-

I'm fabulous

Har velat fram och tillbaka hela morgonen, ska jag ta bort bilden eller låta den vara kvar? Mitt mål med den här bloggen är att bekämpa sjukdomen så vad är då rätt väg att gå?

Jag vet inte om det är ett klokt beslut men i samråd med Tove tänker jag låta bilden vara kvar. Bilden som var till för att visa kjolen och tröjan som jag tycker om och bilden som visar min kropp på min minsta normalvikt.

Ja, jag har ett thighgap. Inte så stort som det ser ut att vara på bilden men det är oväsentligt. Sådär ser mina ben ut just nu och kanske försvinner thigh gapet när jag gått upp lite till (för det ska och kommer jag att göra) eller så kommer jag alltid ha kvar det för att det är så min kropp är byggd. Min pappa är väldigt smal och har alltid varit trots att han äter normalt om inte mer. Så kanske har jag fått hans gener där (sedan är ju jag kvinna, därför kommer jag så småningom få mer kurvor).

När ni skriver på det där sättet så skäms jag över mina ben. Jag tycker att dem är tjocka eftersom jag har anorexi och förvrängd kroppsbild så därför skäms jag för att visa dem. Men nu skäms jag också för att de tydligen är för smala för att visas upp.

Herregud, det är ju bara mina ben! Tusen miljoner celler som bildar skelett, muskler, vener och artärer, nerver, underhudsfett, blod, skin, ärrvävnad och hud. De är mina verktyg för att kunna förflytta mig. Mitt verktyg för att kunna dansa, springa, hoppa, gå långa promenader längs med vattnet och vandra mellan affärer och fik tillsammans med vänner. Varför ska jag skämmas för det? Varför ska jag behöva skämmas för att jag ser ut precis som jag ser ut?


Jag kommer inte att lägga upp några fler bilder på mina ben här på ett tag igen. Jag kommer att gå upp mer i vikt (jag ska ju få rumpa och bröst hallå!!) så ni behöver inte oroa er. Men nästa gång jag lägger upp en bild på mig så får ni jättgärna säga att jag är fin. Att jag har en fin tröja, fina ögon eller är smal. Men få det helst inte att låta som om jag gjort något fel för i slutändan har jag inte valt min kropp. Vad jag har valt är att leva och att äta. Jag har valt att acceptera min kropp och mina ben som de är. Min kropp har aldrig haft möjlighet att utveckla kurvor osv så vi vet inte vilken vikt den ska ligga på, därför testar jag och Scä oss fram. Just nu saktar vi ned takten men vi får se vad som händer i framtiden.

Tack för mig och mina alldeles lagom ben!

 

/Hanna

(Tack alla som stöttar mig<3)