-

Vad ska jag ta mig till?

"Jag har ätstörda tankar, jag tänker alltid på mat och träning. Dock är jag alldeles för feg och fucked up för att fasta någon längre tid. Ibland kan jag klara upp till 24 h, men jag klarar det inte längre än så. Jag tränar varje dag genom ridning, styrketräning hemma, ut och springa eller så åker jag till gymmet. Men jag kan inte gå ner i vikt, hur mycket som jag än kämpar SÅ GÅR DET INTE. Jag får bara mer och mer självhat och min kropp är så ful att jag ibland brukar spy upp mat. Jag har börjat skära mig för att lätta på all ångest osv. Jag väger ca x kg, är 16 år och 158 cm lång, bara tanken på alla siffror gör mig illamående. Det lägsta jag vägt vid den här längden var x, jag vill tillbaka dit igen. 

Jag vet inte vad jag ska ta mig till längre, allt rasar bara. Jag blir sämre och sämre, mina betyg går ner..jag klarar det inte längre snart. Jag har hållt på med allt det här i snart 4 år, två gånger har folk jag känner berättat för mina föräldrar om mitt förhållande till mat och min kropp (dock inte om att jag skär mig), men jag har varje gång lyckas prata bort det. Att det inte är någon fara och så har jag börjat äta normalt. Jag har ingen ätstörning, för jag kan vara "normal" ibland med, det är som att jag kan välja när ja vill vara ätstörd och fasta, spy, räkna kalorier. Medans andra dagar äter jag normalt osv. Jag har pratar med en kurator en gång, men jag slutade sen. Nu skulle jag vilja ha någon att prata med så att jag får ut all ångest..men jag vågar inte. Jag vill inte berätta hur det egentligen är för då kommer mina föräldrar få reda på det, och dom kommer bli arga och besvikna över att jag fastar, spyr och skär mig själv. Jag har alltid varit deras lilla solstråle, och jag låtsas vara det nu med. Men jag mår så jävla dåligt inombors, jag vill bara dö på riktigt. Min bästavän är deprimerad och it kills me att jag inte kan hjälpa henne, vi försöker peppa varandra men snart går det inge längre. Hjälp, vad ska jag göra?"

(Siffrorna som angavs till vikt är cencurerade)
 
Svar: Du ska söka hjälp. Du har ett jävla helvete till liv, du är underviktig och oberoende av din vikt så har du ett definitivt ätstört beteende. Du behöver söka hjälp för du har hålt på med det här så länge och nu har du dessutom hela grejen med din kompis att bära, det är för mycket för en enda liten människa. 
Mitt främsta tips är att du berättar för dina föräldrar så att de kan hjälpa dig att söka hjälp på BUP. Vill du inte prata med dem så gå till ungdomsmottagningen istället. De kanske inte har världens proffsigaste terapeuter men de kan verkligen lyssna och nästan alla är hur omtänksamma som helst! Jag sökte hjälp där och det är det bästa beslutet i mitt liv. 
 
Här har du ett helt  inlägg om det: http://attvaljalivet.blogg.se/2013/march/att-soka-hjalp-sjalv.html#comment
 
 
Vad gäller din kompis så vet jag många andra som också är i den sitsen, så det här plus ovanstående gäller er också. Man kan aldig någonsin ta ansvar för en annan persons mående eller hälsa. Möjligtvis om det är ditt barn, men annars inte. Det är väldigt lätt att man drar ned varandra om båda mår dåligt, samtidigt som jag är så sjukt trött på vuxna som säger att man ska bryta kontakten med alla andra sjuka. Hade det gått bättre för mig om jag brutit kontakten med Tove? Tove som i långa perioder varit min enda livsgnista och den som alltid funnits, lyssnat och förstått. Men det gäller att välja sina vänner, jag har brutit kontakten med flera stycken som inte varit bra för mig och jag har heller inte varit bra för dem.
 
Vad gäller din bästis så borde hon också söka hjälp. Gör det tillsammans vettja! Ni kan ju gå till Umo samma dag men ha olika kuratorer. Ni kommer att fixa det här alldeles utmärkt, det är jag säker på.<3
 
/Hanna
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Postat av: Ellinora

Usch vad jag känner igen mig i den här frågan som hon har skickat. :( Det känns inte bra alls . Det ända som inte är passande är att jag inte är 16,spyr inte däremot vill jag men det går inte och jag tränar inte lika mycket som hon gör.
Men nu har jag också fått ett svar på vad jag kan göra så tack!

2013-12-12 @ 12:34:04
URL: http://elllinora.blogg.se
Postat av: Anonym

En sak bara, det är inte mindre proffsiga personer som jobbar på ungdomsmottagning än bup. Det beror helt på vem man träffar. De på bup är inte nödvändigtvis mer specialister, återigen, det beror på mottagning och person. Och personkemi går alla gånger före utbildning.

2013-12-12 @ 14:01:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: