slutade jag med för ett tag sedan (bl.a. Imovane, Sertralin, Propavan, Ritalin och Circadin). Vid behov har jag Truxal, Zyprexa, Lergigan och flytande Theralen. I riktigt krisiga situationer händer det att jag får injektioner med benso eller neuroleptika men det är bara då jag är inne på slutenvården. 
 
Min plan är att sluta med Lyrican som nästa medicin men det är ett h e l v e t e. Är så otroligt beroende så att sluta med den är som att tända av. Men jag tänker att om jag tar det riktigt långsamt borde abstinensen inte bli så farlig. 
 
Igår åt jag en supergod middag hos mina föräldrar. Lax stekt i kokosfett (rekommenderas!!!), ugnsbakade rotfrukter och blomkålsmousse gjord på kokt blomkål, sojagrädde, salt och vitpeppar. Gillar man blomkål så är det ett starkt tips!
 
 
Kemiprovet blev klart typ två timmar innan det skulle så jag tog en spontanfika med finaste vännen. Gick därifrån med massa ny energi, så himla bra är hon. 
 
Idag väntar skola, DBT-grupp, vårdmöte med psykiatrin och boendet och sen orkar jag förhoppningsvis träffa en vän ikväll. 
 
Hoppas ni får en fin dag
 
Kramar
 
Hanna
 
 

Veckoresumé vecka 10

3 positiva saker som hänt
  • Jag hade en fantastisk mellokväll med bästis och hennes familj. Skrattade sådär att det kändes hela vägen ned i maggropen flera gånger.
  • Ännu en gång slås jag över hur fantastiska vänner jag har. Jag är så glad att jag hann med att träffa klassisarna någon timme strax efter att jag blivit utskriven från psyk, det var precis den positiva push jag behövde för att orka börja kämpa igen. 
  • Det som är bra med borderline är att saker kan gå från att vara brutalt dåliga till faktiskt ganska bra inom loppet av några dagar. Så himla skönt att inte behöva vara fast i depression i fyra månader. 
3 saker jag reflekterat över
  • Apropå ovanstående punkt så är det att jag måste vara bättre förbered nästa gång jag får en sådan dipp som jag fick i tisdags. Med tanke på hur tidigare inläggningar varit så var det här väldigt lugnt och sansat så det är ju definitivt ett framsteg samtidigt som jag är långt ifrån att vara i mål. Jag vill inte leva ett liv där jag upplever känslor så outhärdliga att jag skadar min kropp och åker in och ut från sjukhus. 
  • Hur mycket bättre jag mår av att ha det städat runtomkring mig. Min lägenhet är ständigt kaos vilket jag tror reflekterar mitt mående. Måste bli bättre på att inte droppa allt på golvet för att jag är för slut för att öppna en byrålåda. 
  • Jag börjar trivas bättre på mitt nya behandlingshem. Ibland kan det till och med kännas bra att komma "hem". 
3 goda saker jag ätit
 
Eftersom stora delar av veckan spenderats på sjukhus har jag inte haft mitt livs godaste matvecka men jag har ändå lyckats skrapa ihop tre grejer!!
 
Chokladpudding med en klick grädde bjöd på en rejäl nostalgitripp. Minns ni de där färdiga förpackningarna chokladpudding man åt när man var liten? Egentligen är de inte särskilt roliga varken i smak eller konsistens men då var det höjden av lyx att få en sån till fredagsmys. 
 
 Tisdagslunchen intogs med superfint sällskap från dagvården på Legumés. Gott som alltid. 
 
 Avslutade veckan med en chokladcupcake hos mina föräldrar som grannbarnen bakat med. Så gulliga och väldigt gott. 
 
3 saker jag ska tänka på inför den kommande veckan
  • Följa min pluggplan! Inte börja maniplugga för att dämpa ångesten, det ger bara motsatt effekt.
  • Äta ordentligt. Framför allt se till att lägga upp ordentliga normalportioner.
  • Ta hjälp innan det smäller. Våga berätta att jag mår dåligt i tid. 
 
 Hoppas ni haft en bra vecka och att den kommande blir ännu bättre. 
 
Massvis av kramar
 
Hanna

Q/A


Vilka diagnoser har du i dagsläget förutom borderline och anorexi?
Om jag ska vara helt ärlig så vet jag inte riktigt vad som står i min journal just nu mer än anorexia och borderline. Om de inte har ändrat sen i somras borde det stå GAD, OCD (men det tycker jag inte att jag har så länge jag blir medicinerad), paniksyndrom och depression (vilket jag inte anser att jag har längre heller). Så det jag själv skulle säga att jag har, oberoende av vad som råkar stå i journalen, är anorexi, borderline, GAD och paniksyndrom. 
 
Vilken personlighetstyp har du?
ESFJ-T är jag! 
 
Varför fick du röntga hjärnan?
I somras fick jag ett epileptiskt anfall. Jag gick på en väg i solen tillsammans med min kompis och helt plötsligt förlorar jag medvetandet, börjar krampa och faller ihop på marken. Min kompis lyckas få en hand runt min midja så jag slapp hjärnskakning men var avsvimmad i 10 minuter. Jag minns ingenting men otroligt obehaglig upplevelse för min kompis som trodde att jag dog.
 
I vilket fall påbörjades en utredning för att se om jag hade fått epilepsi men man kom fram till att det med största sannolikhet berodde på att jag var övermedicinerad (vid den tidpunkten blev jag hög på Ritalin varje morgon som min läkare ordinerat för att jag var morgontrött pga andra mediciner) och att jag inte hade ätit ordentligt. Men för att vara på den säkra sidan så har jag fått göra både CT-röntgen och MR-röntgen. CT:n såg bra ut så nu väntar jag bara på svar från MR. 
 
Såhär såg jag ut när jag kommit tillbaka till medvetande igen haha. En redig bula och fläskläpp men annars oskadd. 
 
hej ja. undrar varför du lägger upp bilder när man tydligt ser att du är ubderviktig. det tkr jag är truggande så undrar motivet bakom.
Jag har inte lagt upp bilder med avsikten att trigga och är ledsen om så blivit fallet. Motivet har bara varit att lägga upp selfies och bilder på de kläder jag har, precis som vilken bloggare som helst. 
 
Jag har tänkt fråga om du verkligen äter som du säger att du gör. Med normal kost under de veckor du skrivit att du äter utan att fuska (jag utgår från att du självklart inte kompenserar på annat sätt) så borde din kropp ha återhämtat sig mer viktmässigt. Även om det inte i första hand är för viktens skull utan för orken och måendet och för att din hjärna ska fungera som man behöver energin. 
Jag menar inte att anklaga och du behöver inte svara. Jag ville bara ge dig mina tankar. Kämpa på, du är inte din ätstörning el borderline, du är speciell för att du är Du och det kommer inte ändras oavsett.
 
Vet inte riktigt vad jag ska svara på det här men jag är glad att du uttrycke det på ett schysst sätt! 
Till att börja med så vet jag inte ens vad jag väger eftersom jag backar upp på vägen. Jag vet att jag inte är normalviktig riktigt än men jag vet att jag gått upp relativt bra sedan jag började dagvård. För att svara på din första fråga så har jag alltid ätit det jag lagt upp här, samt en massa andra grejer eftersom jag ju publicerar långt ifrån alla mina måltider. Sedan har jag problem med att jag kompenserar genom träning vilket jag tillsammans med mina behandlare jobbar stenhårt för att sluta med. Jag kämpar så otroligt hårt, har skadat mig mycket mindre samtidigt som jag börjat äta som jag ska igen. Med andra ord har jag sinnessjukt mycket ångest och mitt sätt att hantera det har blivit träningen, något jag den senaste veckan känt mig mogen att minska på vilket jag också har gjort!
 
Hoppas du fick svar på dina funderingar. 
 
 
Kram 
 
Hanna
 
 

Utskrivning och magnetröntgen

Hej finisar. Nu är jag utskriven efter några om och men. Är faktiskt väldigt besviken på bemötandet jag fick av läkaren på avdelningen, hon lyssnade inte på mig överhuvudtaget utan hade en bestämd uppfattning om hur alla borderlinepatienter fungerar. Förhoppningsvis hamnar jag aldrig mer i situationen där jag måste skrivas in på en avdelning igen men om det blir så hoppas jag att jag slipper 24:an i alla fall.. 
 
Nu försöker jag göra det bästa av situationen. Tacksam för allt fint stöd jag får av vänner, familj och behandlare på DBT och SCÄ. 
 
 
 Potatis, grönsaksbiffar, dillsås och gröna ärtor. 
 
Den här fantastiska stassen hade jag på mig när jag magnetröntgade hjärnan igår. Det blev något fel så alla bilder fick tas om vilket innebar att jag låg i den där himla maskinen i nästan en timme. 
 
Ta hand om er, jag återkommer snart med bättre blogginlägg
 
Kram
 
Hanna
 

En borderlinedipp

Hej på er. Jag har verkligen en jättedålig period som jag hoppas går över snart. Skrivs i alla fall ut imorgon och ska göra allt för att det ska hålla. Fattar inte ens vad den här depressionen kom ifrån?? Haft det helt okej på sistone och sen bara BAHM så mår jag sämre än på nästan tre års tid? Förstår ingenting. Skillnaden nu jämfört med för tre år sedan är att jag nu har mycket mer verktyg att hantera krisen med så även om världen är becksvart så lyckas jag ändå hålla fast vid konstruktiviteten, någorlunda bra i alla fall. Mitt huvudfokus är att trots mitt mående hålla i maten, något jag faktiskt lyckas väldigt bra med. Så det är alltid något. 
 
Dagens lunch var ärtsoppa (med morötter??), pannkakor och grädde blandat med sylt. 
 
Igår fick jag en så konstig middag att den inte ens är värd att visa upp här (var rödbetsgratäng gjord på rödbettor och keso och till det serverades potatis?) meen som kompensation fick vi chokladpudding!! Galna throwbacks till barndomen. 
 
Nu ska blir jag snart upphämtad av personal från behandlingshemmet för att åka till Karolinska och göra en magnetröntgen av hjärnan. Kul att få permis från sjukhuset för att åka till ett annat sjukhus haha. Ser dessutom ut som ett jävla as. Bad pappa ta med min ögonbrynspenna när han kom på besök igår och han kom glatt hit med en eyeliner... 
 
Hursom. Hoppas allt är bra med er så återkommer jag med lite vettigare inlägg så fort måendet rättar till sig igen. Förhoppningsvis är det här bara en rejäl borderlinedipp och då kan jag vara på banan redan inom några dagar, håll tummarna för det. 
 
Massor av kramar
 
Hanna
 
 
 

Update

Jag mår verkligen inte bra så orkar inte skriva så mycket men tack för de fina kommentarerna på förra inlägget, de uppskattas verkligen.


Nu försöker jag få ordning på livet igen. 

Dagens lunch var ris och chili sin carne. Mat är medicin så mot alla odds åt jag upp allt.

En dålig dag

Hej mina favoriter. Idag är en riktigt urusel dag som jag tack vare nyfunna DBT-färdigheter och personalen på behandlingshemmet lyckats hantera väldigt bra. Har Idun-vecka och av olika anledningar blev jag väldigt triggad vilket satte igång en monsterreaktion av ångest och impulser. Men istället för att göra något jag kommer att ångra så ringde jag min DBT-terapeut som (gudskelov) svarade. Vi pratade en stund och hon fick mig att minnas mina långsiktiga mål. Att jag har kommit såhär långt många gånger förut men alltid vänt innan jag kommit i hela vägen. När jag kom tillbaka till boendet ville jag mest ta två Truxal och somna ifrån skiten men eftersom jag har prov imorgon så är det inte en möjlighet. Istället boxades jag lite med en personal (med handskar förstås) vilket fick den värsta ångesten att släppa. Sedan pratade jag med Johanna i telefon och nu är jag lite mer människa igen. Jag vet ju att vissa dagar är ren skit och då är det bara att ta sig igenom dem utan att låta det gå ut över maten. Lätt sagt, otroligt svårt gjort men absolut görbart. 
 
Till lunch idag åt jag gravad lax och dillstuvad potatis. 
 
 Goda kvällsmackor jag åt hos farmor och farfar. En med avokado och en med philadelphiaost och sylt. 
 
Nu ska jag kriga mig igenom middagen. Lova att ni också gör det!
 
Kram
 
Hanna
 
 
 
 
 

Om kroppsångest som hindrar en från att leva

Jag är så trött på att ångesten jag har över ett så värdsligt ting som en kropp ska stoppa mig i min vardag. Jag vill så mycket i livet. Jag vill resa, plugga, jobba, skapa ett eget hem. Jag vill ha vinkvällar med mina vänner, jag vill läsa böcker i skuggan av en palm på en vit sandstrand, jag vill lära mig nya saker, jag vill skratta så mycket att jag blir yr av syrebrist. 
 
Det och tusen andra saker vill jag i livet. Saker som skiljer sig otroligt mycket från varandra men som har en sak gemensam - de möjliggörs genom min kropp men(!) utgår inte ifrån den. 
 
Utan min kropp är jag ingenting. Utan en frisk kropp kan jag inte göra allt det där som gör mitt liv värt att leva, utan en frisk kropp kommer jag aldrig att kunna må bra. Men ingenting av det jag nämnt, saker som jag vill i livet, beror av att min kropp har ett visst utseende. 
 
Jag har så otroligt höga krav på mig själv vad det än gäller men ännu lite mer när det kommer till utseende och framför allt kropp. Jag har spenderat nio år av mitt artonåriga liv till att försöka forma kroppen med den undermedvetna tanken att om jag bara ser perfekt ut så kommer allt att bli bra. Om folk tycker att jag är vacker så kommer jag att bli lycklig. 
 
Men det räcker inte med att vara "vacker" (vilket i sig självt är ett subjektivt begrepp) utan jag måste vara vackrast. Precis som jag måste vara bäst, i allt. Och det är fanimej helt omöjligt vilket innebär att jag, varje dag, somnar med känslan av misslyckande för att jag inte klarade av att vara bäst i allt. 
 
Jag är trött på att det här ska hålla mig tillbaka. Jag är trött på att mina idéer om hur min kropp borde se ska hindra mig från att leva det liv jag vill leva. Jag är trött på att varje vaken minut ska cirkulera kring hur min kropp är formad när inte en djävel bryr sig egentligen. Jag är trött på att hatet jag känner jämtemot kroppen ska uppta större delen av min uppmärksamhet. 
 
Det är så otroligt svårt men jag måste bara acceptera att jag aldrig någonsin kommer att se perfekt ut. Jag kommer inte se perfekt ut, kommer inte vara perfekt, kommer aldrig vara bäst i allt alltid. Och det är helt okej. Jag måste sluta låta en strävan efter något ouppnåeligt hindra mig från att leva. 
 
För jag vill leva. 
 
 
 
/Hanna

Svar frågestund - Min problematik

Vilka kriterier i borderlinediagnosen uppfyller du och lider du av? 
 
Här är en förenklad lista på de olika kriterierna för borderline. Om jag inte minns fel måste fyra eller om det är fem kriterier uppnås för att man ska få diagnosen. Jag har strukit under de som stämmer in på mig. 
  1. Gör stora ansträngningar för att undvika verkliga eller inbillade separationer. Observera: Självmords- eller självstympande beteende som beskrivs under kriterium 5 räknas inte in här.

  2. Uppvisar ett mönster av instabila och intensiva relationer med andra människor som kännetecknas av extrem idealisering omväxlande med extrem nedvärdering.

  3. Uppvisar identitetsstörning: påtaglig och varaktig instabilitet i självbild och identitetskänsla.

  4. Visar impulsivitet i minst två olika avseenden som kan leda till allvarliga konsekvenser för personen själv (t ex slösaktighet, sexuell äventyrlighet, drogmissbruk, vårdslöshet i trafik, hetsätning). Observera: Självmords- eller självstympande beteende som beskrivs under kriterium 5 räknas inte in här.

  5. Uppvisar upprepat självmordsbeteende med gester, hot eller självstympande handlingar

  6. Affektiv instabilitet som kommer av en påtaglig benägenhet att reagera med förändring av sinnesstämningen (t ex intensiv, episodisk nedstämdhet, irritabilitet eller ångest som vanligtvis varar några timmar och endast i enstaka fall längre än några dagar).

  7. Återkommande tomhetskänsla.

  8. Uppvisar inadekvat, intensiv vrede eller svårighet att kontrollera ilska (t ex ofta förekommande temperamentsutbrott, konstant ilska, upprepade slagsmål).

  9. Har övergående, stressrelaterade paranoida tankegångar eller allvarliga dissociativa symptom 

 
Kan man bli frisk från borderline? 
Det beror på vem du frågar. Vissa anser att borderline, likt neuropsykiatriska diagnoser som autism och adhd, inte går att "bota". Samtidigt vet jag flera personer som blivit av med sin borderlinediagnos efter att ha gått i DBT så jag skulle definitivt säga att det går att bli "frisk". 
 
 
Hur gick din borderlineutredning till? Vem var det som föreslog att du skulle utredas för det? 
Inför flytten från Magelungen sa jag att jag ville börja DBT igen eftersom jag ju gick det innan jag flyttade til Magelungen och redan då tyckte att det var väldigt bra. För att få börja vuxen-DBT behöver man göra en borderlineutredning så efter att remissen skickats av mina öppenvårdskontakt till DBT-teamet så fick jag komma dit på utredning. 
 
 
Blir du fortfarande lika lätt triggad av andra sjuka? 
Litegrann ibland men det är en miljon gånger bättre nu. Jag känner mig så klar med allt det sjuka, jag har nått min egen botten flera gånger om och det gav ingenting. Men sen är det klart att jag blir triggad ifall någon med en ätstörning skulle sitta och prata om hur denne svälter sig. 
 
 
 
Hur många procent frisk skulle du beskriva dig som, psykiskt sett?
Just nu håller jag på och jobbar mig upp från ett återfall så det är väl inte jättebra på den fronten. Men 20% kanske? Går liksom inte att skatta men sjukdomen finns med mig precis hela tiden även om den inte styr alla mina val. 
 
 
Vad tycker du om dbt?
Jag tycker att DBT är helt fantastiskt. Den i särklass bästa behandling jag någonsin gått och jag rekommenderar alla som får möjligheten att börja att åtminstone ge det en chans. Har hittills inte träffat en enda människa som inte gillat DBT. Tyvärr krävs det dock en del för att man ska bli "antagen". 
 
 
Varför är du "inlagd" på Bolinders?
Kortfattat är det för att min problematik är för svår för att jag ska kunna bo själv vilket är alternativet till att bo på behandlingshem. Jag testade stödboende i höstas men klarade inte av det. Jag mår så fruktansvärt dåligt och har så mycket ångest att jag inte fixar att hantera det själv utan behöver dagligt stöd av vårdpersonal. Speciellt maten fungerar inte alls när jag ska vara själv längre perioder. 
Om man ska sammanfatta det i diagnoser så är det min borderline och anorexi i kombination som blir för svårt att hantera för mig när jag är ensam. Under hösten försökte jag ersätta vårdpersonal med vänner men det fungerar inte när man mår så dåligt så ofta och så länge. 
 

Helgen

Nu är ännu en helg slut och jag är faktiskt astaggad på en ny skolvecka. Måendet har väl varit lite upp och ned i helgen men jag har träffat så mycket fina människor att det ändå känns bra. 
 
I lördags åkte jag och Alexandra hem till mina föräldrar för att äta glass, prata och gå en hundpromenad. Superfint som alltid. Båda glassorterna var väldigt goda men klassikern phish food är numera en ny favorit hos mig. 
 
 Det obligatoriska kaffet i de lika obligatoriska muminmuggarna.
 
 På kvällen var det födelsedagsfest för Ida! Här är en bild på mig och Johanna innan röjet drog igång ;) Fantastiskt lyckad kväll, bästa tjejerna!
 
 Idag inledde jag dagen med en sväng till IKEA tillsammans med personal från boendet för att köpa lite smågrejer till mitt rum. Efter lunch träffade jag Karin och vi mellisade overnight oats på Espresso House. Jag tyckte faktiskt att det var gott, klart över förväntan. 
 
 Vi avlsutade med en promenad på Kungsholmen (jag börjar faktiskt lära mig och hitta!).
 
 
Nu ska jag plugga matte, tvätta och städa. Har en del viktiga inlägg på gång till bloggen också så kika gärna in någon gång i veckan. 
 
Ät en god söndagsmiddag nu!
 
Kram 
 
Hanna

Svar frågestund - Personligt

 

Nej jag håller inte på med något sånt alls för tillfället. Har liksom inte ork just nu, men jag längtar tills det kommer tillbaka för det är verkligen en helt fantastisk känsla. Ni vet ju själva hur det är att vara nyförälskade och sen multiplicerar ni den känslan fem gånger pga borderline. Apropå det, tinder + borderline är en mycket... intensiv kombination. Extremt roligt och extremt påfrestande för alla inblandade. Just saying haha. 

 

Från ett Kentfan till ett annat, vilka är de 5 bästa Kentlåtarna enligt dig? :) 

Extremt svår fråga, det skiftar varje dag, men jag skulle nog säga att Vals för satan, Nålens Öga, Mannen i den vita hatten, Ensammast i Sverige och Klåparen är mina all time favoriter. Men som sagt, det är nästan som att du skulle be mig säga vem som är min favoritfamiljemedlem.....

 

Vilket ämne i skolan tycker du mest om? 

Fysik och biologi! Fast just nu tycker jag att gymnasiearbetet är roligast eftersom jag har en så bra grupp och vi läser om ett så intressant ämne. 

 

Hur skulle du beskriva din stil? Kör gärna lite favvooutfits, vore kul! 

Jag skulle säga att min stil är en ordentlig hipster med popparinslag. Mycket svart blir det. Jag tar inte så mycket outfitbilder men här är några från senaste halvåret!

Kent. Alltid kent. 
 
 
Festkläder.
 
 
Ser jättesur ut men älskar den här röda tröjan, har den helst hela tiden. Matchar mitt skal också. 
 
Hittar tyvärr ingen bild på hela den här klänningen men den är mitt färggladaste plagg så den förtjänar att synas lite. 
 
 
Levde drömmen i somras och klubbade i bikini. Bästa klubbarna har ju självklart pool. Saknar Berlin very much.
 
  

Äter du kött eller är du vegetarian/vegan? 

Jag är vegetarian men försöker att äta fisk ibland för att få i mig viktiga grejer osv. Men tänker förmodligen återgå till att bli vego på heltid så fort kroppen är återställd. 

 

Har du någon fobi som inte är relaterad till dina diagnoser? (Typ höjdrädd, spindlar etc) 

Alltså jag har typ inte det? Utöver mina diagnoser är jag rätt så problemfri...

 

Vilka samhällsfrågor brinner du mest för? 

Psykisk ohälsa bland unga är väl min hjärtefråga men jag brinner även för hållbar utveckling och mänskliga rättigheter (bl.a. att ingen människa är illegal samt minskade samhällsklyftor). 

 

Vad har du för framtidsdrömmar?

Min främsta framtidsdröm just nu är att jag vill resa i tre månader nästa år tillsammans med mina bästa vänner. Det är den tanken som får mig att fortsätta tugga. Sedan är det ju lite av en framtidsdröm att få ett liv där jag slipper kämpa varenda vaken sekund. Det vore ganska fett faktiskt. Typ bli vuxen på riktigt, skaffa ett eget hem, välja vilka jag ska bo med eller inte bo med, jobba med något som intresserar mig, känna att jag bidrar till samhället. 

 

Vad är dina planer efter gymnasiet? 

Jag planerar att resa och sedan börja plugga. Har dock inte bestämt vad jag vill plugga, velar mellan lite olika alternativ så jag tänker att jag skjuter på det beslutet så långt som möjligt. Nästa höst kommer jag läsa in två kurser jag missat på komvux (läser utökat så har eg bara hoppat över en kurs, trots ca 50% frånvaro under gymnasiet pga min psykiska ohälsa). Det kommer gå på halvfart så jag tänkte jobba lite samtidigt också för att spara pengar. 

 

Vad gör du på fritiden när du inte är i skolan?

Jag pluggar mycket, läser böcker, lyssnar på musik. Men framför allt umgås jag med mina kompisar eller familj. Det blir rätt mycket festande också är jag rädd. Typ varje helg..... Men har faktiskt chillat mer det här året än i tvåan, fast mest för att jag var borta varannan helg hela hösten och såg kent i diverse nordiska städer.  

 

Vad är dina tankar kring feminism? 
Självklart är jag feminist! Jag har skrivit lite om feminism och ätstörningar i det här inlägget. 
 
 
Hur skulle du säga att du är i sociala sammanhang? Typ blyg, utåtriktad osv 
Det beror extremt mycket på situationen. Jag kan vara väldigt blyg eftersom jag är rädd att folk ska tycka att jag gör något fel (sitter i från tiden jag blev mobbad) men om jag känner mig trygg i ett socialt sammanhang så är jag jätteutåtriktad. Generellt är jag en extrovert person. 
 
 
Vad har du för drömresemål?
Brasilien är ett drömresmål jag haft väldigt länge. Någon dag ska jag åka dit. Men jag älskar att resa och kan tänka mig att åka i princip vartsomhelst. 
 

 

Kramar

 

Hannskipannski


En bra dag!

Hej på er! Idag har jag haft en väldigt bra dag, så välbehövligt! 
 
Hade en kort och extremt oproduktiv skoldag men det gjorde inget för fick ju umgås med de här idioterna varav den ena är nytatuerad!!
 
Skollunchen bjöd på pasta och tomatsås. Väldigt gott. 
 
 Efter skolan mötte jag upp this babe. Helt amazing människa, alltså verkligen. Hade massa viktiga samtal och gick därifrån med lite lättare steg. Det enda dåliga var ljuset, eller så är det min mobil som börjar sjunga på sista versen..
 
 Självklart fikade vi också. För vad är en dag utan fika? (Svar: en dålig dag)
 
Nu ska jag svepa en kopp kaffe till och försöka göra lite matte. Hoppas ni också haft en bra dag!
 
Puss 
 
Hanna

Schyssta glasögon och mjukost

Hej alla fina kämpar där ute. Nu är den här veckan slut och det är jag glad över för mitt mående har varit i botten. Samtidigt är jag inte jättetaggad på helg. Tur att jag har så otroligt fina vänner som offrar sig för att umgås med mig i helgen. 
 
Jag har egentligen inte så mycket att säga mer än att oavsett hur shitty man mår så får det inte gå ut över maten. Dåligt kommer du att må på vägen mot friheten, bakvänt nog är det i de allra svåraste stunderna som det är viktigast att fortsätta äta. Jag har valt den här vägen på riktigt nu därför lät jag inte ett bakslag gå ut över mitt matintag och tackade, trots anorexins skrik, ja till förmiddagsmellis även på MIVA. 
 
Kulinarisk sjukhusläckerhet. Dubbla skivor bröd med mjukost samt te. 
 
Chillade i skolan med den här outfiten. 10/10.
 
Hoppas ni mått bättre i veckan än vad jag har gjort. Nu blir det helg. 
 
Massa kramar
 
Hanna
 

En bra helg

Hellu!! Jag är glaaad idag även om ångesten ligger och trycker. Men det är som alltid så det är inget att bry sig allt för mycket om. Jag har haft en riktig superhelg (även om jag kanske utmanat mig lite över min förmåga) och nu väntar äntligen två veckor i skolan vilket känns hur bra som helst. Matmässigt är det lättare att äta som jag ska när jag är på dagvården men glädjemässigt så toppar skolan SCÄ alla dagar i veckan. Därför passar Idun mig så bra. Det kommer ett inlägg senare om dagvårdens upplägg.
 
Spenderade lördagen i sängen tillsammans med Alva, en dålig komedi, handarbete och glass. Så otroligt mysigt och så skönt att kunna vakna i rimlig tid nästa morgon. Vid 9 var vi så pigga att vi bestämde oss för att baka scones till frukost. Sagt och gjort blev det en riktig dunderfrukost. 
 
 Efter frukosten begav vi oss in till Söder och åt lunch på Caos vilket är Steffano Catenaccis restaurang i foodcourten i Ringen. Helt sinnessjukt gott, rekommenderar det verkligen. Man fick välja tre smårätter, även det en utmaning men fanns inte så mycket vegetariskt så det gjorde det lite lättare. Till vänster är gnocci med svamptryffelsås och parmesan. I mitten rödbetor med fetaost, pinjenötter och timjan. Till höger vegetariska vårrullar, koriander och chilimayo. 10/10 även om det var en utmaning. 
 
När vi ätit upp och uträttat några ärenden rörde vi oss hem till Nike. Där pratade vi i några timmar, drack kaffe, te och åt chokladbollar. Hade det verkligen fantastiskt trevligt med väldigt många viktiga och intressanta samtal. Dessa tjejer är verkligen så otroligt kloka. 
 
 
 
Kvällen blev väl sådär (#borderline) men jag lyckades klara mig igenom det utan att behöva åka in så det var fan grymt jobbat. 
 
Hoppas att ni också haft en bra helg och att ni ätit massa goda saker. 
 
Puss
 
Hanna

Övergivenhetskänslans roll i min sjukdom

Det här är ett väldigt personligt inlägg men jag fick en fråga som var så spot on det jag jobbar med i alla mina behandlingar just nu att jag ändå ville dela med mig av det. 
 
"Jag har funderat på det här ett tag men inte vågat fråga eftersom det lätt kan bli fel. Hm. Men gör din borderline att det blir svårare att släppa taget om destruktiva beteenden (ätstörningsrelaterat eller självskada) eftersom du är rädd att bli övergiven? Dels tänker jag på vårdkontakten, men även av vänner/familj. När man är sjuk blir man ju liksom ibland "omhändertagen" och fokuset hamnar på en. Alla människor har ett behov av uppmärksamhet och bekräftelse och det är verkligen inget fel med det, men om man har personlighetsproblematik som innebär rädsla för övergivenhet tänker jag att det kanske blir ännu svårare? Det verkar komplicerat. Hade varit intressant att få höra om dina upplevelser av det. Kram!"
 
Det korta svaret är ja, jag är rätt övertygad om att min borderline är orsaken till att jag fortfarande inte är frisk från anorexin trots att jag nu gått i behandling (och verkligen kämpat!) sedan jag var tretton. Jag har litet väntat på den frågan faktiskt, jag har ju ändå drivit den här bloggen i fyra år nu och trots allt jag skrivit så är jag nu ännu en gång i processen där jag precis brutit svälten och ska börja gå upp i vikt. Hur kommer det sig när jag kan så mycket om ätstörningar? För det är inte så att jag bullshitar det jag skriver, jag tror verkligen på, och känner med, vartenda ord. Det är faktiskt sant. 
 
Ändå står jag här, fem år efter att jag fått min ätstörningsdiagnos, drunknande i samma gamla skit. Vad beror det på? Självklart är det en rad av faktorer där både yttre och inre omständigheter spelar roll men om jag tänker på ordet "frisk" så är "ensamhet" det första ord som kommer upp. "Ensamhet" som också är det absolut värsta jag vet, vilket är en typisk borderlinegrej. Att bli övergiven, det finns ingen större rädsla och om man väl blivit frisk så blir man ju "övergiven" av vården. 
 
Jag säger inte att hela min ätstörningsproblematik grundas i att jag inte vill bli övergiven men den har definitivt blivit ett sätt att kommunicera med omgivningen. Samma sak med självskadebeteendet och andra destruktiva beteenden jag har. Att "må dåligt" får liksom mycket mer tyngd bakom sig om man samtidigt skadar sin kropp på något sätt. 
 
Mitt förnuft, den del av mig som faktiskt är Hanna och inte är livrädd liten flicka, vet att det inte finns någon logik i mitt (omedvetna) resonemang. För jag har helt fantastiska vänner och en familj som älskar mig och jag vet att de skulle bry sig minst lika mycket om mig ifall jag inte var sjuk. Ändå är jag livrädd för att släppa greppet. Jag har varit i det här så himla länge nu att friskheten är otroligt ovan. Jag har varit sjuk mer än halva mitt liv och är snart inne på mitt sjätte vård år. Hela min tonår har spenderats på sjukhus. Öppenvård, slutenvård, mobil vård, mellanvård, dagvård, behandlingshem. Även fast jag hatar sjukhus och är sinnessjukt trött på att bo på instutitioner så har det blivit en trygghet. Det finns alltid människor som bryr sig om mig och jag kan ta emot deras omvårdnad eftersom jag vet att de får betalt. Det är liksom klara spelregler där jag inte riskerar att bli sviken eller själv svika som det är i riktiga relationer med vänner och familj. 
 
Jag hoppas att det var svar på din fråga, jag är glad att du ställde den. Är något oklart är det bara att kommentera så förtydligar jag. 
 
 
 
Kram
 
Hanna

Försovning och nytt behandlingshem

Hej❤ Har egentligen inte så mycket att säga idag men sover min första natt på det nya behandlingshemmet så känner mig lite bortkommen haha. Dagen har förflutit i äkta borderlineanda där jag både hunnit tänka tanken att jag mår skitbra!!! och sedan gråtit på en skoltoalett. Snittar rimligt i alla fall....


Återkommer i morgon eller i övermorgon med lite bättre inlägg men ville titta in här där jag känner mig trygg.

Försov mig i morse till råga på allt så hann inte sminka mig men fick i alla fall på mig en klänning. Vägrar acceptera att det är vinter haha sen klagar jag hela dagen på att det är kallt. 


PoK 

Hanna


Tidigare inlägg Nyare inlägg