-

Ett steg mot friheten

Godmorgon!! Eller kanske god eftermiddag... Själv vaknade jag halv tolv så har inte hunnit utföra många stordåd än så länge. Igår så tog Johanna nämligen studenten så hela dagen vigdes åt fixande och firande. Som hon har förtjänat den här dagen, det är helt otroligt<3 


Min vecka har varit väldigt annorlunda eftersom jag efter ett år helt utan minsta förkylning eller annan infektion plötsligt vaknade med 39 graders feber. Mådde aspissigt en hel dag och sen vaknade jag dagen därpå och var så gott som återställd. Väldigt underligt, ganska troligt att det var en reaktion från kroppen nu när all stress har släppt. Igår hann jag alltså smita förbi Idun en stund men sen fick jag en akut tandläkartid som jag var tvungen att springa iväg på innan lunch så hann knappt säga hejdå till min fina grupp. Supertråkigt eftersom det var min sista vecka (jag ska dock gå två extraveckor men det är i en annan Idungrupp) men vi bestämde att vi skulle ses i alla fall så det känns ändå okej. Alltid tråkigt med avslut, speciellt när man kommit varandra så nära.

Men nog babblat om sånt. Idag väntar nämligen stora utmaningar vad gäller ätstörningen. Jag har kommit skitlångt under min idunbehandling men såhär långt har jag kommit tidigare också. This far but no further. Jag får i min tillräckligt med näring, kan äta allt men har fortfarande en jävla massa regler för mig. Framför allt handlar det om att ~dagens kalorimängd~ inte får bli överskriden. Att äta "för mycket" kalorier vid ett mål och sedan INTE kompensera det genom att äta mindre vid en annan måltid samma dag har alltså inte varit något jag någonsin vågat utmana av rädsla för att vikten ska skjuta i höjden. Det här är ett beteende jag aldrig vikt en tum ifrån.

Fram tills idag.......


Haha nejmen försöker avdramatisera det lite för egentligen är det så hiimla fånigt att jag gör det här till en enorm grej. Jag ska nämligen fika till mellis och jag har, i samråd med min behandlare, bestämt mig för att äta dricka både en cappuccino OCH äta en kaka UTAN att kompensera vid en annan måltid. Testa och se, bevisa för mig själv att inget händer med min kropp för att jag överskrider en påhittad summa kemiskt bunden energi. 

Ångest javisst men jag har ett jättefint dygn i ryggen så är rätt säker på att jag kommer klara det. Vet ju att alla ni hejar på mig också❤️ 

Apropå det så blir jag så himla glad för alla era kommentarer. Det händer verkligen fantastiska grejer när man börjar prata om psykisk ohälsa där känslan av ensamhet ofta kan vara det värsta med sjukdomen.

Nu ska jag sluta babbla. Jag hoppas att ni har en lika fin helg som jag❤️


I stycke fantastisk person SOM TAGIT STUDENTEN!!!!
Bakisfrukost när den är som bäst. Croissant med philadelphia och blåbärssylt, äggröra och en fin kopp kaffe med lite mjölk.

En miljon kramar


H


Äta ensam

Under måndag och tisdag gjorde jag två utmanande grejer - jag åt lunch ensam! Det är generellt väldigt sällan som jag äter ensam och framför allt inte huvudmål. För mig blir att äta ensam på något sätt som en "onödig" måltid. Läste nån skitregel om att aldrig äta ensam på en gammal pro-anablogg och det har som allt annat sånt där etsat sig fast i minnet. Men jag vet att andra personer har fixidéer om att de bara kan äta ensamma, vilket bevisar att ätstörningens logik inte går ihop eftersom den så uppenbart säger emot sig själv. 
 
Hursom är det en ganska big deal för mig att lägga upp och inta en normalportion på egen hand men av slump så föll det sig så att jag var tvungen att äta skollunchen själv två dagar i rad. Det var lite jobbigt, det ska jag inte sticka under stol med, men gick ändå väldigt bra. Så en klapp på axeln till mig själv!
 
I måndags serverade skolan palakk dahl, ris, mangochoutney och rostade kokosflingor. Från den enorma salladsbuffén valde jag morötter och för att utmana mig en bönsallad. Vet att jag behöver äta mer protein än vad jag gör så då är det perfekt att fylla på med lite extra bönor som dessutom även innehåller järn som jag också behöver. 
 
 Igår blev det pasta med ärtpeso, riven parmesan och diverse olika salladsslag haha. Allt fårn isbergssallad till griljerad palsternacka och blancherade rädisor. 
 
 Som bonus får ni den här lilla gobiten som en av mina klasskompisars mormor skickat till henne från Tyskland. Så himla fin känsla att kunna sitta i solen med sina kompisar och äta choklad, även om det innebär en del ångest. 
 
Hoppas ni har det bra. 
 
Kramar
 
Hanna
 

3 x pasta

God eftermidag mina fina. Hoppas ni haft en bra helg och, till skillnad från mig..., är pigga och fräscha inför en ny vecka haha. Veckan som gått (en bättre summering kommer upp imorgon!) har varit fylld av god mat och jag lyckades hinna med att äta tre pastarätter inom loppet av två dygn. Eftersom ni är de enda som möjligtvis bryr sig så kommer här en liten summering. 
 
I torsdags åt jag middag med min familj på Panefresco. Jag hatar ju Paulo Roberto men får erkänna att maten vad rätt god. Dock överprisad imo. Tog en Frutti Di Mare och kladdade ned hela händerna med tomatsås när jag skulle öppna den jävla kräftan haha.
 
Vi avslutade Idunvecka på topp med utmaningsfredag på en pizzarestaurang. Jag körde all in och tog en tagliatelle med en sås baserad på grädde med varmrökt lax och spenat, toppat med lite parmesanost. Gaalet gott men lite för stor portion för att det skulle vara fysiskt möjligt att få i sig allt. Vi kämpade på bra i alla fall, jag och min fina grupp.
 
 Igår till lunch hade pappa lagat en pastasallad med stekt lax, majs, tomater och en saffranssås baserad på cremé fraiche. Rekommenderas varmt!
 
Jag vet att pasta är en fearfood för många som läser det här men nu har jag ätit pasta (och inte nån jävla fullkornsskit!!!) tre dagar i rad och det har inte påverkat min kropps utseende annorlunda än om jag skulle ätit typ potatis eller något annat tråkigt. Så jag hoppas att det här inlägget kan sänka er ångestnivå en aning inför nästa goda pastarätt. 
 
Tusen kramar.
 
Hanna

Att bli helt frisk

Jag har gått i behandling hos SCÄ konstant sedan våren 2012. Det är fem år sedan nu, fyra år sedan jag började skriva på den här bloggen. Jag har funderat mycket över varför jag aldrig blev frisk de dryga två år jag var friskviktig. Hur det kom sig att jag föll så fort jag flyttade ifrån Magelungen. Trots att jag innan min flytt bestämt mig för att aldrig någonsin igen få ett återfall i anorexin igen.
 
Det berodde förstås på en massa omständigheter, framför allt att jag inte klarade av att bo själv eftersom jag inte fått någon behandling för min borderline. Men jag tror inte att jag hade fallit tillbaka i ätstörningen om jag hade blivit frisk under Magelungstiden. Jag var aldrig frisk och nu är jag sjuk igen, formulerade jag det som för ett par månader sedan. 
 
Sedan dess har jag gått halva Idunbehandlingen och jag känner att jag är på väg tillbaka till den punkt jag aldrig kom ifrån. Det liv där ätstörningen inte styr allt men ständigt, ständigt är närvarande och titt som tätt tar över spakarna. 
 
Min behandlare bad mig därför skriva en lista på sjuka beteenden som jag aldrig blev av med trots min friskvikt. Jag tänker dela med mig av några av punkterna (listan är 2 A4 så postar inte hela). Varför? Jo, för att jag har bestämt mig för att bli frisk. Helt frisk. Och då måste jag bryta vartenda ett av dessa mer eller mindre omedvetna beteenden. Det betyder inte att jag måste dricka lyxshakes varje dag och aldrig gå i rulltrappor. Det betyder att jag måste bli medveten om mina val beror på ätstörningens djupt inpräntade regler eller om det faktiskt är jag, Hanna, som är mer sugen på en vanlig kaffe eller har bråttom och därför måste skynda upp för rulltrappan. 
 
TRIGGERVARNAR DEN HÄR LISTAN!
  • Dricka cappuccino/latte + kaka till mellis
  • Välja "onyttig" mat fastän de andra äter "nyttig" mat
  • Köpa godis ensam
  • Sluta kolla på sjuka instagrams
  • Stå i rulltrapan när jag precis ätit
  • Äta pommes med dipp
  • Ha honung i téet utöver matschemat
  • Dricka en frappe/lyxshake
  • Träna för att må bra, inte för att forma kroppen
  • Dricka mer vin än motsvarande kalorimängd för ett glas mjölk vid middagen
  • Inte lägga upp bilder från sjukhus
  • Äta så att jag blir mätt fast det är mer än en normalportion
  • Äta bakispizza
 
 
Jag tänkte att ni skulle få följa med på den här resan. Min sista resa bort från sjukdomen. För jag har inget mer att hämta här nu. Jag var aldrig den mest anorektiska anorektikern för jag lever ju fortfarande och det är jag så sjukt tacksam för. Ätstörningen har absolut inget mer att ge mig så den här gången ska jag släppa den på riktigt. 
 
/Hanna

Semmelfest

Detta hände just!!! Den första semlan jag ätit på sex år. Hur gott som helst.

Glad alla hjärtans dag på er mina kämpar❣️ Nu ska jag ut på vidare äventyr.


Kram

Hanna


Joe and the Juice och chilibea

Godmorgon! Är ni taggad inför en ny vecka? Klockan är bara sju och det är måndag så om så inte är fallet har ni i alla fall minst två ursäkter. Jag har en fullspäckad men fin vecka framför mig. Dagarna spenderas på Idun på SCÄ vilket förhoppningsvis blir en bra boost. Har ändå kämpat på bra under två hemmaveckor men en idunvecka sitter inte helt fel nu faktiskt, även om dagen innebär den alltid lika jobbiga vägningen. 
 
Hursomhelst. Jag tänker dela med mig av min söndag också eftersom jag träffade så fina personer! 
 
För vid lunchtid mötte jag upp Alexandra. Först drack vi kaffe i min lägenhet på boendet och sedan tog vi en kort promenad (i solen!!! no emo no more, har börjat älska solen) till Joe and the Juice. Vi åt varsin avokado- och mozzarellamacka till lunch samt drack ytterligare en kopp kaffe (fast med mycket mjölk den här gången, något min magkatarr tackar mig för). 
 
 Simpelt men gott!
 
Kolla vad fin hon är!! Så himla beundransvärd och bra person.
 
Efter lunchen pluggade jag ett par timmar (läs: pluggade en timme och pratade en timme i telefon med Johanna). Sedan tog jag tunnelbanan hem till Jessica som jag saknat galet mycket då hon varit i Indien i tre långa veckor (utan internet, ve och fasa). 
 
Vi lagad enkel men väldigt god mat. Potatis, morötter, vegoschnitzel och chilibearnaise. Det är fortfarande lite läskigt att äta det som på min gamla "förbjuden mat-lista" gick under namnet "feta såser" men för varje gång blir det lite lättare. Det är intressant med den listan för basically hade jag skrivit upp allt jag tyckte var gott.. Jävla anorexi alltså, så glad att jag kan äta allt nu igen även om det ger lite ångest. 
 
Hoppas ni får en bra måndag. 
 
Kramar 
 
Hanna
 

En bra dag!

Hej på er! Idag har jag haft en väldigt bra dag, så välbehövligt! 
 
Hade en kort och extremt oproduktiv skoldag men det gjorde inget för fick ju umgås med de här idioterna varav den ena är nytatuerad!!
 
Skollunchen bjöd på pasta och tomatsås. Väldigt gott. 
 
 Efter skolan mötte jag upp this babe. Helt amazing människa, alltså verkligen. Hade massa viktiga samtal och gick därifrån med lite lättare steg. Det enda dåliga var ljuset, eller så är det min mobil som börjar sjunga på sista versen..
 
 Självklart fikade vi också. För vad är en dag utan fika? (Svar: en dålig dag)
 
Nu ska jag svepa en kopp kaffe till och försöka göra lite matte. Hoppas ni också haft en bra dag!
 
Puss 
 
Hanna

Ben and jerry

För att anorexin inte ska få ta ifrån mig det enda liv jag har.

Till middag hade mamma gjort supergod soppa morot- och palsternackssoppa med ingefära. Till det små brödbitar en med mozzarella och tomat, en med bara tomat, en med chevré, honung och pinjenötter samt en minipaj med chevré och pumpa. Såååå gott.

Dessa två!!!!

Min snygga vän innan vi spillde te i hela sängen (hon hälsar bloggen!!)
B&j, grädde, chokladsås och kex.
Mmmmm säger jag och skiter i dumma tankar.

Ärtsoppa och pannkakor

Hej. Jag mår som en hög skräp för tillfället vilket är ett tecken på att jag gör rätt saker. Men jag har både boendet, SCÄ och DBT (samt Truxal..) så jag överlever. Kanske är det så det måste vara en period nu. 


I alla fall. Tänkte dela med mig av min utmaningslunch som vi åt på Idun. Ärtsoppa med pannkakor, sylt och grädde. Extremt gott och väldigt jobbigt. Men ytterligare ett steg i riktning mot det där livet jag tillsist bestämt mig för att välja på riktigt.






PoK

Hanna


Hundbesök

Godmorgon! Idag mår jag en miljon gånger bättre än jag gjorde igår (thanks borderline) och hoppas att det håller i sig så åtminstone några timmar. För att fira att jag mått bra i 25 minuter nu och tror att jag alltid kommer må såhär så tänkte jag dela lite bilder från de senaste dagarna. 
 
Hela familjen (exklusive katterna) var på besök i min nya lägenhet på behandlingshemmet. Akilles (björnen ni ser på bilden) var mycket nöjd med arrangemanget. 
 
 Jag utmanade mig själv och åt hembakt till mellanmål. En bulle med smörkrämsfyllning och glasyr samt en chokladcookie. Till det kaffe med mjölk i muminkopp.
 
 Fick den här skickad till mig från en vän i klassen. Visar ganska bra på vilket medvetet (och humoristiskt) samtalsklimat det är i skolan. Så otroligt, otroligt skönt. 
 
 Till lunch igår åt vi på Glada Stinsen med dagvården och jag valde vitvinspocherad rödspätta (tror jag haha). Blev faktiskt ganska besviken, tyckte inte alls det var gott men har generellt svårt att äta fisk efter några månader som veg. Men jag kämpar på.
 
Idag är det Idun som gäller på förmiddagen, sedan ska jag tillbaka till Magelungen på avslut vid lunch, efter det DBT-grupp och ikväll ska jag träffa Karin. Hoppas som sagt att måendet håller i sig för jag orkar verkligen inte ha så mycket ångest som jag hade igår.
 
Ha en superfin tisdag nu allihopa och tack för alla kommentarer! Svar på frågestunden dyker upp inom en snar framtid men som alltid är det fritt fram att ställa frågor eller önska inlägg.
 
Kram
 
Hanna
 
 
 
 
 

Chips!!!!

Jag mår lite bättre igen men här ekar det tomt. Finns kanske kausalitet i det sambandet, vad vet jag.

Hursom. Den här helgen har ägnats åt vila och reperation av psyke och själ och allt annat pretto. Eller åtminstone till att plugga, spendera en halvdag på IKEA och framför allt hänga med tre grymma kompisar. Bakat en misslyckad cheesecake, pratat om massa viktiga och oviktiga saker och druckit te i molnblandat solsken på en brygga. 

Meeen här kommer den viktigaste punkten: JAG HAR ÄTIT CHIPS!!!!! 
3xlök och lättsaltade. 3xlök var väldigt goda (och lökiga med dess andra betydelse, något jag och Johanna konstaterade inte gjorde något eftersom vi bara skulle ha hemmakväll😎). Lättsaltade var ganska menlösa men smakade gott de också. Kan konstatera att jag gillar godis mer än chips och kakor mer än godis. Så himla häftigt att återupptäcka allt det här igen! 10/10 recommend.

Ett mellanmål är en sån där liten chipspåse ni vet + en burk läsk. Jag drack juice istället för att det blev för svårt annars. Läsken tar vi en annan gång.

Nu äre måndag om jag lyckas publicera det här inlägget rätt dag. Ny vecka, nya tag. Jag har skjutit på matte 3c till sommaren så jag har inte ens nationella. Får väl spendera den tiden på att skruva bokhyllor (har ca en miljon i lådor på mitt rum efter vår IKEA-tur). Tillbaka till ämnet så ville jag skicka massa pepp och kramar, du är tusen miljoner gånger bättre än en ful ätstörning.

Kram

Hanna

Pizza!! samt lite annat babbel

I den villervalla mitt liv bestått av den senaste tiden har jag glömt att berätta detta. Jag åt nämligen min första pizza på fem(?) år för några veckor sedan!!!! Så sjuuuukt gott, alltså jag dog även om ångesten inte lät mig njuta fullt ut. Har inte blivit någon mer pizza sen dess eftersom allt varit kaos men blir igen nästa helg! Mina utmaningar är upplagda i fyraveckorsperioder där jag testar den förbjudna maten en gång varje helg i fyra veckor. Det är SCÄ som bestämmer mängd och sedan sitter personalen på behandlingshemmet matstöd som vanligt. 

Egentligen är det en så knäpp sak att inte äta vissa livsmedel? Speciellt som jag ätit allt en pizza innehåller, men inte när det är ihopsatt till det vi definierar med ordet pizza. Hursom, en sak mindre på den förbjudna listan! Börjar faktiskt ana ett slut på det här med att inte kunna äta all mat, så jävla fett ska det bli. 

En portion pizza var enligt min behandlare på SCÄ 3/4 köpepizza (av normal storlek) och sen vatten/lightläsk till. Men jag vill trycka på det hon sa till mig att det verkligen inte är så att man kommer gå upp i vikt av att äta en hel pizza. Det ska vara MINST 3/4 pizza och lightläsk, din kropp kommer inte att förändras för att du äter en hel pizza och dricker en halvliter vanlig Fanta till!



I övrigt så flyttades utskrivningssamtalet fram till torsdag eftersom min läkare ville att jag skulle testa en dag i skolan först för att se om det håller, vilket jag är 90% säker på att det kommer göra. Så imorgon blir det skola igen och jag är såå taggad på att träffa mina klasskompisar. Blir knäppare än jag redan är av att inte träffa mina vänner, både i och utanför skolan. Men mående och säkerhet först, så är det alltid. Dock är det lite kaos på behandlingshemmet just nu (av flera anledningar) så ska bli skönt att inte spendra så mycket tid här.

Var också på studiebesök hos ett stödboende (eller eg träningslägenheter) som jag kanske ska flytta till efter Magelungen. Var både ett bra och jobbigt möte. Det är tydligt att de inte är vana vid ungdomar med min problematik så det tog ett tag innan hon anpassade presentationen efter vad jag har för problem. Många andra som bor i sådana träningslägenheter har svårigheter med vardagen (typ skola, laga mat, tvätta, ha en ekonomi osv). Det är ju inte mina problem utan det handlar om ångesthantering. 

Ska hursom till ett annat stödboende på torsdag så får se hur de är. 

Nu ska jag sluta babbla haha. Vi höres, har ett par inlägg på g. 

Massa kramar

Hanna

(Och än en gång, tusen tack för alla kommentarer. De värmer verkligen.)


Godis!!!



Jag gjorde det!!! Första gången jag åt godis på 4 år. När jag hade påsen i handen såg det på riktigt ut som en halvliter, det är knäppt vad ögonen kan lura en. Mådde svinilla från första biten så kunde inte riktigt njuta av smaken men det kommer.

Minimum för ett mellanmål är en "pappanäve" godis. Det innebär inte att du kommer att gå upp i vikt om du äter mer någon gång i veckan. Det enda som kommer hända är att du får en fin stund framför en film eller i soffan vid ett sällskapsspel. Kick Anas ass.

/Hanna

Hamburgare och pommes frite

Gissa vem som just åt snabbmat för första gången på minst fyra år👋🏼 



Hur läskigt som helst, samtidigt som det var väldigt häftigt. Vilken förändring liksom, från att inte kunna gå in på McDonald's/Burger King/dylikt pga rädsla att fettet skulle tränga in i huden (??) till att äta pommes frites och vegoburgare. Läskigt som in i helv, samtidigt det kändes konstigt okonstigt. Det hände liksom ingenting. Jag började inte svälla, ingen stirrade, ångesten var inte så farlig som jag trodde. 

En hamburgerportion enligt SCÄ är följande:

1 "vanlig" hamburgare motsvarande mellanmeny
1 mellanpommes
1 mellanläsk

Jag åt vegoburgare och drack lightläsk, kände att jag inte kunde hantera mer än så just idag. Är ändå väldigt nöjd över att jag fixade der här. Inte för att burgare n var särskilt god haha, men jag får prova mig fram. Nästa helg blir det samma utmaning igen!

Take care

Hanna

Förbjuden mat

Många ätstörda, däribland jag, har en lista med "förbjuden mat". Reglerna för den här mytomspunna listan varierar från person till person, på samma sätt som innehållet gör. (Redan där brister resonemanget om att det skulle finnas mat som absolut inte får förtäras för att då skulle ✖något hemskt✖ kunna hända, skulle det vara så skulle ju alla ha samma.) 
 
Den enda generella regeln som går att dra är att det ofta är mat och dryck som på ett eller annat sätt klassas som "onyttigt" av samhället. (Vad jag tycker om ordet onyttigt kan ni läsa om framöver någon gång). 
 
Jag hade egentligen inga helt förbjudna matvaror förrän jag började hos SCÄ. Det var många saker jag inte åt men det stod liksom inte skrivna i sten på en lista. Det förändrades ganska snabbt när jag insåg att alla andra ätstörda hade saker som de inte åt, liksom det faktum att jag var tvungen att börja gå upp i vikt. I början handlade det alltså delvis om att det var en norm men framför allt om att jag på riktigt trodde att jag skulle gå upp mer i vikt av att äta en bulle och mjölk till mellis än naturell yoghurt och frukt, fastän det var samma kaloriinnehåll. 
 
Nu vet jag att man inte går upp i vikt av att äta en vit brödskiva till mellanmål istället för en äcklig fullkornsmacka. Ändå har jag väldigt svårt att gå emot och äta de där sakerna som är förbjudna. För mig handlar det inte längre om logiken att jag tror att jag kommer gå upp massor i vikt, utan det har blivit en fråga om mitt värde som människa. Jag får inte äta något som är gott eller (samhällets definition av) onyttigt eftersom jag inte är värd det. Detta är väldigt komplicerat och sitter extremt djupt, har OCD så allt destruktivt jag gör är olika tvångssystem. Så förmodligen är det inte exakt samma för er men jag tror säkert att någon kan känna igen sig i något av det ovan. 
 
Hursomhelst så är det helt befängt att hålla på såhär. Varför ska jag vara begränsad att leva mitt liv av ett förlegat gammalt system? Sedan snart ett år tillbaka har jag och SCÄ därför börjat med matutmaningar och vi har hunnit pricka av ganska många saker vid det här laget! Jag började med oboy, mörk choklad och kex för att gå vidare till smaksatt yoghurt, glass, cornflakes, blåbärspaj, vitt bröd, bullar och nu det senaste och läskigaste hittills -vegetarisk hamburgare och pommes frite (första gången i helgen). Vissa saker har varit svårare än andra, det vita brödet var nog läskigast av allt och det är fortfarande inget jag äter utan ångest. Men det går och det blir lättare för varje gång. Ångestpåslag går över. Det kanske inte känns värt just i stunden men det är en fantastisk känsla att kunna vakna hos en kompis och kunna äta smaksatt yoghurt och scones till frukost efter en natt ute på äventyr. De små sakerna är värda så otroligt mycket.
 
Du är värd att äta goda saker. Du kommer inte att gå upp i vikt av att äta en viss sorts livsmedel än andra. Kalorier som kalorier om man ska vara krass. Om ni inte litar på era behandlare så tänk på mig. Min vikt har inte rubbats ett hekto av att jag börjat äta saker som länge varit förbjudna. Jag har inte blivit tjock. 
 
Ett tips är att ta med en vän och testa nya saker tillsammans. Eller bara hänga på när alla andra äter något du egentligen inte äter. Det är en så fantastisk frihet och ännu en gång - det kommer inte påverka din vikt vilka livsmedel du äter. 





 
 
 /Hanna
 

I'm far to smart to get fooled by my self

Hej världens bästa bloggläsare. Hur har ni det? Jag har det ganska bra faktiskt. Efter två och ett halvt år med olika anti-depressiva i olika doser utan minsta tillstymmelse till effekt så höjde överläkaren flouxetin till maxdosen för min vikt och ålder och plötsligt så blev saker och ting lättare. Äntligen har vi hittat något som kommer åt tvångstankarna som är grunden till de problem som gör att jag hamnar på bup och inte blir frisk från ätstörningen. Kanske är det place-bo men effekten är tidigare dokumenterad hos patienter med ocd så det här kan faktiskt vara skillnad på riktigt, viktigaste är ju att det känns så i alla fall. 
Angående ätstörningen så har jag bestämt mig på riktigt för att släppa taget. Tillsammans med medicinen, magelungen och att jag börjar i en ny skola (gymnasiet!!) så tror jag att det här kan funka på riktigt.

Jag har sedan jag började i behandling på Stockholms centrum för ätstörningar för 2 år och drygt 4 sedan levt i två olika sorters förnekelse. Först förnekelsen att jag visst inte var sjuk. Inte sjuk, inte smal, åt inte för lite, pressade inte mig själv för hårt i skolan och behövde inte sluta skada mig för att kunna må bättre. Succesivt fick jag nog med bevis för att det skulle ge självinsikten att jag visst var sjuk. Men då gick jag över till att se mig själv som ett offer för svår anorexi. "Det är så synd om mig för jag har gått hos Scä länge och ändå har jag inte blivit frisk, bekräfta mig nu nu nu"

Jag pratade med My om det här (My som förövrigt är en supermänniska och definitionen av stark). Hon kände igen mina tankegångar och kunde hjälpa mig att utveckla dem. 
Jag är inget offer för anorexi. Det är inte någon annans, eller en övernaturlig makts, fel att jag blivit sjuk. Det är jag som valt att inte äta. Det är mina motsträviga handlingar som har gjort att behandlingarna inte gett full effekt. 
Det betyder inte att jag har gjort det här för att vara elak, utan för att jag inte kunnat bättre.

Men nu kan jag. Jag har hur många verktyg som helst, jag har en fungerande kropp och med den en fungerande, och inte längre svältpåverkad, hjärna. Jag har stöd från så många olika håll och jag har kunskapen. Det gäller bara att släppa taget. Bryta tvången som gör min vardag instängd och tråkig.

Jag kommer inte att berätta för de andra i min nya klass att jag har anorexi. För ett halvår sedan skulle det varit det första jag sagt men det skulle bara väckt förväntningarna på att jag ska äta lite och då hade det blivit helt omöjligt att äta normalt. Därför kommer allt bli så mycket lättare om jag bara är en av alla andra när jag börjar. "En av alla andra" låter ju tråkigt men det är precis så jag vill ha det. Jag vill inte vara den dår underliga tjejen som nästan aldrig är i skolan och så dyker hon helt plötsligt upp en dag men försvinner sedan lika spårlöst igen. Sedan kommer jag ju alltid att vara Hanna, glad och engagerad i allt. Pk som fan men ganska rolig ändå.

Angående den här bloggen så kommer jag inte blogga lika frekvent som jag gjort tidigare eftersom jag vill börja släppa taget om den sjuka världen. Men jag kommer ändå att titta in här då och då när jag kommit på något vettigt att skriva. I övrigt skrivs jag ut från BUP någon gång under nästa vecka och jag håller på att bryta kontakten med många av mina sjuka vänner för nu ska jag ifrån det här.

Det var inte någons fel att jag blev sjuk men det kommer bli min förtjänst att jag blev frisk.


/Hanna

Leverpastej



Utmaning äta macka med leverpastej? Check! 

Det var inte alls så läskigt som jag trodde och det gick väldigt smärtfritt faktiskt. Skönt!

/Hanna 

Leverpastej och salami



Tre bilder som lyser upp min vardag lite. Förstår ni den med filippa reinfeldt som äter sin familj?

Var iväg till akuten inatt. De ville först inte släppa iväg mig idag men jag visste att jag skulle klara det så tillslut fick jag åka. Hade Scä-samtal och fick inte börja träna den här veckan heller. Jäkla jäkla jäkla skit.

I alla fall så ska jag kommande vecka göra två utmaningar! Jag ska äta salami  och leverpastej istället för ost på mackorna några gånger. Läskigt men bra. Har ni några utmaningar på g?

/Hanna

Hannas framsteg - April

April har varit en väldigt, väldigt jobbig månad. Jag vet inte riktigt varför, jag är bara i en svacka. 
 
 
Här kommer mina framsteg:
  • Jag har forsatt jobba med svåra saker på individualterapin
  • Jag har genomfört vartenda familjesamtal
  • Jag har varit tillräckligt stark i kroppen för att kunna följa med och åka skidor
  • Jag kämpar med att inte trilla tillbaka trots mycket ångest
 
Nu får ni skriva era!
 
/Hanna

Hannas framsteg - Mars

Nu är mars över och april är att vänta. I mars har jag gått i skolan nästan varje dag, ätit enligt mitt matschema och hållt mig helt borta från BUP-akuten! Men det har också varit en tuff månad med mycket sorg, rädsla och ångest. Men det är så det är att genomgå en behandling och försöka bryta destruktiva beteendemönster. Det är jobbigt men i slutändan kommer det vara värt det.

Här kommer mina framsteg i månaden i punktform!

- Jag kan dricka vatten helt fritt utanför matschemat och tänker inte ens särskilt mycket på det. 
- Jag testade att dricka en annan light-läsk än jag brukar och gjorde det dessutom inne på Max!
- Jag har börjat ta mer ansvar för min mat. T.ex. så har jag ätit lunch utan övervakning på teatern två gånger plus mellis själv varje gång jag ska till Hjulsta och igår när jag var med Klara på stan åt jag medtaget mellis med henne.
- Jag blev arg på riktigt en gång. Arg på någon annan och inte bara på mig själv.
- Jag hanterade den ilskan relativt bra och lät det inte gå ut så mycket över maten.
- Jag har hållt min normalvikt i en hel månad (nästa månad har jag slagit rekordet de senaste sex åren).
- Vissa dagar tycker jag att min kropp är nästan acceptabel vilket är en förbättring mot tidigare månader det här året då jag haft extrem kroppsångest konstant.
- Jag har också nästan accepterat min normalvikt.



Nu är det er tur att skriva era framsteg under mars!

/Hanna

Tidigare inlägg