-

Mat - men inga normalportioner!

Hej gullisar. Hoppas det är okej med er. Jag insåg att det var väldigt länge sedan jag postade matbilder här och tänkte att det kanske var läge att göra det. Dock tänkte jag göra ett lite annorlunda matinlägg mot vad jag gjort sedan vi startade bloggen för fem år sedan. Jag har ju alltid varit extremt noga med att bara fota bilder på den legendariska _normalportionen_ Jättebra såklart, när man har en ätstörning och behöver lära sig att ge kroppen tillräckligt med näring. Nu har jag dock kommit förbi det, inte det med att ge kroppen tillräckligt med näring såklart, utan det här superorganiserade och noga uppmätta ätandet. Visst försöker jag hålla frukost, lunch, middag och äter alltid minst ett mellanmål och oftast tre, men hur mycket jag äter och vad är otroligt flexibelt. Därför kommer här ett inlägg med massa random bilder på saker jag äter nuförtiden när jag inte räknar längre.
 
Pizza! En god pizza eller en halvdan pizza när man är sugen är nog det godaste som finns. OBS!!!! Äter inte den med ananas pga är inte SÅ knäpp, den är min systers. Själv åt jag en med getost, ruccola och oliver.....
 
Blev sugen på frukt när jag höll på att flyttpacka. Så jag köpte massa frukt och åt den. Perfekt! Enda nackdelen var att det inte blev så mycket flyttpackande utan mest fruktätande. Jaja, jag flyttade ju tillslut så det var väl viktigast. 
 
Får man äta brunch till lunch? Svar ja! Hur mycket ska man äta? Tills magsäcken riskerar att spricka om man klämmer ned en bananpannkaka till!
 
 Det här mina vänner är ett mattips från mig till er. Hugg en sötpotatis i mitten, stoppa in i ugnen i typ 45 minuter, mosa avokado, skär körsbärstomater i halvor, lägg detta på sötpoatisen, toppa med massa olivolja, flingsalt och peppar. Njut!! Jag äter typ en och en halv för att bli mätt. 
 
Det här är ingen specifik måltid alls utan bara fotogeniskt snacks jag åt mellan ett huvudmål och mellanmål. Absolut bästa chokladen. Har aldrig gillat mjölkchoklad tråkigt nog så är glad att dessa goingar finns så att jag inte dör av kakaobrist. 
 
På kakaospåret har jag ett frukosttips. Koka havregrynsgröt med kakao och vaniljsocker. Toppa med jordnötssmör, skivad banan, honung och mjölk. Supernkelt och supergott. 
 
 Det här hade kunnat vara ett ätstört kvällsmellis. Det var det inte. Jag har ingen aning om vad jag ätit under dagen men uppenbarligen var det tillräckligt mycket för att jag inte skulle vara sugen på annat än massa vitaminer till kvällis. Hade anorexin styrt mig så hade jag varit tvungen att äta mina mackor med smör och ost ändå. Nu styrs jag inte längre av en ätstörning så därför kan jag äta avokado och grönsaker ifall det är vad jag är sugen på. 
 
 En lunch (bonus för gullig katt). 
 
En annan lunch. Jag vet vad era ätstörningar tänker om den här måltiden respektive den föregående. För det här är inte en normalportion medan ovanstående bild är nog mer än en normalportion. Slutsatsen? Sammanlagt får jag i mig precis så mycket min kropp behöver för att må bra. Det är det normala. 
 
 Som avslut får ni en bild på en annorlunda middag. Jag har haft en del problem med illamående till följd av starka känslor (suck...) så vissa perioder under vissa dagar har jag svårt att äta. Då får man tänka smart och trycka i sig några chokladbollar så att hjärnan och kroppen får den energi den behöver. Sedan när illamåendet lagt sig äta ett rejält kvällsmellis. Det här är inte heller något jag kunde göra förut. Av många anledningar. Att äta chokladbollar var överhuvudtaget otänkbart, att dessutom äta fast man inte är sugen? Dubbelförbjudet. Knäppa jävla ätstörning. Kan ni fatta att sådana tankar fått styra mig och min kropps välmående under tio års tid? Det är helt från vettet. Klart som fan kroppen ska få det den behöver även dagar då den är illamående. 
 
 
Har ni frågor kring de här måltiderna, hur jag tänker kring mitt ätande eller något helt annat är ni varmt välkomna att kommentera. 
 
Kram fina ni
 
Hanna
 
 
 
 
 
 
 

Om att äta nyttigt

Hej bästa ni! Jag tänkte kika in här och påminna om en sak som är lätt att glömma när man har en ätstörning som skriker i ens öra. Det här är lite av en hjärtefråga för mig så förbered er på lite passiv aggressivitet... 

 

Det finns ingen onyttig mat. Eller okej det är inte riktigt sant. Det är väldigt onyttigt med t.ex. gift, tungmetaller och parasiter som bär på sjukdomar. T.ex. är det vetenskapligt bevisat att det inte är bra att äta tvättmedel, dricka alldeles för mycket alkohol, knapra arsenik eller dricka sötvatten från sjöar i tropikerna. Rå kyckling är inte heller att rekommendera och om det är möjligt så är det nog bra om du undviker att äta kemikalierna i skolans labbsal, åtminstone en del av dem är väldigt onyttiga. 

 

Så långt håller jag med vår samtid. Det finns helt klart saker vi bör undvika att stoppa i oss för att inte bli sjuka. 

 

Det lilla kruxet här är bara att vår kära (västerländska) mänsklighet har fått begreppet "nyttigt" om bakfoten. Nuförtiden är nästan allt gott onyttigt och om det inte redan är det så kommer det snart bli det. För det är det mest patetiska med hela nyttighetsrörelsen - att den aldrig ens kan bestämma sig för vilka livsmedel som är förenat med evig ohälsa och olycka. Bara det bevisar ju att nyttighetssnacket är ren jävla bullshit. 

 

För det är det. Gift är onyttigt. Socker är livsnödvändigt för att din hjärna ska fungera. Parasiter är onyttiga. Fett är livsnödvändigt för att din hjärna ska fungera. Tungmetaller är onyttiga. Salt är livsnödvändigt för att din hjärna ska fungera. Socker, fett, mineraler, vitaminer, proteiner, kolhydrater, fibrer, omega3 osv osv ALLT det BEHÖVS för att din hjärna och kropp ska fungera. Innan nyttighetsbegreppet började missbrukas i självskadande hälsohetssyften var det också vad det betydde. Att äta och leva nyttigt innebär att du ger din kropp det den behöver för att den ska fungera.

 

"Men jag äter bara frukt/grönsaker/äckliga proteinbars/något annat hemskt och tråkigt, och jag mår JÄTTEbra"

 

 Absolut, det är mycket möjligt att du gör eftersom kroppen är så finurlig att om den saknar något näringsämne så omvandlar den andra näringsämnen till det (enkelt uttryckt). Visst behöver du lite essentiella aminosyror, fettsyror, mineraler och 35 gram ren glukos om dagen men det är så otroligt små mängder i jämförelse med allt det du måste äta under en dag för att förse hjärna, muskler och organ med tillräckligt med energi för att kunna fortsätta fungera. Det är alltså inget du behöver oroa dig för så länge du inte är i svält eller på annat sätt äter väldigt restriktivt och begränsat. Vilket även det motsäger det faktum att det är bra att utesluta saker som socker och fett ur sin kost. Ju mer varierat du äter desto lättare är det för kroppen att få det den behöver. Det är det som är att äta nyttigt. Att ge kroppen den näring den behöver.

 

 Det här med nyttigt och onyttigt hade inte varit en hjärtefråga för mig om det inte vore så att de som tar åt sig allra mest av dessa "hälsoråd" är de som behöver dem minst. Nämligen ni, vi, med ätstörningar. Någon utan en ätstörning kan dricka en grön smoothie till frukost och sen känna sig så Nyttig™ att hen utan vidare eftertanke häver i sig en chipspåse senare på kvällen. Att leva på det sättet anser jag kunna betraktas som nyttigt eftersom variationen finns. Det är inte giftigt med varken chips eller gröna smoothies (även om det senare är äckligt) och att kombinera dessa livsmedel med diverse andra gör att du får en fullvärdig kost.

 

När du däremot styrs av en ätstörnings blir dessa "nyttighetsråd" till lag. Att bara dricka gröna smoothies och käka minikeso med sockerfritt jordnötssmör ger dig dubbla belöningar. Dels blir ätstörningen glad, dels förstärks dessa beteenden ständigt av samhället som utan vidare tanke på konsekvenserna förespråkar en sådan livsstil. Det här förbannade samhället som tycker att vi ska plåga oss själva när vi har fått förmånen att födas in i en otroligt priviligerad vardag. 

 

Att bara äta "nyttigt" innebär inte bara att din kropp lider utan framför allt lider du som person. Att äta restriktivt begränsar din vardag och om det som begränsar dig dessutom är en ätstörning så är det känslan ångest som hindrar dig från att leva ett lyckligt liv. Så länge du fortsätter att äta restriktivt, även om samhället anser det vara nyttigt, så kommer du som läser den här bloggen (det gör du av en anledning, folk som inte har kopplingar till ätstörningar hamnar inte här) att fortsätta må dåligt. Varje gång du väljer den där förbannade grönkålen istället för en risifrutti sparkar du på dig själv. Du matar sjukdomen med makt och gör dig själv mer olycklig. 

 

Jag vet att det är fruktansvärt svårt att välja pizza istället för sallad när inte bara sjukdomen förespråkar salladen utan hela jävla samhället. Men om du vill må bra. Om du vill bli lycklig, förse din kropp med de näringsämnen den behöver och inte låta dig styras av en äcklig sjukdom som vill se dig död så måste du välja pizzan. Inte alltid såklart, men du måste göra det. Att äta nyttigt är inte att utesluta saker ur sin kost (med undantag för sånt som är giftigt) utan det är att äta varierat.

 

 

 Åt denna magiska skapelse förra söndagen när jag flyttade. Rörde dock inte den övre pga någon sjuk jävel har lagt ananas på. 

 

Hoppas era ätstörningar kan hålla käften en stund i veckan i alla fall. Och samhället också, det hade varit skönt. 

 

Kram 

 

H


Julafton

God jul sötmandlar❣️ Jag tänkte bara kika in med en snabb reminder eftersom jag vet att idag är en jobbig dag för många av er som läser det här. För även om mat står i fokus vid alla högtider (eftersom människan är skapt att äta och älska mat!) så spelar julen ändå i en egen liga. Det handlar liksom inte bara om julbordet i sig utan allt godis, glögg, julmust, lussebullar, gröt etc etc. En situation som är väldigt stressfylld för någon med en ätstörning, inte minst för att hela släkten sitter med vid matbordet. 

Därför tänkte jag punkta upp lite saker som kanske kan vara till liten hjälp i alla fall.

1. Du kan äta precis hur mycket som helst idag utan att i gå upp i vikt. Alla i din omgivning gör det och de ser precis likadana ut före och efter julafton. Att folk säger sig gå upp i vikt under julen är för att de äter MYCKET mer än de brukar under en hel MÅNAD. Det handlar inte om en, två eller tre dagar. Det har ingen som helst betydelse. Är du underviktig och äter normalt under en hel vecka kommer du däremot gå upp i vikt. Inte för att du ätit för mycket utan för att du är underviktig och det är ett tillstånd som är skadligt för kroppen. Men även om du äter dubbelt så mycket som vanligt just på julafton och annandagen så kommer du inte gå upp mer i vikt än du hade gjort annars. Att kompensera är alltså helt meningslöst, bara sorgligt och plågsamt, och gör ingen skillnad på din vikt oavsett hur mycket du väger.
2. Din släkt kommer inte bry sig om att du äter. De kommer däremot troligen reagera och bli obekväma om du inte äter alternativt försvinner in på toan efter varje måltid. Vill du inte väcka uppmärksamhet så är det alltså klokast att äta som alla andra, eller åtminstone enligt ett eventuellt matschema. 
3. Om julbordet och plockmaten blir för svår så kör vanliga portioner bara. T.ex. risgrynsgröt med macka till lunch, knäck och pepparkakor till mellis (Kalle Anka!!) och sill och potatis till middag (plus frukost, fm-mellis och kvällsmellis såklart).
4. Ätstörningen är inte värd en förstörd julafton. Det är så mycket mer värt att kunna skratta med magen och äta chokladpraliner tills man blir illamående.

Just nu befinner jag mig på Sri Lanka och det blir inte mycket till julmat, typ fried rice och drinkar haha. Men innan jag åkte så följde jag med min familj på julbord på Spis och Vin. Det var jättehäftigt, första julbordet sedan jag var åtta som jag kunde äta så fritt och relativt ångestfritt. Visst fanns tankarna där större delen av tiden men det var inget som begränsade mig. Det som satte stopp var magsäckens storlek, precis som det ska vara när man äter julbord. 

Livet är så mycket härligare när man inte ständigt begränsas av en ätstörning. Då kan man göra sånt här istället. Stå i brygga på en folktom strand i soluppgången. Så jävla jävla värt det.


(Inlägget uppdateras med bilde så fort internet funkar igen)

Kram Hanna


Att kunna koncentrera sig

Hej fina ni. Hoppas det är bra med er och glad andra advent! Om det nu är glad man säger... mkt oklart.


Har legat här nu i tio minuter och försökt komma på en enda vettig sak att skriva men hjärnan har lagt ned sin verksamhet för dagen. Jaja, här kommer några bilder istället!!

Inför julfirande med mina kompisar från Globala så fixade jag vegetariska revbensspjäll. Lika gott varje år! Recept finns på jävligt gott om ni söker på vegetariska revbensspjäll kommer det som första eller andra träff.
Alla som kunde komma, minus Alva som står bakom kameran. Hur mysigt som helst i år igen. Massor av god mat (som jag tyvärr inte kunde njuta helhjärtat av pga lyricaillamående) men sällskaper vägde upp det alla gånger. Bara vid ett tillfället riskerade vi våra liv då vi lyckades lägga presentpapper i ett stearinljus. Alva räddade dock situationen och kan numera titulera sig brandman.
För att maximera julkänslan såhär innan jag åker fyra dagar före julafton så följde jag med min familj på A Christmas Carol på Folkoperan idag. Väldigt välgjord och fin föreställning.

Just när jag är på teater eller bio är tillfällen då det blir väldigt tydligt hur långt jag kommit i kampen mot ätstörningen. Under flera års tid har varje teater och biobesök inneburit extremt mycket ångest. Först och främst för att det innebär flera timmars stillasittande där det känns som att låren växer mot stolen för varje sekund som går. Men också för att ätstörningens grepp om mig gjorde det omöjligt att koncentrera mig på handlingen i det jag såg utan det enda jag kunde tänka på var mat, kropp, sjukdom och destruktivitet. Att fångas av filmen kom liksom inte på fråga, hur mycket jag än ansträngde mig. Värst har det varit under mina underviktiga perioder eftersom kroppens huvudfokus då är att hitta näring. Men även när jag haft en frisk vikt så har tankarna fortsatt mala just för att jag aldrig släppte ätstörningens hand helt. Även om jag åt så pass att vikten var stabil fanns hon med mig i varje val och varje rörelse. Så är det inte längre. Visst existerar hon fortfarande och älskar att berätta för mig om hur äcklig och oälskvärd jag är men jag har också stunder då jag får vila. Då jag kan se en hel akt på teatern utan att tänka på mina lår mer än kanske ett par gånger. Det är fortfarande en bit kvar att vandra men jag har kommit längre än jag trodde var möjligt.


Så, nu ska jag gå och lägga mig.

Kramkramkram

Hanna



Vintermys

Hej finisar! Hoppas det är bra med er. Själv ligger jag helt utslagen i sängen. Skulle egentligen bara dammsuga golvet men slutade ju i sedvanlig ordning med storstädning av lägenheten. Nu är det fint i alla fall men det lär ju inte hålla i sig mer än kanske två timmar om jag känner mig själv... Är generellt en väldigt organiserad person men när det kommer till att inte droppa saker på golvet och hoppas att de magiskt ska lägga sig på rätt plats så ligger jag inte direkt i framkant haha. Men det är okej. 



Jag tänkte dela med mig av några bilder från den senaste veckan! 




I onsdags träffade jag Karin och lunchade sushi mellan två möten.
På väg till ett besök på ett stödboende jag inte tänker flytta in på åt jag och mamma lunch på en mexicansk snabbmatskedja (Zocalo tror jag den heter?). Det var gott och fräscht men lite för starkt för den här veklingen.
Lördagen bjöd på något väldigt häftigt och fantastiskt. Jag och Elin bestämde oss för att ha en chillkväll och eftersom både var sugna på pizza och godis blev det vad vi köpte. Det var inte direkt ångestfritt men inte heller på lååååånga vägar så ångestframkallande som det varit för bara några månader sedan (för att inte tala om ett år, då det överhuvudtaget inte hade kommit på tal).
Så himla himla mysigt att kura ned sig under en filt tillsammans med bästis och mumsa på favoritgodisarna. Så himla mycket mer värt än anorexi. Dock kunde jag inte riktigt slappna av eftersom den förbannade Lyricaabstinensen fick mitt hjärta att skena. Jaja, nästa gång haha.
Som i en del av min plan att inte bränna ut mig igen ser jag till att göra sånt här. Krypa ihop i soffan med fleecebyxor och titta på skidor. Hur oproduktivt som helst men väldigt bra en jäktad kropp.
Samma sak gjorde jag imorse. Jag hade ställt klockan på 8 men behövde egentligen inte gå upp förrän 12 så när jag efter frukost fortfarande var dödstrött gick jag och la mig igen. Sov en timme innan jag satte mig för att plugga. Efter lunch klädde jag på mig rejält innan jag mötte upp Ylva.
Vi promenerade från Sergels Torg till Skansen innan vi hoppade på spårvagnen tillbaka igen. Så himla fint väder. Ylva påstod att det var kallt men jag svettades, snacka om att kroppen är i kemisk obalans... Det var i alla fall hur mysigt som helst.

Jag vill avsluta med ett litet tips! SIA har släppt ett julalbum som jag fastnat helt för trots att jag bestämt mig för att bojkotta julen i år. Väl värt att lyssna på!


Ta hand om er 

Kram

Hanna


Poké bowl

Hej på er! Tack för den fina responsen på förra inlägget. Era ord är det som motiverar mig till att skriva. Apropå skrivande så kommer det att dyka upp en artikel skriven av mig i Aftonbladet, troligtvis i helgen. Kan länka här så kan ni klicka er in dit ifall ni vill. 
 
Idag har jag haft permission för att gå på föreläsning i skolan samt ha DBT-grupp. Dock visade det sig att det inte var någon föreläsning så jag pysslade med en massa annat innan jag gick på promenad längs Norrmälarstrand. Kommer verkligen sakna att ha det promenadstråket 2 minuter bort. 
 
 
Efter promenaden mötte jag upp pappa och åt lunch på Sushi Yama. Kan VERKLIGEN rekommendera deras poké bowl med avokado och kimchi. Galet gott även om det var lite för starkt för en vekling som jag. 
 
I övrigt har jag mest gått omkring och haft extrem Lyricaabstinens. Jag har ju försökt i ett år med att få läkarna att fatta att jag måste fasa ut skiten men nu får jag ångra det... Samtidigt är det ju väldigt bra att något som skapar så starka fysiska reaktioner i mig inte får finnas i min kropp mer. 
 
Nu ska jag se på Bachelor och sedan sooova. 
 
Puss
 
H
 
 

Fooood

Tisdag innebär DBT-grupp. Lite sorgligt tho eftersom vi är inne på mitt sista kapitel, sedan måste jag sluta. Men jag försöker ta till vara på vartenda tillfälle fram tills dess. Det som är bra med att sluta är att man då får tillåtelse att umgås med de andra i gruppen privat. Det längtar jag efter för min grupp är verkligen fantastisk. Så många fina människor det finns där ute, personer jag aldrig skulle träffat om det inte varit för min psykiska ohälsa. Inget ont som inte har något gott med sig osv. 


Apropå gott kommer här en radda matbilder (mycket snygg övergång må jag säga).


Jag och mina gymnasiekompisar har som tradition att dricka pumpkin spice latte på Starbucks när den kommer ut under hösten. Jag är inget fan av vanlig chailatte men alltså psl är fan nästan godare än en riktigt god cappuccino. Ren njutning i varje klunk. Testa!!!
Hade permis förra helgen så åkta hem till Alva och bakade veganska kanelbullar med smör- och kanelstekta höstäpplen. 10/10 would recommend.
Samma helg hängde jag en del hemma hos mina föräldrar. Såg på Stranger Things och åt tacos x2. Det här är min lunchtacos dagen efter originaltacosen. Minst lika gott dagen därpå. Dock råkade jag ha liiite för mycket vitlök i guacamolen så den fick ätas i små klickar.
I mitten av förra veckan dippade jag igen eftersom situationen på mitt boende är totalt ohållbar. Spenderade därmed helgen på avdelningen. Gulligaste medpatienten köpte smoothie och godis till mig. Sådan omtanke värmer verkligen något enormt.
Jag skulle ljuga om jag sa att det var ångestfritt men till skillnad från typ de senaste tio åren då så kan jag i alla fall. Jag kan äta godis utan att överkompensera det. Ett babystep i taget.
No words needed för denna fantastiska måltid. Har vant mig så lassar bara in det i munnen för jag vet att min kropp behöver näring om den ska orka. Dessutom hör jag min behandlare på Iduns röst i huvudet där hon säger att jag absolut inte får dra ned på huvudmålen. Det är en bra regel för att upprätthålla struktur innan jag är redo att ta steget mot fullständig flexibilitet.

/H


Massa mat

Hej mina små sockerbitar. Hoppas läget är okej med er. Själv mår jag mycket bättre igen. Så himla skönt även om jag ju inte direkt är på topp, snarare precis med nästippen ovanför vattenytan. Jag orkar därför inte skriva något vettigt men däremot så har jag typ jättemånga matbilder från andra halvan av sommaren som jag vill dela med er eftersom ingen annan bryr sig haha. Generellt så fotar jag min mat mycket mer sällan men det händer fortfarande ibland. Dock är det inte på det gamla sättet för att i efterhand kunna kontrollera varenda måltid utan istället för att måltider nu är som vilket annat happening som helst och det är kul att ha minnen från.

Vi kom hem från Tanzania dagen innan jag fyllde 19 så jag hade verkligen inga förväntningar överhuvudtaget på min födelsedag. Det borde jag ha haft insåg jag såhär i efterhand. På förmiddagen blev jag bjuden på brunch på Brunch STHLM av mina fantastiska högstadievänner. Jag tog en cappuccino och någon gröt bowl (som förstås hette något mer fancy jag glömt, längst till vänster på bilden) men smakade även på pannkakorna.
Efter brunchen bar det av hemåt för födelsedagsfika med min familj. Så himla mysigt och fantastiskt goda tårtor. Både drömtårta och marängtårta.
Födelsedagen avslutades sedan på Vapiano med två kompisar från Globala. Så himla mysigt och fantastiskt god mat. Vappis är alltid ett säkert kort. Här tog jag en risotto med svamp och spenat.
Några veckor senare besöktes Vapiano ännu en gång och jag tog en pizza (!!!). Det var dödsgott och jag utmanade vidare med både cider och en drink. Kan inte tänka mig bättre sällskap än Jessica.
En bästis har flyttat till Luleå för att plugga så när hon var hemma över helgen passade vi på att göra brunch. De suspekta blågrå skapelserna är blåbärsscones.
Dagen därpå tog vi med oss matsäck och en engångsgrill ut i skogen hos mina föräldrar. Satt vi vattnet, grillade och pratade i flera timmar. Perfekt sätt att njuta av årets sista värme.
I början av förra veckan var jag på 4 knop med Ylva och åt fantastiska crepês. Denna med pesto, svamp och tomat. Vi delade även på en efterrättscrepê som jag tyvärr inte fotade ):
Min plötsliga och sinnessjukt intensiva "depression" (skattade i taket på alla depressiva tecken, förutom att det inte handlar om en lång period utan bara några dagar) har gjort det svårt att äta eftersom exakt all aptit försvann. Har ändå försökt få i mig så mycket som möjligt och försökt kompensera med näringsdrycker. Nu är dock hungern tillbaka igen!
Får gå ut på sjukhusområdet med sällskap så mamma och pappa har hälsat på och vi har fikat på Espresso House som ligger i byggnaden. Tyvärr smakade inte det här något heller men jag tryckte ändå i mig allting trots illamående för kroppen behöver energi om den ska orka börja må bättre.

Nu ska jag lämpligt nog äta lunch. Ha en fin dag.


Kram

Hanna


Q/A - Hur vet jag hur mycket jag ska äta?

"Hur vet du hur mycket du ska äta? När du lagar o så? Följer du alltid måtten eller går du på vad magen vill?"

Jag har gått hos SCÄ utan uppehåll i över 5 år nu så "normalportionen" har satt sig i ryggraden på mig (även om jag inte alltid lägger upp tillräckligt, men det blir bättre och bättre!). Det kan dock vara ett hinder eftersom jag därmed har väldigt svårt att gå efter det magen vill. I den bästa av världar skulle jag ju äta lite mindre när jag är mätt eller maten är äcklig och mer när det är gott eller jag är extra hungrig. Nu klarar jag inte riktigt av det än eftersom det alltid resulterar i att jag äter för lite vilket gör att jag får mer ätstörningstankar och så är det dumma karusellen igång. Så istället försöker jag att hålla mig till matschema och normalportioner vad gäller mängder men kunna äta precis vad som helst och inte vara så inrutad vid specifika tider. 

Hoppas det var svar på din fråga. 

Kram 

Hanna


Massor av god mat

God(!)middag hjärtan. Idag har jag inte producerat något mer än en lätt solbränna. Känns så extremt ovant och läskigt att inte ha något att plugga. Men tror det är väldigt bra för mitt stressade hjärta. 


Maten går okej. Jag kämpar på men känns som att jag står och stampar på stället. Allt funkar men mat och kropp genererar orimligt mycket ångest och tar upp alldeles för stor del av min vardag. Kanske att nästa Idunvecka kan få mig att ta några steg till, jag hoppas det.

Jag vill också be om ursäkt för att jag är SÄMST på att svara på kommentarer. Jag ska verkligen försöka bättre mig för jag blir så himla glad varje gång ni kommenterar.

Men nog med tjat. Här kommer bilder på en massa fantastisk mat jag ätit de senaste dagarna.




Lunchade med mamma på Sally Voltair och även om jag generellt ställer mig skeptisk till mat som innefattas under begreppet "nyttigt" så måste jag säga att den här grönkålssalladen med räkor och parmesan var GRYM.
Favorit i repris på Vigårda. Veganburgaren är ok och sötpotatispommesen helt fantastiskt goda. Typ bland det godaste jag vet.
Klassisk tacomiddag på Bolinders.
Detta måste vara guds främsta gåva till människan. Bättre kvällsmål (läs nattmål) får man leta efter.
Som grädde på moset åt jag och Karin dessa fantastiska skapelser till mellis idag. Så himla fint att få hänga med henne och en fantastisk känsla att kunna äta glass ihop.

Imorgon blir det nya äventyr. 


Ta hand om er

Kram

Hanna


Lite solsken

Glad fredag på er mina kämpar! Hoppas ni är lika taggade som mig på den här helgen. Det har blivit en hel del allvarlig inlägg här på sistone och jag har massor av till i mina utkast men tänker att det är viktigt att blanda upp med sånt som livet faktiskt är på riktigt, utanför allt det sjuka. Därför kommer här några bilder från senaste veckan!


För exakt en vecka sedan var det mösspåtagning och vi skolkade från engelskan för att drick cider på Mariaberget. 10/10 värd prioritering.
Spetsade till den vanliga frukosten med att hälla på lite jordgubbar och jordnötssmör i gröten. Så himla gott (tillsammans med mjölk förstås). Och till det ett alldeles vitt och gott bröd. Ätstörningen ska aldrig mer få lägga sig i min frukost!
Skollunch blev vegolasagne, ärtpesto, sallad och rödbetsmix
I onsdags slutade jag tidigt så åkte hem till mina föräldrar, gjorde iskaffe och la mig i trädgården och solade i nästan två timmar. Fasen vad svårt det var att bara ligga där utan att producera eller prestera men ack så viktigt för mitt hjärtas skull.

Nu är det skola och sedan ska jag och några klassisar dricka vin i Tanto. Livet är faktiskt inte så dumt, speciellt inte nu när månadens omgång pms ä n t l i g e n gått över och jag är mig själv igen. 


Massor solvarma kramar

Hanna


Är tallrikarna små får man ta två

Godmorgon mina sköna bönor! Jag hoppas ni fått sova gott och vaknar utvilade till det här fantastiska blogginlägget (well...). Själv vaknade man vid fyra och har inte kunnat somna om, lagom frustrerande må jag säga. 

Jag kollade igenom bloggflödet och insåg att det var orimligt längesen (läs typ tre dagar) sedan jag la upp bilder på mat. Detta ska härmed åtgärdas på studs. 

Torsdag innebar sopplunch på Idun (grön ärtsoppa blev det den här veckan) och är tallrikarna små får man ta två (känt ordspråk). Det är verkligen helt minimala tallrikar men vi har kommit fram till att det inte är ett ätstört beteende av Enarena utan helt enkelt för att normala människor som går på buffé äter lite av varje och därmed inte vill ha så mycket soppa. 
 
Till soppan de obligatoriska pannkakorna med sylt och grädde. 
 
Den här lätt oklara men väldigt goda måltiden serverade min mor familjen till middag igår. Vad som ligger på serveringsfatet är en lång historia men bland annat ugnsbakad potatis, blomkål, sparris, pocherat ägg och halloumi. 
 
Em-mellis blev sesamknäcken och stekt ägg. De är helt massakrerade för i brist på stekpanna stekte jag äggen i en kastrull.... Smakade bra i alla fall. 
 
Ikväll blir det festligheter! Ska gå på årets första studentskiva och är taggad till tusen. Om ni vill följa mitt friska liv så får ni jättegärna följa mig på instagram. h_a_nn_a_l heter jag där (det sista är ett litet L, heter man Hanna Larsson får man vara kreativ haha). Vill ni följa mitt ostädade friska liv så finns jag även på snapchat, hannalarsson98
 
På återseende finaste!
 
Tusen kramar
 
Hanna
 
 

En påskhälsning

Glad påsk på er alla kämpar! Jag hoppas att ni har det bra. Själv hade jag en grym förmiddag igår men utmanade mig själv över min förmåga med maten vilket resulterade i en liten krasch på kvällen. Lite tårar framför kylskåpet men mamma och pappa kom till undsättning direkt och fixade fina avokadomackor åt mig till kvällis. Att ta hjälp när man inte orkar är ett minst lika stort steg som att faktiskt orka.
 
Idag vände jag på steken och hade en förfärlig morgon för att sluta på topp. Borderline it is.
 
Inlede skidsemestern med thaibuffét som inte blev så mycket till buffét eftersom det enda som inte innehöll kött var vårrullar. Inte mig emot tho, väldigt goda var de med en rejäl klick sweet chilisås och ris!
 
Vad är kaffe utan bulle? Här den allra bästa av sorter, nämligen mormors hembakade med vaniljfyllning och glasyr. 
 
Riktig kvalle på det här förmiddagsmelliset må jag säga. Morotskakan var DRÖM.
 
Dagens höjdpunkt var nog ändå att gå på afterski med den fina tjejen som också råkade vara i Vemdalen med sin familj. Många ämnen hann avhandlas med coverbandet skrålade i bakgrunden men bland annat taggade vi Spanien i sommar!! Ska ju till Marbella med bästa tjejgänget, festa, sola och bada i en vecka. Är helt siiinnessjukt taggad.
 
 
 Imorgon väntar tredje dagen i backen. På återseende mina fina.
 
Kram 
 
Hanna
 

Recap och tankar inför skidsemester

Eftersom det blev en minst sagt kaotisk vecka så hann jag inte posta en bråkdel av det jag planerat förra veckan så här kommer därmed en liten recap. 
 
Jag åt flera luncher tillsammans med min far. Bästa pappa som alltid ställer upp för sin labila dotter.
 
I torsdags var det svenska NP och jag laddade upp med bulle, ett äpple och pepsi. Provet kändes jättebra, ännu en sak avklarad innan studenten!!
 
 Fredagen blev ju inte direkt som planerat och i en sådan situation var det så jävla SKÖNT att bara kunna ge ätstörningen en käftsmäll och äta hämtpizza till middag klockan 9 på kvällen (vi kom inte hem innan dess...). Fantastiskt sällskap också även om en viss syster gör otrevliga gester på bilden... Hunden vinkar till er också!
 
Sällan har en pizza varit så god men det berodde nog mer på tillfället haha. Var i alla fall aubergine, zuchini, tomat, basilika och mozzarella. 
 
I lördags var jag på bio med världens bästa systrar. Det är verkligen en ynnest att ha en bra relation med sina syskon. Känns så obeskrivligt bra också att kunna äta godsaker samtidigt som jag ser på bio, trots att det fortfarande ger mycket ångest. Ett steg i taget!
 
 
Man behöver en rejäl bunke popcorn om det ska räcka till tre.
 
I morgon åker vi till Vemdalen tillsammans med kusinerna för att åka skidor i några dagar. Vi gör liknande utflykter ganska ofta och det är resor jag egentligen vill njuta av men där min problematik alltid blir lite svårare eftersom jag inte har mitt vanliga behandlingsteam runtomkring mig. Det brukar oftast gå bra men jag lider en del, oftast helt i onödan. Den här resan har jag därför några hållpunkter och saker jag ska träna på för att någon gång (om en miljon år ungefär) kunna åka på en sån här grej och bara tycka att det är kul. 
 
  • Försöka lita på min kropp och ge den tillräckligt med näring eftersom det behövs när man åker skidor. Men jag vill också försöka normalisera det lite mer än tidigare resor då det varit stopp i backen varannan timme för att trycka i mig ett helt mellis fastän jag inte var hungrig då utan det kom mer på kvällen. Att inte behöva pressa i mig mat när jag inte är hungrig men absolut inte hoppa över måltider bara för det utan då måste jag istället äta extra vid huvudmålen eller på kvällen. Det är svårt det där. Jag önskar att jag bara kunde äta utan att tänka men huvudet räknar ju hela tiden. Små steg i rätt riktning ska jag ta i alla fall. Äta den där chokladbiten innan middagen och ändå äta en full måltid, till exempel. 
  • Försöka vara medvetet närvarande i åkningen. Inte hela tiden tänka på vad andra tänker om mig, att jag åker fult, eller långsamt, hur min kropp ser ut, mina kläder etc etc. Det här är saker som fyller hela min åkning och gör det nästan plågsamt att åka skidor fast jag egentligen tycker att det är kul. 
  • Plugga den tid jag har bestämt och inte mer bara för att jag har ångest. 
 
Förlåt för ett lite splittrat inlägg haha. Hoppas ni haft en bra tisdag!
 
Kramar
 
H
 
 
 

Äta ensam

Under måndag och tisdag gjorde jag två utmanande grejer - jag åt lunch ensam! Det är generellt väldigt sällan som jag äter ensam och framför allt inte huvudmål. För mig blir att äta ensam på något sätt som en "onödig" måltid. Läste nån skitregel om att aldrig äta ensam på en gammal pro-anablogg och det har som allt annat sånt där etsat sig fast i minnet. Men jag vet att andra personer har fixidéer om att de bara kan äta ensamma, vilket bevisar att ätstörningens logik inte går ihop eftersom den så uppenbart säger emot sig själv. 
 
Hursom är det en ganska big deal för mig att lägga upp och inta en normalportion på egen hand men av slump så föll det sig så att jag var tvungen att äta skollunchen själv två dagar i rad. Det var lite jobbigt, det ska jag inte sticka under stol med, men gick ändå väldigt bra. Så en klapp på axeln till mig själv!
 
I måndags serverade skolan palakk dahl, ris, mangochoutney och rostade kokosflingor. Från den enorma salladsbuffén valde jag morötter och för att utmana mig en bönsallad. Vet att jag behöver äta mer protein än vad jag gör så då är det perfekt att fylla på med lite extra bönor som dessutom även innehåller järn som jag också behöver. 
 
 Igår blev det pasta med ärtpeso, riven parmesan och diverse olika salladsslag haha. Allt fårn isbergssallad till griljerad palsternacka och blancherade rädisor. 
 
 Som bonus får ni den här lilla gobiten som en av mina klasskompisars mormor skickat till henne från Tyskland. Så himla fin känsla att kunna sitta i solen med sina kompisar och äta choklad, även om det innebär en del ångest. 
 
Hoppas ni har det bra. 
 
Kramar
 
Hanna
 

3 x pasta

God eftermidag mina fina. Hoppas ni haft en bra helg och, till skillnad från mig..., är pigga och fräscha inför en ny vecka haha. Veckan som gått (en bättre summering kommer upp imorgon!) har varit fylld av god mat och jag lyckades hinna med att äta tre pastarätter inom loppet av två dygn. Eftersom ni är de enda som möjligtvis bryr sig så kommer här en liten summering. 
 
I torsdags åt jag middag med min familj på Panefresco. Jag hatar ju Paulo Roberto men får erkänna att maten vad rätt god. Dock överprisad imo. Tog en Frutti Di Mare och kladdade ned hela händerna med tomatsås när jag skulle öppna den jävla kräftan haha.
 
Vi avslutade Idunvecka på topp med utmaningsfredag på en pizzarestaurang. Jag körde all in och tog en tagliatelle med en sås baserad på grädde med varmrökt lax och spenat, toppat med lite parmesanost. Gaalet gott men lite för stor portion för att det skulle vara fysiskt möjligt att få i sig allt. Vi kämpade på bra i alla fall, jag och min fina grupp.
 
 Igår till lunch hade pappa lagat en pastasallad med stekt lax, majs, tomater och en saffranssås baserad på cremé fraiche. Rekommenderas varmt!
 
Jag vet att pasta är en fearfood för många som läser det här men nu har jag ätit pasta (och inte nån jävla fullkornsskit!!!) tre dagar i rad och det har inte påverkat min kropps utseende annorlunda än om jag skulle ätit typ potatis eller något annat tråkigt. Så jag hoppas att det här inlägget kan sänka er ångestnivå en aning inför nästa goda pastarätt. 
 
Tusen kramar.
 
Hanna

#recoverywin

Hej mina fina. Det blev ingen bloggning igår då jag helt enkelt mådde för dåligt. Klarade inte av att genomföra ett matteprov pga ångestattack och eftersom jag inte klarar av att misslyckas blev det minst sagt väääldigt jobbigt. Idag har jag försökt skriva ett blogginlägg om just misslyckanden men misslyckades haha. Nejnen hopefully kommer det upp inom sinom tid. 
 
I vilket fall så var gårdagen den första gången jag klarade av att hantera en kris av den digniteten utan att vara destruktiv. Det var nära men nära skjuter gudskelov ingen hare och jag fick gå ur striden med erfarenheten om att man kan bryta sån hemsk ångest utan att kontrollera maten eller skada kroppen på något annat sätt. Jag hade dock inte klarat det själv så en s/o till min behandlare på scä, min dbt-psykolog, min idungrupp samt Johanna som lät mig sova över. Så istället för att spendera natten på sös eller valfritt psykakutväntrum så låg jag nedbäddad under en filt och såg på film tillsammans med min bästis. Visst hade jag ångest men inte på långa vägar så mycket ångest som jag hade tidigare under dagen.
 
Ska man sammanfatta det på instagram-recovery-språk  så var det helt enkelt ett #recoverywin haha. Ett riktigt sådant. Och imorgon ska min idungrupp och jag äta pasta på restaurang till lunch. Är jättenervös men vet att vi klarar det tillsammans! 
 
 
Dagens lunch åts på Glada Stinsen och var någon form av spenatpaj. Det var faktiskt inte alls någon hit och jag fick verkligen kämpa ned de sista tuggorna, men det är friheten värd.
 
Nu ska jag träffa min familj, äta middag på Panefresco och sedan gå på Ed Sheeran med dem. Helt ok familjeaktivitet eller vad sägs?
 
Tack för alla fina kommentarer ni lämnar. De gör mig alldeles varm i hjärtat.
 
Tusen kramar
 
Hanna

Mössprovning

Hellu mina hjärtan! Jag har landat på behandlingshemmet efter en hektisk men fin dag. Jag som trodde att måendet var på väg ned i botten igen men det blev bara en kort dipp. Hoppas att saker kan få fortsätta vara såhär pass okej. 
 
Dagens SCÄ-lunch intogs på Öländskan där jag valde deras fantastiska raggmunkar. Mitt mål den här veckan är att alltid ta det från menyn som anorexin minst vill ha. Lyckats so far! 
 
 Innan DBT sprang jag förbi skolan och plockade upp min studentmössa hos elevkåren!! Blev helt till mig haha, det här händer verkligen? Jag kommer att ta studenten? Sjuuukaste. 
 
 Middagen på behandlingshemmet var spenat- och fetaostpaj. En klassiker som aldrig slår fel hos en pajälskare som mig. 
 
Imorgon har jag matteprov vilket alltid är ångestfyllt. Hatar prov. Men bara att gå dit och göra mitt bästa osv. Mer kan jag faktiskt inte göra även om jag hade önskat det. 
 
Fortsätt kämpa mina kämpar<3
 
Kramar
 
H
 
 
 
 

Plugg, halloumiburgare och indiskt

Hej mina fina! Jag har sååå mycket tankar kring sjukdom och friskhet som jag vill dela med er så snart som möjligt. Just nu lever jag dock efter ett schema där varenda vaken minut är planerad. Majoriteten av tiden går åt till skolan och så kommer det fortsätta vara i typ en månad till (orkar knappt tänka på det haha, bara att ta en dag i taget) men sedan har jag 5-31 timmar behandling varje vecka och tusen personer jag vill träffa. Med andra ord - bloggen hamnar lite i andra hand. Jag är ändå glad att ni fortsätter att titta in här varje dag. Om inte annat kanske jag kan bidra med lite goda mattips. 
 
För vet ni vad jag testade igår? Max senaste hamburgare!!! Så sinnessjukt god. Halloumi, picklad rödlök, tryffelmayo. Kan det blir dåligt?? Rekommenderas sååå starkt. 
 
 
Idag åt jag lunch med pappa på en av mina favoritrestaruanger. Ellora heter den, otroligt fin inredning och ännu godare indisk mat. Jag tog min favorit Ponir Butter Masala, testa den om ni inte redan gjort det. 
 
 
 
Nu ska jag fortsätta plugga några timmar. 
 
Over and out
 
Hanna
 
 

Avoavoavokado

Godonsdag på er! Hoppas allt är bra med er. Själv har jag det helt okej, är verkligen humörsvängningarnas moder atm. Just nu jobbar jag i DBT på att höra av mig till mina vänner direkt när jag blir ledsen istället för att vänta tills jag flippat och då lägga upp en bild från sjukhussängen på instagram (någon som känner igen det beteendet?). Så igår när jag började må dåligt messade jag några kompisar och vips ringde de upp, validerade mig till tusen och sedan hade jag en väldigt bra kväll. Jag tror att bara man ger omgivningen chansen att hjälpa en så svarar de ofta upp mycket bättre än man tror.
 
Till frukost igår åt jag havregrynsgröt med jordnötssmör och mjölk, lingongrova med peperöni och färskpressad apelsinjuice. Ser ut att vara fett lite gröt men det är för att skålarna var slut så jag äter ur en salladsskål haha.
 
 Lunch åts i farten på väg mellan skolan och DBT. Älskar den här wrapen! 
 
 Till middag serverades klassiker stuvade makaroner, (soja)korv och ketchup. Ingen smaksensation direkt men som jag skrev någon annan gång kan inte varje måltid vara fantastisk.
 
TIll kvällis åt jag bland annat avokado på knäckebröd med ringlad honung och salt på. Så jääävla gott. Sött och salt och avokado. Testa!!!
 
Efter lunch ska jag till SCÄ och ikväll blir det keramik.
 
Hoppas ni har en bra dag.
 
Kramar
 
Hanna

Tidigare inlägg